Vätternrundan 2018 - race report

Vätternrundan 300 km på cykel. Min tredje Vätternrunda. När jag cyklade 2015 visste jag ingenting om vad som förestod mig och hur man skulle lägga upp det hela. Men jag hade cykeltränat lite. Jag tog lärdom av mina misstag till 2017, förutom cykelträningen då som var obefintlig. Iår hade jag fortfarande inte lärt mig att man ska cykelträna inför detta lopp. Med ynka 19,5 mil (cykelrunda +Halvvättern) i kroppen skulle jag ta mig an det. Det jag inte hade kalkylerat med var att jag skulle ha sviter från en hjärnskakning när loppet går av stapeln. Att jag hade planerat så tokigt att jag dagen före start skulle springa ett 10-km lopp var också illa. Träningsvärk från loppet....nä'rå...ingenting. *ironi*

Min fina make körde mig och min cykel till Motala. Blir så glad och varm hjärtat när han följer med mig med på mina galenskaper. Han själv är nämligen inte speciellt idrottsintresserad. Lite kramar och pussar, och en del gliringar att jag tokig som gör detta, så var det dags för min start strax före 20.

Motala-Ödeshög
Högg tag i ett par redan efter att MCn släppte oss i Motala. De startade i samma grupp som jag och var mycket trevliga att prata med dessutom höll vi ungefär samma tempo. Men så skulle de stanna och dricka kemikalier redan runt Vadstena. Jag valde att cyklade vidare med orden: Ni kommer ikapp. Vi ses! Så trampade jag iväg ensam. Pratade med en annan ensamcyklande tjej som jag cyklade ikapp, hon cyklade för första gången. Tyvärr höll hon ett lägre tempo än jag så det var ingen potentiellt cykelsällskap. Jag trampade vidare i kvällen med sikte mot depå Ödeshög.

Efter Omberg, på den tråkiga rakan, då cyklade jag ikapp Stig. Stig är även känd som "lappen" eller "samen". Jag sänkte tempot och sällskapade en stund. Han hade en radio och jag kunde lyssna på slutet av Portugals match mot Spanien i fotbolls-VM. Ronaldo gjorde sitt tredje mål och kvitterade till 3-3 i slutminuterna.

Stig cyklade sitt 53:e(!) Vätternrundan, dvs han har varit med alla år. Imponerande! Vad som är ännu mer imponerande är att han har cyklat alla lopp på samma cykel, en gammal hederlig brukscykel anno 1950-tal... eller nåt...iklädd slitna jeans och träskor. Han har alltid de kläderna. Stig berättade att han cyklar två lopp varje år och han har alltid samma cykel. Hemma till vardags cyklade han dock på en mer modern cykel. Ett reportage om Stig från 2010.

Ödeshög-Ölmstad

Gled in depå Ödeshög där kalaset var i full gång. Jag tänkte inte stanna så länge. Fyllde min flaska och tog en bulle. På väg till min cykel rullade paret jag sällskapade med först in i depån. De var alltså ca sex minuter efter mig. Cyklade till min förvåning ikapp "lappen" igen. Jag frågade om han inte stannar i depåerna, men jo det gjorde han visst det, bara inte så länge. Han vilade på cykeln, sa han, och menade att han hade en mer bekväm cykel vad gällde sittställning än vi andra.

Halvvägs till Gränna kom en hurtfrisk kvartett ångandes förbi mig. De fyra herrarna cyklade på Kronans (!) gröna cykel och höll en imponerande hög hastighet. De har min fulla respekt precis som jag har för Stig. Annars minns jag inte så mycket av sträckan mer än att kullerstenarna i Gränna var hemskare än vanligt. Mina händer gillar verkligen inte vibrationer oavsett vad det är. Jag undviker det när jag har möjlighet. (Tack till den som uppfann robotgräsklipparen och köksassistenten.)

Ölmstad-Jönköping

Snabbstopp även i Ölmstad. Fyllde flaskan med vatten. Åt en bulle och en banan, drack blåbärssoppa  och gav mig iväg igen. Sträckan mellan Ölmstad och Jönköping är vacker och förutom Kaxholmsbacken så går det mycket nedför. Pannbenet plockades fram i Kaxholmen, klarade jag att cykla den förra året så ng skulle jag fixa den även iår. Växla ner och trampa på. Höll dock på att trilla i backen. När man växlar ner och det går uppför cyklar jag inte så snabbt och jag råkade vingla till lite. Det var så nära att jag slog i framförvarandes bakdäck. Fötterna satt fast men jag han klicka ur i sista stund. Jag klarade mig från missöden tog nya tag tog mig upp för backen.

Sen var det "Jeronimoo" ner till Jönköping. Fast jag var lite fegare i nedförsbackarna iår. Jag hade inte hundraprocentigt fokus på min uppgift så därför säkrade jag och bromsade en del. Fler skador och olyckor var det sista jag behövde i mitt liv.

Jönköping-Fagerhult
Depå Jönköping och dags för mat...om jag bara hittar den. I pepptråden på Raceone har jag skrivit att jag frös som en nakenhund i Sibirien, så jag såg fram emot att komma in i värmen. Förr året serverades maten inne i Tipshallen så jag gick ditåt... men jag insåg ganska snabbt att det inte var där för ingen annan gick åt det hållet och det såg rätt öde ut. Bara att gå åt andra hållet, men det var inte så svårt att hitta.

Det var grymt gott med köttbullar och potatismos mitt i natten. Och mjölk som jag vanligtvis inte dricker slank ner utan att blinka. Mat och mjölk kom som en befrielse efter alla bullar och vatten. Vid bordet jag satte mig vid satt två tyskar. Jag tänkte att jag ska bara sitta här och lyssna, inte säga något, bara tjuvlyssna. Mitt-i-natten-trött så är hjärnan inte på topp och att då är det inte bästa tillfället att öva sin knackiga tyska. Men som vanligt kunde jag inte vakta min tunga utan tjänstgjorde som tolk vid ett tillfälle, sedan var det kört. Jag tror jag gjorde mig förstådd och jag förstod ungefär 1/5 av vad de sa.

Resan mot Fagerhult minns jag inte heller så mycket av. Efter en trevlig liten tur genom Jönköping C så är det är uppförsbacke med stort U. Långt och segt uppför, bara att trampa på. Om man överlever backen (och en hel del till) kommer man så småningom till depå Fagerhult.

Fagerhult-Hjo

Fagerhult, visste inte vad jag skulle göra. Jag fyllde min flaska med vatten och stod sedan förvirrat och tittade och tugga på en bulle. Frös gjorde jag fortfarande. Gav mig iväg igen. Hade inget bättre för mig. Jag hade precis startat från depå Fagerhult då jag hörde hur någon rasade bakom mig. Tittade mig snabbt över axeln och där hade en person rasat omkull ordentligt.

Trampade på och det hände väl inte så mycket. Trött och kall. Det var faktiskt så att jag höll på att somna på cykeln fler gånger mellan Fagerhult och Hjo. Ögonens blinkfrekvens gick i takt med tramporna för att hålla mig vaken. Det blev inte så illa att jag började vingla för jag hade sinnesnärvaro att hålla mig på cyklandes. Jag bestämde mig då för att stoppet i Hjo skulle bli längre än jag planerat. Hälsan måste gå först. Jag är dålig på att lyssna på kroppen, men nu var det dags.

Hjo-Karlsborg

Det var skönt att komma till Hjo. Nu hade jag frusit sedan Ödeshög. Nu mötte jag morgonsolen i Hjo. Jag gick till sjukvårdstältet och frågade om det fanns någonstans att vila. De hänvisade till gräsmattan för det var så trångt och litet där inne. Hittade en plätt bakom mattältet, inte så mycket till gräsmatta men jag försökte ligga och vila. Misslyckades att sova ty jag skakade okontrollerat av köld när jag la mig ner. Måste sett ut som om jag hade epilepsi eller nåt. Så kände ett par små regndroppar och studsade upp. Stod och funderade var jag skulle fortsätta min vila men beslöt mig för att äta istället.

Gick runt tältet och in till serveringen, kände direkt att det var varmare där inne. Tio sekunder efter jag klivit in i mattältet vräkte regnet ner utanför. Jag hade sån tur att jag inte blev genomblöt jag som redan frös som ett as. Satt i mattältet, petade i mig maten och stirrade blint ut och blippa med telefonen. Ljudnivån där inne var mycket jobbig. Jag som vanligtvis har formgjutna öronproppar när jag går i köpcentrum. Men jag hade inget val.

 Mina bordsgrannar frös också. En av dem hittade värmefolie som de delade med mig. Det gjorde skillnad. Jag tog med mig folien när jag gick. När jag sedan gick mot toakön såg jag att de delade ut folien till behövande i sjukvårdstältet. Tänk om jag fått en sådan från början, men jag var så trött att jag inte hade sinnesnärvaro att kommunicerade det. Jag lyckades bara förmedla det jag mest behövde - vila, att jag också frös tyckte hjärnan var sekundärt.

 Det regnade, som sagt, ganska ordentligt och jag kom på att mitt sadelskydd fortfarande satt på cykeln. Men det var försent att göra något åt det. Insåg att det kommer bli blött om rumpan sedan. Med den vetskapen böjde jag mig fram över bordet för att vila och tror att jag somnade till nån kvart eller så iaf. Dock ingen kvalitetsvila.

Efter "vilan" var det bara att ta tjuren vid hornen och forrsätta resan mot Motala. Funderade lite på om jag skulle ta av mitt genomblöta gelsadelskydd eller bara sätta mig på det ändå trots vattnet. Rotade i min ryggsäck och fann till min lycka en plastpåse. Vilken tur jag inte städat bort den.

Det blev således en extra lång paus i Hjo, närmare två timmar (hade bara planerat 40 min). Men det var dags att lyssna på kroppen. Hade jag inte gjort den långa pausen hade jag förmodligen inte lyckats cykla vidare särskilt långt.

När jag sedan fortsatte cykla hade jag nya krafter. Var de kom ifrån vet jag inte. Och rumpan var torr. Solen sken och värmde men det var lite blött på marken.

Karlsborg-Boviken
Massage i Karlsborg som brukligt. Tog lite för lång tid, men tiden var ju ändå sabbad i och med det förlängda stoppet i Hjo. Hälsan först. Kom faktiskt ihåg att ta min morgondos medicin +koffeintablett

Nu cyklade jag på med delmålet att ta mig till välsignelsen. Men den kom aldrig någon. Det var lite av en besvikelse. Jag sökte naturligtvis info om detta några dagar efter Vätternrundan. Det visade sig att de som brukade stå där och välsigna helt enkelt inte orkade pga av ålder och krämpor. Det har jag full respekt för. Så det blev ingen välsignelse iår...

Boviken-Hammarsundet

Boviken är ingen stor depå. Det blev en bensträckare, toastopp, fylla flaska, ta en GT-tablett och inte mycket mer. Bara att gneta vidare mot Hammarsundet. Vid Aspa börjar vägen  bli lite mer varierande igen och det är lite roligare att cykla. Trafiken och cyklisterna var föredömligt separerade i och med att 2+1 vägen börjar bli färdig.

Jag såg en olycka vid Lilla Hammarsundet. Det var på precis samma ställe som jag såg en olycka på förra årets Vätternrundan. Ambulansen hade inte hunnit komma till någon av dem när jag cyklade förbi. Jag hoppas att det gick bra för den stackaren som låg där skadad.

Hammarsundet-Medevi

I depå Hammarsundet tog ja fram mitt godis! Så fantastiskt gott. Nom nom nom. Sedan gav jag mig iväg igen. Nu gällde det att spana efter Rasmus. Han brukar inte supporta cykeltävlingar men nu skulle han göra ett undantag några timmar.

Och visst stod han där, Skyltmannen. Efter nedförsbacken efter depå Hammarsundet. Jag tog mig tid att stanna och prata lite med honom och Therese. På Rasmus skylt stod "Full Rulle". Stoppet gav mig energi.

Jag hade dock glömt hur jäkla backigt det är mellan Hammarsundet och Medevi. Vill inte se en enda backe till, tänkte jag, men så kom en till. Det var lite tjorvigt att cykla också för vi cyklister fick samsas med både mötande trafik som trafik åt samma håll. Det var inte bara personbilar utan även långa lastbilar. Det var läskigt och jobbigt som ensamcyklist och jag kan tänka mig att det var ännu värre för de som cyklade i klunga.

Medevi-Motala

Hoppade över att stanna i sista depån i Medevi. Den tillför mig inget. Jag får adrenalinpåslag bara av veta att det är så kort kvar till mål.

Bild från https://happyride.se

Målet
Äntligen! Lycka! I målet tog min fina familj emot mig; make och son (dottern var på kalas) samt mamma, pappa. En så fantastisk känsla det är att rulla in på Strandpromenaden. Nu hade jag klarat ännu en Vätternrundan på egen hand. Min tredje Vätternrundan i min tredje En Svensk Klassiker. Nu är det bara den lätta simningen kvar sen är guldmedaljen min.

Tankar under loppet:
Som att föda barn. Plåg- och smärtsamt men man glömmer och gör det igen.
Är vi inte framme snart?
Varför gör jag detta?
J*vla backar!

Note to self: Ta med skidvantar, buff och vindstopperjacka. Det är kallt på natten med fartvind etc även om det är 25 grader och sol på dagen.

Nästa lopp: 6/7 Vansbro Halvsim och
Vansbro Vattenprovet (200 m) med dottern
Nästa lopp i klassikern: 7/7 Vansbrosimningen

PS Det var skönt att borsta tänderna när jag kom hem, för det glömde jag före jag åkte till starten.