29 oktober 2022

Nedräkning: D -8, Blir det inget N.Y nu?

Resan kändes ifara när jag under min seriematch i tennis plötsligt har svårt att andas.

Jag har i och för sig haft problem sedan två veckor tillbaka, dagen efter att jag fick min nya bromsmedicin, Rixathon. Det har mest gjort ont på olika ställen i bröstregionen både bak och fram. Ingen dag var den andra lik. Bara att det har eskalerat istället för att bli bättre. Det kunde göra ont när jag satt i soffan, men inte när jag sprang och tvärtom. Konstigt deluxe.  Idag vaknade jag dessutom med små förkylningssymptom (bla begynnande ögoninflammation).  

Ett tag var jag på väg att uppsöka vårdcentralen, men hejdade mig med tankar på att; om jag bara väntar så går det nog över. Mycket gör ju det om man bara väntar lite.

I torsdags (idag är det lördag) var det ruskigt nära att jag åkte till akutmottagningen. Att smärta strålar från vänster bröstsida ner i armen har man ju hört inte är bra. Men hur det blev så blev det inte så. Det var nog för att jag var ensam med barnen och då kan jag inte ligga på sjukhuset och må dåligt. Så jag mådde dåligt hemma istället. 

Men som sagt, idag blev det lite för mycket av allt. Efter matcherna, fika och dusch åkte jag till akutmottagningen. Det var så illa att jag inte orkade gå från väntrummet till undersöknings dito. Jag fick rullas dit. Lite skumt efter 2,5 timmes tennis. (Där jag iof en bit in i dubbeln efter drygt 1,5 timme nästan  kändes som jag skulle dö. Dessförinnan kändes inget konstigt.)

Så jag blev undersökt med EKG, de lyssnade på både hjärta och lungor, gjorde två ultraljud på hjärtat (det var skiftbyte och fick ny läkare), gjordes också en DT (datortomografi/skiktröntgen). En hel drös blodprover togs också med bl a hjärtmarkörer. Ingen av dessa undersökningar visade på något konstigt. Ändå hade jag högre puls än normalt och så fort jag rörde mig/gick så flåsade jag. I vila kändes flåset normalt, men känslan i bröstet var till och från inte smärtfri.

Men, inga onormala fynd någonstans. Det var inte ens lunginflammation, som vi alla trodde eftersom symptomen var liknande de jag hade 2017 och då hade jag minsann dubbelsidig lunginflammation

Det var i och för sig väldigt positivt att det inte var lunginflammation eller ännu värre lungemboli. För springa med lunginflammation hade inte gått så bra. Det är ju också skönt att veta att hjärtat och det däromkring är helt och som det ska. Men ändå, något är fel. 

Det finns många komponenter att ta hänsyn till i mitt fall. Det faktum att Rixathon är "rävgift" och väldigt lurigt. Det är (tydligen) viktigt att tala om att man har den medicineringen för man måste ta hänsyn till den och när man har fått infusion med den. En annan luring är att jag i somras blev berikad med Graves sjukdom. För den tar jag både Levaxin och Thacapzol och det har gått bra. ... tills nu.

Det verkar som kombinationen inte är så lyckosam i mitt fall. Jag vet inte än, men det är en gissning utifrån nattens besök och övervak på akuten. Jag fick iaf lämna sjukhuset nån gång efter 23 utan behandling. Det fanns ju inget att behandla. Läkaren tyckte ändå att det var bra att jag sökte. Och  jag citerar vad han sa: "hade det varit andra dagen så hade jag nog sagt vänta och se. Men nu har det ju gått två veckor. Helt rätt." Sen frågade han också om jag ville spela padel med honom (och hans hustru), när jag blir frisk. :)

Men på måndag ska de ringa efter att ha konsulterat neurolog och/eller endokrin i ärendet. De skulle verkligen inte lämna detta. De såg på mig att något är knas. Akuten behandlar akuta saker, de är inte specialister på varken neurologi eller hormoner.

Jag kommer inte dö av exv hjärtinfarkt eller lunginflammation även om det känns så ibland. Det är bara att "köra på".

Ska bli intressant att se hur fortsättningen blir.

1 kommentar:

  1. Som du skriver- det blir lite för mycket av allt Du måste tänka på att vila och inte utmana dig själv hela tiden. Vi blir ju oroliga. Och du ska hålla länge än. Så ta det lugnt nu! Vi hörs i morgon kväll.

    SvaraRadera