15 september 2023

Dagen före Oslo maraton 

Resan till Norge

 Klockan halv nio lämnade jag hemmet och körde norrut. I Örebro noterade jag att hösten hade kommit. Det hade den inte gjort på samma sätt hemmavid. När jag nådde Karlstad kurrade magen så det blev ett stopp för mat.

  Att åka till Norge, den väg jag tog, innebar skog, skog, uschlig väg skog och ingenting till att det plötsligt dyker upp stora gränshandelskomplex och gränsen. Efter gränsen blev det vips öppnare landskap, civilisation och motorväg. Nu var jag ju inte längre i nordliga (egentligen mellersta) delar av ett land utan i de södra delarna, "i Syden", för att citera Klipp og Lim.

 Norsk radio välkomnar mig med en slagdänga från 1981 som tydligen låg 1:a i 14 veckor på topplistan. När jag hörde "Svake Mennesker" av Jannicke tyckte jag det var en usel låt.

Oslo, turistande (dagen före)

 Hittade min utvalda parkeringsplats. Lastade ut mina saker och tömde handskfacket. Sedan tog jag mig till hotellet/stan direkt, detta med hjälp av min medhavda kickbicke/sparkcykel. Det var jättemycket härlig nedförsbacke och magnifik utsikt. Vägvalet innebar en hel del grusväg, men det var inte den som fick mig att nästan trilla av min kick. Däremot när det uppenbarades en gigantisk staty mitt i vägen.


Överlastad men glad och förväntansfull.
Utsiktsplats på Ekebergparken.
Oslofjorden.
Statyn som skrämde mig. En gigantisk kvinna på väg.
Oslo från en annan utsiktsplats.

 Det kan vara smått roande att läsa på skyltar i ett annat land. Att norge skriver S istället för C är väll välkänt. Men att bussar går åt/till Hels(e)fyr är det färre som vet. Jag har aldrig åkt buss i Norge, men om jag skulle göra det så känns denna som min buss.

 Hittade utan problem till hotellet, eller, det var egentligen ett hostel. Jag kräver inte så mycket. Det räcker med en mjuk säng (inkl lakan etc), värme, toalett och dusch. 

Spartanskt rum, men det räcker.

 Efter att ha dumpat mina saker i rummet tog jag min sparkcykel/kick ner på stan för att hitta expot och där hämta nummerlapparna.

 Expot var litet och inget särskilt, men jag köpte mig några snygga strumpor. Dessa kunde jag unna mig nu när jag inte behövde betala dyr parkering. Vid utgången fick jag också ett par strumpor, de var inte lika snygga... men de var gratis.

 En monter visade historien bakom loppens belöning - medaljen. Inget bling bling denna gång eftersom medaljerna är gjorda av återvunnen plast. Hållbart och faktiskt ganska snygg. Varje medalj är unik.

På disken av återvunnen plast limmades sedan
den svarta delen där det stod vilket lopp det var. 

 Sparkcykeln, som jag låst fast i en stolpe i en rabatt, fanns kvar. Den tog jag nu för att snabbt utforska staden. Jag hann tyvärr inte så långt, bara till Aker Brygge, så började det regna. 

Klockan 17:13: Torrt i hamnen.
Fem minuter sedan klockan 17:18: Blött
i närliggande Akers brygge.

 När det regnar blir det halt och vad jag inte tänkte på var att det är direkt olämpligt att åka kick då, speciellt på betong/betongplattor. Jag lärde mig detta den hårda vägen eftersom jag gjorde en praktvurpa mitt på torget (Johanne Dybwadsplass). Jag hann dock knappt fatta vad som just hände förrän det kom en hjälpande hand. En vänlig kille/man sträckte ut handen för att hjälpa mig upp. Självförtroendet fick sig en knäck och knät en törn. Jag satte mig på en bänk på Karl Johan för att "slicka såren" och hoppades att knät skulle må bra imorgon också. Det var ju mest skrapsår jag fick, men det gjorde ändå ont att smasha det mot betongen. 

Aj! Dålig förberedelse för långlopp.

 Linkade efter en stund vidare, med sparkcykeln i handen, och upptäckte en kö. Spännande! Jag är nyfiken och social så jag frågade lokalbefolkningen vad det var. Det visade sig vara kulturnatt och kön gick till en öppen visning av till Stortinget. Den chansen missar jag inte. Jag har inte varit i vår egen Riksdag, men för den saken bommar jag inte Stortinget när tillfället gavs.

Nästan först i kön, som sedan ringlade
sig lång i tredubbla led i regnet.

 Känner inte till så mycket om Norges Stortinget, styrning, partiledare etc, men nu vet jag att det finns 169 platser. (Sverige har 349 dito.) Byggnaden är uppförd 1866 och arkitekten var svensken  Emil Langlet.

Stortingets byggnad och park byggt i lego.

Stortingets plenisal.



Vacker dörr i plenisalen.


Imponerande kristallkrona.

 Fanns många fina detaljer i inredningen samt intressant att läsa och titta på.  Bilderna ovan är bara ett litet urval.

 När jag fått mun beskärda del av kultur tog jag mig tillbaka till mitt hostel. På vägen inmundigades en liten burgare på MAX. Morötterna var goda, mycket godare än de på burgarrestaurangen hemma.

 Eftersom jag rest och varit kulturell hela dagen hade jag inte sprungit detta dygn. Bytte om lite snabbt för att klara av dag nummer 1354 im in runstreak. Insåg när jag gick ut från hotellrumet att dörren inte låste sig när den stängdes, vilket betydde att jag förut varit borta och lämnat alla mina grejer i ett olåst rum. Hujedamig. Allt var dock kvar och orört när jag kom tillbaka. Själva löpningen blev bara en "pliktrunda", det var sent,  regnade och imorgon tidigt var det dags för maraton.

Sprang förbi en affär med ett roligt namn.

 Förberedelse

 Insåg när jag förberedde för morgondagen att jag glömt min mobilhållaren för armen hemma samt en del av mina mediciner i bilen. Mobilhållaren gick inte att göra något åt och det var för långt att hämta något i bilen. Det får gå ändå.

 Funderade också på om jag hann tillbaka hit och duscha mellan maraton och 10 km-loppet. Jag gjorde bedömningen att jag hinner hem och packade efter det. När jag väl lagt mig och skulle somna slog det mig att det hinner jag inte alls. Bara att stiga upp och komplettera packningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar