Förra året var första gången för detta loppet Då var det fantastisk väder.
Förra året och jag dit ensam och kände egentligen inte en enda människa i dessa kretsar. Det var annorlunda i år, för förra hösten började jag springa med Team NordicTrail. Genom TNT har jag lärt känna massor nya löparvänner och några av de var också med på loppet idag.
Vädret iår var inte lika vackert som 2018. Det hade regnat och arrangören rekommenderade ståldubb. Några sådana har jag inte så det fick bli mina vanliga trailskor.
När jag lämnade hemmet vard det grått, mulet och duggregnade. Vartefter jag närmade mig Kvarsebo så regnade det mer och mer.
När jag hämtade min nummerlapp och insåg jag att jag inte fått med min vindjacka utan bara vinterjackan. Skit händer. Jag kommer inte frysa iaf.
Träffade min vän Dennis från TNT före start och stod och småpratade. Ingen av oss hade andra målsättningar än att ta oss runt. Så gick starten för eliten, jag som inte lyssnat på infospeakern tänkte att nu gick starten men så var det inte. Jag vände kvickt och ställde mig bland likasinnade motionärer.
Första kilometern var tung, men efter 1,5 km kom jag in i andra andningen.
Banan var betydligt halare och lerigare iår. Efter XC-race så sa erfarenheten att jag skulle knyta skorna ordentligt, så det gjorde jag. Men hur det kom sig så tvingades jag stanna två gånger för att knyta om samma sko (1,86 km och 3,13km).
I en gyttjepöl kände jag suget och att leran ville behålla min sko. Tack och lov tappade jag den inte.
Följde två tjejer från Stockholm rätt länge för vi höll samma tempo. Nästan så de var lite snabbare än jag och att jag försökte hålla jämna steg. Men så kom nedförslöpning och där är jag stark och då passade det bra att ta sig förbi. Detta var strax före vattenkontrollen. Sen såg jag inte de tjejerna mer, trots att jag stannade och fotade på ett par ställen.
Om jag förra året fick hjälp att inte springa fel så var det iår jag som hjälpte andra. En kille sprang ikapp och förbi men iom att han irrade vid två ställen hann jag ikapp honom igen.
Blev ett snabbstopp uppe på "klinten"!!!??? för att ta ett foto. Nu har det blivit tradition.
Någonstans runt 8 km, på ett stenigt parti, fastnade jag med ena foten och snubblade. Tur i oturen föll jag i den mjuka mossan bredvid isället för på stenarna.
Efter sista branta stigningen runt 8 km var det enkel löpning kvar. Jag peppade de framför mig sedan ökade jag tempot och sprang om, nu var det ju bara en kilometer kvar. Sista biten är ju dessutom nerför vetja (förutom målsvängen).
När jag tog ut mina sista krafter på arenan, jag hade ju lite krafter kvar, så fick jag härlig pepp av en annan TNTare i gruppen.
Medalj. Kolla statusen på Dennis på Raceone. Han skulle minsann också peppas in i mål. Sen blev det löksoppa och då kom solen fram och värmde oss. Tyvärr försvann solen igen och då fick duschen värma mig. Jag tyckte inte att soppan var så god så efter tvagning kompletterade jag med en korv.
Tid: 1:16:56. Fyra sekunder snabbare än förra året. Iår inga felspringningar men stopp för skosnörknytning och fotografering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar