Jag sov dåligt alla de sex timmar jag "sov". Jag var nervös över att inte komma upp i tid till buss etc. Jag var mycket opepp för att åka skidor. Det blev inte bättre för att mina pjäxor var blöta.
Frukost intogs kl 0430. Rena sovmorgonen i jämförelse med vanliga Öppet Spår och Vasalopp. Till bussen behövde jag gå först vid 0545 eftersom den avgick strax efter 06. Hade sällskap av en trevlig tjej, sen skiljdes vi åt. Det gjorde inget eftersom jag sov i bussen upp till Vasaloppsstarten. Före vi var framme gjorde jag ett taktikbesök på toan på bussen, men misslyckades. Nästan direkt jag kom fram fick jag iaf ställa mig i kö till en bajamaja för att slutföra "ärendet".
Starten -Smågan
Det var tomt och konstigt på startområdet, det hade istället blivit parkering. Årets startområde hade de flyttat till Tjärnhedens idrottsplats strax ovanför. Med tanke på att vi var färre skidlöpare än vanligt så funkade det utmärkt.
Jag som, av någon outgrundlig anledning, börjat med konceptet runstreak behövde springa en liten snutt före start. Av erfarenhet vet jag att jag INTE är sugen på att springa efter nio mils skidoåking. Så jag lunkade runt en grusplan i mina kängor(!). Det blev av förklarliga skäl minimunsträckan på 1,61 km. Sedan bytte jag till pjäxorna, drack lite och tog av mig mina övedragskläder. Även i detta lopp var det fri start inom ett tidsintervall. Jag hade blivit tilldelad att starta 0820-0829.
De flesta trängde sig iväg direkt när de kom till Tjärnheden men nu var det ganska lugnt på platsen. Eftersom det inte var någon trängsel och det är tråkigt att vänta så startade jag tio minuter före mitt intervall (0810).
Det var rena autostradan till Smågan. Jag hade ingen aning om att det var så mycket nedförslut som det faktiskt var. Normalt sett finns inga spår att åka i men nu kunde den energi man gav faktiskt riktas framåt ... och man kom framåt. Förut har det känts som att energin gått sidleds i sliriga spår. Det var jätteskönt att inte behöva hålla någon annans tempo. Man slapp åka ikapp, sakta in, byta spår eller stressa på för att någom snabbare stressar på bakifrån. Som sagt VÄLDIGT skönt och passade mig kalasbra. Tiden till Smågan blev i runda slängar en timme. Jämfört med dryga två när spåren är fulla.
Smågan - Risberg
Trots tomma spår och fina förutsättningar ifrågasatte jag vad jag höll på med ända fram till Mångsbodarna. Efter Mångsbodarna blev jag åter motiverad för uppgiften i och med att det var fina nedförsbackar.
Men det började bli tungt att åka av någon okänd anledning. Jag kunde inte diagonala ens i svaga motlut utan fick staka. Till slut gled jag in i Risberg, fortfarande "ovetandes" om att det faktiskt var fästet som försvunnit. Jag löste ju uppgiften att ta mig framåt genom att saxxa och staka. Fick öva MYCKET stakning detta loppet.
Värt att notera var att Risbergsbackarna gick galant att åka ner för. Det var förvisso upp-plogat även iår men med den stora skillnaden att man inte behövde hoppa över och parerar för fallna människor. Jag fick dessutom beröm av en åskådare när jag susade ner i felfri stil. Geronimo! :D
Jag förstår fortfarande inte varför alla plogar sig ner för backarna. Det är ju bara att stå i spåren och så följer skidorna i spåren.
Evertsberg - Oxberg
Så nådde jag Evertsberg. Tjohoo!
I Evertsberg hade de den sedvanliga speakern, det var trevligt. Skönt med igenkänning. Fick av speakern reda på att Sverige tagit VM-guld i skidskytte sprinten. Vi hade inga nummerlappar därför åkte jag med min löparväst. I den ena vätskeblåsan hade jag sportdryck och den andra vatten. I Evertsberg hade jag druckit upp vattnet och fyllde således på den. Funderade på att stanna vid vallaboden och få på lite mer fäste men struntade i det. Vattenpåfyllning fick ta tiden i denna kontroll.
Kämpade på uppför till Oxberg. Denna del, mellan Evertsberg och Oxberg, är faktiskt ganska jobbig. Den inkluderar bland annat Lundbäcksbackarna. Tack vare färre deltagare gick det ändå ganska bra att knata upp för den. Det gick fortfarande långsamt men man slapp brottas med andras skidor. Det fanns inga reptider iår så att bli avplockad här gick inte. Oavsett, så låg jag ungefär två timmar före den reptid som brukar vara. Detta TROTS att jag startade klockan åtta, dvs normal vasaloppsstarttid. I Oxberg får man äta av det medhavda godiset, det är tradition. Nom nom!
Hökberg - Mål/Mora
Efter sockerintag gick färden vidare mot Hökberg med fart. Det finns många tevliga nedförsbackar dit. I Hökberg tog jag en snabb blåbärssoppa och sedan lämna in skidorna för fäste. Kändes som jag ödslade tid, men det var nödvändigt. Ville gärna i mål på nio timmar, i alla fall under tio. Utan fäste skulle det bli jobbigt. Det visade sig vara väl investerad tid. Med fäste blev det enklare att ta sig upp för "trippandes" samt att det gick att diagonala. Varför skaffade jag inte fäste tidigare?
Ju närmare Eldris jag kom desto mer sugen blev jag på att klara en tid under 10 timmar.
In i Eldris och ut igen lite fort. Jag åkte faktiskt igenom utan att stanna. Jag hade ju vätska med mig, dessutom var det bara 9 km kvar. Plätt lätt! Nu hade jag målvittring och jag gav nästan allt. Vila kunde jag göra sedan.
Med 4 km kvar dog min gps-klocka. Den fick batteritorsk ... även detta år. Jag måste klura på hur jag ska lösa det. Har redan minskat uppdateringsintervallet och minskat gps-noggrannheten, plus att jag ju åkte ganska fort detta år. Hmm!?
Äntligen i mål! Yeah! Mitt femte Vasalopp var ett faktum (Även om den inte räknas in i medaljåren.) Gladare än gladast!
Sluttiden blev rekordsnabba 9 timmar 35 min och 17 sekunder. Definitivt personbästa med den tiden. Nu hoppas jag på en start i Vasaloppet nästa år. Då firar Vasaloppet 100 år. (1922-2022.)
Tjärnheden (start) kl 0810
Smågan (10 km) 1:12:08
Mångsbodarna (24 km) 2:38:48
Risberg (35 km) 3:43:06
Evertsberg (48 km) 5:11:39
Oxberg (62,5 km) 6:38:31
Hökberg (72 km) 7:56:50
Eldris (81,5 km) 8:54:51
Mål/Mora (90 km) 9:35:17
PS Detta är skrivet två år efter loppet, fritt från mina minnesanteckningar jag gjort i en bok.
