12 oktober 2014
4 oktober 2014
Lidingöloppet 2014
(Inlägg är skrivet 5/3 2015 men daterat till efter Lidingöloppet, för att få mina upplevelser i kronologisk ordning.)
Först vill jag ursäkta mig för att bloggen än en gång hamnat sist i prioriteringslistan. Det var länge sedan jag skrev ett inlägg, 22 juli för att vara exakt. Sedan dess har jag hunnit springa mitt Lidingölopp och nästan blivit klar med min utbildning. Här kommer jag att berätta om mitt Lidingölopp eftersom det är den svenska klassikern jag fokuserar mest på efter familj, utbildning och jobb. Ja jag har ju faktisk fått jobb också, men det berättar jag om senare. Påminn mig!
Jo, under hösten var jag ute och tränade och vart efter så läkte foten. Den längsta träningsrundan mätte 15 km om jag inte minns fel. När det var dags för Tjejmilen som jag också brukar springa hade jag inga problem.
Åkte upp till Sthlm på fredagen (26/9) men till skillnad från tidigare år valde jag att hämta nummerlappen samma dag som loppet istället för dagen före. Det visade sig vara ett beslut jag ångrar. Jag hade sett fram emot att köpa en årströja eftersom LL firade 50 år. Det visade sig att jag inte var ensam om den tanken, de var fetslut. :,(
Dagen D och mina tidigare erfarenheter av loppet var att det var skitjobbigt att springa så långt och att jag bara skulle göra det en gång till i livet, när jag gör klassikern. Så bra då att jag håller på med klassikern nu när jag ändå stod där på startlinjen.
Jag sprang och sprang och de kändes bra. Jag minns inte när jag stannade första gången men jag minns att det var jobbigt iår också. Dock var det inte så jobbigt som första gången jag sprang. Denna gång var jag bättre förberedd så det var mycket roligare. Jag kommer definitivt att springa 30 km fler gånger, och jag hoppas att jag kommer lika bra eller bättre förberedd. Årets tid blev avsevärt bättre än 2011, hela 38(!) minuter bättre. 2011 sprang jag (iof gravid) på 4:32:53 och iår 3:54:52. Kan ni förstå att jag tyckte det var roligare?!
Jag kan inte ha varit helt ledbruten eftersom jag dagen efter sprang 1,7 km med min dotter som ställde upp i Knatteloppet.
Nästa äventyr Vasaloppets Öppet Spår i mars.
Först vill jag ursäkta mig för att bloggen än en gång hamnat sist i prioriteringslistan. Det var länge sedan jag skrev ett inlägg, 22 juli för att vara exakt. Sedan dess har jag hunnit springa mitt Lidingölopp och nästan blivit klar med min utbildning. Här kommer jag att berätta om mitt Lidingölopp eftersom det är den svenska klassikern jag fokuserar mest på efter familj, utbildning och jobb. Ja jag har ju faktisk fått jobb också, men det berättar jag om senare. Påminn mig!
Jo, under hösten var jag ute och tränade och vart efter så läkte foten. Den längsta träningsrundan mätte 15 km om jag inte minns fel. När det var dags för Tjejmilen som jag också brukar springa hade jag inga problem.
Åkte upp till Sthlm på fredagen (26/9) men till skillnad från tidigare år valde jag att hämta nummerlappen samma dag som loppet istället för dagen före. Det visade sig vara ett beslut jag ångrar. Jag hade sett fram emot att köpa en årströja eftersom LL firade 50 år. Det visade sig att jag inte var ensam om den tanken, de var fetslut. :,(
Dagen D och mina tidigare erfarenheter av loppet var att det var skitjobbigt att springa så långt och att jag bara skulle göra det en gång till i livet, när jag gör klassikern. Så bra då att jag håller på med klassikern nu när jag ändå stod där på startlinjen.
Jag sprang och sprang och de kändes bra. Jag minns inte när jag stannade första gången men jag minns att det var jobbigt iår också. Dock var det inte så jobbigt som första gången jag sprang. Denna gång var jag bättre förberedd så det var mycket roligare. Jag kommer definitivt att springa 30 km fler gånger, och jag hoppas att jag kommer lika bra eller bättre förberedd. Årets tid blev avsevärt bättre än 2011, hela 38(!) minuter bättre. 2011 sprang jag (iof gravid) på 4:32:53 och iår 3:54:52. Kan ni förstå att jag tyckte det var roligare?!
Jag kan inte ha varit helt ledbruten eftersom jag dagen efter sprang 1,7 km med min dotter som ställde upp i Knatteloppet.
Nästa äventyr Vasaloppets Öppet Spår i mars.