Stockholm Marathon - race report

Bikder!!! -> 31/5 -25 

 Årets andra lopp (av fyra) som jag deltar i som är slutsålt på platser. (De andra är: Göteborgsvarvet, Helsingborg Marathon (kommer bli slutsålt), och Amsterdam Marathon.

 Varmt redan i början av april, som upplagt för att träna långpass tidigt. Blev det så? Såklart inte. Vem trodde att jag skulle vara förberedd för långlöpning. Jag kör på känsla och orkar jag inte springa går jag.

 Har blivit en trevlig tradition att bo hos min bror. Iår var det dock ovisst länge eftersom Kristi himmelsfärddag infaller torsdag samma vecka = långhelg.

 Åkte till Stockholm redan på torsdagen fast via Örebro. På Kristi himmelsfärd var det extra parkrun och då testade jag Örebro. Kände att det var onödigt att köra hem 1,5 timme för att sedan köra upp 2 timmar när jag kunde nöja mig med 2 timmar direkt från Örebro.

 Hämtade min nummerlapp och anmälde mig till nästa års lopp redan på mässan. Jag har ju sagt 10 Stockholm Marathon i rad, sen får vi se hur jag gör. Iår är bara nummer sju.

 Det var ju en annorlunda men behaglig upplevelse att hämta redan på torsdagen. Obefintliga köer, med andra ord inte så mycket folk. Eftersom det var helgdag var det inte heller varken trängselavgift eller parkeringsavgift. Passar min plånbok perfekt.

 Gick igenom mässan och pratade med en del löparfolk bl a en från Springtime som var med i New York för 2,5 år sedan. Hittade också, för en gång skull sådan där pacer-band och valde optimistiska tider. Tror inte jag kommer att använda dem men kanske kan vara bra att ha i framtiden?

  Efter en natt i bilen åkte jag på fredagen till brorsan. Skönt att slippa åka in och hämta nummerlappen även om det är tråkigt att missa pastan som de bjuder på på fredagen  Nu handlade jag för kvällens middag istället. 

Loppdag:

 Som tidigare år, då jag bor hos min bror, tog jag buss - pendeltåg - buss till Stadion. Gick jättesmidigt även iår. Pratade med några och fick rekommendera maraton jag gillar.

 Sökte upp bajamaja så fort jag kom till Östermalms IP för det brukar vara kö men ingen kö till bajamajorna för mig iår.

 Mötte upp Mille på samma plats som förra året. Vissa saker ändrar man inte på. Jag hade svårt att hitta honom i vimlet så jag satte mig på en ledig låda. Där fick jag öva min tyska då herren bredvid var från Tyskland. Han var från någon ort utanför Frankfurt am Main men hade en dotter som pluggade i Stockholm.  (Han kom i mål på 4 timmar såg jag i resultatlistan.)  Skickade en bild till Mille och en liten stund senare dök han upp. Så fick jag även syn på löparvänner hemifrån. 

 Efter en stund på idrottsplatsen lämnade vi våra överdragspåsar och omlokaliserade oss till grönområden precis före man går upp mot startfållorna.

 Precis före start stod jag bredvid en kille som skulle springa sitt andra maraton. Det är de personerna jag beundrar jag mest i maratonsammanhang. De som anmäler sig till sitt första maraton vet inte riktigt vad de ger sig in på. Kanske är de också lite otränade? Sen upptäcker de att det var skitjobbigt. Att då anmäla sig till sitt andra maraton är modigt, för de vet ju hur j**la jobbigt det var första gången.

 Såg flaggorna för farthållarna för att komma i mål på 4 tim och 15 min. Ville egentligen följa dem men de försvann snabbt när starten gick.

 Det kändes inte som att jag "översprang" men sakta och säkert kom jag ikapp dem runt 8 km. Det tog dock mycket energi att komma ikapp. Höll jämna steg med dem till typ 16 km sen orkade jag inte mer och saktade ner jämfört med deras tempo.

 Ute på Djurgården stod både Rasmus aka Skyltmannen och Therese och hejade. Efter mötet med dem såg jag att jag tappat en av mina magneter som håller fast nummerlappen. De köpte jag på expot för New York City Marathon och det är en investering jag inte ångrar. Jag får öppna plånboken och beställa nya*. C'est la vie.

 På bilder från loppets fotografer ser jag att den saknas redan på första milen. Måste ha tappat den i samband med att jag fipplade med mitt flipbelt för då tappade jag pacerbanden.

 Vid 19 km blev det tungt på riktigt fast jag kommit ihåg att både tillföra salt och gels/energi. Loppet var en kamp därifrån men jag krigade på men gick oftare. Tänkte hela tiden att jag MÅSTE träna fler långpass inför nästa maraton. Rent konditionsmässigt orkade jag springa men benen ville inte.

 Rätt var det var kom farthållarna för 4:30. Skit också. Jag tyckte det kom lite tidigt. Jag släppte förbi dem också. Jag hade redan kommit överens med mig själv att tiden fick kvitta. Bara jag sprang så mycket jag orkade och inte "fegade".

 Sedvanliga äpplen utanför McD på Söder. Jag sög i mig saften och spottade ut fruktköttet.

 På Västerbron sprang jag hälften av uppförslutet. Stannade till strax före toppen och tog ett foto. Sprang nedför men inte med den intensitet jag brukar ha i nedförsbackar.

 Sen kom 4:45 farthållarna, då hade jag 12 km kvar tror jag, minns inte. Då tänkte jag att nä, jag vill komma in under 4:45 så jag sprang med dem en bra bit. Vid en vätskestation blev de sinkade av att de tog vätska medan jag fick ett litet försprång. Försprånget var inte så stort och vips var de både ikapp och om. Men nu var det jobbigt och benen gjorde ont så jag släppte de framför mig.

 Letade fram lite extra krafter på Red Bull Flying Sprint. Detta år kändes den längre men var inte i en uppförsbacke. Enligt deras hemsida skulle det vara 100 meter. Däremot på en plats i loppet där man inte är så pigg, Lilla Bantorget vid 34,5 km. Lyckades ta en 77: e plats av 6820 (kvinnor) då jag forcerade den på 25 sekunder.

 Gnetade mig fram på Strandvägen och så kommer Narvavägen igen. Jag brukar gå uppför första mötet men iår sprang jag  faktiskt. Vid andra mötet fick jag retirera och jag gick uppför. Helt omvänt mot tidigare år.

Sprang hela Karlavägen men gick uppför större delen av Sturegatan. Bestämde mig att nu skulle jag springa ända in i mål även om det är rätt mentalt jobbigt att se Stadion och behöva springa förbi den, vända och springa tillbaka. 

 Inne på Stadion sneglade jag på klockan och kom till insikt att om jag bara gjorde en ordentlig spurt, trots stumma onda ben, så skulle jag nog faktiskt klara under 4:45, FAST farthållarna hade sprungit i mål långt före mig. Så jag gav allt och jag fixade det med 7 sekunder till godo.

Min jävla vristen började göra ont vid 10 km. Det var också då jag blev lite kissnödig. Jag dricker tydligen hel del men svettas inte ut dito mängd. Stanna och kissa orkade jag som vanligt inte utan sprang istället 3 mil till i kissnödigt tillstånd.

 Struttade till Östermalms IP. Fick hjälp att ta bild på mig med sluttiden (och hjälpte andra). Sedan hittade jag Mille precis på den plats vi avtalat. Han kom i mål 6 minuter före jag, sett till tid på dagen, men 5 minuter enligt tidtagningen, så han kan inte ha väntat så länge på mig.

 Tyckte att banan var lite snurrig med många 90-graderssvängar. I en diskussion om bansträckningen på facebook, några veckor före loppet, tror jag att jag räknade till runt 50 stycken.

 Tycker fortfarande det är negativt att behöva springa bort till typ Vallhallagrillen och sedan vända tillbaka före man kommer in på Stadion, när man ser det efterlängtade målet redan på Sturegatan.

 Av erfarenhet är känslan att nå 30 km före Västerbron bättre än efter bron som iår.

 Vädret var soligt med 17-19°C och vind på 5 m/s med 11 i byarna.

Statistik:

 Slutsålt lopp med 24000 anmälda. Marathongruppen skriver på sin hemsida att "19 431 till start och 18 865 i mål. Rekord i båda fallen. Det är 1863 fler fullföljande än någonsin förr på adidas Stockholm Marathon."

 Jag sprang in på 3383:e plats av 18865 som sprang i mål och 271:e plats i min åldersklass (D45-49).

 I Red Bull Flying Sprint lyckades jag med 77:e plats med en tid på 25.695 sekunder. 

 Detta var min sjunde Stockholm Marathon på plats.

Årets bankarta:

Årets banprofil:

*När jag satt och chillade med Mille efter målgång messade jag min amerikanska vän om magneterna och frågade om hon kunde hjälpa mig. Hon beställer nya sedan skickar hon de med en gemensam vän som snart ska besöka henne.

Örebro parkrun - race report

28/5 -25 

 Extrainsatt parkrun tack vare Kristi himmelsfärds dag och jag passade på att åka till Örebro parkrun. En av de fem jag har kvar att göra i Sverige. 

 Behövde gå upp redan klockan 06 för att hinna köra upp. Det visade sig sedan att jag missbedömt tiden det tog att köra så jag kom i riktigt god tid. Mina vänner från Billdalsparkens parkrun var också i tid och stod med sin bil på parkeringen och vänta när jag kom. De hade dock bott på hotell i Örebro så de behövde inte starta lika tidigt. Alltid lika trevligt att träffa Anna-Carin och Jan.

 Tillsammans gick vi till startområdet där volontärerna just hade börjat sätta upp start-/målområdet. Medan vi inväntade genomgången före start så inspekterade vi banan samt tog bilder och pratade med både inhemska och turister. Bland annat pratade vi med några från UK och Australien.

 Genomgången hölls på knagglig engelska (eftersom det fanns utländska besökare/deltagare/turister) och när språkkunskapen tröt blev det på svenska. Stackars utländska turister. Vi fick iaf information om banan och att en fotograf var utplacerad efter ca en kilometer.

 Så gick starten och alla rusade iväg.

 Banan var vacker, tycker jag, och ganska platt. Trots att det bara var en sjö så är det härligt springa vid vatten. Stigningen som fanns var över en bro, som vi sprang över två gånger.

 Kändes som om jag höll ett rätt bra tempo. Tämligen snabbt men ändå hanterbart. Men som vanligt kroknar jag runt fyra kilometer och släppte förbi några löpare jag lyckats passera och hålla bakom mig.

 En av dessa var bl a en ganska ung tjej, som av tröjan att döma tränar löpning. Men jag bestämde mig för att ta hjälp av henne och ha som hare sista biten. Mest för att undvika att hjärnspökena skulle få sin vilja igenom och jag skulle gå. 

Det slutade med att hon och jag hade en spurtstrid in i mål. Tjejen vann men inte med så många sekunder. Tack för hjälpen!

 Väl i mål glömde jag stänga av klockan. Eller jag vet att jag stängde av den men måste ha råkat blippa på den igen. Och så tog jag tag i uppgiften att sortera alla brickor/tokens som låg huller om buller. På så sätt fick jag även en trevlig volontärcredit denna lördagen också.

 Jag har två favoritsysslor som volontär; sistagångare/tailwalker och sortering av brickor/token sorter. 

 Väldigt trevligt att stå i målfållan och prata med folk. Pratade mest med skannaren och en tjej från Australien, som också sorterade tokens med mig. Dock var det väldigt mycket mygg som störde.

 När alla kommit imål så tog vi oss till kafét (naturens hus) och fikade. Jag nöjde mig med en glass denna gång. 

 När vi gick från kafét såg jag en trollslända på väggen. De är sannerligen inte lätta att fotografera, men denna satt still och jag fick några bra närbilder.

 Så sa jag hejdå till mina göteborgska vänner och körde jag mot Stockholm, för på lördag är det Stockholm maraton. 

 Nu har jag fyra svenska parkrun kvar tills jag gjort alla. Tre i Stockholm; Haga, Judarskogen (Bromma) och Huddinge och ett i Småland, Växsjösjön. Får se när det blir tillfälle att besöka dem.

Vädret var bra; 14°C (13), 3(7) m/s och det var min runstreak dag nr. 1976.

Event no. 327
Finished 17 of 60 runners (tailwalker incl.). No. 3 in my gender and 1st in my age category. Age-grading 63.56%.
Time: 25:45
⬇️
42 Parkrun in total, 1st at Örebro parkrun. 17th time I was volunteering and 1st time here at Örebro parkrun.