Stackars tår

I sommar ska jag springa Asics Stockholm Marathon. Det blir mitt livs första marathonlopp och jag bävar redan för det är ruskigt långt att springa 4,2 mil.

Just nu är jag i någon slags uppbyggnadsfas men jag springer sällan längre än 12 km. Det finns dock fortfarande tid att bygga på längden på passen. Jag tror att jag fysiskt nog skulle klara av maran utan att ha något tidsmål. Sthlm marathon har dock tidsbegränsning på max sex timmar.

Det jag däremot är mest orolig för är mina stackars tår och fötter. Naglarna finns knappt kvar på "långtårna", och då har jag som sagt bara sprungit pass på runt milen.

Jag hoppas innerligt att tårna vänjer sig vid längre löpning. Just nu är det ömt och jag får fortfarande blåsor efter ett träningspass.

Ovanlig dag på jobbet

Påskhelgen inleddes redan på jobbet. Det var en ovanligt lugn dag med endast sex barn närvarande. Till dessa sex barn var vi sex pedagoger. Svettigt värre. Inget #pressatläge här inte.

Vi mumsade glass på fruktsamlingen. Anledningen till glassen var att en kollega gick hem på graviditetsledighet idag.
Till lunch hade vi dukat långbord. En mysig dag där vi såg alla barn och hade många "guldstunder".

Glad Påsk!

Irriterad men nöjd

Hur gick det då idag på seedningsloppet?
Vädret var kallt och blåsigt, inte idealiska förhållanden för en trivsam löprunda, men entusiaster struntar i väder. Det var ju positivt att det varken regnade eller snöade.

Varvetmilen löps tre varv runt racingbanan, bara det mentalt påfrestande. På långrakan är det svagt uppförslut och idag även motvind. Första varvet var lättlöpt då jag låg i rygg och lä på andra löpare. Andra och tredje varvet plöjde jag luften själv och då gick luften ur mig. Man kan sammanfatta det som att jag orkar hålla tempot i fem kilometer.
Stretade dock på men pannbenet orkade inte så jag gick ett par gånger. Det kan ha varit dessa små promenader i kombination med motvinden som gjorde att jag missade min stipulerade tid med fjuttiga 13 sekunder.

Hade jag sprungit 13 sekunder snabbare hade jag fått starta i ytterligare en startgrupp tidigare på Varvet i maj. Irriterande nära, men jag är nöjd. Jag var trots allt förkyld och det blev en tid som var 14 sekunder snabbare än förra året.
Jag är nöjd.

PS Det blev en tid runt 55 minuter.

Seedningslopp

Imorgon är det seedningslopp för Varvet i Göteborg. Jag hade hoppats på att vara i okej form genom att ha genomfört planerade träningspass. Så blev det inte. Istället har jag legat sjuk hemma denna vecka. Ögoninflammation, förkylning och huvudvärk stod på menyn. Fan. Jag kommer iaf delta och göra mitt bästa. Hade hoppats på en bra tid och plocka några startled...nu vete fasiken om det blir så. Följ mig via appen RaceOne och håll tummarna för en tid runt 55 min, över timmen är en besvikelse.

Hålla mitt löfte

Tyvärr är jag begåvad med dåliga tänder i kombination med dåliga matvanor  (läs: småäter). Då får man lätt karies. Jag har genom åren varit hos tandläkaren oräkneliga gånger. Jag har en gång sagt att när jag går på en kontroll hos tandhygienist/tandläkare  och INTE har karies då ska jag spring ett marathonlopp. Det har hänt en gång men det blev inget marathon sprunget. Jag kände mig för otränad. Jag höll inte löftet.

Idag var jag hos tandhygienisten och gissa vad... inget karies. Denna gång måste jag hålla löftet. Vilken tur att jag redan är anmäld till årets Stockholm Marathon. Jag är inte speciellt tränad denna gången heller men alldeles säkert bättre tränad än vid förra tillfället. Jag har åtminstonde mer löparerfarenhet eftersom jag har sprungit flertalet halvmaraton och Lidingöloppets tremil genom åren. Att en normal träningsrunda ligger på runt 10 km är också ett tecken på bättre erfarenhet och uthållighet.

Den som väntar...

One down, one to go.
Jag ska vilken dag som helst skriva race report om årets Halvvasan. Det hamnar sedan i kronologisk ordning (sorterat efter datum) här i bloggen. Håll ut!

Kort och halt

Varken snabbt eller långt pass idag. Jag tror dessutom jag fick stanna och vänta vid varenda rödljus. Sprang som jag kände för och när jag var tillbaka var det bara 1 km längre än förra passet. Men så här i början handlar det egentligen varken om längd eller fart. Jag är nöjd med att vänja rätt muskler vid löprörelsen samt härda mina fötter från blåsor.

Underlaget är fortfarande svårsprunget på sina ställen. Efter att ha varit några plusgrader blev det åter kallare och tösnön frös till en hal skridskobana. Fast på sina ställen var det slask och halt på ett helt annat sätt.

Nystart

Nu har jag återupptagit löpningen efter en sejour med skidåkning av varierande sort.
Började lite lugnt med drygt 7 km i ganska sakta mak. Kände mig ringrostig. Men våren är lång, jag hinner komma i form till både Göteborgsvarv och Marathon om jag bara ger mig ut och springer istället för att sitta hemma och äta choklad.

Mammans privilegier

När barnen sitter och tittar på Frost för 711:e gången, står mamman i tvättstugan och äter glass...och sorterar lite tvätt.

Paradox

De som får sova, vill inte. = barnen
De som vill sova, får inte. =vuxna.

Är det inte konstigt?

De gör allt för att inte somna, pillar med saker, snurrar runt, pratar,  sjunger, sparkar med armar och ben.

Medan en annan kämpar hårt med att inte somna för då har jag ingen uppsikt över barnen. Inte okej att sova på arbetstid.

Skidåkare vs Skidlöpare

När jag i helgen skidade Öppet Spår lyssnade jag på Vasaloppsradion vid några tillfällen. Då hörde jag benämningen skidlöpare. Det är ett ord jag inte reflekterat över tidigare, att längdskidåkare kallas löpare. Ganska logiskt egentligen, det är ju som löpning fast på skidor.

Jag har alltid sagt just skidåkare för det säger man ju i alpina sporten, att de är skidåkare. Jag har liksom inte reflekterat över att längdåkarna skulle benämnas annorlunda. Nu vet jag bättre och kallar personer som sportar riktig skidåkning (alpint) för skidåkare och de som åker slättförs för längdlöpare/längdskidlöpare.