Beröm

Var en sväng på stan efter dagis* idag för att uträtta några viktiga ärenden. Eftersom jag inte hade bråttom efter ärendena så lät jag min dotter gå själv, eftersom hon kan det nu sedan någon vecka tillbaka. Ni anar inte hur många glada miner jag möttes av. Och folk som sa: -Åh, så söt! Några stannade till och pratade/vinkade direkt till barnet.

Sen måste jag också berätta att jag återigen fick beröm på dagis för en fin, snäll och lugn dotter. "Det har gått hur bra som helst idag. Hon verkar trygg här och med sig själv." (Citat från föreståndaren.)

*Ja, jag fortsätter att skriva dagis.

Missväxt

Det är verkligen inget fruktår iår, i alla fall inte i vår trädgård. Körsbären hann jag smaka några av innan fåglarna åt upp de flesta. Några krusbär har jag också ätit men de kan räknas på ena handens fem fingrar. Plommonen har jag inte sett röken av detta år och päronen är få och ovanligt små. Äpplen får vi varje år men träden är gamla och många äpplena är drabbade av fruktmögel s k Gul Monilla. Men det finns förstås äpplen vi kan njuta av, om vi bara tyckte om dem.

Äpplen saknar jag egentligen inte, men päronen. Våra päron är sjukt goda.

Allergisk mot -is

Nu under inskolningen av barnet så pratar man ju med de anställda. En av dem sa att hon blir arg om man kallar henne för "fröken". Hon hade minsann pluggat fyra och ett halvt år och då är man "pedagog". Dagis får man inte heller säga för det heter förskola numera.

Trots dessa eufemismer så hoppas jag att min dotter säger fröken istället för pedagog. Nåt annat skulle låta väldigt konstigt och lillgammalt.

När vi ändå pratar om ord man inte vill höra, så är jag nog lika allergisk mot ordet "mellis" som vår förskolas pedagog är mot att bli kallad fröken. Undra om man kan ingå ett avtal? Om du lovar att aldrig säga mellis om mellanmål till min dotter, så ska jag kalla dig för pedagog hur mycket du vill.

Generellt så är -is-orden (eller hur man nu ska skriva det) väldigt fula. Men jag gör ett undantag för ordet dagis, för det är något som ligger barnen nära tillhands och är väldigt inarbetet. Och daghem, som dagis härstammar från, låter lite för gammalmodigt. Man måste ju kunna kommunicera med sitt barn om den plats den vistas på utan att det låter konstigt och som jag sa lillgammalt.

Till sist så måste jag tipsa om ett bra blogginlägg om det här med namnreformen inom förskola och skola.

Ave ingenjören!

Ingenjörerna har gjort det igen. Jag förvånas igen över hur enkelt det är att bygga Ikeas möbler. Det är verkligen svårt att göra fel. Visst man kan lyckas att skruva i en skruv i fel hål om man har två lika hål att välja på, men för det mesta är det en omöjlighet att ta fel. Skruvar och hål är för det mesta anpassade för varandra, dvs olika gängstorlekar.

Det var många små delar som skulle passas ihop men nu är det färdigt vår tvättstuga. Ja nästan i alla fall, vi har beslagen kvar samt att dra bort skyddsplasten på luckorna. Och så någon liten lampa som lyser upp arbetsbänken, men vi har gjort det jobbigaste nu.

Skryt

Dags för lite skryt. Det är alldeles för lite skryt i min blogg. Och vad brukar man skryta om? Jo, sitt/sina barn?

Denna vecka har vi ägnat oss åt inskolning på dagis...förlåt förskola ska man ju säga...av vår dotter. Allt går så himla bra. Hon verkar stortrivas.

Vi pratade med föreståndaren och hon sa att hon tycker vår dotter är jätteduktig. Vi pratade lite om sovrutiner och föreståndaren verkade tycka att hon var jättebra på att sova. Nu har ju vår dotter inte sovit på dagiset ännu, den delen provar vi nästa vecka. Hon nämde också att allt verkade så himla bra hos oss. Inga större problem liksom.

Hemma är hon faktiskt bra på sovbiten numera. Oftast somnar hon nästan direkt när vi lagt henne inför natten. Ibland ligger hon och pratar med sig själv och sina gosedjur innan hon somnar och i enstaka fall så är hon upprörd, mest vid dagsvilan. Sen sover hon faktiskt hela natten i sin egen säng. Det händer att man får peta in nappen nån gång per natt, men jag är expert på att somna om så det känns inte som någon börda.

Matbiten är inga som helst problem. Vårt barn äter allt...nästan. Broccoli och blomkål går inte ner, men det tycker ju inte vi föräldrar heller om så det kan jag inte klandra henne för. Men hon äter gladeligen vår mat med allsköns kryddor i. Bjuder vi henne att smaka fefferoni, tabascokryddad mat, citron m m, så blir reaktionen inte negativ utan vår dotter vill ha mer.

Ett perfekt barn helt enkelt som sover hela natten, inte krånglar med maten och charmar alla.

Klipp

Ibland har man lite tur. Hittade ett par jeans i rätt storlek och rätt modell på rean. Lee Marion, som i normala fall kostar 8-900 kr fick jag nu till det facila priset 400 kr. Passar mig perfekt eftersom jag faktiskt behöver fler jeans.