Resan D -3: Panik, Flygresa, Första kvällen

 Onsdag 2/11 -22

Kvällen före avresa 

 Fick smått panik igår kväll. Min resedagbok var puts väck. Jag letade i alla väskor och i bilen utan att hitta den. Jag ringde hem och bad de leta om jag möjligtvis hade glömt den hemma. Hade jag glömt boken hemma hade jag faktiskt kört hem 20+mil och tillbaka, så viktig var den för mig att ha med.

 Men så fann någon den i hallen. Puh! Väldigt glömskt och disträ handling att lägga den där och ett praktexempel på hur jag ickefunkar när hjärnan fått nog för länge sedan pga konversationer och annat.

Torsdag 3/11 -22

Resdag

 Väckarklockan ringde tidigt, redan 0555. (Tack och lov hade jag hejdat mitt resesällskap att vi INTE behöver vara på Arlanda kl 03. Två-tre timmar före avgång räcker väl.) Hade en mysig frukost tillsammans före vi packade in väskor och oss själva i bilen. Det snälla värdparet gav oss skjuts i tidig otta, vilket betydde att min bil fick stå tryggt på deras parkering. Mycket skönt att slippa krångla med långtidsparkeringen vid Arlanda.

Arlanda

 Checkat in hade jag gjort i förväg, online, men man behöver ett boardingkort också samt att det tog tid att stå i kö till både bagage-drop och security. Tror vi väntade totalt 2 timmar innan vi var igenom båda. Det var inte helt tydligt vilka köer man skulle  stå i heller. När vi frågade personal fick vi olika info så vi irrade lite fram och tillbaka också.

 Men igenom kom vi och vi hittade gaten i tid, så pass i tid att vi fick vänta. Flygets avgång var satt till 1045. Jag var egentligen inte hungrig men hade lite tråkigt så jag köpte mig en baguette att ta med ombord.

 Vid boardingen skulle alla knöka sig på först. Jag tänkte att de kan ju ändå inte åka utan att alla gått ombord, så jag satt kvar i vänthallen och gick ombord bland de sista. Orkade inte riktigt sitta och trängas mer än nödvändigt i flygplanstolarna.

Flygresan

 När jag väl var på flygplanet blev det en liten säteskarusell. De två fina (löpar)vännerna, A.U. och E.K. som utgjorde ett fint resesällskap, hade tur och fick fönsterplats. Jag hade inget behov av att sitta i nära anslutning av dem just på flygresan, eftersom jag ändå inte hade orkat konversera särskilt länge. Jag hade fått en annan plats i mitten. När jag hittade platsen så var den upptagen. Personen frågade om jag kunde ta henoms plats istället. Det var inga problem för mig som ensamresenär. Sedan visade det sig att ytterligare personer ville sitta bredvid varandra och jag flyttade igen. Jag fick en okej plats till slut. För min kropp var den bättre än de tidigare eftersom jag nu kunde sträcka ut mitt högerben i (mitt)gången. Win-win.

 Väl på plats åt jag min baguette för nu var jag hungrig. Alltså var det ett bra drag av mig att köpa den där baguetten, för det dröjde med maten ombord. Vi lyfte ca 20 min senare än planerat, kl 1107. 

Jag hade lånat makens brusreducerande hörlurar. Eftersom jag inte använt de tidigare behövde jag sammankoppla de med mobilen mha blåtand. DET var en intressant upplevelse. Jag hade ingen aning om vad hörlurarna hette i listan och när jag sökte mha blåtand fick jag en lista på säkert 200 enheter. Av dessa enheter var några andra hörlurar men de flesta var faktiskt  löparklockor, pulsbälten etc. Jag tog en skärmdump av detta för jag tyckte det var festligt. För att du ska kunna se var jag tvungen att dela upp bilden i flera segment. Håll till godo. 

 Maten som serverades var nån köttbit typ (stor köttbulle) i sås med potatismos och ärtor. Jag lyckades med konststycket att skära mig på den rakbladsvassa folien. Inget allvarligt men tummen behövde ett plåster.

 Åtta timmar är lång tid att bara sitta, men om man bara aktiverar sig eller sover så går det fort. Jag tittade på en film. Av alla som gick att välja på så blev det Bucket list med Jack Nicholson och Morgan Freeman samt en egen nedladdad film från Ghibli Studios som jag ännu inte hade sett - The Yamadas. Ganska okej filmer båda två men ingen jag kommer se igen.

(Bilder lånade från imdb.com)

 Dessutom skrev/ritade jag i min rese(dag)bok. Trots två års väntan på denna resa så var jag inte färdig med stommen. Nu hade jag tid och ro att slutföra det som var kvar. Hann också sova, men det blev ganska kort, någon fjuttig halvtimme.

 

 

New York 
 Efter åtta, i mitt tycke, snabba timmar i en trång flygstol kom jag fram till det stora äpplet i the Empire State. Inflygningen var som alltid häftig. Att se Manhattans skyline med alla skyskrapor på håll är en imponerande syn, hoppas jag får möjlighet till att se den igen. När vi landade på Newark Liberty vid 1430-hugget (lokal tid) sken solen och var sköna 19C.

 Att gå genom immigration är på sätt och vis alltid lite nervöst även om jag vet att jag har alla papper iordnig och inga olagligheter med mig. Man ombedd att skanna sina fingrar. Så långt funkade allt bra men se skulle man också skanna tummen. Där hade jag ett stort plåster från flygplansmatemballaget. Jag gjorde tummen upp och sa: Hmmm. Sedan fick jag göra om hela skanningsproceduren med vänster hand. Samtidigt får man frågor om vad syftet med resan är: Business or Pleasure... typ. Jag sa såklart att jag skulle springa NYC Marathon. :) Killen i immigration svarade: Aah, ok. Bye! 

Tog faktiskt inte allt för lång tid att få bagaget. Eftersom jag reste med Springtime så var också transfern fixad. Det var bara att hitta en reseledare, pricka av sig på listan, invänta på instruktioner och följa de andra som skulle till samma plats/hotell.

 Jag, A.U. och E.K. hade i bokningen angett att vi ville dela rum. Hade bokat del i fyrbäddsrum, men vi blev bara vi tre och det var kanske tur. Det fanns bara två sängar samt en bäddsoffa i rummet. Soffan var iof bred och kunde rymma två, men det räckte med mig. 

 Efter installation i rummet kände vi att bi behövde äta igen, det var ju ändå kväll nu. Jag som inte hade sprungit på morgonen behövde göra det före 19 lokal tid (0000 svensk), så jag bytte om till träningskläder, sedan gav oss ut för att hitta en närbelägen restaurang. Hittade restaurangen Serafina som blev vårt val. Jag kände mig HELT felklädd för restaurangbesök, men wtf, i NY får man vara som man vill.

 Allt var inte oväntat dyrt. Dels pga svag växlingskurs, dels pga inflation och dels för att vi var i New York. Betalade $33 (inkl dricks och dryck=vatten) för en lasagne, som förvisso var god, men kanske inte värd så mycket som 300 kronor.

 Före kl 19 gav jag mig ut på en kort runda runt några kvarter. (Detta var dag nr1038 i min runstreak.) Solen hade gått ner men det var massa folk ute så jag kände mig inte på något sätt otrygg.

 Besökte matffären mitt över gatan för att botanisera samt hitta något som passade som frukost. Jag gillar att strosa i utländska mataffärer. Det är intressant att se vad som finns och ofta är det mycket finare än hemma. Titta bara på denna grönsaksdisk, så välordnat, inbjudande och trevligt det ser ut. Inget berg med paprikor eller gurkor huller om buller som hemma.

 Något är samma som hemma med det mesta är annorlunda och "exotiskt". Bakverken finner jag extra intressanta. Dock köpte jag ingen tårta eller cupcakes så jag vet inte hur de smakar, men de var fina.

 Imorgon ska vi upp tidigt och bl a hänga med på morgonjoggen.