New York D -2: Sightseeing, Expo, Sevärdheter

 Fredag 4/11 -22.
Väder: Morgon: ☀️ 11 °C /52°F
            Middag: ☀️ 19 °C /66 °F    
            Kväll: 🌙20 °C / 68°F

Morgonjogg

 Upp tidigt, kl 06, redan första dagen för, vi ville vara med på den gemensamma morgonjoggen. Det var ganska många som sprang. Dagens morgonjogg fokuserade på att se och "övningsspringa" målrakan i Central Park. På vägen passerade vi Dakota Building, som var John Lennon och Yoko Onos bostad. Det var också där i porten som J. Lennon mördades 1980.

 Målrakan var häftig och kantad av alla nationers flaggor. Medan jag hade fokus på målportalen var mitt sällskap uppmärksam och såg den svenska flaggan. Det blev ett stopp för fotografering, sådant som man (jag) definitivt inte gör under själva upploppet på ett lopp. Sen blev det gruppbild målet följt av en stilla jogg tillbaka till hotellet.

City sightseeing med buss

Hade förbokat att åka med på citysightseeing med buss. Fick se mycket av södra delarna av Manhattan och fick intressant info om ditten och datten. Bland annat åkte vi förbi Central Park West där  filmstjärnorna håller till, Dakota Building, byggnaden/museumet på Colombus Ave där filmen Night of the Museum spelades in samt fick se en skymt av södra Harlem. Guiden berättade att det förekommit många s.k. försäkringsbränder i Harlem och Bronx, vilka också var början på mer kriminalitet. Men tack vare B. Obamas politik har både Harlem och Bronx snyggats upp.

 Vid Central Park berättade vår guide att det första NYC Marathon var fyra(!) varv runt parkne. Tack och lov att det inte är så nu. Jag gillar inte varvningsbanor. Dessutom hade det blivit väldigt trångt. 

När bussen rundat Central Park och siktade söder ut åkte vi på den s.k. museumsmilen och vi fick bl a se en skymt av fasaden på Guggenheim museet.

 Nästa stopp blev en snabbvisit på High Line. En sevärdhet som jag sett fram emot att besöka. Den fanns inte som park förra gången jag var i New York. Där och då visste jag inte att jag senare på kvällen skulle återvända hit. I filmen nedan får ni lite mer information och senare i blogginlägget mer bilder.

 Efter High Line åkte vi vidare ner mot Battery Park och One World Trade Center och där i en korsning står den berömda statyn Charging Bull i ett hörn. Det var långa köer till både nosen och baken. Jag tror till och med att det faktiskt var längre kö till baken. Detta fick mig att skämtsamt "döpa om" statyn till Charging Balls.

 Alla som känner till sin historia om 1800-talets emigration vet att Battery Park är en speciell plats. Kul att besöka den och fundera över livets öden och vändningar. Jag har planer på att återvända hit för att ta mig till till Ellis Island senare under min resa.

  På södra Manhattan finns One World Trade Center, den byggnad som ersatt de två tidigare tvillingtornen, som olyckligt rasade 2001. Den är byggd bredvid den plats där tvillingtornen stod. Det som förut kallades Ground Zero heter nu i One Trade. Förra gången jag var där var det bara en stor grop och byggplats.  Nu finns två "inverterade" fontäner, 9/11 Memorial Pools, lika stora som byggnadernas bas hade, vilka majestätiskt gav illusionen av ett avgrundsdjup.

 På platsen finns också ett speciellt träd jag aldrig hört om förut - Survivor Tree. Tydligen ett träd som stått på platsen när tornen rasade, vilket blev illa tilltygat, men tack vare god omsorg överlevt och nu är en symbol för motståndskraft. Läs mer i bilden nedan.

 Bredvid monumentet och trädet finns också fantastiska The Oculus. En alldeles speciell arkitektur och en fröjd för ögat. The Oculus, som också stod på min "att se-lista" är ett kombinerat köpcentrum och nav för tunnelbanan. Mycket imponerande att titta både i och på.

 På bussresan tillbaka till hotellet fick jag lite tips om stadsdelen Queens, morgondagens planerade utflykt på egen hand.

Expo

 Nu när vi sett södra Manhattan var det dags att ta sig till expot för att hämta våra nummerlapp.  Vi bestämde oss (mitt resesällskap och jag) att dela på en taxi. Vi behövde komma dit lite kvickt så att vi hann äta samt se det vi ville. Därför kallade vi in en Yellow Cab på gatan. Det var första gången ja/vi åkte en sådan. Enkelt och smidigt tog vi oss ner till Jarvits Center.

 Att hämta nummerlappen gick förhållandevis fort, om man bortser från våndan i vilken storlek man skulle ha på den tröja man fick. Efter nummerlapp och tröja gick vi in på själva expot. Först en förbutik, med massa NYCM-merchandise. Här var det trångt och det gick inte fort att bestämma sig. Trots detta så köpte jag mindre än jag trodde jag skulle göra. 

 Efter betalning av obligatoriska NYCM-prylar kom vi in på den riktiga expon, den med utställare av olika slag. Resesällskapet viĺle inte stanna lika länge som jag så vi skiljdes åt.

 Jag hittade mitt namn på väggen med alla deltagare, det var inte så imponerande egentligen. Det som var imponerande var hur lång den där väggen var.

 Annat jag gjorde var att filma filmen över bansträckningen, filmas med 360-kamera och köpa smarta magneter som håller fast nummerlappen. Nu slipper jag att sabba fler tröjor pga säkerthetsnålar.

Turistande

 Nu var nummerlppsexpot avklarat, vad skulle jag nu göra med kvällen på egen hand? Jo, jag styrde först mina steg mot den närliggande the Vessel. Ytterligare en sevärdhet jag hade på min bucket-list. Alltså så häftig! Tyvärr fick man inte gå upp i den, detta på grund av alla puckon som hoppat från byggnaden för att ta sina liv. Att den var avstängd visste jag redan när jag var hemma i Sverige. Det tog ett tag innan jag insåg att man faktiskt fick gå in iaf på bottenplan. Så mäktigt ändå. Helt klart värd att se, även från marken.

 Denna kväll skulle det vara invigning av NYCM, men jag prioriterade bort invigningen av loppet till förmån för en kvällspromenad på High Line. (Kuriosa: en av de svenska representanterna i paraden var österrikare, dessutom med samma förnamn som jag.) 

 Jag hade på känn att jag nog inte skulle ha utrymme att se High Line någon annan dag. Så jag gick nästan hela medan mörkret la sig över staden. Av växterna såg jag tyvärr inte så mycket längre, men det var misnt lika häftigt att studera omgivande arkitektur. Jag kände mig aldrig otrygg, trots att jag var ute i miljonstaden ensam om natten. Inte heller när jag gick förbi ett par äldre ungdomar, vilka satt på en bänk och rökte något sött (förmodligen cannabis). 

  Satte mig i parken och insöp atmosfären en bra stund.

 

 På vägen hem fick jag ett infall att även titta på stilettön Little Island även den i mörker. Jag hade verkligen inte tänkt att se den redan första kvällen. Men jag hade ingen tid att passa (mer än morgonjoggen kl 07) och jag hade inte åkt till New York för att sitta på hotellrummet. Det var verkligen inget dumt infall att se den. Wow! En riktig oas i storstaden. Fantastisk! Som jag sa i första filmen från High Line dagtid (här ovan), så är Little Island byggd på den plats som skeppet Carpathia anlade till när hon kom med överlevande från Titanickatastrofen 1912. Bara det är häftigt.

 Efter en halvdag till fots och ganska många steg, unnade jag mig att åka cab/taxi tillbaka till hotellet. Innan jag gick upp till rummet så mellanlandade jag i en annan mataffär nära hotellet för att köpa lite som jag kunde äta till frukost samt fika för morgondagens busstur. Där i butiken fanns en rulltrappa för kundvagnar. Såna finns inte i Sverige vad jag vet.