I flera dagar har jag tänkt att jag ska ut och springa. Tyvärr har det inte blivit av. Det dåliga samvetet gnager och för varje dag jag inte motionerar så känns det som jag tappar jag det jag byggt upp. Nu är det en vecka sedan jag sprang senast.
Jag hatar det. Tänker att till nästa lopp ska jag vara riktigt förberedd så att jag kan prestera en bättre tid. Verkligheten är annorlunda. Jag underhållsspringer mest. Jag blir inte snabbare eller uthålligare, jag har bara kvar det jag redan byggt upp i kombination med en liten försämring eftersom jag går upp i vikt när jag inte rör på mig.
Det är tur att helgens lopp (STHLM Urban Trail) är ett upplevelselopp där tiden inte mäts och inte heller spelar någon roll.
Åh, känner så väl igen mig i de där "dåligtsamvetetankarna". Och visst, det är bra att vi rör på oss. Men prestation med tider på lopp...nja, de är inte viktiga .Kram
SvaraRadera