Idag

Tisdag 28/8-18

0630 Väckarklockan ringde.

07 Gick upp. (Lika trött som när jag la mig.)

0745 Färdiga med morgonstressen och barnen skickas till skolan.

0810 Äter frukost.

0820 Redo för att sova igen.

0840 Åker till jobbet.

09-13 Jobbar.

1315 Åker hem från jobbet. Trött. 

14xx Går och lägger mig.

15xx Vaknar (typ lika trött som när jag somnade).

Familjeliv.

1730 Egentid, idag se på fotboll med laget. 

2000 Åker hem. Trött igen.

Familjeliv.

23xx Lägger mig för natten.

Midnattsloppet Göteborg 2018 - race report

Det var första gången jag deltog på Midnattsloppet och visst hade jag lite förväntningarna på loppet. Jag har ju i många år velat delta i detta lopp. Nu äntligen fick jag chansen och de var Göteborgs gator som fick äran att känna mina löparskor mot asfalten i natten. Midnattsloppet har iår marknadsfört sig som festivalloppet med all rätt. Jag kallar det från och med nu "Discoloppet". Det var disco i stort sett från start till mål. Det var ett kul lopp!

Inför loppet
Under dagen borde mina förväntningar byggts upp, men ärligt jag så hann jag inte tänka på loppet under dagen. Inga optimala förutsättningar för ett lopp. Jag laddade nämligen genom att spendera hela dagen på Liseberg. Ni som har varit på nöjesfält vet hur tyst och fridfullt det är där. En riktig oas för kontemplation och mindfulness... Så jag var verkligen inte pigg och alert när jag lämnade Liseberg.

Det var inte helt lätt att övertyga barnen att vi faktiskt var tvungna att åka från Liseberg, de ville såklart åka mer karusell. Men vi fick ut de till parkeringen till slut. Snabbt ombyte till löparstassen och sedan iväg till Nya Ullevi, där både start och mål för loppet var. När jag kom in på Nya Ullevi så kände jag bara Wow! Jag insåg där och då att jag inte varit inne på Ullevi förut. Vilken häftig arena! Bra mycket snyggare än den i Linköping.

Siktade direkt mot toaletterna där det ännu inte hunnit bli så lång kö. In i en holk som jag ockuperade ett bra tag för att justera utrustningen, kläder, packning och nummerlapp samt bara skärma av mig från allt ståhej och stimuli. Kvällen var ganska sval och jag kände att det hade varit trevligt med en underställströja men någon sådan hade jag inte med mig. Jag tog ett snabbt beslut att skippa t-shirt och istället springa i min överdragströja. Den är lite för tjock så här års men den var i alla fall långärmad. Ovanpå hade jag den obligatoriska Midnattsloppet-tröjan. Plötsligt gick tiden ganska fort. Jag fick skynda mig att lämna väskan på läktaren om jag skulle hinna till min startgrupp. Jag hade en GTG-tid (Go To Gate) att passa.

Loppet 1-5 km
Jag hann i tid till startgruppen och nu hade det blivit mörkt. Detta gjorde att alla discoljus syntes bra. Vi värmde upp. Passade på att byta några ord med löparen till vänster och sedan var det dags för startgrupp 3A att gå mot startlinjen. Redan här kände jag att det kommer bli ett trevligt lopp, högljutt men kul. Vi svor Midnattsloppets "löpared":

"Midnattsloppet är ett lopp som ska präglas av trivsel och glädje.
Det medför att Du som deltagare har ett stort personligt ansvar här i loppet.
Självklart så ska Du inte knuffas eller armbågas. Ditt deltagande ska vara vänligt, trevligt och omtänksamt. Vi ska ju ha KUL TILLSAMMANS, eller hur?!
-Jaaaa!
Och det innebär att Du kan lova oss detta?
-Jaaa!"

Till discomusik klockan 21:42 släpptes vi iväg pö om pö för att sprida fältet. Jag var trött som svärord men det skulle bli kul att springa detta lopp så det var bara att fokusera på var jag satte fötterna.

När vi kom utanför Ullevi kom första peppningen, utanför stod massor med tjejer med pompoms och hejade till tonerna av en DJs discomix. Vilken skjuts in i loppet. Såklart öppnar man (läs: jag) för hårt av denna glädjekick. Vi sprang hela varvet runt Ullevi och när vi kom tillbaka till pompomtjejerna hade vi avverkat första kilometern. Nu blev det löpning på Skånegatan, den har jag sprungit förut...fast åt andra hållet. Nu var det lätt uppförslut hela vägen till Korsvägen. Men det var ju i början av loppet så ännu var benen fräscha. Nåja, så fräscha som de kan vara efter en dag på nöjesfält. Vid Korsvägen/Gothia Towers/Örgrytevägen passerade vi kilometer två. Sen blev det inomhuslöpning när vi sprang ner i garaget under Svenska Mässan. Lite knixar längs Mölndalsån i riktning mot Ullevi igen. Strax före arenan fanns fina upplysta bågar i sann festivalanda.

Väl framme vid arenan sprang vi ner och in i garage igen. Spännande! Väl ute var det dags att vända tillbaka mot Örgrytevägen denna gång hela vägen längs ån. Även detta är bekant terräng eftersom Sylvesterloppets bansträckning går där. Helt överraskande stod en lång rad kexchokladklädda människor och hejade för full hals. Här fanns möjlighet att göra säkert 50 high fives på rad. Jag orkade göra två på slutet. För nu vid fem kilometer reagerade kroppen med stumma ben. Inget överraskande egentligen. Jag brukar orka springa fem kilometer bra tempo sedan tryter orken och farten blir långsammare. (Jag borde träna på att hitta min tröskelfart och sedan hålla den.) Så vände vi tillbaka ytterligare en gång. Det var en snurrig bana. ;)

5-10 km
Andra halvan av loppet minns jag inte lika bra som första, förmodligen på grund av trötthet på många plan. Strax före 5k började jag springa om fler och fler maskeradklädda deltagare som startat i startgruppen före mig (sex minuter). Tillbaka längs ån, fast på andra sidan och en större loop i Gårda, precis som i Sylvesterloppet... fast även denna gång i motsatt riktning. Nu sprang jag på ren envishet. Benen var trötta men inte flåset. Jag orkade men inte kroppen. Det är jobbigt att springa när huvudet säger öka men benen stanna. Jag fortsatte.

Bild lånad från midnattsloppet.se

Det var strax före 8k som jag resignerade. Trots NRJs peppande ord på megastor skärm gick det inte att ens springa långsamt. För att orka springa var jag tvungen att gå. Efter att ha gått springer jag snabbare. Så blir det när man är skolade fotbollsspelare Intervallöpning is the shit… typ. Nåja, banan gick tillbaka i samma garage som förut och det var lite peppande att möta massor med löpare och veta att de faktiskt hade längre kvar att springa än jag. Ut ur arenans undre värld och ut i friska luften. Vi genade över en konstgräsplan. Det kändes ovanligt tungt trots att gräs borde vara mitt rätta element att springa på. Mysiga marschaller lyste upp och kantade banan på den sista skälvande 1,5 km. Nu gällde det att bita ihop och ta sig i mål.  En liten puckel precis före Ullevi men jag orkade inte utan gick... Nederlag. Tog revansch på mig själv och körde skiten ur mig när nedförsbacken väl kom. Det blev en spurt i mål.

Efter loppet
Jag klarade inte mitt tidsmål på under 55 min men jag är nöjd ändå. Har man varit på Liseberg hela dagen och det senaste man åt var en våffla klockan 18 (starten gick 2142). Då är det faktiskt en bra prestation. Och regnet slapp jag. Inte förrän sista 500 m kände jag av det, då kom det några droppar.

Jag bytte om till en torr tröja och tittade på alla fina peppande mess jag fått på Raceone. Jag såg de inte på min klocka under loppet, det var för mörkt. Maken sms:ade att han var på väg ut i nattlivet för att dricka öl med en nära släkting. Han sa att barnen redan sov. Trots trötthet så lockade det mycket att ansluta, så då gjorde jag det. Jag var ju redan i stan. Gensköt make och hans systerson på Avenyn. Tog några öl...eller ja det blev cider för mig för jag var inte alls sugen på öl. Satt på olika uteställen till ganska sent. Så nån stretching blev det icke. Jag brukar inte sitta på puben svettig och äcklig men jag var inte ensam. Det var fler midnattslöpare som ville ha "en kall" efteråt.

Vi hade det riktigt trevligt och tiden gick fort. Huxflux var klockan 03 och vi höll på att missa sista bussen. Tack och lov gjorde vi inte det utan vi kom till vår bostad som vi skulle. Klockan var ju tokmycket och jag hade suttit i mina svettiga kläder i över fyra timmar. Det är rätt äckligt att sitta i svettiga byxor, sport-BH och trosor flera timmar. (Tröjan bytte jag direkt efter loppet.) Men som tidigare sagts, det var livsnjutning. Hemma kom maken skyndsamt i säng och jag fick äntligen ta av alla mina svettiga kläder och duscha . Att jag var tröttare än tröttast vid det här laget behöver jag nog inte säga, men jag gör det ändå. Somnade inom en halv minut när jag väl kom i säng.

En fantastisk dag på många sätt. Utmattande men rolig så in i bomben.

Placering
K40: 119 av 406.
Alla kvinnor: 879 av 3045

Nästa lopp: 1/9, Tjejmilen.

Spontanlopp

Det blev två oplanerade lopp till iår. 

Det första är Midnattsloppet i Göteborg. Midnattsloppet har jag i många år tittat på och längtat efter att få springa, men det passar aldrig tidsmässigt. Jag har inte haft möjligheten att vara i Göteborg, Stockholm eller Malmö när loppen varit. Det ligger fel i tiden för mig helt enkelt. Men nu ska det bli av och jag tror det blir roligt och häftigt trots att banan är snurrig.

Det andra oplanerade loppet är Ramböll Stockholm Halvmarathon. Jag vann helt otippat två startplatser till årets lopp. Jag kommer att åka upp med min löparvän Å.W. Samma fantastiska människa jag åkte med till ASICS Stockholm Marathon. Denna gången har vi lovat varandra att inte åka sjuktransport. Eftersom man aldrig vet om olyckan ändå är framme trots löften så tar vi bilen upp denna gång. Då behöver ingen av oss passa tåg eller buss och riskerar inte att missa sista avgången.

14 dagar

Min vecka har fjortan dagar. Jag jobbar varannan av dem... kan man säga. Men dagarna är väldigt korta. När det är måndag eftermiddag känns det som tisdag fast då är det måndag nr 2.

Jag sover. Det blir måndag, jobbar, sover efter jobbet (efter lunch), har en "ledig dag", sover för att ta mig an jobbet på tisdagen osv.

Får jag inte vila på eftermiddagen är det inte säkert att jag fixar familjen. Rent fysiskt är jag vaken men huvudet är inte med mig.

C'est ma vie!

Baksmälla

Nej, jag har inte varit ute och festat eller varit på kalas. Jag har jobbat två dagar och det gick väl bra när jag var där, men baksmällan har redan kommit.

Jag jobbar fortsatt halvtid, dvs fyra timmar per dag, men efter det så är jag slut. Efter två dagar på jobbet känns semestern jag nyss haft mycket avlägsen. Faktiskt inte ett dugg utvilad.

Igår åkte dessutom min friska hälft iväg till sin familj i Göteborg. (Det var tvunget pga hälsoskäl.) Eftersom han har semester så får barnen inte vara på fritids och då kan jag inte vila vilket jag behöver. (Jag är ju sjukskriven av den anledningen.) Så jag hämtade barnen direkt efter jobbet...plus en kompis till Stora. Alla var snälla och skötsamma och jag förklarade varför jag behövde lägga mig. Sagt och gjort. Jag la mig i sängen för att vila (läs: sova). Välbehövligt. Trodde inte jag skulle få min vila så det var positivt.

Vaknade med lite mer energi och eftersom det var fredag så poppa jag popcorn, på gammalt vis i kastrull. När jag och Lilla stod och gjorde jordgubbssmoothie så tittade en vän förbi lite spontant med nyköpt gofika. Vi hade en jättetrevlig fikastund.

I morse kom baksmällan med eftertryck. Jag hade ont lite varstans i kroppen ffa i händer och huvud. Stel som en pinne och astrött både fysiskt och psykiskt trots att jag sovit massa timmar (och fick mitt-på-dagenvilan igår). Så j**la trött att jag inte orkar kliva ur sängen. Det dåliga samvetet över att barnen pga detta tvingas klara sig själva sköljde över mig. Tack och lov är de så intelligenta att de till slut själva fixar sig en smörgås eller två. Men det är så dåligt av mig att inte orka gå upp och fixa frukost till dem. Känner mig så värdelös som inte orkar.

Jag kom ju upp till slut ändå och förhörde mig om de ätit något, och jo då de hade ätit ...även de kvarvarande popcornen från igår. Efter att jag petat i mig lite yoghurt, eftersom min medicin ska tas till mat, var jag redo att gå och lägga mig igen. Det gjorde jag förstås inte eftersom barnen redan börjat tjata om sitt lördagsgodis... (som om de bara äter godis på lördagar, vilket inte är fallet).

Dagens mål blev mao att åka och köpa lördagsgodis. Jag var ju lortig så om det skulle åkas någonstans så behövdes en tvagning före avfärd. För att inte känna mig helt värdelös samlade jag ihop en hög smutstvätt och satte på en tvättmaskin. Så åkte vi. Köpte godis. Åkte omväg hem för att "ha gjort" något idag. Senlunchen blev en soppa, det fanns ingen ork för mer. Eller ja, barnen åt soppa på begäran. Laga multipla maträtter finns inte på världskartan så jag nöjde mig med två smörgåsar. Sen var jag färdig för sängen igen.

Ska det vara såhär? Att man vaknar som en zombie och knappt orkar göra någonting? Ska en (två) vanliga (halva) arbetsdagar och vanligt familjeliv ta musten ur en så att man inte orkar med sig själv och sin familj? Livskvaliteten sjönk från 80% till 10% i ett nafs. Något är mycket fel och det är så svårt att acceptera att jag inte orkar med livet. Jag mådde jättebra under semestern. Jag var glad och hade förhållandevis mycket ork. Jag kände mig stark. Funderade till och med på att planera den där fyrtioårsfesten vi borde haft för ett och två år sedan. Nu, två arbetsdagar senare, är jag tveksam. Känner mig körd i botten och svag. I'm not made for this kind of life.

Vardag

Nu är det vardag igen.
Barnen hade sin första skoldag och jag började jobba. Barnen var glada och jag trött. Under solen intet nytt... Jag funkar bäst med min egen dygnsrytm och inte samhällets.

STHLM Urban Trail 2018 - race report

Vi har anmält oss till hela STHLM Challenge och då får man tydligen starta i en tidig startgrupp. Vår start var redan klockan 07:50. För att slippa gå upp klockan 0400 och knappt sova något valde vi iår att boka hotell och åka upp till Stockholm redan på fredags kvällen.

Det blev en mycket trevligt resa upp och vi hittade hotellet nästan direkt. Checkade in, lämnade våra saker för att sedan reka var och hur lång tid det tog att ta sig till T-banan. En handfull minuter visade det sig. Vi traskade tillbaka till hotellet igen och förberedde för morgondagen, dvs la fram våra löparkläder. Sen var det bara att slappna av och somna...trodde vi. Det visade sig vara lite knepigare än vi trott. På gatan utanför vårt fönster var det tydligen en nattklubb eller något. I alla fall så var det många ungdomar som väsnades och levde rövare där ute. Det är inte lätt att sova i ett disco.

Loppdagen
Vaknade med stel nacke, en lightversion av det jag upplevde på maran före sommaren. Sådär bra. (Hade samma problem för en vecka sedan. Den blev bättre under dagen och var borta dagen efter. Varför vet jag inte.)

Vi tog oss till tunnelbanan och mot startområdet i Galärparken. Hämtade våra nummerlappar och var allmänt nöjda med tillvaron. Passade på att göra ett obligatoriskt toabesök. Denna gång fick vi stå i en lång kö, men kön gick förvånansvärt snabbt. Sen var det dags för start.

Detta år visste vi vad loppet gick ut på och taggade tog vi det lugnt redan vid första sevärdheten. Här skulle upplevas maximalt, ingen stress och ingen tidsjakt.

Vikingaliv
Hej hopp vi är igång. Selfiestopp i hela museet för oss; puss på farbrorn. kontemplera på tronen och test av vikingahjälm.

Skansen
Att springa genom Skansen var en repris från förra året. Detta år sprang vi dock in genom huvudentrén och ut bakvägen.
Träffade på loppets första trappa - den långa rulltrappan, såklart avstängd. Jag bestämde mig för att springa upp för hela och det var ju inga problem. Väl uppe blev det två positiva möten. Det första var att någon kände igen mig. Jag kände inte igen henne, men det fanns det ju förklaringar till. Det var nämligen den läkare som tog hand om mig vid Stockholm Marathon och skickade iväg mig med ambulans. Det var väldigt kul att träffa henne och kort berätta mer om vad som hände och vad proverna visade etc.
Det andra positiva mötet var Vevpositivt. Det var nya spännande selfiestopp på Skansen iår.
Trots avspärrning tog vi en liten detour förbi Sollidenscenen, jag har inte varit på Skansen sedan 1986 (bortsett från förra årers Urban Trail), så det var nödvändigt.
Styltor, säckhoppning och Tunnband. Jag testade det sista. Verkligen kul att ha testat. Kom på tekniken. Tunnbandet var liksom lite vinklat.

Armémusem
Jättelänge sedan jag var där...nån gång på 90-talet när min fader arbetade för och med de statliga museumen. På selfiestoppet slappade jag lite i tältet. Stela killar dock.

Rigoletto
Repris från förra året nu med uppbyggt selfistopp. På bioduken visades Mission impossible när vi kom in. Det blev Popcorn bonanza.

Mood
Repris från förra året och nästan samma upplevelse. Affärerna var stängda. Dock fick vi springa ner två rulltrappor iår (jmfr in och ut på samma plan).

Downtown Camper
Ett hotell mitt i stan jag aldrig hört talas om. Där fanns förvånade människor som faktiskt bodde på hoteller eller var på besök. De undrade nog varför hundratals  människor i likadana tröjor sprang in just där. V.K hade en stund tidgare sagt att hon behövde dricka och där på bordet stod ett oanvänt glas och en flaska vatten. Skål och tack sa V.K.

Musikaliska
Ytterligare en repris från förra året. Iår satt en humorlös pianist och en tjej med oboe och spelade vackert. Iår gick banan upp på scenen istf framför.

Nordiska museet
Denna fantastiska byggnad...
Sprang genom 50-talet samt traditionsdelen. På väg ut smög V.K. och jag in i en uppbyggd spännade makapär. När vi kom in var det bäcksvart...och där fick vi stå flera minuter och vänja ögonen. Vi skulle nämligen titta på aurora borealis dvs norrsken. Jättehäftig!

Josefina
Loppet sista selfiestopp. Här ifrån kunde vi se målet men dessförinnan ville vi fotografera oss med den jättestora uppblåsbara enhörningen. Jisses vad kul vi hade. Någon sa att det gick att klämma in sig två i hålet. Vi försökte och det gick väl sådär. Det resulterade i genuint gapskratt, kul foton och förevigad i reklamfilmen för loppet.

Mål
Nu var det bara att nöjda och glada studsa in i mål och motta våra medaljer. Där i målfållan stod min räddare (aka läkaren från Sthlm Marathon) och delade ut dryck och energibar. Kändes som en bra avslutning att i lugn och ro stå och prata om händelsen jag inte har så mycket minne från, dvs det som skedde inne i tältet samt vad mina läkare hemma sagt. Så hämtade vi överdragen och inte långt efter det så öppnade himlen sig i ett riktigt ösregn. Jag tog skydd i en bajamaja och kunde i lugn och ro byta om samt ta på medhavda regnkläder. Sedan slutade det regna och vi kunde sätta oss och äta frukost med utsikt över fjärden.

STHLM Urban Trail var återigen en fantastisk upplevelse.

Nästa lopp: 25/8 Midnattsloppet Göteborg, 10 km.

Barnkalas

Idag har dottern sitt kompiskalas. Hon väljer att ha det hemma "för då får man den tårta man vill ha och så är det bara ens kompisar inte en massa andra barn".

Jag har noterat att det är ganska ovanligt att ha kalas hemma nuförtiden. Väldigt många köper sig fria på något lekland e. dyl. Även vi har gjort det några år. Det är enkelt, man slipper fixa, handla och framförallt slipper man städa både före och efter.

Även fast det är ganska jobbigt att ha "en halv skolklass" här pga ljudnivå etc så offrar jag mig. Jag gör (nästan) allt för mina barn.

Det känns som jag stått i köket flera i dagar i sträck. Jag satte dotter på att göra chokladbollar... lite måste hon anstränga sig själv. Annars har jag ansträngt mig och gjort en tårta. Jag brukade vara bra på det men nu har jag lagt av mig. Men det var roligt att smeta och kladda. Jag har gjort godisstrutar istf godispåse. På begäran av nioåringen har jag kladdat ihop marängklubbor, mycket populära bland barnen förra hemmakalaset. Dessutom har jag målat (av en bild på) en enhörning. Det är tänkt att tjejerna ska få sätta hornet på den, likt sätta knorren på grisen... om det vill. Jag hoppas de vill, för det tog en god stund att göra den. Vill de inte så fick jag mig iaf en terapistund.

Nu hoppas jag att det blir ett roligt kalas och att alla kalasbarn är nöjda när de går hem.

Fotbollsträning

Liten loj fotbollsträning är bättre än ingen träning. Rörde på mig iaf även om det kändes som att uppvärmningen, som jag gjorde på egenhand, var mest ansträngande.

Insikt

Jag ska göra en tårta till helgens kalas. När jag kom ut i köket hade resterande familj gjort en sockerkaka. Inget ont om sockerkakor, de är goda. Inget ont om att de faktiskt åstadkommit detta tillsammans utan att väcka mig pga osämja. Nej, jag ser fram emot att njuta av den senare idag. Men jag kom till insikt om varför jag delvis inte orkar, varför "allt är så jobbigt" och varför jag hellre sitter i soffan än tar mig för att göra något. Detta gäller inte bara i köket.

När jag gör något så brukar jag återställa saker, lägga det där det hör hemma Jag vet var adressen är, så att säga. Jag lägger saxen den brukar ligga, efter fotbollsträning lägger jag skor och benskydd på avsedd plats, fjärrkontrollerna i avsedd låda, köksprylar sköljer jag av så att inte resterna ska torka in (om diskmaskinen inte är tömd på ren disk), badkläder på ett ställe och så vidare. Jag gör detta för att det ska var lätt för mig (och andra) att hitta sakerna när de behövs nästa gång.

Nu  kom det till min insikt att resten av familjen inte jobbar på detta sätt, att underlätta för andra. Detta får till följd att jag upplever att jag alltid får leta efter allt... eller återställa (läs: diska) före jag kan göra det jag hade för avsikt att göra. Detta gör mig stressad, irriterad och tröttare.

Idag kom jag som sagt ut i köket för att börja preppa för helgens kalastårta. När jag hade diskat och städat av efter sockerkaksbaket fanns ingen orka kvar att börja baka tårtan. Jag satte mig istället i soffan och skrev detta blogginlägg.

C'est ma vie!

Ingen progress

I flera dagar har jag tänkt att jag ska ut och springa. Tyvärr har det inte blivit av. Det dåliga samvetet gnager och för varje dag jag inte motionerar så känns det som jag tappar jag det jag byggt upp. Nu är det en vecka sedan jag sprang senast.

Jag hatar det. Tänker att till nästa lopp ska jag vara riktigt förberedd så att jag kan prestera en bättre tid. Verkligheten är annorlunda. Jag underhållsspringer mest. Jag blir inte snabbare eller uthålligare, jag har bara kvar det jag redan byggt upp i kombination med en liten försämring eftersom jag går upp i vikt när jag inte rör på mig.

Det är tur att helgens lopp (STHLM Urban Trail) är ett upplevelselopp där tiden inte mäts och inte heller spelar någon roll.

Kläder skiljer oss åt

Idag fyllde mitt Stora barn nio år. Och jag reflekterade imorse över att hon ibland är så olik mig.

Eftersom hon redan i treårsåldern intresserade sig för sjukhuslekar och intresset faktiskt sitter kvar hade jag och min make (Storas far) beställt ett rosa stetoskop i födelsedagspresent. Ja, det var ungefär vad vi hade att ge. Jag tyckte det var lite mesigt så vi bestämde att jag skulle handla lite kläder till henne också.

Jag tog (igår) med mig Lilla och drog till köpcentrat. Två filurer på vift och ingen av oss gilllar att shoppa kläder. Dömt att misslyckas kan man tycka. Med en påse godis lyckades jag iaf hålla Lillas engagemang. Jag lyckades till och med med konststycket att få honom att prova kläder. (Maken undrade senare hur jag gjorde.) Nåja, vår shoppingrunda slutade med ett gäng kläder till både Stora och Lilla.

Så idag när Stora öppnade alla paket med kläder blev hon så lycklig. Det är här vi skiljer oss åt, jag och min dotter. Jag har aldrig haft något särdeles intresse av kläder och mode och ser det mest som ett ont måste. När jag ska handla kläder ser jag inte skogen för alla träd, vilket gör att jag tröttnar väldigt fort på att bläddra bland alla galgar. Jag klär mig bekvämt framför snyggt.

Min dotter är precis tvärtom, hon byter kläder fem-sex gånger på en dag och blev som sagt överlycklig för ett par jeans, ett gäng tröjor, nya trosor, en klänning samt en enhörningsonepiece.

Jo, hon blev minst lika lycklig över stetoskopet och alla i familjen har varit patienter med olika åkommor idag. Hon säger att hon ska bli doktor när hon blir stor. Hon har stor potential att bli det för hon är klipsk och omtänksam. Framtiden får utvisa det. Hon får bli vad hon vill...nästan...bara hon inte går i mina fotspår karriärsmässigt.

Road trip

Idag åkte jag på road-trip till Gränna för att träffa ett gäng Mycket Speciella vänner. En grupp människor jag aldrig träffat förut men "pratat" med via en sluten grupp på facebook. Det enda vi allihop har gemensamt är att vi har MS.

Vid 11 tog vi färjan över till Visingsö. Några av oss åkte remmalag medan andra tog en utflykt till fots och hjul upp till Brahekyrkan. Lite otippat hittade vi en julgran på väg upp till kyrkan. Brahekyrkan är en fin kyrka från 1100-talet byggd i renässans och barock stil.
Efter kyrkobesöker fortsatte jag och sällskapet inåt ön. Halvvägs till orten Tunnerstad fanns ett trevligt litet nostalgimuseum. Det som fångade mitt intresse först var den gamla telefonkiosken. Det visade sig sedan finnas bl a  en hel gammal bensinmack och bilverkstad.

Före tillbakafärd till Gränna satt vi på en restaurangterrass och beskådade ett stort regnoväder med tillhörande blixtar. Som tur var rörde det sig inte åt vårt håll. Vi hann förstås även ta en titt på Visingsborg som låg nästgårds med restaurangen.

Väl i Gränna hamn hade vi svettats så mycket att det var dags att fylla på vätskenivåerna igen. Vi satte oss och njöt av kall dryck och kom på att en promenad upp till centrum vore på sin plats. Vi måste ju inspektera alla polkagriskokerier... eller... det blev ju så när Mrs. Kan-inte-bestämma-sig (dvs jag) skulle handla karameller.

Att fatta beslut vilken karamellsmak som ska inhandlas tar på krafterna så till den milda grad att hela sällskapet nu var hungriga. Så vi tog oss ner till hamnen igen och dinerade i solnedgången. Tiden går fort när man har trevligt så vid 21-tiden tyckte jag det var dags att dra mig hemåt.

Tusen tack MS-kämpar-vänner för en oförglömligt trevlig dag.

Semester

Bloggen har stått still ett tag nu. Jag har semester och gör det bästa av den. Tyvärr tar inte kroniska sjukdomar semester. Värmen gör att mina händer mår sämre än tidigare men trots det gillar jag värmen. Rent generellt mår jag bättre eftersom jag kan ta allt i min takt och min dygnsrytm. Jag kan pausa och dra mig undan när det behövs. Detta gör att jag orkar mer och är en piggare och gladare person.

Taket på huset har blivit omlagt. Mycket välbehövligt och snyggt.

Vi har varit i Vansbro och simmat och tredje klassikern bärgades.

Även en utlandsresa till Grekland har hunnits med. Vi var på den fordonsfria ön Hydra och hade det gött! Det fanns många åsnor och katter på ön istället. Utanför Athen rasade en läskig brand som skördade många dödsoffer. Vi var aldrig närheten mer än att vi såg det drabbade området från flygplanet när vi reste hem.

Nu jobbar maken med ett nytt projekt som tillhör huset. Vi byter staket. Det gamla var ruttet, snett och fallfärdigt. Jag är inte jättebra på snickeriarbeten men jag är ganska säker på att jag får måla sen.

Vi har några att-göra-saker kvar före vardagen tar vid igen.

Ha det gött!