Hade tänkt mig ett milpass i lugnt tempo, men så vill dottern följa med och jag fick tänka om. Hon ville bort till bron över järnvägen och peppa mig i backintervaller. Det hade jag ingen lust med och övertalade att ta korta intervaller på hemmagatan istället. Förklarade att jag behövde åtminstone en kilometer uppjoggning först. Och så blev det.
Sen kom intervallerna. Jag gjorde en övning som jag gjort i ett av mina fotbollslag för länge sedan. En fotbollsplan är runt 100 meter lång* och intervallpasset går ut på att springa (allt vad du har) halva plan, gå halva, springa hela, gå hela, springa en och en halv, gå en och en halv, springa två, gå två. Sedan gör man allt fast omvänt ner till att man gått den sista halvan. Totalt blir det en förflyttning på 1600 meter. (Om sträckan är 100 meter.)
Tjejen hängde på så gott hon orkade i intervallerna en liten stund. Sen slutförde hon, enligt samma upplägg, fast med halverad sträcka. När intervallerna var färdigflåsade blev nerjoggen att springa och lämna en kvarglömd tröja. På tillbakavägen tog dottern närmaste vägen hem medan jag sa att jag ville förlänga min runda genom att springa sicksack hem. Då föll det sig så att jag ökade tempot. Väl hemma behövde jag en egen nerjoggning och svanen var ett faktum. Men det hade jag ju ingen aning om.
*Längden får vara mellan 90 och 120 meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar