Plötsligt händer det!

 Jag var bortrest hela söndagen för att spela tennis. Det var som alltid roligt trots att jag förlorade båda mina matcher. När jag kom hem var det ovanligt snyggt och fint hemma. 

 Pappan och barnen hade tillsammans städat och gjort snyggt på ställen jag gett upp om. Plötsligt händer det! Jag tror jag ska åka iväg lite oftare. ;) 

 Nu återstår den ( mest för barnen) svåra biten att hålla det snyggt. Själv försöker jag hålla ordning på mina saker. Ibland blir de liggande till senare och däremellan får jag oftast plocka efter andra.

 Förresten... Den där handduken i trappan plockades så småningom om bort. Tror det tog tre dagar efter mitt blogginlägg. 

Waiting game

Sedan en vecka tillbaka ligger det en handduk i trappan, som jag inte slarvat dit. Jag vet att det inte bara är jag som passerar den flera gånger på en dag. Eftersom jag utövar "waiting game" så struntar högaktningsfullt i den med förhoppning att någon ska plocka upp den. 😏

Chaos house

 Den som läser denna blogg vet att jag för närvarande inte förvärvsarbetar utan är sjukskriven på heltid. Det finns många anledningar till att det inte går att jobba. När man är sjukskriven som jag så är man. naturligt mycket hemma, på gott och ont.

 Vid ett läkarbesök, för något år sedan, hade läkaren med en läkarstudent* och efter att ha lyssnat en stund frågade denna: Är det så att du fått ett jobb hemma istället? Jag hade aldrig reflekterat och tänkt på det förut. Jag som brukar behöva tid för att svara kunde faktiskt svara direkt denna gång.  Läkarstudenten hade ju faktiskt rätt i sin frågeställning. Jag jobbar hemma istället för i samhället.

 Det är ett av mina stora problem: Att vara hemma leder inte till vila och återhämtning. Resten av familjen verkar tro att jag frivilligt är någon slags hemmafru som ska sortera och tvätta, städa, vika all tvätt och ffa stoppa in deras kläder i  garderoberna, ha middag redo när alla andra kommer hem etc.

 Ett annat problem är att det ideligen uppstår eller läggs uppgifter på mig som jag inte efterfrågat eller bett om. Ständigt projekt som måste städas efter. Jag försöker hålla undan mitt egna skräp, men jag lyckas inte alltid så bra med det heller, att då få mer blir oöverstiglit.

 För att stipulera ett aktuellt exempel så har det nyligen varit jul. Det finns således ett gäng julsaker uppsatta här hemma. Barnen slet dessa julgrejer ur lådorna med stor entusiams. Nu efter jul är entusiasmen inte lika stor att få bort alla grejer...

 I skrivande stund är det inte lika stökigt av just julsaker, eftersom jag samlat ihop det mesta och lagt dem i en samlad hög. Jag har även hämtat upp flyttlådorna (de som syns på bilden). Nu återstår att se om jag ensamn måste lägga tillbaka allt eller om det kommer lite spontan hjälp från övriga i hushållet. Jag menar, om jag hade kunnat jobba så hade jag ju inte varit hemma alls och inte kunnat göra de små grejerna. Vem skulle gjort jobbet då?

 Det är ständigt stökigt här hemma så jag har idag döpt vårt hus till "Chaos House". Jag stökar inte till så mycket på dagen, för det krävs energi till tillstökning också. Har faktiskt provat att "waiting game" att strunta i att göra det där jag inte borde behöva göra. Men det slutar oftast i att jag till slut tröttnar och gör det ändå, på bekostnad av något annat som kanske borde gjorts.

 Det finns saker som jag måste och ska göra för allas trivsel och välmående. Sedan finns det också saker som jag vill göra för mitt eget välbefinnande. Det är inte ofta min ork räcker till båda, tyvärr. 

*Jag tror inte det var en student utan någon som "kallats in" för att assistera min ordinarie läkare. Oavsett så hade vederbörande rätt i sak.

Ny vecka

 Nu är det efter helgen. Har det blivit bättre med klådan?

 Nej och Ja.

 Nej. Det kliar fortfarande på samma ställen och det har tillkommit nya ställen. Utslagen finns kvar. Tycker inte att antihistaminet hjälper särdelse mycket, kanske något men inte tillräckligt. 

 Ja. Det kliar inte lika infernaliskt och konstant som förut, det kommer mer i attacker nu. Eller så har jag vant mig och kan under självbehärskning låta bli att klia hela tiden.

 Positivt är att utslagen på armen har bleknat lite, dock är de oförändrade på andra ställen på kroppen. På något ställe har det till och med brett ut sig.

 Jag har ännu inte kontaktat Vårdcentralen (VC) i ärendet. Får se om/när jag orkar, eller så blir det bättre? Jag var ju faktiskt på VC idag, men bara för provtagning. Det är endokrin som vill veta om mina värden är bra. Låg visst en beställning från neurologen också så då passade vi på att lämna det provet också. 

 Nu väntar jag in svaren som levereras telefonledes 16:e resp 30:e januari. För på eftermiddagen idag dök en kallelse från neurologen upp som meddelade att de ringer. 

Inte den utvalde

 Förlåt mig.

 Förut skrev jag mycket om idrott, framförallt löpning. Det var trevligt. Nu liknar denna blogg mer och mer en sjukdomsblogg... men det är det som händer i mitt liv just nu. :(

 Det är ju riktigt synd om man skulle må helt bra. Det verkar som att jag inte är utvald för den uppgiften. 

 Sedan jag även slutade ta kapseln mot nervsmärta (gabapentin) så har det börjat klia okontrollerat på mig. Nåja, jag upplevde några episoder av massivt kli före och under julhelgen också men inte i denna omfattning. Då var det som enstaka myggbett, irriterande men hanterbart. Nu är det större områden som kliar något så infernaliskt. Tidigare såg det ut och betedde sig som nässelutslag, dvs kliade och försvann. Dessa kliar men har inte försvunnit. 

Ovanför armhålan är ett av tre

ställen på kroppen som är drabbat.

 Efter tre dagars intensivt kliande, utan antydan till förbättring (men ej heller försämring) blev det att via 1177.se konsultera expertiserna i fråga. Det är nämligen inte helt enkelt att själv lista ut vad som felar, och rätta till det hemma, när man medicinerar för flera åkommor samtidigt.

 Det förhåller sig nämligen så att läser man på fass.se, eller i bipacksedeln om man hellre vill det, så kan man läsa att både gabapentin och levaxin kan ge nässelutslag. Får man dessa ska man sluta ta läkemedlet och konsultera läkare.

 Jag hystade iaf iväg en omfattand beskrivning av mitt problem och adresserade detta till både neurologens och endokrins rådgivning. På slutet frågade jag om antihistamin (två i familjen är superallergiska, så därför finns sådant hemma) var något jag kunde ta samt bad enheterna/instanserna att samråda med varandra*. 

 Jag fick rådet av neuro att fortsätta med levaxin samt ta det där antihistaminet. Om det inte blivit bättre efter helgen kontakt med vårdcentralen. Håll tummarna att det blir bra. Orkar inte med mer sjukvårdsbesök.

*En intressant iakttagelse jag gjorde är att man kan förvänta sig svar från neurologens rådgivning efter 3 arbetsdagar och efter endokrinologens rådgivning efter 5 arbetsdagar.

Pillerreduktion

 Note to self:

 Har fasat ut många av mina piller. Nu tar jag endast för sköldkörteln, vakenhet samt nervsmärta. Två piller försvann automatiskt när antibiotikakuren mot neuroborrelia tog slut/var över. Nu är pillerintaget halverat till endast 7-8 piller/dag. (Var förut 14-15 med antibiotikan.)

 Både bra och dåligt att inte ta varken Naproxen eller paracetamol längre. Det dåliga är att jag har lite ont i ena knät men är stel i båda. Det bra är att utan paracetamol (gissar jag) så kan jag andas normalt när jag springer. 

 Att jag är öm i ena knät beror på den smäll jag fick när jag åkte skidor. Då, när det hände, "knaprade" jag både Naproxen och paracetamol, vilket fått till följd att jag inte vet hur stor smällen var, dvs jag vet inte omfattningen av traumat. Jag tror inte det är jätteallvarligt. Kanske nån menisk eller ledband som fått en törn. Kan ju bara jämföra med förr då korsbandet gick av. Jag har inte så ont som då, knät är inte svullet (tror jag) men ... när korsbandet sparkades av fick jag inte såna här blåmärken. Inte heller några år efter korsbandsskadan när jag hade problem med menisken igen. Hmmm.

 Don't worry! Be happy!

Min julklapp

 Efter en maratonresa (då menar jag inte en resa för att springa maraton utan en resa under många timmar) på nära 17 timmar i bil kom vi hem mitt i natten... eller nja 0415 kanske mer är morgon. Hur som helst... Vi packade ur alla grejer ur bilen och gick och lade oss. Men före den goda sängen petade jag i ingredienser för en enkel formfranska i den nya bakmaskinen (aka Bagar-Basse), som jag köpt.

 När vi vaknade luktade det härligt av nybakat bröd. Fantastiskt! Inte fanns det ju några affärer öppna mitt i natten att köpa frukostmat i. (Juice hade vi med oss och smör fanns i frysen.) När vi satt och åt kände jag att denna maskin var ett fantastiskt inköp, även om den var dyr.