Lidingöloppet 30K 2021 - race report

 25/9 -21 

 (Skrev detta något år efter loppet.) Hittar inga anteckningar från detta år. Tittar på gamla bilder och ser att jag körde bil upp samma morgon. Resan började 0708.

 

 Vet inte när jag kom till Lidingövallen men jag hade säkerligen gott om tid att hämta nummerlapp och förbereda för loppet. Den "obligatoriska" "bilden på kullen" fixade jag också.

 Så lite "mingel" på startområdet och sprattel i uppvärmningen. 

 Loppet var säkert lika jobbigt som alla år och jag tar inte jättemånga foton. Förklaringen till det är nog att jag tydligen var otroligt bra tränad och inte hade lust att stanna och fota.

 I resultatlistan ser jag nämligen att jag gjorde min bästa tid någonsin. Helt sjukt snabba: 3:10:06. Var av förklarliga skäl jättenöjd när jag kommit i mål.

Det måste ha varit detta året jag mötte Mille för första gången!?

 Det var en kille i gul sverigetröja längs spåret som jag sprang om några gånger och han sprang om mig. Ibland höll vi jämna steg, men mest sprang vi om varandra.

 Efter målgång kom han fram till mig i målfållan, eller om jag sökte upp honom, minns inte. I alla fall så pratade vi om hur vi hade sprungit om varandra hela tiden. Jag sa att man såg hans tröja bra (Sverigetröja) eftersom färgen stack ut. Sen var det bra med det och vi tackade varandra för (drag)hjälp och sa hej då. 

 Men den där sluttiden alltså... heeeelt sjukt. Sedan mitten av juni hade jag mest sprungit korta pass om 1,7-3k. Någon enstaka 5-kilometersrunda blev det men det var väldigt länge sedan jag sprungit 10 km eller längre.

 För att få lite perspektiv så låg mitt förra personbästa på 3:33:xx, förra året. Då var det dessutom folktomt.  Personbästa med folk var 3:44:xx. Nya pb:t känns svårt att slå, men man vet aldrig. Å andra sidan är det skitsamma, jag är glad att bara komma runt.

 Tog foto vid staketet. Barnen är inte med på såna här grejer längre så numer blir det ensambilder.

 Detta var mitt åttonde Lidingöloppet 30k (inkl. home edition). Räknar man målgång, oavsett klass, så var det mitt 21:a år. Nio år kvar, sedan är jag veteran.

Tjejvättern 2021 - race report

11/9 -21

 Tjejvättern jag skulle cyklat dagen efter Vätternrundan 5/9 men det blev att jag gjorde den virtuellt en vecka senare istället.

 Det var nämligen så att Viktoria, som jag skulle cykla med, inte kunde längre och jag orkade inte med tanke på mina knän. Så jag gick till information och bad att då cykla Tjejloppet virtuellt istället,  dvs cykla en annan dag på egen hand.

 Startade alldeles ensam kl. 09:55 med sikte på Mantorp. Cyklade dock aldrig in i samhället utan vek av mot Västerlösa.

 Jag tänkte mig en resa utan att mellanlanda hemma. Hade jag gjort det vet jag inte om jag hade slutfört "loppet".

 Min rutt blev till slut så här:

Sjögestad - Mantorp - Västerlösa - Maspelösa -  Ljungs Västra (Borensberg) - Ljungs slott -Ljungsbro - Berg (via Björkövägen) - Linköping (Tornby, Kallerstad, Råberga, Vimanshäll - Duvkullen - Åleryd - Berga/Skarpan - Hagaberg - Garnisonen -Slestad - Stora Aska - Lilla Aska - Slaka - Lambohov - Mjärdevi - Malmslätt - Vikingstad - Rakered- Vikingstad kyrka - och runt Vikingstad för att få ihop de sista kilometerna.

  Cyklade på många till synes endlöst raka vägar. 

  Borta vid Ljungs Västra (Borensberg) var det vackert med spegelblankt vatten i Göta Kanal. Stannade till men satte mig inte att fika.

 Etappen inne i stan var i motsas väldigt ryckig på grund av att jag fick stanna för tafikljus etc.

 Det var inte helt enkelt att tajma sträckan, så trots att jag förlängde runt bl a Lilla och Stora Aska.

 När jag närmade mig hemmet så saknades det ändå massa kilometer. Jag löste det med en extraloop runt kyrkan. När jag kom tillbaka svor jag åt mig själv att det fortfarande saknades en handfull kilometer.  Skulle jag aldrig få parkera min cykel? Det var ju ändå ganska enkelt att räkna ut på "slutslutet" eftersom alla mina löprundor gett mig god kännedom om hur jag skulle ta mig runt ganska exakt. Jag vet olika långa "rundor". Så avslutningen blev en av mina löprundor runt samhället. Sen var jag äntligen i mål och kunde ställa undan cykeln.

 Det tog mig 5 timmar 20 min. Vädret var faktiskt ganska perfekt, molnigt, ganska varmt och ingen vind.

 Molnigt 19°C, 2 m/s

Bild från dagen efter Vätternrundan,

en vecka tidigare.

Noteringar från mitt Instagram:

Endless straight roads. Not all the time but lots of it. I biked in town as well with lots of stops due to crossings.

🛣

Last weekend I biked #vatternrundan 315k. The day after I was supposed to bike #tjejvättern 100k.

🚴‍♀️

Due to soar knees I had to cancel my race and make it a home edition instead. 

🤷‍♀️

Today I went. Unfortunately alone. My best friend who I usually bike with had to cancel at last minute. 

😪

Anyhow, it was surprisingly enjoyable. Maybe because of warm weather an that it was no wind. 

👌🏼

Note! The film comes in two parts.

https://www.instagram.com/p/CTr9stGosTi/?igsh=MTA2ajJ3eDI4NTVsNA==

🎬

Vätternrundan 2021 - race report

3-4/9 -21 

 Seriöst! Man ska inte ha cykellopp på hösten. Det var utan tvekan det vidrigaste lopp jag varit med om.

Motala/Start - Ödeshög

 Även detta år hittade jag någon i starten att slå följe med. En herre, som hette Conny, med några års längre livserfarenhet än jag. Tror han sa att detta var hans första Vätternrundan (VR). När klockan slog 19:37 på fredagskvällen startade vi vår resa runt sjön. 

 Hade en föraning om att det skulle bli kallt och hade därför klätt mig i långa byxor över mina cykelbyxor och mina skidvantar istf cykelvantar. Hade dock klätt mig för lite på överkroppen så jag frös ändå som ett as.

 Denna dag var det fint väder så det var en fantastisk vacker solnedgång att titta på.

 När man startar på fredagskvällen får man uppleva glada hejande människor i både på väg ner till och i Vadstena. Mellan Vadstena och Ödeshög är det däremot folktomt. Väl framme i Ödeshög är det dock fest vid depån. 

 Ödeshög: In i depå kl. 21:54. Ut ur depå kl. 22:03.

Ödeshög - Ölmstad 

 Efter planerat stopp och energiintag och man ger sig iväg igen kan man räkna med en ensam resa ner till Jönköping... såvida man inte är proffsig och cyklar i klunga. Jag är inte proffsig. Av någon anledning så hade vi bara sporadiskt sällskap ner till Jönköping. Jag minns det som mest ensamt och mörkt.

 Det var mörkt, mycket mörkt och kallt hela vägen ner. Vanligtvis är det en ljus junikväll och man ser skogen samt lite ljus mellan träden, så var det inte i september. Nu var det som sagt mörkt. Ljuskäglan från cykellyset lyste förvisso upp, men egentligen bara framför en. Detta gjorde att man tappade typ alla referenser och det fanns just inget att titta på. Astrist. Faktiskt ännu tråkigare än ett vanligt tråkigt år.

 Passerade Grännas kullerstensgata runt klockan 23:25. Jag avskyr att cykla på kullerstensgatan. Mina händer mår inte bra av de vibrationer som blir av cykling på vanlig asfalt. Då kan ni fundera hur kullersten blir. I övrigt är det mysigt att cykla genom Gränna. Här finns en och annan nattflanör på hemväg från någon fest eller uteställe.

 Efter Gränna siktar man på depå Ölmstad. Varierad väg med backar och svängar. Kändes trixigare i mörkret. Fanns inte heller något att titta på.

 Ölmstad: In kl. 00:18. Ut kl. 00:30.

Ölmstad - Jönköping 

 Resan mellan Ölmstad och Jönköping minns jag inte så mycket av mer än att frös massor.

 Väl nere i Jönköping fick jag svaret på varför jag frös. Termometern stod på minusgrader (-1°C). Inte typsikt för VR, som brukar cyklas i början av juni.

 Anlände halv två på natten och tog mig snabbt in i mattältet med hopp om lite värme. Det var fel. Det enda som var varmt var maten och sällskapet, som jag av en slump stötte på redan på cykelparkeringen. Satt mitt i natten och åt välbehövliga köttbullar med potatismos och frös i kopiösa mängder om ffa överkroppen.

 Vi satt och diskuterade kölden och våra kläder. Sällskapet bestämde sig för att köpa sig en extra jacka. En stund senare meddelade han dock att han skulle bryta. Han frös för mycket. Jo, han hade lite tunnare klädsel än jag och tunna cykelvantar. Trots mina något tjockare kläder frös jag också, men jag hade inga planer på att bryta. Detta lopp gällde så mycket. Detta lopp fick nämligen, pga pandemin, räknas dubbelt i En Svensk Klassiker. Kommer jag i mål lyckas jag mao att slutföra två klassiker samtidigt. Bara att gilla läget och trampa vidare. 

 Jönköping In kl. 01:38. Ut kl. 02:10.

Jönköping - Bankeryd

 Kylan var hemsk. Uppförsbackarna var hemska. Mörkret var inte lika mörkt och hemskt denna bit tack vare gatlyktor och bebyggelse.

 En tredjedel avklarat men knäna hade nästan gett upp. De gjorde ont. Försökte lätta på det onda genom att gå i uppförsbacken efter Jkpg. Det var skönt trots obekväma promenadskor. Unnade mig också ett  kortare stopp/ paus mitt i backen (3 min). Hade ju ingen tid att passa direkt. Inga tider som behövde slås etc. Jag skulle ju bara ta mig igenom loppet. Som jag tidigare skrivit så gällde ju detta loppet två fullföljda klassiker för mig.

 Bankeryd in kl. 02:41. Ut kl. 02:44.

(1937:: 7,04-7,07)

Bankeryd - Fagerhult

 Minneslucka. Trött och ont i knäna, gissar jag av anteckningar före och efter. Stannade ändå 25 min i depå Fagerhult undra vad jag gjorde?

(19:37:: 8:40 - 9:05)

Fagerhult In kl. 04:17. Ut kl. 04:42.

Fagerhult - Hjo

 Gick in i mattältet och åt min lasange. Försökte både värma mig och motivera mig själv att inte ta så långt stopp här. Men det var inte lätt. Mycket skönare att sitta på en bänk som inte vibrerar än den fjuttiga hårda sadeln. Stoppet blev ganska långt för jag är trött när jag kommer till Hjo. Medan jag åt och försökte övertala mig själv att fortsätta  började solen gå upp. (Kl 06:09)

(1937:: 11:28 - 12:52)

Hjo In kl. 06:05. Ut kl. 07:29.

Hjo - Karlsborg

 Efter Hjo var det som sagt ljust igen. Det var en magnifik soluppgång. Något att titta på istället för asfalt. Annars händer inget spännande. Västra sidan av sjön är tråkig att cykla.

 Väl i Karlsborg blev det fika och energiintag. Försökte värma mig i solen en stund sedan sökte jag upp massagen. Knäna var i uselt skick. De hjälpte mig med stödförband och där och då kändes det bra. När jag väl började trampa gjorde det ingen skillnad. De värmde iaf knäna lite, vilket borde vara bra för cirkulationen.

(1937:: 14,53 - 15,22 )

 Karlsborg In kl. 09:30. Ut kl. 09:59.

Karlsborg - Boviken

 Minns inte att det hände något särskilt här. Fortfarande på tråkiga västra sidan och redigt less på landsvägscykling.

 I depån blev det banan och toabesök.

(1937::16,55 - 17,08)

 Boviken In kl. 12:32. Ut kl. 12:45

Boviken - Askersund

 Den nya bansträckning tog oss in i Askersund där de lagt en depå. (Förr depå  Hammarsundet.) På torget var det mycket folk och feststämning. Det livade upp. Där ville jag stanna kvar istället för att cykla vidare.  Grabbade ett gäng kanelgifflar och minimuffins och trampade iväg ändå. Lite lättare att motivera sig att cykla nu när det var dag.

(1937:: 19:13 - 1930)

 Askersund In kl. 14:50  Ut kl. 15:07.

Askersund  - Godegård

 Både Askersund, Godegård och vägen där emellan var trevligt men jag saknade den fina utsikten vid Hammarsundet och de där goda honungsbullarna vid Hammarsundet är ändå borttaget sedan länge. De fanns bara första året jag cyklade, 2015.

  Denna nya sträcka var bilfri. Det uppskattas mycket. Varierat avsnitt, men jag minns inte så mycket av den. Med andra ord hände inget konstigt eller annorlunda. 

 Däremot var det en ny depå i Godegård. (Förr var det Medevi.) Stannade bara för att fylla min vattenflaska.

(1937:: 21,23 - 21,28)

 Godegård In kl. 17:00. Ut kl. 17:05.

Godegård - Motala/Mål

 Gillade inte att trängas med lastbilar, som det var på gamla bansträckningen, det slapp vi här. Dock kändes det evighetslångt till mål. Priset för bilfri väg är att loppet är 15 km längre. Tycker redan att  300 km är långt. Man kan tycka att 15 extra kilometer inte är någonting om man jämför med vad man redan cyklat. Så kändes det dock inte. Jag tyckte de kändes som de förlängt banan med tiotal mil. Varje extra meter var en plåga trots att jag var närmare målet än någonsin. 

 Happyride.se hade ställt upp en kamera vid Bona med 17 km kvar till mål (298 cyklade km). På bilden syns de knä"strumpor" jag fick i Karlsborg. Man kan också se att jag inte tycker om att hålla i styret med händerna. Detta pga de restsymptom jag har från ett MS-skov. Händer (och fötter) vibrerar konstant och med extra vibrationer förstärks dessa.

Klockan 17:49:26 pip! Klick!

Bild från https://happyride.se

 Men så till slut uppenbarade sig Motala i horisonten. När jag kommer till "motorvägen", som är en motortrafikled men känns som motorväg, är det härdligt att cykla igen. Målet finns på relaterbart avstånd och endorfiner sprider sig i hela  kroppen.

 Nu har jag mina klassiker. Knöt ihop säcken. I och med målgången sluförde jag både min fjärde och femte En Svensk Klassiker. Det måste vara ganska unikt att ha gjort fem klassiker men bara cyklat Vätternrundan fyra gånger. Så var reglerna och det gynnade mig som inte gillar cykelsport. Tack!

 Mål 23:05:50 kl. 18:42

 Detta var inte mitt snabbaste VR, inte ens om man räknar av den extra 1,5 milen. Men jag offrade mina knän och klarade den. (Knäna mår nog bra om några dagar.)

Min Suunto-klocka.

 Lyckades ta mig till Tord där jag sov över. Det var planerat att jag skulle cykla Tjejloppet dagen efter. Kan avslöja att så inte blev fallet utan jag omvandlade min start till en virtuell variant att ta mig an senare. Viktoria som jag skulle cykla med kunde inte heller och cykla ensam hade jag fått mi  beskärda del av redan.

 Sammanfattning:

 Det var horribelt! Så kallt att det var frysgrader. Dessutom mörkt alldeles för länge. Gillar inte att loppet är längre men föredrar bilfri väg. Nu har jag plågat mig igenom fyra VR men bärgat fem En Svensk Klassiker. Det värsta lopp jag genomfört. Det är till och med mer njutningsfullt att springa maraton.

Anteckning från min träningsdagbok:

Vätternrundan - Motala

Fredag 3 september 2021 19:37

Cykel - Tävling

Verktyg

Fy fan!
Jättemörkt jättelänge, skitkallt och längre än tidigare. -1 grad i Jönköping.

Anteckning från mitt instakonto:

I biked Vätternrundan 315k this day (and night).

🚴‍♀️

It was horrible. Too dark too long and freezing cold. It took me horrible 23 h to  bike around  that water. 

⛄😱

Magnificent sunset and sunrise thou. 

🌅

My knees broke after 1/3 of the race. Made it to the finish line anyhow. 

🤜🏼🤛🏼

Öppet Spår Söndag/ Vasaåket 90 2021 - race report

 Jag sov dåligt alla de sex timmar jag "sov". Jag var nervös över att inte komma upp i tid till buss etc. Jag var mycket opepp för att åka skidor. Det blev inte bättre för att mina pjäxor var blöta.

 Frukost intogs kl 0430. Rena sovmorgonen i jämförelse med vanliga Öppet Spår och Vasalopp. Till bussen behövde jag gå först vid 0545 eftersom den avgick strax efter 06. Hade sällskap av en trevlig tjej, sen skiljdes vi åt. Det gjorde inget eftersom jag sov i bussen upp till Vasaloppsstarten. Före vi var framme gjorde jag ett taktikbesök på toan på bussen, men misslyckades. Nästan direkt jag kom fram fick jag iaf ställa mig i kö till en bajamaja för att slutföra "ärendet".

Starten -Smågan
 Det var tomt och konstigt på startområdet, det hade istället blivit parkering. Årets startområde hade de flyttat till Tjärnhedens idrottsplats strax ovanför. Med tanke på att vi var färre skidlöpare än vanligt så funkade det utmärkt.

 Jag som, av någon outgrundlig anledning, börjat med konceptet runstreak behövde springa en liten snutt före start. Av erfarenhet vet jag att jag INTE är sugen på att springa efter nio mils skidoåking. Så jag lunkade runt en grusplan i mina kängor(!). Det blev av förklarliga skäl minimunsträckan på 1,61 km. Sedan bytte jag till pjäxorna, drack lite och tog av mig mina övedragskläder. Även i detta lopp var det fri start inom ett tidsintervall. Jag hade blivit tilldelad att starta 0820-0829.

 De flesta trängde sig iväg direkt när de kom till Tjärnheden men nu var det ganska lugnt på platsen. Eftersom det inte var någon trängsel och det är tråkigt att vänta så startade jag tio minuter före mitt intervall (0810).

 Det var rena autostradan till Smågan. Jag hade ingen aning om att det var så mycket nedförslut som det faktiskt var. Normalt sett finns inga spår att åka i men nu kunde den energi man gav faktiskt riktas framåt ... och man kom framåt. Förut har det känts som att energin gått sidleds i sliriga spår. Det var jätteskönt att inte behöva hålla någon annans tempo. Man slapp åka ikapp, sakta in, byta spår eller stressa på för att någom snabbare stressar på bakifrån. Som sagt VÄLDIGT skönt och passade mig kalasbra. Tiden till Smågan blev i runda slängar en timme. Jämfört med dryga två när spåren är fulla.

Smågan - Risberg
 Trots tomma spår och fina förutsättningar ifrågasatte jag vad jag höll på med ända fram till Mångsbodarna. Efter Mångsbodarna blev jag åter motiverad för uppgiften i och med att det var fina nedförsbackar. 

 Men det började bli tungt att åka av någon okänd anledning. Jag kunde inte diagonala ens i svaga motlut utan fick staka. Till slut gled jag in i Risberg, fortfarande "ovetandes" om att det faktiskt var fästet som försvunnit. Jag löste ju uppgiften att ta mig framåt genom att saxxa och staka. Fick öva MYCKET stakning detta loppet.

 Värt att notera var att Risbergsbackarna gick galant att åka ner för. Det var förvisso upp-plogat även iår men med den stora skillnaden att man inte behövde hoppa över och parerar för fallna människor. Jag fick dessutom beröm av en åskådare när jag susade ner i felfri stil. Geronimo! :D
Jag förstår fortfarande inte varför alla plogar sig ner för backarna. Det är ju bara att stå i spåren och så följer skidorna i spåren.

Evertsberg - Oxberg
 Så nådde jag Evertsberg. Tjohoo!

I Evertsberg hade de den sedvanliga speakern, det var trevligt. Skönt med igenkänning. Fick av speakern reda på att Sverige tagit VM-guld i skidskytte sprinten. Vi hade inga nummerlappar därför åkte jag med min löparväst. I den ena vätskeblåsan hade jag sportdryck och den andra vatten. I Evertsberg hade jag druckit upp vattnet och fyllde således på den. Funderade på att stanna vid vallaboden och få på lite mer fäste men struntade i det. Vattenpåfyllning fick ta tiden i denna kontroll.

 Kämpade på uppför till Oxberg. Denna del, mellan Evertsberg och Oxberg, är faktiskt ganska jobbig. Den inkluderar bland annat Lundbäcksbackarna. Tack vare färre deltagare gick det ändå ganska bra att knata upp för den. Det gick fortfarande långsamt men man slapp brottas med andras skidor. Det fanns inga reptider iår så att bli avplockad här gick inte. Oavsett, så låg jag ungefär två timmar före den reptid som brukar vara. Detta TROTS att jag startade klockan åtta, dvs normal vasaloppsstarttid. I Oxberg får man äta av det medhavda godiset, det är tradition. Nom nom!

Hökberg - Mål/Mora
  Efter sockerintag gick färden vidare mot Hökberg med fart. Det finns många tevliga nedförsbackar dit. I Hökberg tog jag en snabb blåbärssoppa och sedan lämna in skidorna för fäste. Kändes som jag ödslade tid, men det var nödvändigt. Ville gärna i mål på nio timmar, i alla fall under tio. Utan fäste skulle det bli jobbigt. Det visade sig vara väl investerad tid. Med fäste blev det enklare att ta sig upp för "trippandes" samt att det gick att diagonala. Varför skaffade jag inte fäste tidigare?

 Ju närmare Eldris jag kom desto mer sugen blev jag på att klara en tid under 10 timmar.

 In i Eldris och ut igen lite fort. Jag åkte faktiskt igenom utan att stanna. Jag hade ju vätska med mig, dessutom var det bara 9 km kvar. Plätt lätt! Nu hade jag målvittring och jag gav nästan allt. Vila kunde jag göra sedan.

 Med 4 km kvar dog min gps-klocka. Den fick batteritorsk ... även detta år. Jag måste klura på hur jag ska lösa det. Har redan minskat uppdateringsintervallet och minskat gps-noggrannheten, plus att jag ju åkte ganska fort detta år. Hmm!?

Äntligen i mål! Yeah! Mitt femte Vasalopp var ett faktum (Även om den inte räknas in i medaljåren.) Gladare än gladast!

Sluttiden blev rekordsnabba 9 timmar 35 min och 17 sekunder. Definitivt personbästa med  den tiden. Nu hoppas jag på en start i Vasaloppet nästa år. Då firar Vasaloppet 100 år. (1922-2022.) 

Tjärnheden (start) kl 0810
Smågan (10 km) 1:12:08
Mångsbodarna (24 km) 2:38:48
Risberg (35 km) 3:43:06
Evertsberg (48 km) 5:11:39
Oxberg (62,5 km) 6:38:31
Hökberg (72 km) 7:56:50
Eldris (81,5 km) 8:54:51
Mål/Mora (90 km) 9:35:17

PS Detta är skrivet två år efter loppet, fritt från mina minnesanteckningar jag gjort i en bok.

Tjejvasan/ Vasaåket 30 2021 - race report

 Detta pandemiår är inte vasaloppet som vanliga år. Tjejvasan bytte skepnad till Vasaåket 30 med ungefär samma bansträckning. Det blev lite kortare (2,5 km) iår på grund av att starten gick vid kontroll Oxberg istället för på vanliga startområdet.

 Jag körde upp med bil redan på fredagen och åkte via en vän i Gagnef. Jag skulle hämta ett trave böcker hos henne. Väl i Mora checkades in på det hotell jag hade bokat i Mora. Det var mycket smidigt med endast 800 meter till målområdet. Den främsta anledningen till valet att bo i Mora var att ha nära tillgång till dusch. På grund av restriktioner så plockades många faciliteter bort, bl a duschmöjlighet efteråt.

Sov utomordentligt gott den natten.

Loppdag

Knatade till bussen vid målområdet, nära som sagt. Alla utrustades med munskydd och covidanpassningen var bra. Jag hann med mycket god marginal till starten. Vädret var fantastiskt; soligt och några plussgrader. Jag led inte alls i vårvärmen i väntan på min start. Det var i och och för sig 'öppen start', vilket innebar att man fick ge sig iväg när man ville, egentligen inom ett intervall. Jag väntade till fem minuter före mitt intervall och gav mig sedan iväg.

Spåren var hårda och fina så det gick verkligen undan i nedförsbackarna. Jag älskar när det är hög fart, såvida jag inte hinner ikapp någon framför i samma spår, då är det inte lika kul längre. Fick lyfta skidan i farten en gång pga en stav som låg över halva spåret där någon hade trillat.

I Hökberg blev det snabbstopp med blåbärssoppa och vatten.

Tack vare vädret var det en härlig dag att skida och allt gick fint och bra. Det fanns mycket plats i spåren för någon trängsel var det inte. 

 Trillade bara två gånger. Första vurpan hände när jag skulle saxxa runt en sväng, jag trasslade in mig i mina egna skidor på något sätt och fallet var ett faktum. Andra vurpan var visst vid bron  över till Mora Parken som jag skulle saxxa upp för. Jag var nästan stillastående och inför en fin liten hejjarklack bjöd jag på en liten vurpa. Skit händer.

Så nådde jag målet, som iår var framflyttat till Zornmuseet, glad och stolt över att ha bärgat min 3:e Tjejklassiker. Målet var mycket vackert dekorerat med kransar.

Så vandrade jag tillbaka till hotellet, på vägen plockade jag upp min medalj, som hängde vid Vasaloppets Hus. Väl på hotellet bytte jag mina genomblöta strumpor till torra, snörade på mig löparskorna och sprang till den riktiga målportalen.

Ett fint lopp trots annorlunda förutsättningar. Svårt att säga om jag åkte snabbare än tidigar år iom att loppet var 2,5 km kortare.

Oxberg (start) kl 11:15
Hökberg 0:43:43
Eldris 1:35:54
Mål/Mora 2:18:37

PS Detta är skrivet två år efter loppet, fritt från mina minnesanteckningar jag gjort i en bok

Summering 2020

År 2020 har rent globalt varit ett skitår med viruset Covid -19 som dödat många människor.

Rent personligt har 2020 dock varit ett ganska bra år, med undantag för den detaljen att jag är i så dåligt skick att jag inte kan jobba. Motsägelsefullt deluxe, jag vet. Det är konstigt men, jag är faktiskt friskare som sjuk än när jag är frisk. Eftersom jag har en allvarlig kronisk sjukdom så kommer jag ju aldrig blir frisk, men min bromsmedicin gör att jag förhoppningsvis inte blir sjukare.

Vad är det nu som varit så bra med 2020? Jo, det ska jag rada upp för er.

• Jag har gått ner 10 kilo och på så sätt fått en mer trivsam figur. Jag tycker iof att lite mer "love handles" och mage kan försvinna, allt har sin tid så det är bara att fortsätta den inslagna vägen.
Bakgrundsfakta:
Jag har sedan jag var barn alltid idrottat. Det var mycket fotboll och tennis i mitt liv, flera dagar i veckan. Så jag har ju inte varit en soffpotatis direkt. Som ni alla vet så är muskler tunga. Nu var det kanske inte bara muskler som vägde, ty jag är en sockerråtta av rang och har ätit alldeles för mycket godis under min uppväxt. Men jag har faktiskt inte vägt såhär lite sedan jag var typ 16 år. Inte ens då jag var topptränad som fotbollsspelare i 19-23 årsåldern. Då vägde jag till och med 5 kg mer än idag. Jag har aldrig varit fet men legat på gränsen till överviktig för min längd. Jag har skyllt på de där tunga musklerna. ;)

• Det årliga tandläkarbesöket blev rekordbilligt. Jag hade varken karies eller tandsten.
Bakgrundsfakta:
Ända sedan barnsben har jag ALLTID haft karies, men så har jag som sagt ätit ohälsosamt mycket godis. Jag kan bara minnas att jag en gång tidigare, på den årliga tandkontrollen, kunnat lämna med beskedet "ingen karies", jag hade dock tandsten som fick putsas bort.

• Jag lyckades med den, för mig ouppnåeliga, bedriften att springa Sub2 på ett halvmaraton.
Bakgrundsfakta:
Första gången det skedde var 12 okt 2019. Jag trodde det var en engångshändelse men under 2020 har jag faktiskt lyckats flera gånger.

• Nu när jag är sjuk är jag mindre sjuk.
Bakgrundsfakta:
Ännu en motsägelse. När jag jobbade hade jag ofta ögoninflammation. Peaken var hösten före jag blev helt sjukskriven då jag hade fyra ögoninflammation på knappt två månader. Jag behandlade ögonen med antibiotika men de kom ändå tillbaka. Nu under mina långa sjukskrivning har jag haft kanske tre-fyra på ett helt år. De läker dessutom ut snabbare än förut, dvs jag behöver inte lida så många dagar. Andra sjukdomar har jag inte heller haft.

• Slog personbästa på maratondistansen.
Nytt pb 4:36:10
Bakgrundsfakta:
Jag har aldrig haft något direkt tidsmål på maraton. Det är så långt att det räcker med att försöka ta sig helskinnad i mål.

• Slagit mitt eget distansrekord vid löpning med 5,5 mil.
Bakgrundsfakta:
Tack vare konceptet Backyard ultra, som jag blev introducerad i via TNT redan våren 2019, har jag successivt ökat mitt distansrekord. Första gången 3 varv, andra gången 5 varv och nu 8.
Jag har ännu inte maxat och vet inte hur långt jag verkligen klarar före det tar stopp på riktigt, men jag kan säga att jag redan nu klarar längre än 54 km... kroppen klarade så att säga mer, men andra saker fick mig att "gå av"/bryta vid 8 varv.

 

Lidingöloppet 30 km 2020 virtuell @Lidingö - race report

 Pandemi och därför inget riktigt Lidingöloppet iår. Istället erbjöds de som anmält sig att springa en virtuell variant, alltså på egen hand, inom ett visst datumintervall.

 Detta virtuella lopp kunde man i sin tur välja att antingen "@home", dvs springa hemma på en egen vald bana/spår med egen vald jobbighetsgrad vad avser backar etc. Eller så kunde man springa "@Lidingö", vilket innebar att man sprang Lidingöloppets tremil på just Lidingö och den riktiga banan. 

 Jag valde @Lidingö och planerade en resa dit på egen hand.

 Jag valde mitt lopp till 24/9, en torsdag, och förväntade mig att det skulle vara rätt tomt i spåret. (Hade loppet blivit av hade det gått på  lördagen 26:e.)

 Bilade upp och parkerade vid statyn på Grönsta gärde. Tänkte att det var skönt att ha bilen nära när jag väl kommit i mål. Sedan promenerade jag till Koltorps gärde för att springa mina tre mil. 

 Som väntat var det ingen trängsel, varken på vägen dit eller på plats. Väldigt tomt, nästan lite kusligt ensamt. Trots detta gladde jag mig åt att det var vackert väder denna dag, sol och 18-21°C och begränsat med vind, typ 5 m/s.

 Väl på Koltorps gärde gick jag upp på kullen och tittade ut över ett öde fält. Tog min obligatoriska selfie och bestämde mig för att ge mig iväg.

 Klockan 1301 slog jag på min sportklocka och lunkade iväg på gräset.

 Det var tur att banan var snitslad annars hade jag garanterat sprungit fel. Den som snitslat banan hade gjort ett riktigt bra jobb dessutom. Många komplimanger till den personen. 

 Det fanns ju många fördelar med att spåret var helt tomt. Bland annat fick man chansen att på riktigt se hur vacker banan faktiskt  är. Man kunde se utsikten. Under ett normalt Lidingöloppet så ser jag inget annat än typ ryggar, ben och löparskor för att undvika att springa på någon annan. Nu kunde jag, som sagt, se mig omkring på ett helt annat sätt. 

 Redan efter 4,5 kilometer gick jag. Det kändes av någon anledning inte helt hundra, men jag fortsatte ändå. Vad hade jag för val? Bilen stod på Grönsta.

 När jag passerade Kyrkviken kunde jag visualisera det jubel som vanligtvis är här. Naturligtvis var det dödligt tyst detta år. Mötte bara nån enstaka person som var ute med sin hund.

 

 Runt 11 km nådde jag en vägg. Mina magmuskler gjorde ont och jag hade problem med både värmen och andningen. Vid ca 15 eller 16 km tog mig ut i terrängen och plockade blåbär. Det blev en välbehövlig liten paus. Sedan fortsatte jag med delmålet Grönsta. 

 Där, i bilen, hade jag med mig energi och förfriskningar. Nu väntade sista milen. Trots trötthet och besvär var bryta inget alternativ denna gång heller. 

 Minns inte så mycket av sista milen mer än att jag faktiskt stannade vid skylten vid Aborrbacken och fotade. Men jag är säker på att jag svor åt den backen och den där "jävla Karin".

 Så nådde jag till slut slutrakan och eftersom jag sprungit i mål ganska många gånger på Grönsta, kunde jag nästan höra speakern och publikens sorl, fast jag var helt ensam på arenan. Trots detta fick jag samma euforiska känsla av att vara i mål.

 Efter att jag stått och pustat några minuter kom en familj på utflykt förbi. Jag frågade om de kunde hjälpa mig att ta ett foto och det gick så bra så. 

 Sedan tittade jag på klockan för att se hur det gått tidsmässigt. Förväntade mig inga stordåd i och med med både andnöd, stopp för fotografering, blåbärsplockning och att det var allmänt jobbigt. Foton stannar jag sällan för och blåbär brukar jag t ex verkligen inte plocka under detta lopp. Detta ensamlopp kändes lika jobbigt som första gången jag sprang tremilen här 2011. Jag har inte bloggat om den upplevelsen men jag vet att jag lovade mig själv att bara springa  LL30 EN gång till och det när jag skulle göra min svenska klassiker. Detta var mitt sjunde LL30. Tänk så det kan bli.

 Döm om min förvåning när jag såg att jag persade med hela 11 min 35 sek. Sluttiden blev 3:33:13.

 Nu var jag redo för en lång varm dusch. Bodde över någonstans gjorde jag inte och det fanns såklart ingen dusch på Grönsta med omnejd. Jag hade dock en slug plan. Jag tänkte mig att duscha i tennishallen på Lidingövallen. Jag är ju själv tennisspelare så jag stegade helt sonika in i tennishallen med bestämda målinriktade steg och självförtroende. Det blev alltså som jag önskade, en varm dusch ganska länge.

 

 Sedan körde jag hem.

(Bilder tillförs senare.)

Stockholm Marathon virtual/ Helsingborg Marathon - race report

Tidigare förtjänade medaljer fick tjänstgöra igen.

Stockholm Marathon blev virtuellt. Helsingborg Marathon blev inställt. Hade på facebook sett att ett gäng lokala entusiaster skulle springa helsingborgbanan tillsammans på den tänkta dagen för Hbg maraton. Jag tänkte mig att kombinera både Helsingborg och virtuellt Stockholm så jag hakade på.

 Engagerade mina föräldrar som hjälp att langa energi på utvalda ställen. Hade förberett olika påsar och lappar var de skulle "leverera" vilken påse. Planerade bara energistopp till andra halva av loppet, dvs 21 km till mål. Jag hade min löparväst på mig, där hade jag också stoppat i grejer bl a vätska i blåsorna. Men jag ville absolut inte springa med allt jag behövde; chips(salt), läskflaskor(socker) med mera.

 Samlingen var, som ett vanligt år, på Sundstorget vid Dunkers kulturhus. Det var ett 20-tal personer, flest män. Vi var bara två kvinnor faktiskt. Först gruppfotografering, på bra avstånd från varandra, för att föreviga "eventet".

 Passade på att ta ett foto på en av herrarnas tatuering.

 Efter foto"sessionen" gav vi oss iväg genom staden. (Startade min klocka kl 10:02.) 

 Uppför backen till Raus fick jag fina tips av en löpcoach om hur man ska springa i uppförslut. Det var inte helt lätt att implementera. Men jag tar med mig tipsen och försöker öva på det hemma.

 Jag har bara sprungit Helsingborg maraton en gång förut. Och så har jag iof sprungit första halvan en gång, i ett arrangerat provlöp. Trots detta hade jag ganska bra koll på hur bansträckningen gick, men det var ändå skönt att ha sällskap. Vi hade såklart olika löpstyrka men vi var några stycken som hade sällskap en bra bit, typ till Fredriksdal, som nästan är halvvägs.

 Av förklarliga skäl kunde vi inte springa in på Fredriksdals friluftsmuseum för att det är avgift för att komma in. Så denna dag sprang vi runt hela området istället. När jag kommit runt och till huvudentrén hade jag sprungit halvvägs 21 km. Föräldrarna stod med min energi som utlovat.

 Liten snurr runt Helsingborgs Arena och förbi Olympia sedan ner till Kärnan, 24 km var avklarade.

 Medan jag sprang på första halvan kom jag på att jag glömde min Coca cola i kylskåpet hemma.  Smsade att de skulle köpa ny att langa vid Johan Banérs gata/ Pålsjö/ Krematoriet. När jag efter 28 km kom till Pålsjö längtade kroppen efter snabbt socker och jag såg verkligen fram emot cola. Antiklimax när jag såg att föräldrarna köpt cola light, den UTAN socker. Fail! Jag ville ju inte ha cola för smaken och bubblorna liksom.  Fick trycka i mig av det andra istället, socker som inte pumpas ut i blodet lika snabbt.

 Rundade Maria Park och efter den tror jag faktiskt att jag sprang lite fel. Jag tog höger istället för vänster och direkt höger i en korsning. Felspringningen genererade inte så mycket fel, varken geografiskt eller distansmässigt, för jag kom ut på rätt spår ganska snart ändå.

 På min depå före Sofiero, missade de mig helt. Jag ville mötas vid Tinkarpsgården, på den lilla parkeringen på Dag Hammarskölds väg, då jag sprungit ca 35 km. Men när jag kom dit var det ingen där. Sprang därför vidare, stå och vänta verkade dumt. Efter några hundra meter skymtade jag deras bil, och dem, på Sofiero Gård. Men de var under förflyttan mot vägen och var mao i osynk med mig och inte alls på plats, så några förfriskningar blev det såldes inte.

 Lunkade vidare förbi Sofiero och in i Laröd för en "specialare". Originalbanan går ju senare in i Sofiero och förbi slottet men där är det, precis som på Fredriksdals friluftsmuseum, entréavgift för att komma in. För att kompensera för detta hade någon både mätt ut och markerat lite extra kringelikrokar inne i Laröd. Maratonet skulle vara ett maraton och inte kortare.

 Ser på min logg att jag stannade när jag kom förbi entrén till Sofiero, 38,7 km, men jag minns inte varför. Enligt mina lappar hade jag planerat en energikontroll där. Och kanske stod föräldrarna där, eller någon annan jag kände. Eller så knöt jag bara skosnöret?🤷‍♀️

Tinkarpsbacken är alltid skön att rulla nerför. Det är liksom slutrakan på loppet. Och den absolut sista biten går ju längs havet. Det kan knappast vara bättre än så. I love it!

 Mål! Woohoo!

 Själva mållinjen är utmärkt i asfalten men den var såklart inte så tydlig med båge som ett vanligt lopp.

 Som sig bör efter Helsingborg maraton blir det "Dopp efter lopp". Jag badade efter loppet 2019, så det är nu ett måste. En gång är ingen gång, två gånger en vana. Iår var det kallare i vattnet än det var 2019.

 Förra gången jag sprang var det nära 30 grader varmt. Då kom vi (jag och Åsa) i mål strax före 6-timmarsspärren. Idag kom jag runt på imponerande  4:36:10 (4:39:15). Det officiella resultatet skrevs av Stockholm Marathon till 4:36 medan min klocka visade 4:39, men så blev det något längre före jag stannade klockan.

 Detta skrev jag och postade på facebook:

Galet! 😱🤪😁
I mål på 4:39 (och då sprang jag dessutom 400 m för långt). Så egentligen sprang jag på 4:36:10.
Satte med andra ord personbästa på maradistansen med 39 min och personbästa på denna bansträckning med hela 1 timme och 18 minuter. 😱😎😀💪🏼
Medaljerna är från förra årets lopp. 😉
Tusen tack för support mamma Cecilia pappa Sven. 💕

 Någonstans ösregnade det visst på oss också, men överlag var det strålande fint väder. Har skrivit det i en kommentar på facebookposten.

(Har glömt en del eftersom detta skrevs ur minnet januari 2024.)