Sitter och syr i namnlappar i mitt stora barns kläder. Då slog det mig plötsligt fast jag aldrig tänkt på det tidigare, inte förrän min mor påpekade det för mig, att jag inte gör som de flesta andra.
Det här med att få tråden i nålen brukar jag inte ha så stora problem med, anledningen är att jag trär nålen på tråden. Istället för att måtta en slapp slingrig tråd mot ett yttepytte nålsöga, måttar jag ett stabilt nålsöga mot en fixerad tråd (jag håller långt upp på tråden).
Alltså:
Nål på tråd istället för tråd i nål.
Foto: Arghya Mukherjee
13 januari 2013
7 januari 2013
Slut i rutan...eller nåt.
Det går inte längre. Jag har en till två timmar dagtid och i bästa fall lika mycket på kvällen (om jag inte måste natta det större barnet också), men oftast har jag inte den extra kvällstiden. På den lilla tiden ska jag läsa in litteratur (allt från något kapitel till 200 sidor), skriva rapporter, ta hand om mig själv och ta hand om hushållet till viss del. När det lilla barnet förhoppningsvis somnat igen, är klockan runt 23 eller 00 och det är läggdags för en annan också. Jag klarar det inte längre, nu är det nog stopp, såvida inga mirakel sker när det gäller barnpassning, sömn etc. Understödet är minimalt kvällstid. Får väl var glad för att han lekte med båda barnen när jag lagade middan samt bytte tvätt i tvättmaskinen iaf.
Tack för mig.
Tack för mig.