Så fort jag anmält mig kollade jag alla möjligheter att transportera mig upp till Mora. Tåg? Buss? Samåkning? Tyvärr fanns inga avgångar som passade med jobbtider etc så det blev att köra bil på egen hand.
Resdag
Jag har inga problem att köra ensam. Jag är en van bilförare. Det enda jag kan bli riktigt irriterad över, ja rent av galen, är de bilister som kör 70 på 80 och 90 väg. Jag förstår att man håller nere hastigheten när sikten är dålig, det skymmer eller väglaget är tveksamt etc. Denna dag var det dock bra sikt och väglag. Jag satt och svår en stund och när tillfälle gavs körde jag sonika om.
Väl framme gick jag raka vägen till Vasaloppsmässan. Planen var att hämta samtliga mina nummerlappar (fyra stycken) för vasaloppsveckan, men se det gick inte. Jag fick snällt nöja mig med den för Tjejvasan och återkomma följande helg.
Gick runt på mässan och insöp den alldeles speciella stämning som är. Tittade på vasaloppskollektionen på riktigt. Jag hade ju redan sneglat på webben och visste på ett ungefär vad jag ville ha, årströjor och en hoodie. Jag höll dock inte den gjorda shoppingbudgeten. Det blev bara årströjan för Vasaloppet och inte Tjejvasan. Men så hittade jag en vätskeryggsäck. Såklart provade jag den, sedan fantiserade jag om att ha obegränsat med pengar. Jag köpte ingen ryggsäck.
Jag hade ju ändå inget bättre för mig. så jag fortsatte att titta på mässan. Hittade en monter där man kunde prova skjuta med ett skidskyttegevär. Det var riktigt kul! I egenskap av gammal skytt så kunde jag ha stått där hela kvällen, men det gjorde jag inte. Hungern gjorde sig påmind. Jag hade inte ätit något vettigt sedan lunch och nu var klockan redan 21. Så det blev en promenad till mataffären i centrum före jag begav mig till Mora Folkhögskola där jag skulle sova.
Hittade enkelt till boendet och källaren där vallateamet stod och kletade. Fick ju en mindre "chock" när de började prata tyska med mig. Det visade sig att de var från Österrike och mitt efternamn skvallrade om desamma. Övade min tyska med lite småprat, men jag var tacksam över att de kunde svenska. Jag klarar mig med mina tyskkunskaper men jag känner mig inte så komfortable att jag kan prat om vad som helst nr som helst.
När jag hittat min plats för övernattning visade det sig att nästan alla redan sov. Nu gällde det att förbereda sig tyst, bädda och lägga fram kläder etc. Jag tassade upp till hallen för att äta min mat samt fixa med nummerlapp etc. Sedan smög jag ner till min madrass. Sist i säng i mitt rum.
Loppdag
Det intressanta var också att jag vaknade först av alla i min sal. Dessutom att jag vaknade före mitt satta larm. Intuition? Det var dock en lättnad för då besparade jag de andra min hemska väckningssignal samt att väcka de som hade möjlighet att sova längre.
Frukost. Den var säkert jättegod om jag hade varit sugen på frukost. Petade i mig lite grann för sakens skull och för att jag vet att jag behövde det. Tog med en smörgås i min midjeväska. (Visade sig bli barlast då jag aldrig åt den.)
Sedan började promenaden mot Vasaloppsmässan och bussen som skulle ta mig till Oxberg. Två snälla göteborgstjejer såg mig knata iväg och tyckte kanske lite synd om mig i tidig morgontimma. De erbjöd mig skjuts in till centrum och jag tackade ja. :)
Buss till Oxberg och det gick snabbare än jag hade räknat med. (Förra gången fick jag privatskjuts.) Det var en fantastisk känsla att vara på plats i tid, över en timme före start. (Jmfr 15 min.) Solen sken. Alla var glada. Träffade bästa väninnan V.K. Så roligt att tillsammans kunna förbereda för start, småprata och dela upplevelsen denna gång. Uppvärmningen deltog jag också i. Det var en ny upplevelse. Den missade jag förra gången.
Strax före start molnade det på så jag bytte snabbt till genomskinliga glas på glasögonen. Start. Iväg. Jag hade som tidigare år mycket bra glid, å andra sidan hade jag inget fäste. Jag tror dock att fästproblemet kan bero på bristande teknik. Det var trångt, speciellt i starten. Vid Stadiums depå släppte det dock och då kunde jag åka mer i det tempo jag ville. Då var det bara att köra på.
Minns inte så mycket mer än att jag vid första depån i Hökberg skidade ikapp friidrottsstjärnorna Sanna och Jenny Kallur. Där tog jag mod till mig och frågade om jag fick ta selfie med dem. Utan att nämna vem så svarade den ena systern att de var upptagna och inte riktigt hade tid, medan den andra vänligt sa att det kunde de nog ordna. Jo, jag kommer också ihåg att jag gjorde en vurpa under loppet. Jag bromsade men inte tillräckligt, så tyvärr åkte jag in i tjejen framför. Båda trillade men det gick bra för båda, farten var inte så hög.
Normalt sett brukar jag få adrenalinpåslag vid Risberg när det återstår 9 km. Denna gång kickade den in något tidigare, redan vid 11 km kvar. KÖR bara, tänkte jag. Vila kunde jag göra sedan. Vid 6 km kvar då fäste det minsann. Snön klumpade sig rejält under skidorna i uppförslut och det var segt att få av, men gick.
Jag hade tidigare i loppet åkt med inställningen att ha ett trevligt lopp utan någon som helst prestation. När jag närmade mig bebyggelsen blev loppet helt plötsligt en kamp mot klockan. Tävlingsmänniskan i mig insåg att möjligheten till en bättre tid än 2017 fanns. Jag har nog aldrig tokstakat på upploppsrakan som jag gjorde iår. Värsta spurten och i mål kom jag. Och jag fixade det! Yes! Putsade PB med 3 min 29 sekunder.
Efter loppet
Eftersom jag under loppet tog en trevlig selfie med systrarna Kallur så passade jag även på att fota lite med kransmasen. I år var Victor Sticko kransmas. Han åker riktiga skidor, såna där breda man kan hålla balansen på. Ja just precis, slalomskidor. Victor representerar Sverige i Skicross.
Efter medalj, varm saft och inlämnade av skidor tog jag mig till marknadsstånden och köpte en hästmedalj till V.K. och så köpte jag en till mig själv.
Sen stod jag vid upploppsrakan och väntade in min vän. Då började svetten torka och mina fuktiga kläder gjorde att jag frös. Jag hade liksom inte tid att åka och hämta överdrag och sedan återvända. Så när min fantastiska väninna skidade i mål var det riktigt gött att komma till duscharna.
Hämtade våra diplom och tittade på mässan tillsammans. Åt en fantastisk måltid. Nåja, pizza respektive tacotallrik, men efter en lång dag så var det utsökt. Så var det dags att avsluta äventyret för att bege oss hemåt åt varsitt håll. Min bil stod tryggt kvar vid folkhögskolan. Väskan kändes betydligt tyngre på tillbakavägen. Visst jag gick längre sträcka tillbaka, för jag fick skjuts på morgonen, men jag var ganska trött i hela kroppen vid det här laget.
Sammanfattning
Lopp. Så kul.
Dusch. Så skönt.
Mat. Så gott.
Kropp. Så trött.
Siffror
Dryck: 4 muggar blåbärssoppa. (1+2+1).
Bullar: 0
Kändisar spottade: 3
Tid: 2:35:49
Placering: 1241/ 6120 (alla),
150/605 (D40)
PS Bilresan hem var utan anmärkning och gick bra trots dagens strapatser.
Nästa lopp: 2/3 Blåbärsloppet, 9 km (med Stora barnet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar