Vi fick vänta i busskö i Mora en bra stund. Det var i alla fall bättre än förra årets bastuupplevelse.
När vi kom till Eldris lämnade jag kvickt in skidorna för vallning hos Swix-gänget och meddelade samtidigt att det som satt på var från förra årets Vasalopp. De såg mycket förvånat på mig och frågade hur det hade kommit sig.
Några små förberedelser till för att rätta till utrustning samt fotografering. En klubbkamrat kom fram och hejade och vi stod och språkade en stund. Det var trevligt trots att jag aldrig mött personen förut. Han skulle också åka VL imorgon men har förmånen att starta i grupp 8.
Sen stapplade vi iväg på osäkra ben. Att jag hade vallan kvar från förra året berodde ju på att jag inte åkt längdskidor sedan dess. Men jag måste säga att det gick förvånansvärt lätt att hitta tekniken igen.
Några små förberedelser till för att rätta till utrustning samt fotografering. En klubbkamrat kom fram och hejade och vi stod och språkade en stund. Det var trevligt trots att jag aldrig mött personen förut. Han skulle också åka VL imorgon men har förmånen att starta i grupp 8.
Sen stapplade vi iväg på osäkra ben. Att jag hade vallan kvar från förra året berodde ju på att jag inte åkt längdskidor sedan dess. Men jag måste säga att det gick förvånansvärt lätt att hitta tekniken igen.
Det var rent propaganväder med sol, -1 grad och nästintill ingen vind. Jag njöt nog lite mer av skidåkningen än vad min dotter gjorde. Dottern kämpade på bra i spåret, med tanke på att hon inte heller åkt längdskidor sedan förra Blåbärsloppet (och jag Vasaloppet).
Det var motigt på sina ställen och jag gjorde mitt bästa för att hålla energin och modet uppe. En anledning till nedåtgående mungipor var att det var ganska tomt i spåret efter ungefär halva loppet. Jag förklarade att det får ta den tid det tar att ta sig i mål, vi var långt ifrån sist.
Strax före Moraparken fanns det choklad på ett staket. Kanske inte ämnat för mig, men tack Team 165. Den var lite svår att nå pga snöbrist, men skam den som ger sig. ;)
Väl i Moraparken fick vi hejarop av folk vi passerade. Det var trevligt och jag tror det peppade min dotter. Sista backen forcerades med bra fart sen var det bara upploppsrakan kvar.
Dottern blev intervjuad av speakern i mål. En kul upplevelse för henne.
Jag passade på att prata lite med speakern i mål om morgondagen. Fick tips om kontrollerna. Ta vätska vid sista bordet, stanna inte länge. Om valla, lämna skidorna först, drick samtidigt.
Det var motigt på sina ställen och jag gjorde mitt bästa för att hålla energin och modet uppe. En anledning till nedåtgående mungipor var att det var ganska tomt i spåret efter ungefär halva loppet. Jag förklarade att det får ta den tid det tar att ta sig i mål, vi var långt ifrån sist.
Strax före Moraparken fanns det choklad på ett staket. Kanske inte ämnat för mig, men tack Team 165. Den var lite svår att nå pga snöbrist, men skam den som ger sig. ;)
Väl i Moraparken fick vi hejarop av folk vi passerade. Det var trevligt och jag tror det peppade min dotter. Sista backen forcerades med bra fart sen var det bara upploppsrakan kvar.
Dottern blev intervjuad av speakern i mål. En kul upplevelse för henne.
Jag passade på att prata lite med speakern i mål om morgondagen. Fick tips om kontrollerna. Ta vätska vid sista bordet, stanna inte länge. Om valla, lämna skidorna först, drick samtidigt.
Sen begav vi oss till supporterskaran aka mormor och morfar för gratulationer och kramar.
