Igår var det premiär för Vårruset i Linköping. Jag sprang jag mitt långsammaste 5 km-lopp på mycket länge. Det var inte på grund av den 26-gradiga värmen jag tog mig i mål på långsamma 34:05. Det är faktiskt samtidigt en mycket bra tid. Jag sprang nämligen med min 8-åriga dotter. Hon har aldrig sprungit så långt förut och hon var så duktig. (För mig var det ju ganska kort.)
Jag är så stolt över henne att hon fixade det. Jag tror hon själv är mycket stolt också även om hon tyckte det var lite jobbigt emellanåt.
Vi hade en mycket trevlig och mysig kväll jag och dottern. Hoppas det i framtiden blir fler sådana tillfällen, jag menar hon måste ju tycka det är roligt, annars får jag fortsätta på egen hand. Det har ju funkat hittills.
Åh vad mysigt!
SvaraRadera:) Ja, mycket.
Radera