Sov lite för lite och det var klockans fel. Behövde ladda den och kunde inte somna förrän det var färdigt.
Vid frukosten dök ett känt ansikte upp. Visade sig att det var Kristin (aka Krisssan). Jag delade hotellrum med henne Stockholm maraton 2019. Glad överraskning. Hon hade skaffat sig en startplats i sista minuten.
Spatserade till starten vid Potsdamer Platz. Vi var i god tid så vi hade god marginal till att se oss omkring gå på "toa" etc. Lite kylslaget i skuggan men riktigt skönt i solen.
Så gick äntligen startskottet. Det var mycket folk som sprang överallt och tidvis trångt men över lag bra med plats detta tack vare breda gator. Att starta sist i en grupp skapar ju många att springa om. Borde nog ställa mig längre fram, men det lär jag mig tydligen aldrig. Fast å andra sidan är det roligare att springa om än att bli omsprungen.
Sprang på i mitt tycke lagom tempo, pressade mig inte alls. Sprang om många även de som gick. (Många gick tidigt i loppet = fel startgrupp.)
Började rätt lugnt tyckte jag. Vart efter så tror jag att jag ökade tempot. Sprang förbi två kyrkor som låg bredvid varandra.
En trevlig liten bansträckning från Potsdamer Plats några 90-graderssvängar och till sluttampen på paradgatan Unter den Linden. Det var lite tungt att springa ner och se alla mötande som kommit längre än oss, för att sedan veta att man skulle vända och springa tillbaka. Jag var mer andfådd och trött efter vändningen iaf.
Såg folk som hade värmeplast. Frågade en kille och han sa att de var slut men pekade var han fått sin. En kille stod och drog i något från en stor låda. Jag tittade under locket och lyfte det och fiskade ut två. Sen var det huggsexa utan dess like. Som fiskar man matar i en damm.
Satte mig på en bänk och väntade på Nathalie, med mitt erövrade plastvärmeskynke (eller vad det kan heta) och det var många som frågade mig om det, tyvärr var de slut för länge sedan.
* Detta bakverk kallas i Sverige syltmunk eller bara munk. Kärt barn har många namn och det finns regionala skillnader.
Berliner kallas den i norra Tyskland och i Berlin. I Berlin kallas den också Pfannkuchen, vilket är lite lustigt eftersom pfannkuchen i övriga landet är pannkaka. I södra Tyskland kallar man den däremot för Krapfen, liksom de även gör i Österrike och sydtirolen. I Österrike och Bayern kan man även höra Faschingskrapfen, eftersom det är en typisk bulle/dessert vid Fasching, alltså festtiden före fastan.
Tog en snabb tur in på bajamajan före utgången. Alltid spännande för bajamajor/holkar ser olika ut i olika länder. Jag har skrivit om både schweiziska, danska och delvis norska. Nu ska ni få veta lite om de tyska.
Tyska bajamajor har för det första en markering på dörren om de är för kvinnor eller män. Några "hen" såg jag inte, det finns nog inga sådana kön, iaf inte i Tyskland.
På insidan möttes jag av en glad smiley. Trevligast hade varit om locket var stängt, nu blev det semitrevligt ändå.
På dörren fanns en spegel, precis som i Schweiz. I hörnet fanns ett par toarullar och jag tänkte genast att de kommer inte att räcka länge. Note to self: ta med papper till starten imorgon på maratonet.
Så gick vi till Brandenburger Tor för jag ville ta lite bilder. Jag stannade inte för det på upploppet.
Det visade sig att "lagom tempo" var rätt snabbt. Sprang in på en 30:e plats i min åldersklass. Nu är det ju väldigt många som inte maxar just för att de ska springa maraton dagen efter, men iaf.
Totalt hamnade jag på plats 1252 av alla (drygt 9000) och 340 av alla kvinnor. I min åldersklass placerade jag mig, som sagt, på plats 30 av 699.
Officiell bankarta:
