Swiss City Marathon Luzern 2025 - race report

 26/10 -25 

 Det var egentligen inte meningen att jag skulle delta i detta maraton blott en vecka efter Amsterdam. Jag trodde jag anmälde mig till väntlistan.

 På expot i Amsterdam stod en kille med olika lappar om maraton i Europa bl a detta. Han sa att det var fulltecknat iår. Jag tog ett prospekt ändå. Gick in på hemsidan och där stod det också, på flera ställen, att det var slutsålt. Jag skrev upp mig på väntlistan, trodde jag. Jag tänkte att då kunde jag bestämma senare om det blir en ledig plats. Väntetiden var dock VÄLDIGT kort för exakt i samma stund som jag fyllt i allt så var jag anmäld.

 Så efter parkrun i Innsbruck körde jag tillbaka och vidare till Schweiz. Ytterligare en natt i bilen. Hade däremot svårt att somna när regnet smattrade mot bilen. Denna natt var inte lika kall som förra. Först vid 03 tyckte jag det blev kyligt och satte då på värmaren.

 I Schweiz reser alla deltagare gratis med alla färdmedel till loppet även tåg från andra sidan Schweiz. Det var lika när jag deltog i Davos 2019. Det var opraktiskt för mig att utnyttja det denna gång också.

-Loppdag-
 Väckarklockan var ställd till kl 06, men inatt ställdes klockorna om till normaltid så det blev en extra timmes sömn.

 Regnade fortfarande när jag vaknade och jag var superkissnödig. Hade ingen lust att blöta ner mig i regnet före loppet. Men så blev det ett regnuppehåll och jag skyndade ut ur bilen för att göda växtligheten. Tack vädret.

 Körde ner till startområdet vid Verkehrshaus (motormuseet) och var där strax efter sju. Tänkte att jag måste vara i tid, jag behövde verkligen göra av bilen någonstans under dagen. När jag kom var jag en av de första. Parkeringen var typ tom. En funktionär som kom gående sa Guten Morgen. :) Första maraton jag kunnat parkera vid starten. :)

 Åt min frukostyoghurt i lugn och ro..

 Såg inte fram mot loppet pga väderprognosen. Inför "lovades" massa regn och vind, i det hela kallt och blött.
Kollade prognosen igen när jag satt i bilens värme. Det verkade som regnet dragit förbi under natten. Nån enstaka skur nu bara. Mycket bättre än ihållande regn i 42 km. Fortsatt blåsigt och kyligt med kyleffekt vilket gör att jag väljer att springa i långärmad plus vinterjacka. Och över allt min Sverigetröja. Såg inte helt friskt ut att klä sig så men jag tror folk förstår när de ser tröjan med namn och så. Maraton är ingen modevisning, värme framför skönhet. 

 Så nära som 45 min före start började parkeringen fyllas på och då gick jag mot startområdet. Tittade på en informationstavla för att hitta väskinlämnigen. Då plötsligt kom jag på att jag var rätt korkad ändå. Med bilen så nära kan jag ju ha kvar grejerna där, så jag gick helt enkelt tillbaka och la in min väska igen.

-Loppet-
 Promenerade mot starten och hamnade lite långt fram. Väntade dock in min startgrupp på en vindstilla plats.

 Så var det dag för loppet jag egentligen jag inte visste något om.

Precis som min start small av började det regna igen. Det regnade rätt intensivt ett tag. Med keps på huvudet så störde det mig inte alls. Skorna verkade också stå emot väta rätt bra. Och så småningom blev det uppehåll, men då var jag redan genomblöt. Vinterjacka och långärmad tröja under var perfekt när det blåste men lite för varmt när det var lä samt när solen kom fram.

 En svensk man började prata med mig i början av loppet. Han hade bott och jobbat i Luzern i 6 år. Fusk, sa jag med glimten i ögat.

 Så kom det backar och ALLA sprang. Såg inte en enda som gick i de fem första backarna. Jag fick nog vid tredje backen. Då gick jag uppför. Jag är varken schweizare eller bergsget, tänkte jag, jag får gå. Punkt.

 
 Så dök en Katharina upp. Hon kunde svenska för hon hade jobbat i Luleå. Hon blev glad över att se mina flaggor/mig för då  kunde hon öva sin svenska lite.

 
 Lite senare språkade jag med en Lotte. Hon hade pluggat i Sverige. Jag frågade var och hon sa Linköping. Då vet du hur det ser ut där jag bor. Hon och jag konverserade på engelska för hon hade bara varit i Sverige 6 månader så hennes svenska var typ obefintlig. Hon sprang idag sitt första maraton.

 Trött vid 17 km. En ung kille på cykel frågade om jag behövde en gel. Så fick jag det av honom.

 
 Farthållare för 4:30 kom ikapp. Sprang lite med dem men släppte de vid 21 km.

 Kom på att jag behövde salt. Letade febrilt i mitt flipbelt. Många små påsar hade jag med. Hällde upp i handen och....nämen vad f-n var det? Peppar! Skit också. F-n, rent ut sagt. Hade av trötthet sett fel i bilen. Jag vet att det är bättre med salttabletter än dessa små påsar från snabbmatsställen, men påsarna funkar för mig ... om jag bara har de med mig.

 Så såg jag typ ett imbiss (en liten kiosk). Jag frågade om de hade salt och försökte förklara varför. Men de fann inget, bara peppar. Peppar har jag också. De sa till mig att springa till vändningen och så skulle de fixa salt till jag kom tillbaka. OK.

 Bort till vändningen, som var med piffig  med stora klockor man kunde ringa i. Roligt!

 

 När jag så småningom kom tillbaka till kiosken fick jag massor med salt. Jag fick till och med erbjudandet att ta med hela påsen. Vilka hjältar. Otroligt tacksam. De räddade mitt maraton.

Alla i loppet har sett mina flaggor eftersom man ju sprang till en vändning. Och kvasten mötte jag vid ca 26km, före delningen på tillbakavägen. Även en del snabba löpare log när de såg mig.

 Killen på cykel med gelen återkom och jag fick en till. Vid vårt sista möte fick jag ytterligare en till. Alltså vilken grabb. Att ge sån service till en gammal  trött "tant" från Sverige. Som dessutom hade lustiga/fåniga flaggor på huvudet.

 Så sprang en annan ung kille ikapp mig. Han började prata och det var riktigt trevligt. Han var från Bern och detta var hans första maraton. Han berömde min tyska. "Du sprichst gut Deutsch!" Jag tackade. Han var ju naturligtvis nyfiken på varför.

 Längs hela maran fick man väldigt många hup, heja Sverige, heja sweden hup/hop ellie och så vidare. Flaggorna gör sitt jobb bra tycker jag.

 En man sa något och jag förstod absolut ingenting, det var på nån obegriplig dialekt men det slutade på "kwei".
-Kwei?, sa jag
-As an elk!
Han tyckte jag såg ut som en älg när jag hade flaggorna.
-Wie in Schweden! replikerade jag.

 Kom ikapp två trötta ungdomar. Jag frågade om allt var bra, men de hade kramp, sa de. Ni som läst mina tidigare rapporter vet vad jag gjorde då. Jag hade fått med mig hela påsen med salt så jag delade med mig. Sen drack de upp nästan allt mitt vatten. Tur att inte solen stekte för jag klarade mig till nästa depå där jag fyllde min flaska igen.

 Med 9 km kvar förenades vi långdistansare med halvmaralöparna. Det var ju trevligt för helt plötsligt var det många på banan. Bara lite jobbigt att de generellt var snabbare.

 Så sprang vi in på FCLs arena. (Football Club Luzern, eller något sådant.) Det var coolt. Det är så man ska lägga lopp, så man får häftiga upplevelser. Då var det 8 km kvar.

 
 Det bjöds aldrig på något salt längs banan. När jag tänker efter så har inget utlandslopp jag deltagit i gjort det. Schweizarna var däremot frikostiga med att dela ut gels. Fick så många, förutom från killen på cykel, att jag inte kunde konsumera dem alla. Och efter stadion fick vi Cola. Nu pratar vi riktig coca cola, som smakar gott, inget jä**a plagiat för att det är billigare. (Hint till Stockholm maraton igen *harkel*)

 Jobbigt sista genom stan men tog mig iaf samman sista 2 km och sprang om både maratonlöparna och halvmaratonlöpare. Enormt publikstöd på slutet.

 En härlig känsla att springa in på Verkehrshaus (transportmuseet). Det är för övrigt riktigt trevligt och intressant att gå på. Rekommenderades starkt om ni någon gång är i Luzern.

 Efter målgång fick vi förfriskningar: vatten, kaka, äpple, salta pinnar, te, buljong, öl med mera. Vid öluthämtningen frågade jag om det var alkohol i. Jag skulle ju köra hem så ingen alkohol tack. Sa att jag ju annars kan dricka den hemma. Då fick jag en av varje av den vänliga mannen. Det absolut mest anmärkningsvärda och klart förvånade var att den ena ölburken hade svensk pant. Den får följa med hem, troligen tom men ändå.

 
 Flera jag haft sällskap med under loppet kom fram och prata en liten stund. En riktig löparfamilj där alla är vänner. Så glad att jag deltog i detta lopp trots allt.

 Hade lust att kolla lite på museet men eftersom jag var blöt från alla håll, av regn och svett, hämtade jag istället min väska i bilen på parkeringen bredvid. Så lyxigt! Stapplade sedan till duschen. Den för kvinnor var i tennishallen. ✌🏽

 Ställde mig i kö direkt till massagen då jag kom men fick informationen av andra deltagare att de ville att man duschade först. Så då gjorde jag det.

 Det fanns inte så många duschar men att duscha växelvis var inget som gjordes för att effektivisera. Från stora lopp hemma så brukar vi kvinnor dela. (Jag vet inte hur män gör.) När en duschat av sig behöver ju denna inte duscha medan hon schamponerar sig,  då kan nästa duscha av sig parallellt. När denna duschat av sig kan den första skölja ur allt schampo etc medan den andre schamponerar sig. Mycket effektiv vid få duschar och mycket folk. Men som sagt det var inget dessa schweiziska kvinnor tog till sig när jag steg åt sidan för att schamponera. Istället stod duschen och spruta vatten åt ingen.

Jag duschade inte länge men jag hann precis med massage efter duschen. Var en av de fyra sista före de packade ihop. Sån tur att jag hann. Det var bara kvinnliga massörer. Hon masserade under foten/fotsulan och hälsenan. Det var nytt och riktigt skönt efter maraton. Välbehövligt. Hemma i Sverige  funderade länge om jag skulle ha med min massagekudde, men till slut valde jag bort den. Så lite massage gjorde gott.

 Skrev tidigare att jag gick på plus med gel. Från Amsterdam hade jag fyra extra med i mål. I detta lopp sju. Jo, jag konsumerade faktiskt några också men jag hade ändå fler än jag behövde. Nu kanske ni undrar varför jag plockade på mig fast jag hade? Jag visste inte om jag behövde de under loppet, det vet jag ju inte på förhand. Sen kommer det faktiskt fler lopp och gels är dyra. De kommer inte slängas utan användas. 

 Korsade mållinjen på 7 min och 26 sek snabbare än Amsterdam för en vecka sedan. Då hade denna bana betydligt fler backar, vilka jag gick uppför, iaf de flesta. 

Bansträckning: