Mors dag-fika

I eftermiddag blir det tårta till fikat, mors dag som det är. Jag svängde ihop en lite snabbt igår (och förrgår), fick ett infall helt enkelt. Denna tårta, som jag tillägnat mig själv, innehåller chokladbottnar, flädermousse och jordgubbsmousse. Låt mig väl smaka.

Mors dag-tårta på toppen prydd med ett hjärta.

Inget val

Är det inte det ena, så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod.

Förut var det motoriken som satta stopp för mig att kunna använda min högra hand (och arm). Nu är det känseln. Nja, känseln var också satt ur spel förut, men inte på samma sätt som nu.

Då, för nu snart två månader sedan, var det bortdomnat, nu är det hyperkänsligt. Att nudda, ens så lite, mot något är jätteobehagligt. Så det undviker jag gärna. Men smärtan måste jag leva med just nu för det är så mycket man måste göra med båda händerna. Det är till exempel inte lätt att ta på sig strumpor och byxor med en hand.

Hur länge ska jag tvingas vara ofrivilligt vänsterhänt egentligen? Jävla skitsjukdom.

Grannfika

Vad blev det av det där anslaget?
Efter en hel del stress så blev det en barbapappatårta. Jag har nu lärt mig att aldrig ska stressa eller ha bråttom när man gör tårtor. Resultatet blir fult och slarvig dessutom spricker sugarpaste:en och det blir buckligt, allt som det inte ska vara. Bara för att man inte har tillräckligt med tid.

Jag hade bjudit in grannarna för att hjälpa till att äta den. Och det lät som om de var nöjda med innehållet. Det var ju huvudsaken i alla fall. Jag får jobba på det estetiska, gå en kurs eller nåt. Att Barbapappans ögon, mun och ögonbryn inte blev snyggt ritat skyller jag på min dåliga hand.
Tårtan innehöll dumlefluff och glasscreme och ljusa bottnar. Täckt och dekorerad med sugarpaste.

Anslag i ottan

Igår var det fredag den 13:e. Den gick obemärkt förbi, inga olyckor eller missöden hände. Eller jo, men det var inget att gråta över. Jag fick ett infall och svängde ihop ett tårtanslag igår kväll. Det blev inte så bra när den väl hade svalnat. Den blev insjunken och liten.

Men i morse, ja faktiskt nyss, det är ju fortfarande morgon, så kladdade jag ihop en ny. Det anmärkningsvärda är att jag blev klar med den innan klockan ens slagit kvart över åtta. Helt sjukt tidigt. Jag är inte någon morgonmänniska alls och nu har jag hunnit med att utfodra dottern, byta blöja på dottern, leka med dottern, klä dottern, äta frukost OCH baka. Jag föredrar dock sovmorgon, men inte dottern.

Det finns ett jätteenkelt recept på tårtanslag, eller tårtbotten som det heter utanför branschen. Den går ut på att man tar tre lika stora glas. I det första knäcker man äggen, i det andra fyller man socker i samma höjd som äggen och i det tredje häller man lika delar potatismjöl och vetemjöl (ev byter man ut lite av potatismjölet mot smaksättning, typ vaniljsocker). Sist toppar man av det med rätt mängd bakpulver.* Nu ska du ha tre glas med samma mängd ingredienser; ägg, socker och mjölblandning.

Vispa ägg och socker pösigt. Sikta ner mjölblandningen (för den ska blandas). Grädda på nedersta falsen i 175 graders värme.

*Bakpulver; 1 tsk till 2-3 stora ägg, 1,5 tsk till 4-5 ägg, 2 tsk till 6 ägg.

Seger!

Igår gjorde jag matchdebut i nya fotbollslaget. Jag har inte kunnat träna fotboll på en månad på grund av sjukdom, men de hade lite dåligt med avbytare så jag ställde upp. (Har sprungit totalt 7,5 km i veckan, så helt otränad var jag inte, bara lite.)

Jag hade inga förväntningar om att få spela så mycket, just på grund av att jag ju fortfarande är "sjuk". Men det blev två inhopp á 10 min och det var ganska lagom, även om jag faktiskt hade orkat mer. Jag hann få flera frisparkar med mig, på bra lägen, och endast en mot mig. Helt okej debut tycker jag. Att vi också vann matchen är naturligtvis hur bra som helst det också.

Flitig kontakt

Så beger jag mig för tredje dagen i rad till sjukhuset för att få min sista dos (för denna gången) kortisondropp. Hittills har det gett ganska liten effekt, långt ifrån det jag förväntade mig. Men som läkaren och sköterskan sa, det sker inte förbättringar över en natt. Men jag känner just nu att det går åt rätt håll, även om det går sakta.

Igår fick jag hela två brev från landstinget. Ett sjukskrivningsintyg i det ena kuvertet och information/bekräftelse på att läkaren ska ringa mig på torsdag i det andra. Det sista lite onödigt eftersom hon sagt till mig två gånger att hon kommer ringa och kolla läget på torsdag em/kväll. Så dåligt minne har jag inte, inte heller enligt de kognitiva testerna jag gjorde häromdagen, där jag låg 1 till 2 steg över sd. (standard deviation, på svenska standardavvikelse.) Alltså +1 till +2 över normen.

Undra förresten om det ligger ett brev från landstinget i brevlådan idag med? Då har jag fått tre brev på tre dagar från dem. Fast statistiskt sett så borde det i så fall komma på fredag. För är jag inte på sjukhuset och gör något, så får jag brev eller så ringer de. Det är med andra ord något varje dag tycker jag. Fast slår man ihop det så stämmer det ändå; tre besök, två brev och ett telefonsamtal. Det blir sex kontakter på en sjudagars vecka. Söndag är vilodag.

[UPDATE 15:00]
Det kom ett brev från landstinget idag, surprise surprise! Men det brevet räknas nog inte egentligen, det var en räkning på de MR-bilder jag ville ha i min ägo.

Fiskar, får jag napp?

Kära bloggläsare.
Nu har jag gjort det igen. Anmält en bild i en tävling alltså. Lite suck över det. Men i denna gång kan man vinna en Kitchen Aid och en sån vill jag verkligen ha, men de är så dyra.

Jag skickade in en bild på den midsommartårta jag gjorde förra året. Den var riktigt smarrig och jag gör gärna om den.

Gå in på den här sidan (mixr.se) och leta upp den här bilden (texten på är annorlunda men det är samma bild i övrigt):

Sen är det bara att gilla den, likt facebook. Så snälla hjälp mig att få massor med röster, ja eller gilla:nden, i denna tävling. Glöm inte att tipsa dina vänner att göra det samma. Tack på förhand!