Härlig höstdag med 11 grader i luften och solen som sken. En del vind som störde men i skogen skulle den ändå inte kännas visste jag.
Planen var att ta det lugnt. Det var ju trots allt bara en vecka sedan urladdningen i Göteborg då jag äntligen lyckdes med sub-2 på halvmaran. Dessutom var jag ju ute igår på ett kort men snabbt pass med sonen. Benen var lite trött ty jag glömde att stretcha.
Anslöt Vidingsjö motionscentrum och kvitterade ut nummerlappen. Fotograferade de fina höstträden och lämnade mobilen i bilen. Av tidigare års lopp så visste jag att det kunde bli både lerigt och blött. Ingen vattenkänslig elektronik med alltså.
[BILD] höstträd
Satte mig i omklädningsrummet för att vänta in starten. Pratade med ett gäng glada trevliga människor bl a en fotbollstjej från BK Zeros.
Så gick jag ut och träffade träningsvänner från TNT (Team Nordic Trail).
Så gick starten och planen gick ju åt helvete. Skulle ta det lugnt och njuta så jag ställde mig sist i startledet. Men det är något konstigt med nummerlappar, de får tävlingsmänniskan att vakna. Blev hyfsat frustrerad med så mycket människor framför och med singeltrack stod det i början stundom nästan still.
Det var lerigt, halt, trångt (första varvet) men helt UNDERBART!😍🏃♀️
Och trots att jag knutit skorna lite tightare än vanligt, för jag visste ju att det skulle vara lerigt efter några dagars regnande. Trots detta fastnar ena skon i det leriga kärret på första varvet. Detta efter bara 700 meter. 🙈 Jag försökte ta mig förbi vid sidan av kärret, som de flesta andra men så, plopp! så satt skon fast medan jag var påväg framåt. Efter det var det ju bara att forcera och klafsa sig igenom resten av leran.
👟Skorna var blöta och leriga men vartefter jag sprang så tappade jag leran och fötterna värmde upp det kalla vattnet. Så det blev inte så besvärande som man kan föreställa sig.
Resten av banan var riktigt torr i jämförelse och vattenpölar och leriga diken var inget att bry sig om. På några ställen var det tekniskt svårare att springa med stenpartier, nedfallna träd och backar. Ja, den branta pulkbacken slapp vi inte undan iår heller. Iår fick vi nöjet att ta oss an backen från andra hållet och backen var riktigt hal.
Det var som sagt trångt på första varvet. Singeltrack och både snabba och långsamma löpare skulle samsas. Jag tyckte med andra ord att det sniglade sig fram första varvet. Jag hade ju spring i benen trots gårdagens snabbpass. Första varvet sprangs på 37 min.
Andra varvet sprang jag praktiskt taget ensam. Jag kunde springa i mitt eget tempo... men nu var jag å andra sidan tröttare.
När jag kom till kärret igen hade jag äntligen lyckats komma ikapp två tjejer, som var rätt kvicka. Jag klafsade igenom träsket rätt raskt. Jag hade gjort det tidigare och vad hade jag att spara på liksom. Det gjorde inte tjejerna. Detta gjorde att jag vann tid gentemot dem, vilket de inte tog igen. Det kändes gött!
Det var jätteskönt att halka omkring i skogen på egen hand. Tyst, vackert och harmoniskt.
Andra varvet sprangs inte helt oväntat snabbare, 37 min resp. 34 min.
Tiden var egentligen oviktig men såhär efteråt förbannar jag mig över att första varvet gick så långsamt. 🐌
Note to self: Starta längre fram och låt andra springa om mig istället för tvärtom.
På målområdet tog jag chansen att plaska i de sista vattenpölarna, mest för att få skorna lite renare. (Genomblöt var jag ju redan.) För den som inte redan räknat efter: jag kom i mål på 1:10:51. En okej tid, jag hade kunnat vara lite snabbare om jag sluppit att springa på led.
Strax efter mål stod träningsvännerna och hejade. Tusen tack för ett trevligt mottagande. Även fotbollstjejen var där, hon hade också tappat skon i träsket. Hon hade dock inte hittat sin sko så hon sprang ett varv med bara en sko. Imponerande! Jag erbjöd mig att följa med och leta efter skon. Det visade sig inte vara helt enkelt att gräva runt i geggan men jag började traska runt lite försiktigt och sonderade med en pinne. Och ta mig tusan att vi hittade skon. Helt otroligt egentligen. Den var ju rätt bra kamouflerad i leran.
Nästa lopp: 27/10, KolmårdRundans Hösttrail 10 km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar