Dagen före maratonlopp brukar det vara ett kortare lopp om 5 km. Detta är mest för nöjes skull eller kanske uppvärmning för den stora prestationen. Ofta blir det ett familjeevent eftersom sträckan är rimligt kort.
Iår hade marathongruppen nytt koncept. Från det tidigare arrangemanget High Five heter det nu Move for the planet. Ur eget perspektiv fattar jag inte nya konceptet, men jag har inte laddat ner appar etc. High Five var iaf peppande.
På Stockholm Stadion fanns nummerlapp och den tröja som ingick. Det var ingen kö och enkelt att hämta när jag var där en och halvannan timme före start. Väskor kunde man lämna på läktaren, vilket jag missade iår. Jag hade ändå nära till bilen och dumpade mina grejer där.
Årets tröja var inte mycket att hurra över. Det fanns inget på den (tryck) som skvallrade att detta var ett sidoarrangemang till Stockholm Marathon. Färgen har mer att önska. Vit är iof en neutral färg men, i mitt tycke, ganska värdelös i träningssammanhang. När tröjan blir blöt av t ex svett, vad händer då? Det kanske är främst de i bomull som reagerar så, men i alla fall. Jag kommer inte använda denna tröja som varken träningströja eller "skryttröja" (vad finns att "skryta" över?). Nej, den kommer väl till pass när jag i sommar målar huset med Falu rödfärg.
Så skulle jag fippla på nummerlappen mha mina magneter. Dum som jag var gick jag medan jag fippla och vips var en magnet borta. Bara att titta ner i marken och leta. Tur i oturen var jag på konstgräsplanen på Östermalms IP, vilket betyder "rent" underlag. Och tänk efter en stunds irrande hittade jag den. Det är andra gången jag tappar bort en magnet. (Första var Göteborgsvarvet -23.)
Nog om materiella ting. Som brukligt hade jag anmält mig till Fun Run-klassen, den utan tidtagning. Därför placerade jag mig i de bakre leden i startfållan. Idag skulle jag minsann ta det lugnt...
...trodde jag. Jag hann bara utanför Östermalms IP så hade jag smugit upp tempot ordentligt. Sedan gick det nedför och benen bara rullade på. Hade några jämnsnabba att springa med dessutom.
Bansträckningen var ny och MYCKET trevligare än tidigare. Färre knixar och svängar, bättre utrymme och framförallt mycket vackert att springa längs Husarviken.
När vi sprang över Husarviken hade vi kommit halvvägs och vände därför tillbaka. Nu väntade uppförslöpning. Jag sa till den bredvid mig, som jag höll jämna steg med, att när de brantare backarna kommer då går jag. Jag behövde ju spara lite på benen iaf.
Nådde målet på ca 27:30 min, vilket är toksnabbt och inte alls en tid jag presterar genom att ta det lugnt. Var ändå nöjd med min prestation och hoppades innerligt att vara hyfsat alert till morgondagen.
Vid målgången fick jagen flaska kolsyrat vatten och en müslibar men inte någon medalj. Medaljen hade de tydligen rationaliserat bort vilket var en besvikelse. Klart man vill ha ett fysiskt minne av loppet liksom. Det finns ju dessutom de som inte springer längre sträckor och de som verkligen har gjort en enastående prestation med för dem långa 5 km. Riktigt dålig att inte ha medalj faktiskt.
Efter målgångsfoto med min müslibar, men utan medalj, gick jag till pastapartyt och åt. Vid det här laget var jag faktiskt hungrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar