26 januari 2019

Gore-Tex Winterrun Stockholm 2019 - race report


Årets första lopp.
Jag hade sneglat på detta lopp redan i höstas och var sugen på att delta. Var dock lite tveksam eftersom jag inte varit någon vinterlöpare hittills... och förra vintern (2017) fick jag lunginflammation. Jag vågade dock inte anmäla mig eftersom förutsättningarna helt plötsligt kan ändra sig, t ex att jag är allena med barnen en helg eller vecka, det blir då svårt att genomföra ett lopp.

Jag följer Sverige Springer som såhär års heter Sverige Springer Winter edition. De rapporterade från loppet som gick av stapeln i Göteborg helgen före (dvs förra helgen). Det gjorde mig inte mindre sugen på att delta i Stockholm. I huvudstaden fanns det till och med snö så det skulle verkligen bli ett vinterlopp.

Maken skulle vara bortrest nästan hela arbetsveckan så jag frågade om jag fick ensamtid på lördag eftermiddag och kväll för att åka iväg på detta (Det är trots allt 2,5 timme till Stockholm.) trots att vi äntligen skulle ses igen. Det var okej, men nu hade anmälningstiden passerats så det gick inte att anmäla sig.

Hela veckan följde jag väderprognosen. Det spelade ingen roll om det skulle snöa eller vara uppehåll, det var mer temperaturen jag oroade mig för. På sätt och vis var det bra att jag inte anmält mig för nu kunde jag istället välja distans utifrån temperatur. Ett tag såg det ut som att det skulle bli riktigt kallt, ner mot -10 och lite vind på det, dvs med kyleffekt skulle det blivit typ minus 17 grader. Vid såna temperaturer springer jag sällan och jag minns att det var riktigt kallt på Öppet spår förra året. Upplagt för att springa den korta distansen på 5 km med andra ord. Men vartefter veckan led så ändrades vädret och på loppdagen var det modesta -4 grader och ingen vind.

Jag bilade upp eftersom varken tåg eller buss hade avgångar som passade för hemresa. Jag hade inga planer på att bo över. Eftersom detta var ett kvällslopp behövde jag inte åka så tidigt utan skjutsade barnen till deras sportaktiviteter på morgonen/förmiddagen. Jag tog det lugnt. Åt lunch och åkte med god marginal mot Stockholm. Det var dumt att jag inte hade lyssnat på radion dock för när jag väl gav mig iväg visade det sig att det var en stor lastbilsolycka och hela E4:an var avstängd i min färdriktning. Med de köer som blev och den omväg vi tvangs köra blev det helt plötsligt lite bråttom. Jag trodde ett tag att jag skulle komma försent. Tack och lov var vädret milt så jag hade bestämt mig för 10 km-sträckan och den startade senare än 5 km. Väl framme hade jag enorm tur med parkering. Det var pintjockt med bilar och inte en enda ledig plats, men precis när jag kom körde en bil. Det är en bra tradition att ha tur med parkering. Jag hoppas det håller i sig.



Före jag gick bort till Skansen där loppet skulle gå, tog jag på mig en extra tjocktröja för frysa ville jag inte göra. Frös på väg till Skansen gjorde jag verkligen inte heller. Det blev så varmt att efter att jag köpt min start så uppsökte jag en toa för att genast ta av mig tjocktröjan. Det var ju inte heller bara tröjan jag behövde bli av med inne på toa. Tur för mig att det inte var någon kö.

Skansen var vackert upplyst och vyn över Stockholm var säkert vacker, det var lite för disigt för att se.

På Sollidens scen bjöds det på eldshow före start. Många med mig hade pyntat sig i lysande attiraljer. Själv hade jag en ljusslinga runt höften, glowstick på skor och handleder samt Storas blinkande partyhatt. Jag brukar inte klä ut mig. Jag vill inte sticka ut från mängden. Men nu har jag blivit så gammal och vis(?) att jag just denna gång sket i vad andra tycker. Vad hade jag att förlora?


Starten gick i ett blinkande inferno. Jag började lugnt trots att banan inleddes med en härligt lång och skön utförsbacke. Underlaget var förvånansvärt bra. Lite slirigt men inte på något sett halt. Det var fantastiskt vackert med alla marschaller och eldkorgar runt banan. Bitvis fick jag dock användning för min pannlampa som jag faktiskt tog på "uti fall att...". Det stod eldkonstnärer längs banan och på något ställe en rökmaskin. På ett avsnitt hade det lagt ut djup snö. Det var 100 meter som inte var helt enkla att springa. Snöpuls kallas det visst och det har jag testat förut med fotbollslaget. Om jag inte hade fipplat med min egen telefon för att försöka föreviga det hela hade jag sett att det stod en fotograf som skötte det åt oss. Nu blev det lite tveksamma bilder av det hela.


Banan var inte på något sätt enkel med iaf två ganska branta stigningar. På vår tvåvarvsbana blev det således fyra branta backar. Jag kände att jag hade minsann inte gjort mina backintervaller som jag borde. Jag kan sammanfatta det så här: Jag... orkar... inte... springa... uppför. Men när det var nerför och platt gick det desto bättre. Det är ju tur att jag inte måste prestera någon viss tid, så i de jobbiga uppförsbackarna gick jag. Sen när det blev planare hade jag muskelkraft kvar att springa.

I målet blev jag glatt överraskad. Förutom goodiebag och medalj fick jag för att jag lyste på något sätt ett Gore pannband. Inte nog med det fick också en jättefin mössa från Icebug för att jag varit kreativ. Det lönar sig tydligen att spöka ut sig. Det var mycket skön att duscha efteråt. Är oerhört tacksam att arrangören kunde erbjuda dusch, man blir fort kall när svetten torkar/fryser. (Att sitta och köra bil två timmar kall och äcklig hade inte varit lika kul. I Sthlm Challenge fanns inte de möjligheterna och det blev lite bökigare.)

Summa summarum.
Det var en rolig upplevelse. Lagom temperatur (för att vara vinter), ett mycket trevligt lopp men glada löpentusiaster överallt... för det är väl bara de mest entusiastiska löparna som springer även på vinterhalvåret!? Gjorde en okej tid med tanke på underlaget. Inte nöjd med att jag inte orkar springa i uppförsbackar. Kul medalj - vilket var en reflex - och så fick jag "extrapris" för att jag klätt ut mig. 😊 Brukar vara så feg på den punkten, vill inte sticka ut, men sket i det och det gick bra ändå. :) 💪🏼

Här kan man titta på Sverige Springer Winter Editions sammanfattning av loppet. Även om de bara rapporterar från femkilometersloppet så har de lyckats fånga stämningen bra.


Nästa lopp: 23/2, Tjejvasan, 30 km (skidor).

20 januari 2019

Tävlingskalender 2019

Årets planerade idrottsevent, övervägande löpning, men även annat:

23 februari: Tjejvasan (skidor), 30 km.

2 mars: Blåbärsloppet (skidor), 9 km. Med Stora barnet.
3 mars: Vasaloppet (skidor), 90 km.
23 mars: Varvetmilen, 10 km.

16 maj: Vårruset, 5 km (med Stora barnet).
18 maj: Göteborgsvarvet, 21,1 km.

1 juni: ASICS Stockholm Marathon, 42,2 km.
8 juni: Tjejvättern (cykel), 100 km.
15 juni: Sthlm Eco Trail, 16 km.

31 augusti: Helsingborg marathon, 42,2 km.

28 september: Lidingöloppet, 15 km.
29 september: Rosabandet loppet (Lidingö), 10 km.

26 ? oktober: Kolmårdsrundans Hösttrail, 10 km

Till detta kommer också några spontana event, i vilka jag bestämmer deltagandet sent, för att jag är på orten när det går av stapeln.

Om du vill följa mig under loppen så har jag RaceONE på. Dock inte under simningen. Tekniska prylar och vatten brukar inte fungera så bra ihop.

19 januari 2019

Snön! Var är du?

Två skidlopp inplanerat men ingen snö. Det är kallt, men det finns ingen snö. När sjutton ska den där skidträningen ske?

I ren desparation gav jag mig ut på en löprunda. Så här års ska man inte räkna sträcka pga underlaget, snarare tid, men när jag kom tillbaka hem hade jag sprungit 13,5 km. Det är ju inte skidträning där jag få öva på rätt rörelser, bromsa, byta spår etc., men löpningen ger förhoppningsvis lite kondition och starkare muskler.

Sen impulsköpte jag mig ett par vintertights. Har ju iof funderat på det ett tag men nu blev det av. Nu har jag alternativa byxor att både skida och springa i.

16 januari 2019

Överraskade min vän

Jag överraskade min bästa vän V. K. genom att anmäla mig till Tjejvasan. Hon är anmäld sedan länge och siktar på sin andra Tjejklassiker. Min mor tycker att barnen ska komma ner till henne på sportlovet och vips öppnade sig möjligheten för mig att också  delta i Tjejvasan.

Jag sneglade dock i första hand på att skida femtioårsjubilerande Engelbrektsloppet eller kanske Kristinaloppet. Tyvärr fick jag skrota alla planer på skidåkning i Norberg pga att min make åker på tjänsteresa till N.Y. Likaså kan jag heller inte delta på det lokala seedningsloppet av samma anledning. Jag är glad att jag nu kan vara med på Tjejvasan istället och extra glad att dela upplevelsen med V.K.

Det blir ett bra träningspass inför Vasaloppet. Har svårt att få in skidträning mellan jobb, återhämtning och barnens aktiviteter. Nu är jag garanterad 30 km på förhoppningsvis fin snö.

Jag har redan ordnat med både boende, vallning och buss till starten. Det gick förvånandsvärt enkelt.

Ser fram emot en lika trevlig upplevelse som senast jag skidade Tjejvasan 2017... minus försvunna skidor.

11 januari 2019

Om en liten vecka...

PS...
Så fort jag ser normalt igen (läs: har korrektion i båda ögonen) ska jag börja motionera igen. Det blir lite väl vimelkantigt som det är nu.

Jag är rastlös och sugen på att få använda min nyinköpta vinterlöparjacka. Hoppas en dryg liten vecka går fort.

10 januari 2019

Svar från läkaren

Telefonkontakt med läkaren och jag fick förklarat att odlingen såg normal ut. Inga konstiga baciller i den. Eventuellt så var ögat för torrt för att ta odling från. Jag ska forsätta vara enögd ett bra tag till. Förutom att använda dropparna de ordinerade 10 dagarna ska jag ta de ytterligare sju dagar. Jag har ju bara lins i ena ögat nu, vilket gör mig halvblind. På ena ögat ser jag bra på långt håll, tack vare linsen, och på det andra ser jag på nära håll. Det är jobbigt för hjärnan och ögonen att växeltitta hela tiden.

Nästa gång jag får samma symptom och inflammation, gud förbjude, ska jag ringa vårdcentralen (VC) omgående och då ska de skicka mig till ögonspecialisten direkt, "utan att passera gå", d v s utan att först omhändertas på VC. Jag hoppas innerligt att jag slipper. Nu får det vara nog med ögontjafs. Nu har jag haft mina ögoninflammationer så det räcker för en livstid.

8 januari 2019

Alla onda ting är fyra

Det är helt jävla otroligt. Nu har jag min fjärde ögoninflammation, eller viral konjunktivit som det heter på fackspråk, sedan november. Hur är det ens möjligt!?

Första gången, 7 november 2018.
Andra gången, 22 november 2018.
Tredje gången, 8 december 2018.
Fjärde gången, 5 januari 2019.

Det är ju inte första gången jag har ögoninflammation och de brukar läka ut av sig själv efter ett gäng dagar. Så den konservativa metoden applicerade jag som vanligt de två första omgångarna. När jag så får infektionen en tredje gång söker jag läkarvård för att få droppar eller salva som hjälp. (Tydligen var de inte helt utläkt eller nåt.) Jag fick Kloramfenikol i form av salva utskrivet. Ögoninflammation läkte ut och allt var frid och fröjd över jul och nyår.

Men så blir det nytt år, och jag har enbart umgåtts med familjen, och jag åker på det IGEN, en fjärde gång på kort tid. Alltså jag tror knappt det är sant! Jag har alltså fått medicinsk hjälp, blivit frisk och jag har inte utsatts för bakterie- och viruskarusellen som finns på jobbet, ÄNDÅ får jag detta skit igen.

Det blev såklart ny kontakt med vårdcentralen så fort det blev måndag. Läkaren var också konfunderad, h*n såg ju i journalen att jag nyss haft det och fått hjälp. Efter lite funderande så ringde läkaren jourhavande ögonspecialist på universitetssjukhuset för rådgivning.

Det slutade med att en odling togs och det kan jag berätta var en vidrigt obehaglig upplevelse. Tänk dig att gnida en stålborste mot ett känsligt ställe...ja t ex ögat. Exakt så hemskt kändes det...fast det bara var en bomullstops typ. Som tur var gick det tämligen fort. Ännu en gång fick jag Kloramfenikol utskrivet, denna gång yrkade jag på droppar. Salvan var besvärlig.

Nu väntar vi på svar på odlingen för att eventuellt se vad det är för bacill. Kanske är det något annat än viral konjunktivit?

Jag undrar så hur jag ska gå tillväga för att slippa dessa ständigt återkommande ögoninfektioner?

6 januari 2019

Första veckan

Nu har det gått en vecka av det nya året och jag har sprungit exakt noll (0) meter. Det går bra med mitt träningsmål med andra ord. Å andra sidan har jag åkt utförsåkning hela dagarna så kroppen har fått jobba i alla fall.

Året är långt. Dessutom måste jag fokusera på längdskidåkning de närmsta två månaderna.  Det löser sig nog med löpningen. Det är trots allt bekvämare att springa på årets varmare dagar.

1 januari 2019

Löpande mål

Jag har funderat en hel del över vilket mål jag ska ha med min löpning. I ett tidigare inlägg listade jag några tänkbara mål. Nu har jag som sagt bestämt mig.

Iår har jag enligt min träningsdagbok sprungit totalt 501,7 km. (Då är bara löppassen räknade, inte fotbollsträningar och fotbollsmatcher). Så 2019 ska jag ha som mål att springa 1000 km, en Megameter helt enkelt. Vid lite snabb kalkylering så blir det i snitt ca 2 mil i veckan. Det är något att kämpa för och förhoppningsvis motiverande att ge sig ut. Ett mål som är realistiskt och inte ouppnåeligt.

Det där med runstreak, har jag kommit på, är inte ett realistiskt mål för mig. På grund av både familj, andra intressen och sjukdom.