Stockholm Marathon 2022 -race report

4/6 2022

 Bodde hos brorsan. Detta betydde att jag, för att ta mig till starten, måste åka både buss och pendeltåg... och gå en liten bit, men det måste man alltid. Jag får starta lite tidigare på dagen men det är ganska lätt och enkelt att ta sig fram och tillbaka.

 Där på Östermalms IP bland 14 000 andra löpare (och annat löst folk) stötte jag  återigen, av en slump, på Mille som jag träffade på i startfållan på Göteborgsvarvet för några veckor sedan samt pratade med efter mål på Lidingöloppet (2021). Han bara uppenbarade sig där på startområdet,  sittandes i skuggan på gräset. Vilken glädje. Det är ett tecken på att vi ska ses innan lopp. Nästa gång får vi minsann på riktigt bestämma träff före.

 Vet inte vad jag hade för ambitioner med loppet egentligen, men eftersom 4:30-ballongerna (farthållarna) var där jag stod i starten så tog jag häng på dem.

 Efter att startskottet gått satte jag snabbt upp tre mål med mitt lopp:

1. Springa 5 km utan att stanna och gå. (Kom ihåg att jag hade obehandlad giftstruma/hypertyreos.)
2. Inte skada mig. 
3. Nå målet.

 

 På Djurgården, vid ca 17 km, stod en kille och livade upp tillvaron. Det var allas vår egen Skyltmannen (aka Rasmus). Jag blir glad av att se honom på lopp. Tog en, som det har blivit, obligatorisk selfie med person och skylt.

 

 Det gick ganska bra att hålla tempot för farthållarna för på 4:30 ... eller, jag hade taktiken att ha de bakom mig så länge jag orkade. Det lyckades jag med fram till Slussbron/Guldbron, 25 km. Där kommer en stigning upp på Söder och jag bestämde mig för att släppa förbi dem.

 Någonstans på Södergårdsleden (efter Slussen) såg jag ett gigantiskt militärt skepp. Det var väldigt svårt att missa. Det var USS Kearsage som var här med anledning av en stor militär övning - Baltops 22. Dessutom råkar besöket sammanträffa med Svenska marinens 500-årsjubileum. Det förklarade varför det var så många uppklädda personer vid Stadshuset när vi sprang förbi där. (Jag tror ju för den saken inte att besättningen på USS Kearsage var på festen i Stadshuset.)

 Västerbron var som alltid jobbig.

Jag och Stadshuset, runt 5 km kvar till mål. 💪🏼

 Mål! Jag gjorde det igen! Detta var min fjärde maratonmålgång på Stockholm Stadion. (Sen har jag en virtuell målgång av loppet. Den gjorde jag i Helsingborg.)

 På Stadion precis efter målgång knackade en herre mig på axeln. Det var den trevliga mannen jag lärde känna förra året. Vi åt frukost tillsammans, dagen efter maratonet, på hotellet förra året. Vad kul att han såg och kände igen mig. (Jag hade aldrig känt igen honom.) Vi samspråkade om loppet en liten stund. Sen dags att stolt ta sig ner till Östermalms IP för finishertröja, foto och förfriskningar. 

 På väg ner till Östermalms IP reflekterade jag över att jag lyckades med nr 1 och 3 av mina tre  uppsatta mål. Jag sprang minst 5 kn före jag gick och jag kom i mål. Däremot skadade jag mig lite på Strömsbron, vid 24 km, då jag stukade foten. Mina fotstukningar är inte så allvarliga nuförtiden. Jag har stukat fötterna så många gånger genom åren att det nu mer bara gör ont i början men klingar av rätt snabbt. Sen är det bara att fortsätta som förut. Så skadan var inte så allvarlig. 

Sluttiden iår skrevs till 5:16:21.

 Sett i backspegeln är det en galen bedrift att jag klarade maratonet. Jag hade så många sjukdomar som talade emot; MS-skov, lite postcovid och obehandlad giftstruma/hypertyreos.😱 Dessutom som vanligt alldeles för lite långdistansträning,

 Tro det eller ej men jag träffade på Mille igen, efter att jag hämtade överdragspåsen. Vi hade inte bestämt plats att ses men ändå hittade vi varandra. Vi satt en stund och språkade och intog förfriskningar som bjöds. För första gången upptäckte jag att de bjöds på korv med bröd, så jag åt två. Och så blev det lite gifflar också.

 Banan var identisk med mina tidigare Stockholm Marathonlopp. Bankarta 2022:

Bild från Marahongruppen/Stockholm Marathon.

 Väl tillbaka hos min bror så åt jag pizza. Blir nog ingen Ceasar sallad detta år.

Stockholm High Five 2022 - race report

3/6 2022 

 Som brukligt deltog jag i High Five, "uppvärmningsloppet" inför Stockholm. Detta året klädde jag inte ut mig så mycket som förra året. En festlig mössa fick räcka.

 Strax före start överhörde jag andra deltagare och hörde de pratade tyska. Jag som är där ensam började såklart prata med dem.

 I vanlig ordning är det bara just precis i början av loppet jag kan springa långsamt. Sakta men säkert höjdes tempot. Jag har skrivit det förut, en nunmerlapp och andra löpare gör att jag springer snabbare. Även om jag gör massor med stopp, så springer jag snabbt där emellan. 

 Många glada människor både i spåret och längs banan. Gjorde några high fives med både volontärer och publik. Tiden är helt oviktig i detta lopp så jag fokuserade på glädje. Hux flux var jag i mål. Fem kilometer blir på något sätt bara kortare och kortare.

 Efter loppet går jag till pastapartyt och möter likasinnade. Det finns alltid någon att prata med om man vill.

 Eftersom jag varit igång hela dagen; kört bil, hämtat nummerlappar och sprungit fick jag nu äntligen tillfälle att läsa det sms jag fick på förmiddagen. I det stod att jag var med i lokaltidningen idag. Det visade sig att min och barnens peppning under gårdagens Blodomloppet i stan förevigats. Blev ganska förvånad för det enda jag såg den dagen var löpare, inga fotografer. 

 Observera att jag har en Stockholm Marathon tröja på mig. Noga vald för att visa att jag också springer, fast inte just den dagen.