22 juni 2017

Genomögon

 Lilla tittar på TV, jag ställer mig ivägen för att ta på hans pyjamas.

Lilla: -Nej! Jag ser inget!
M: -Va!? Ser du inte igenom mig? Vad konstigt?
Lilla: -Nej jag har inte mina genomögon.
Vänta lite... Nu har jag mina genomögon, nu ser jag igenom dig. :) Vill du också ha genomögon?

Fick reda på av sonen att man slår på "genomögonen" med en röd knapp aom sitter bakom örat. Bara så ni vet utifall ni skulle behöva använda dem. 😉

18 juni 2017

Vätternrundan 2017

17/6 - 17

Sista momentet i min andra En Svenska Klassiker.

Lärdom från tidigare lopp:
1. Ta ledigt på fredagen och vila.
2. Ha en tidsplan för depåstopp.
3. Cykla med någon.

Som ni kanske förstår är dessa tre punkter saker som jag inte gjorde första gången jag cyklade Vätternrundan. Jag hade alltså ingen plan för hur lång tid jag skulle stanna i depåerna. Jag cyklade ensam även om jag efter ungefär halva loppet hakade på ett par. Jag jobbade som vanligt på fredagen OCH gick på studentuppvaktning. Så detta året gjorde jag inte samma misstag. Nog om det. Nu ska jag berätta om årets upplevelse.

Först lite om förberedelser.
Träningscyklat hade jag inte gjort. Tre mil inför Tjejvättern är inget att skryta om och då tretton mil till VR är ju bara dumt och korkat.
Planen hade jag dock fnulat ihop långt i förväg. Siktade på sub18.
Jag jobbade inte på fredagen. Vilade kanske inte optimalt men jag led iaf inte av sömnbrist som förra gången.

Race day.
Detta lopp startade jag på fredagkvällen vid 1930-tiden, alltså i en av de första startgrupperna. Det var en piggare känsla bara det att stå vid starten en normal tid. Starten gick och jag stressade inte, jag visste ju vad som väntade.

Redan i Vadstena hittade jag en grabb i min ålder som också verkade cykla ensam. Jag "högg tag" i honom vare sig han ville eller inte. Min VR-kompis gjorde sin första klassiker och jag delade med mig av alla mina trevliga erfarenheter och berättade om mina misstag.
Vi pratade om ditten och datten och ganska tidigt, halvvägs mellan Vadstena och Ödeshög, bestämde vi tillsammans att följas åt hela vägen. Det var ett fantastiskt bra beslut. Ett mentalt och personligt stöd som hjälpte oss båda två där i sommarnatten.

Positivt.
Det som jag upplevde som mycket mer positiv med denna VR än första var att när jag startade på fredagskvällen så var det en hel del publikstöd längs banan. Jag hörde och såg publik i orterna ner till Gränna. Vid Kaxholmsbacken fanns en och annan nattsuddare också.  Denna backe vid Kaxholmen som var sååå jobbig förra loppet var inget problem denna gång. Tänk vad lite sällskap och "tävlingsanda" kan göra. Kunde han cykla uppför så nog sjuttsiken skulle jag göra det också. ;) Jag kan faktiskt inte minnas att jag gick och ledde cykeln i en enda backe. Vilken seger. :)

Maten.
Köttbullarna i Jönköping smakade utmärkt likaså lasagnen i Hjo, däremellan hände inte så mycket. Vi trampade på och hade det ganska trevligt. Några vetebullar och bananer slank ner i depåerna. I Hammarsundet fanns iår inga honungsbullar. Det var en liten besvikelse.

I Karlsborg unnade vi oss lite massage. Det hanns nästan med i tidsplaneringen. Att det drog över en handfull minuter gjorde inget i slutändan. I det stora hela höll vi min planerade tid i depåerna. I loppet som helhet låg vi före. :o Det är helt klart lättare med sällskap.

I Medevi splittrades jag och min VR-vän. Jag blev precis som förra året så full med energi att det var så kort kvar att jag inte ville stanna för länge. Drack lite, slängde av mig till kortärmat och cyklade sista biten ensam.

Målet
I mål stod familjen och tog emot med fina skyltar, blommor och godis. Mitt i cykelvimlet blev jag efterlyst för intervju vilket hördes över hela området. En vän, med samma skitsjukdom som jag har, jobbade med ljudet vid målområdet, det var han som initierade det hela. Jag minns inte vad jag sa, men det handlade om min prestation i förhållande till min sjukdom.

Nu hade jag fullföljt min andra En Svensk Klassiker. Silvermedalj till mig. Cyklade på en tid av 17 timmar och 38 minuter, tre och en halv timme bättre än första VR.

Undra varför jag hittills alltid slutat med Vätternrundan?

Tråkigheter längs banan var att jag cyklade förbi två allvarliga olyckor, före Ölmstad och före Hammarsundet. Det var folk som hjälpte de förolyckade men det hade inte hunnit komma dit någon ambulans till någon av de när jag passerade. Jag hoppas det gick bra för personerna, det såg inget vidare ut. :(

10 juni 2017

Tjejvättern 2017

10/6 -17
Jag har cyklat Tjejvättern två gånger förut men inte som en del av klassikern. Denna gång cyklar jag med min bästa träningskompis V.K. för vi gör Tjejklassikern ihop.

Jag har tyvärr inte bloggat om mina upplevelser om det loppet. Jag vet att jag cykeltränade en hel del till mitt första lopp och att jag då lyckades ta mig i mål precis under fem timmar. Till mitt andra Tjejvättern blev det lite mindre cyklat men ändå så cykeltränade jag en del.

Den som känner mig vet att jag inte tycker det är speciellt roligt att cykla landsväg. Till årets Tjejvättern hade jag motiverat mig/orkat/hunnit cykla tre (3) fjuttiga mil. Ingen bra trend med så lite förberedelser. Jag skulle ju dessutom cykla Vätternrundan i jakten på min andra klassikermedalj.

Nåja. Morgonen den 10:e juni stod vi iaf på startlinjen V.K. och jag och hur det än kom sig så tog vi oss runt tillsammans. Det som var anmärkningsvärt var att jag slog personbästa tid trots utebliven cykelträning. En hel kvart snabbare än förra PB. Och hela 25 minuter snabbare än förra Tjejvättern. Taktiken var att vi tillsammans hade bestämt att inte stanna så länge i depåerna. Sedan cyklade vi nog också lite snabbare iår.

Att delta i lopp såhär oförberedd är inget jag rekommenderar även om jag fixade det denna gången.
Nu ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot Vätternrundans 300 km. Jag har ju åtminstone tretton mil i kroppen inför den. Hujedamig!