Häromdagen satt jag i soffan nästan hela dagen och tittade på det 99:e Vasaloppet i ordningen. Jag åkte faktisk förra året då det var hundraårsjubileum. (Vasaloppet startade 1922 men har ställts in tre år.)
Jag har faktiskt haft ett långsiktigt mål med alla de Vasalopp och Öppet Spår jag åkt genom åren. Det har varit att vara "kvalificerad" att kunna delta i hundraårsjubileet samt det 100:e loppet.
Nu har jag anmält mig och är alltså ett steg närmare att fullfölja min målsättning. Den tuffaste uppgiften blir att lyckas klara loppet inom reptiderna. Mina erfarenheter är att reptiderna i Öppet Spår inte är några problem för mig att klara men att i Vasaloppet blir det tidsnöd till Evertsberg och Oxberg, pga den massiva köbildningen i första backen i Sälen. Men jag vet också att jag kan klara loppet, för det har jag gjort både en och två gånger. :)
Första gången jag skidade Vasaloppet kom jag jag tre ynka minuter försent till repet i Oxberg. Jag gav mitt yttersta och hoppades in i det sista att de skulle förlänga reptiden något pga det dåliga vädret, men tyvärr.
Mitt andra Vasaloppet, gjorde jag några strategiska ändringar och då hann jag till alla kontroller i tid. Den i Oxberg var dock den jag hade minst marginal till.
Tredje Vasaloppet skedde förra året, då det var hundraårsjubileum. Det märktes knappt att det var jubileum,tyckte jag. Inte mer än att det stod på skyltar och souvenirkläder. Jag tänkte att man som deltagare eller "finisher" skulle fått en liten minnessak (förutom medalj och diplom), något speciellt bara för att det just var 100-årsjubileum. Det är ganska små förväntningar på ett jubileum tycker jag.
Skidträningen för dessa Vasalopp har varit minsta möjliga. Det lopp jag skidtränat mest till var Öppet Spår Söndag 2018. Då träningsåkte jag hela 72 km. Annars har det varit rätt skralt, där Tjejvasan helgen före eller Blåbärsloppet/Vasaåket 10 dagen före Vasaloppet utgjort min skidträning. Nu har jag ett år på mig att ändra på den dåliga trenden.
