Kommentarslöst

Det är ganska tråkigt att blogga när man inte får någon respons. Jag vet att det finns en hel del som läser min blogg men just ingen som kommenterar.

Det finns en person som kommenterar mina inlägg ganska ofta och det är min mor. En stor eloge till henne. Tänk om fler gjorde som hon, vad mycket roligare det skulle vara att skriva inlägg.

Bloggen finns delvis för att jag ska kunna skriva av mig och delvis som en dagbok. Dock inte någon personlig dagbok, jag utelämnar mycket av mina tankar. Allt för ofta glömmer jag också av vad jag ska blogga om. Man hinner fundera och tänka på mycket när man går barnvagnspromenader, de gånger man går ensam, och när man får tid att blogga är allt som bortblåst. Men det hade varit roligare med respons på det lilla man skriver, nu är det som att prata med sig själv.