Baksmälla

Nej, jag har inte varit ute och festat eller varit på kalas. Jag har jobbat två dagar och det gick väl bra när jag var där, men baksmällan har redan kommit.

Jag jobbar fortsatt halvtid, dvs fyra timmar per dag, men efter det så är jag slut. Efter två dagar på jobbet känns semestern jag nyss haft mycket avlägsen. Faktiskt inte ett dugg utvilad.

Igår åkte dessutom min friska hälft iväg till sin familj i Göteborg. (Det var tvunget pga hälsoskäl.) Eftersom han har semester så får barnen inte vara på fritids och då kan jag inte vila vilket jag behöver. (Jag är ju sjukskriven av den anledningen.) Så jag hämtade barnen direkt efter jobbet...plus en kompis till Stora. Alla var snälla och skötsamma och jag förklarade varför jag behövde lägga mig. Sagt och gjort. Jag la mig i sängen för att vila (läs: sova). Välbehövligt. Trodde inte jag skulle få min vila så det var positivt.

Vaknade med lite mer energi och eftersom det var fredag så poppa jag popcorn, på gammalt vis i kastrull. När jag och Lilla stod och gjorde jordgubbssmoothie så tittade en vän förbi lite spontant med nyköpt gofika. Vi hade en jättetrevlig fikastund.

I morse kom baksmällan med eftertryck. Jag hade ont lite varstans i kroppen ffa i händer och huvud. Stel som en pinne och astrött både fysiskt och psykiskt trots att jag sovit massa timmar (och fick mitt-på-dagenvilan igår). Så j**la trött att jag inte orkar kliva ur sängen. Det dåliga samvetet över att barnen pga detta tvingas klara sig själva sköljde över mig. Tack och lov är de så intelligenta att de till slut själva fixar sig en smörgås eller två. Men det är så dåligt av mig att inte orka gå upp och fixa frukost till dem. Känner mig så värdelös som inte orkar.

Jag kom ju upp till slut ändå och förhörde mig om de ätit något, och jo då de hade ätit ...även de kvarvarande popcornen från igår. Efter att jag petat i mig lite yoghurt, eftersom min medicin ska tas till mat, var jag redo att gå och lägga mig igen. Det gjorde jag förstås inte eftersom barnen redan börjat tjata om sitt lördagsgodis... (som om de bara äter godis på lördagar, vilket inte är fallet).

Dagens mål blev mao att åka och köpa lördagsgodis. Jag var ju lortig så om det skulle åkas någonstans så behövdes en tvagning före avfärd. För att inte känna mig helt värdelös samlade jag ihop en hög smutstvätt och satte på en tvättmaskin. Så åkte vi. Köpte godis. Åkte omväg hem för att "ha gjort" något idag. Senlunchen blev en soppa, det fanns ingen ork för mer. Eller ja, barnen åt soppa på begäran. Laga multipla maträtter finns inte på världskartan så jag nöjde mig med två smörgåsar. Sen var jag färdig för sängen igen.

Ska det vara såhär? Att man vaknar som en zombie och knappt orkar göra någonting? Ska en (två) vanliga (halva) arbetsdagar och vanligt familjeliv ta musten ur en så att man inte orkar med sig själv och sin familj? Livskvaliteten sjönk från 80% till 10% i ett nafs. Något är mycket fel och det är så svårt att acceptera att jag inte orkar med livet. Jag mådde jättebra under semestern. Jag var glad och hade förhållandevis mycket ork. Jag kände mig stark. Funderade till och med på att planera den där fyrtioårsfesten vi borde haft för ett och två år sedan. Nu, två arbetsdagar senare, är jag tveksam. Känner mig körd i botten och svag. I'm not made for this kind of life.