Vasaloppet Öppet Spår Måndag 2015

Öppet spår 2/3 2015

Åkte upp till dalarna på lördagen, tittade på stan lite grann eftersom jag aldrig varit i Mora förut.
Passade på att lämna in skidorna för vallning. Jag kan inte den biten alls så det känns skönt att kunna köpa sig fri från det. Jag kan bara valla i teorin efter att ha tittat på diverse klipp via Youtube etc.

Jag bodde strax utanför Mora vilket betydde att jag måste ta bussen till Berga by (Sälen) tidigt. Bussarna började gå kl 0400.

Måndag och dags för skidåkning.
Jag började dagen strax efter att dygnet slog om kändes det som, klockan 03 för att vara exakt. Eftersom jag är dålig på att äta mitt i natten tog jag med mig en påse med frukt. Jag planerade att sova "färdigt" på bussen, men det blir sällan som planerat utan jag satt och pratade med en trevlig skåning hela vägen istället.

Väl i Berga by hann jag kissa, äta en bana och göra ingenting innan jag gick till starten för att stå och vänta där. Starten gick och spåret började med en fyra kilometers backe. Snön var fin så tidigt på morgonen och det var enkelt att saxa sig uppför, lugnt och metodiskt.

Det var väldigt vackert på morgonen och vi såg solen. För att klara av ett sådan långt lopp som motionär, som inte gillar längdåkning, gällde det att åka en kontroll i taget. Förut har jag haft problem att veta vilken ordning de kom men nu när jag varit där är det enklare. Smågarn, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris...sen är det målet i Mora som gäller.

I Evertsberg stod mina fina föräldrar och hejade. Det var roligt att ha support på plats. De sa att många visst hade brutit loppet här och tagit bussen till Mora, det var verkligen inget alternativ för mig. Jag skulle åka skidor i mål.

I Evertsberg skaffade jag mig också ny glid-och fästvalla, det var befogat, det ser man på etapptiderna. Även i Hökberg fick jag fästvalla men det gjorde nog varken till eller från.

Det var väldigt många backar, fler än jag hade föreställt mig, men det var bara att besegra dem en efter en lugnt och metodiskt saxa och staka sig uppför. I ärlighetens namn var jag mer än lovligt trött på backar redan i Oxberg. Jag trillade så många gånger i de där förbannade nerförsbackarna. Jag har inga problem att åka i nedförbackar bara det finns spår. Andra verkar inte gilla fart för de plogar sig ner för backen och vad händer då? Jo spåren försvinner. Så folk plogade för att slippa trilla och jag trillade för att folk plogade bort spåren. Jag kunde helt enkelt inte åka som jag ville. Hur svårt kan det vara att stå i ett spår i en nedförsbacke? Sluta ploga för tusan!

När jag kom till Eldris var jag så euforisk att jag klarat alla reptider med god marginal att jag struntade i att dricka i kontrollen. Jag tog mitt foto, som jag gjorde vid alla kontroller, satte på mig pannlampan och satte fart mot målet. Min far sa att Vasaloppsappen räknade ut beräknade ankomstider utifrån det man hade åkt. Tydligen pinnade jag på så fort att jag kom sex minuter före beräknad tid.

Det blev en lång trevlig dag och jag fick valuta för min anmälningsavgift eftersom det tog mig tolv timmar att ta mig runt, men jag stressade inte. Varför skulle jag det, det räcker att åka i en fart så man klarar reptiderna. :)

Under min färd mellan Sälen och Mora hann jag prata med många trevliga personer. De jag kommer minnas extra bra är killen på bussen, norrmannen som brutit en stav och Sara som jag åkte bredvid ganska länge och konverserade med. Hon bodde där jag har sommarstuga.

Vädret var varierat sol, snö, regn och lite blåst. Föret var bra på morgonen för att under dagen bli krämigare och krämigare. Snön var tung och blöt och spåren ganska dåliga. Stor eloge till arrangörerna att de pistade om spåren under loppets gång.

En annan anmärkningsvärd detalj är att jag inte besökte toaletten på hela skidresan. Jag svettades väl ut all blåbärssoppa, vatten och energidryck. ;)