Blodomloppet i Linköping 2019 - race report

Jag är tacksam för att Blodomloppet iår inte låg samma vecka som Stockholm Marathon. Detta gjorde att jag inte behövde hålla igen på löpningen utan kunde ta detta som ett bra träningspass just inför maran.

Solen sken och alla var glada. Jag tog mig till startområdet, satte mig ner och väntade på uppvärmning och start. I startfållan träffade jag mina löparvänner från TNT, Sara och Leif. Vi stod och pratade lite och hade det allmänt trevligt. Så kom det ett SMS. Det var en reporter från den stora lokaltidningen i länet. Hon undrade om det stämde att jag hade sprungit alla lopp sedan starten 1997 och ville gärna intervjua mig. Oj, nu fick jag annat att tänka på än starten. Nåja, jag svarade att jag kontaktar henne efter loppet eftersom jag skulle starta om bara fem minuter. Tokigt men hedrande att de kontaktade mig.

Starten gick och det är alltid trångt i starten av detta lopp. Fråga mig inte varför de gör så. De hoppas väl att fältet ska sprida sig efter passagen men det blir mest en propp i en flaskhals... det brukar nämligen vara trångt efter också. Fältet brukar sprida sig först vid 2-3 kilometer. Men, men, det är bara att gilla läget, lika för alla utom eliten.

Har inte så mycket att säga om loppet mer än att det kändes bra att springa. Hade mentala svackor vid 5 km samt vid knappa 7 km. Tog mig sedermera samman och sprang i mål trots trängseln när femkilometersbanan och tiokilometersbanan förenades i stan. Det positiva är i alla fall att jag får en egoboost och ny energi av att se att jag springer snabbare än de, trots att jag redan sprungit 8 km och de bara 3 km. Tiden på 56:17 hade ju gärna fått vara lite bättre men jag är ändå nöjd.

Nästa lopp: 1/6, Asics Stockholm Marathon, 42,2 km.