Tankar om en flygplats och sittplatsbeteende

Heathrow. Rätt häftigt med stora flygplatser egentligen. Fantastiskt hur och att allt fungerar. Det finns hur mycket som helst att titta på. Speciellt på olika typer av människor. Att fundera över var de kommer ifrån och vart de ska och inte minst vad de ska göra på destinationen de reser till.

Det är coolt att se hur flygplanen flyger in som på ett pärlhalsband och lika coolt att se "pärlhalsbandet" som lämnar flygplatsen. Flygledarna får verkligen inte ha en dålig dag.

Sen är det spännande hur människodjuret fungerar. Min flight var knapppt halvfull, d v s det fanns många säten lediga även fönsterplatser. Jag som fått en plats vid gången tänkte: "Jag sätter mig vid fönstret ändå, eventuellt kommer det ingen mer på min rad eller så kanske personen tar en annan plats, eftersom det ju inte på långa vägar är fullt."

Vad händer? Det kommer en person och han skulle tvunget sitta på sin fönsterplats, trots att både den framför och den bakom var ledig. Korkat. Men jag flyttade snällt på mig. Flygvärdinnan som såg det hela förstod nog hur jag tänkte i det läget. Hon tittade förstående och sa vänligt att det gick bra att sitta på raden bakom.

Ja, det var ungefär vad som stod på den borttappade lappen, som jag sedan hittade.