Jag har generellt svårt för när man klär syskon i likadana kläder, tvillingar är okej ibland, men även de skulle jag nog klä olika. Jag anser att de är olika individer, varför ska de då se lika ut likt dockor i fabrik? Nu har inte jag två barn och vet inte hur jag skulle klä dem. Kanske är det enkelt att ta fram samma kläder till dem? Och kanske är det bra att se vilka som hör till varandra? Men kanske finns det också en risk med det hela, att de sedan måste ha lika kläder. Byter man på ena måste man byta på den andre osv.
Nu har emellertid jag själv köpt samma sorts fleecetröja som jag redan köpt till min dotter. Jag var nämligen på det stora varuhuset i Halland häromdagen. I somras köpte jag tröjan till tjejen. Nu tre månader senare köpte jag som sagt en likadan till mig. Men de är inte exakt lika. Min tröja har huva och det är olika märken, men det är exakt samma färg och material. Vi får väl se hur länge det dröjer innan vi har de på oss samtidigt. Men det är ju inte svårt egentligen att välja en annan tröja på en av oss.
31 oktober 2010
20 oktober 2010
Rimlig resa?
Hur har landstinget tänkt nu egentligen?
Jag var på vårdcentralen idag för jag har en ond fot/tå sedan sex månader tillbaka. Att jag inte sökt vård tidigare beror nog mest på att jag trodde att det skulle läka ut av sig själv på nån månad eller två. Men så är alltså inte fallet. Hur som helst.
Jag vet inte vad som är fel med foten och bevisligen inte läkaren jag konsulterade heller. Så jag fick helt enkelt en remiss till röntgen. Och nu kommer vi till det som jag tycker är lite märkligt.
Rent logiskt borde jag, som Linköpingsbo i en stad med universitetssjukhus, få remiss till just universitetssjukhuset som ligger i stan blott en mil bort. Men inte. Istället får jag sätta mig i bilen och åka till Mjölby. Mjölby ligger tre (!) mil bort.
Hur bra är det för miljön att sitta och åka dessa fyra extra mil? Och hur skulle det lösas om jag inte hade haft körkort samt bil? Skulle jag ta mig in en mil till stan, ta pendeltåg, irra runt i Mjölby efter rätt adress per fot/buss, irra tillbaka, ta pendeltåg tillbaka osv. och detta med en ond kroppsdel?
Oavsett resesätt så kostar det mig också som privatperson en hel del mer i resekostnad. Fast det är ju klar, att jag måste betala denna resan själv det skiter ju landstinget i.
PS Detta inlägg passar utmärkt bra i bloggen Knäppt och Knasigt, som handlar om knäppa saker i vårt västra grannland Norge.
Jag var på vårdcentralen idag för jag har en ond fot/tå sedan sex månader tillbaka. Att jag inte sökt vård tidigare beror nog mest på att jag trodde att det skulle läka ut av sig själv på nån månad eller två. Men så är alltså inte fallet. Hur som helst.
Jag vet inte vad som är fel med foten och bevisligen inte läkaren jag konsulterade heller. Så jag fick helt enkelt en remiss till röntgen. Och nu kommer vi till det som jag tycker är lite märkligt.
Rent logiskt borde jag, som Linköpingsbo i en stad med universitetssjukhus, få remiss till just universitetssjukhuset som ligger i stan blott en mil bort. Men inte. Istället får jag sätta mig i bilen och åka till Mjölby. Mjölby ligger tre (!) mil bort.
Hur bra är det för miljön att sitta och åka dessa fyra extra mil? Och hur skulle det lösas om jag inte hade haft körkort samt bil? Skulle jag ta mig in en mil till stan, ta pendeltåg, irra runt i Mjölby efter rätt adress per fot/buss, irra tillbaka, ta pendeltåg tillbaka osv. och detta med en ond kroppsdel?
Oavsett resesätt så kostar det mig också som privatperson en hel del mer i resekostnad. Fast det är ju klar, att jag måste betala denna resan själv det skiter ju landstinget i.
PS Detta inlägg passar utmärkt bra i bloggen Knäppt och Knasigt, som handlar om knäppa saker i vårt västra grannland Norge.
13 oktober 2010
Vitsord
Hade sånt där medarbetarsamtal på jobbet igen, de kallar det vägledningssamtal. Förra samtalet i maj sa de såhär:
"Ett effektivt, kvalitativt arbete utförs där pedagogik är din melodi. Fint!"Detta samtal var inte mycket sämre. Han berömde min höga effektivitetsprocent, där jag aldrig snittat under 88%. Så sa han att jag håller hög kvalitet i det intervjutekniska. Vidare berömde han mig för att kunna samtala med alla sorters människor och att jag var trevlig i både inledning och avslut av samtalen. Till sist uppmuntrade han mig att fortsätta på samma superbra sätt.
3 oktober 2010
Oldie but goldie
Man vet att man börjar bli gammal när man måste förnya sitt körkort. Dessutom så tog jag det inte när jag var arton som många andra. Usch vad tiden går fort.
2 oktober 2010
Eld
Gjorde upp eld med hjälp av eldstål/tändstål och näver idag. Hur coolt som helst och roligt. Det sägs att det ska vara knepigt, men det tog inte allt för lång tid att få eld av gnistorna för mig. Känns bra att veta att jag fixar det tämligen fort utifall jag skulle gå vilse i skogen och behöver göra upp eld. Hoppas bara jag har ett eldstål med mig om det skulle hända.
Skogens guld
Ikväll ser jag verkligen fram emot kvällsmackan. På vår skogsutflykt hittade vi stora fina kantareller. Dessa ska stuvas och läggas på en rostad smörgås. Jag tror vi njuter av skogens guld efter att barnet har lagt sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)