Inställt! Inställt!

8 juli 2018

En Svenska Klassiker #3

Jag har fullbordat min tredje En Svensk Klassiker, men det är inte min sista.

Mina tidigare två klassiker har avslutats med Vätternrundan men denna, min tredje, avslutades med Vansbrosimningen.


Lidingöloppet, 30 km, personbästa tid 3:44:48.
Öppet Spår Söndag, 90 km, 10:53:42.
Vätternrundan, 300 km, 18:20:02
Vansbrosimningen, 3 km, personbästa tid 1:05:18.

Eftersom jag parallellt gör/gjort Halvklassikern med goda vänner började denna Helklassiker med Lidingöloppets 30 km redan förra året, hösten 2017. Jag kände mig inte riktigt kapabel att dubbla löpningen på Lidingö, 15-kilometersloppet och 30-kilometersloppet går nämligen av stapeln samma dag, så därför är det en liten förskjutning när jag blir färdig med Hel- resp. Halvklassikern.

Nu när jag klarat av att dubbla först Tjejklassikern och Helklassikern och nu Halvklassikern och Helklassikern snurrar ändå tanken att göra en trippel. Det känns lite som att jag måste höja ribban på utmaning lite iaf. Visst, jag gör inga supertider på mina lopp och ett mål kunde vara att pressa tiderna, men jag vill hellre utöka prestationen i tid istället.

Jag läser om många som genomför alla lopp i t ex Vasaloppsveckan eller Vansbrosimningen och jag har sett många som på facebooksidan, för oss som gör klassiker av olika slag, är stolta över sina tripplar. Så det går att göra. Varför skulle inte jag kunna vara en av dem? Om andra överlevt dubbelt lopp på Lidingö borde även jag göra det.

Jag borde prova innan det är för sent. Det blir nog inte nästa år, men vem vet, kanske redan 2020!?


7 juli 2018

Vansbrosimningen 2018 - race report

Vansbro till start.
Fick skjuts in till Vansbro i god tid. Jag tog det varligt genom stan och beskådade alla fina gamla neonskyltar. Jag hoppas de är K-märkta för sådana tillverkas vad jag vet inte längre. Ett litet fotostopp sen promenerade jag vidare.

Stannade på det gamla järnvägsspåret för att fotografera lite igen...eller iaf försökte ta några hyfsade bilder. Blev inte helt nöjd med resultatet, så jag fortsatte till starten. Väl på startområdet hade jag fortfarande gott om tid till start... tills jag ställde mig i toakön, då rusade tiden iväg något vansinnigt. Jag kände mig ganska stressad där i toakön, men till slut var det min tur.

Krängde på mig våtdräkten och lämnade överdragspåsen på avsedd plats och gick till starten.

Loppet
Lite uppvärmning som gjorde gott för allt utom fötterna. Till kommande lopp måste de eliminera de stora gruset/stenarna, iaf på uppvärmningsplatsen, det är smärtsamt att röra sig på. Nåja, starten gick och jag gjorde inte samma ner-i-vattnet-misstag som på halvsimmet.

Iår investerade jag i nya fina dyra simglasögon i hopp om att slippa problemet med att de immar igen...fel. Nya fina simglasögon immar också igen i mitt ansikte. Dock stannade jag inte och putsade dem en enda gång under loppet denna gång. Jag lyfte och sköljde ur dem med jämna mellanrum. Under loppets gång kom jag dock på en teknik som gjorde att jag slapp ursköljandet. Jag lät några få droppar vara kvar i glasögat, när det sedan immade igen ruskade jag bara på huvudet lite så tjänstgjorde dropparna som "vindrutetorkare".

Vissa simmare hade svårt med navigeringen. De kryssade sig fram och speciellt en gjorde det precis framför mig flertalet gånger. När han, för det var en man, precis passerat åt ena hållet, ganska nära, bytte han kurs igen för att återigen korsa precis framför. Mycket irriterande eftersom jag tvingades sakta in för att inte boxa ner honom med mina armtag.

Efter 20 min hade jag simmat 1 km och det kändes bra. Det kunde kanske bli en rekordtid iår, tänkte jag. Vid halva loppet, dvs 1,5 km, simmade jag om de sista i startgruppen före. Det gav extra energi. Då visste jag ju att jag simmat in 10 min på dem. Kände mig stark men det kändes inte som att det gick så snabbt. Medströmmen jag mindes från förra året kändes knappt. Eller jo, det fanns en ström som hjälpte till men den var inte alls lika stark som tidigare år. Men det var bara att göra enligt Doris'  mantra... "fortsätt simma!".

Vid 2 km hade klockan tickat till 43 min. Nja, blir nog inget rekord ändå. Jag orkade inte hålla farten för rekord. Men jag simmade om fler och fler från tidigare startgrupper vilket fick hjärnan att tänka tävling och kroppen att fortsätta. Pratade lite med en med simmare strax före "svängen". Vet inte varför jag började prata med henne men hon var trevlig. Kanske var det så att jag tyckte hon såg trött ut och behövde lite pepp. Jag är bra på att peppa när jag själv har mycket krafter kvar.

Så simmade jag runt svängen och var förberedd på motströmmen och temperatursänkningen som brukar vara. Men icke. Skillnaden var så marginell att det knappast märktes. Om man inte hamnar bakom fel personer förstås...

När det var kanske 500 meter kvar hamnade jag bakom en "Valross". Att simma bakom honom (ja det var också en man, en storvuxen man) blev det som att simma i den motström som brukar vara i Västerdalälven. Trots storlek så simmade han ändå ganska fort så vi höll typ samma tempo. Efter en liten stund bestämde jag mig att jag måste om. Några krafttag med crawltag sen var jag om. När jag väl var om så simmade jag bröstsim och noterade att jag trots allt var snabbare... det var motströms pga "valrossen" med andra ord.

Mina supporters stod och hejade på strandpromenaden. Så härligt och energigivande. Nu på upploppet fanns ingen anledning att spara på krafterna. Bam! och handen slog i väggen och äntligen var jag i mål. Nu hade jag inte bara klarat Vansbrosimningens 3 kilometer utan även avslutat min tredje En Svensk Klassiker. Sjukt nöjd med att sportat hem en guldmedalj.

Familjen och bästa vännerna gratulerade vid målgången och alla var lyckliga, kanske mest jag.

Hur det gick med tiden? Blev det rekordtid? Jo då, jag putsade förra tiden med 6,5 minuter. Har bara simmat Vansbro 3 km två gånger, så nu blev det personbästa.

Placeringar:
Halvsimmet 1,5 km: 240 av 1427
Vansbrosimningen 3 km motion: 2287 av 6471

Nästa lopp: 12/8, Sthlm Urban Trail

6 juli 2018

Vansbro halvsim 2018 - race report

I år hade jag inte simtränat lika mycket som till mitt första sim 2014. Läste i min träningslogg på Svettig.se att jag hade simmat 18 km till mitt första Vansbrosim. Iår blev det modesta 6 km. Men jag fick ett långsim på tre kilometer och jag tror det räcker.
Precis som förra gången hyrde vi ett flygplan på klubben och vi flög upp till Dalarna.

Startkuvertet hämtade vi dagen vi anlände. Alltid skönt att ha allt på plats loppdagen och slippa stressen som kan uppstå om det är långa köer. Passade även på att köpa mig ett par nya fräsiga simglasögon. Dotterns simglasögon är förvisso bra och för stora för henne, men det är skönt att ha sina egna.

Race Day
En trevlig kvartett vandrade mot halvsimmets startplats, V.K., hennes svägerska C.B. och hennes syster L.W. samt jag. Vi var ute i god tid till startplatsen. Att stressa är inte vår melodi. Nu skulle vi beta av tredje momentet i vår Halvklassiker.

När vi kom fram kände jag dock inte igen mig, den fina gräsmattan jag bytte om på förra fyra år sedan var borta. Vi hittade en liten gräsfläck att byta om på. Jag parkerade mig först i en myrstack, det var mindre lyckat. Krängde på oss våra våtdräkter och gjorde oss redo för start. Trots att det var 19-20 grader i vattnet vågade jag inte riktigt simma utan extra fett på huden. Fick lite vaselin av V.K.

Så hörde jag att speakern annonserade att Arlett Ballnus skulle starta. Jag hade läst om henne och pratat lite på Facebook. Hon skulle simma nästan alla distanser för att öka folks kunskap om MS. Det är MS vi har gemensamt... och att vi skulle simma. Jag rusade ner till starten för att hälsa och önska lycka till.

Inte långt efter var det dags för oss att starta. Speakern uppmärksammade ett gäng startande i gruppen, bl a mig. Smickrande. Jag hade en plan för simmet och de var att ta mig i mål lite snabbare än 2014.

Jag gick i vattnet och hade totalt glömt av att man ska ta det lugnt och vänja sig vid temperaturen. Fick en smärre köldchock när jag snubblade i, som tur var gick det över ganska fort. L.W satte av i ett högt tempo att hålla jämna simtag med henne var döfött och jag tappade bort henne ganska fort. Men jag plaskade iväg i alla fall. Jag fick kryssa mig fram för jag har tydligen ännu inte lärt mig att jag borde ställa mig i de främre leden.

Den där medströmmen i Vanån jag mindes från tidigare år kändes knappt alls iår. Jo, visst lite medströms var det men inte alls samma skjuts som jag upplevt tidigare. Å andra sidan så var det inte lika mycket motström i Dalälven heller. När vi simmade runt tallen/kröken var temperaturskillnaden och motströmmen inte alls så tydlig.

Om själva simningen finns inte så mycket att säga. Jag simmade omväxlande crawl/frisim och bröstsim med övervikt för bröstsim.

Vid cirka 400 meter kvar såg och hörde jag familjen och serviceteamet (aka V.Ks make och familj) som stod på strandpromenaden och hejade. Mycket energigivande. Nu var det bara att spurta i mål...typ. Med cirka 100-150 meter kvar hörde jag en bekant röst bakom mig. Det var C.B. som sniffade mig i hälarna. Nu var det upp till bevis att visa att det fanns krafter kvar och hålla jämna steg med henne. Tävlingsmänniskan i mig kom fram. Jag orkade verkligen inte men på något vis hittade jag krafter och gjorde det ändå. Inte kunde jag låta henne korsa mållinjen före mig. Nej det gick inte. ;) Spurt med mina kraftfullaste crawltag och visst slog jag handen i plattan före henne. Men räckte det? Vi steg ju inte ner i vattnet samtidigt. När jag sedan kollade det officiella resultatet visade sig att jag var tre sekunder snabbare. Yes! 💪

Hur gick det då med tiden jämfört med 2014? Jo då, den blev bättre iår. Inte mycket snabbare men än dock personbästa på 1,5 km simning öppet vatten. Jag kapade tiden med 36 sekunder.

Då var tredje delen i Halvklassikern avklarad. Den absolut enklaste om du frågar mig.

PS Några timmar efter Halvsimmet simmade jag Vattenprovet med min dotter. Hon var lite orolig för att simma i öppet vatten för det hade hon inte gjort förut. "Fiskarna kan ju bita mig", tyckte hon. Så pedagogiskt jag kunde försökte jag förklara att fiskarna var räddare för oss än vi för dem... om de ens var i närheten när det var så många andra som också var i vattnet samtidigt.

Jag kan tala om att hon var jätteduktig. Det var inga problem att hoppa i vattnet och simma 200 meter varav 50 meter ryggsim. (För mig är det ju en barnlek.) Jag är såklart jättestolt att hon fixade det. Så fick vi ett fint vattenprovet-märke vid målgång, eller ja, barnen fick. Egentligen fick inte vi vuxna, men så föll det sig så att det inte var så många bakom oss i vattnet så märkena räckte till mig också. Ibland ska man ha tur. 🙂

Bild lånad från www.svensksimidrott.se

Nästa lopp i halvklassikern: 29/9 Lidingöloppet 15 km.
Nästa lopp: 7/7 (i morgon) Vansbrosimningen, 3km.

5 juli 2018

Varmt i vattnet

Det är rekordvarmt i Vanån och Västerdalälven iår, iaf för mig. Hela 20 grader i Västerdalälven och 18,5 grader i Vanån.

Första året jag simmade Vansbrosimningen var 2014, då var det 14 grader i vattnet. Det var så kallt att de halverade den långa 3 km-sträckan och starta vid halvsimmets startplats.

Jag minns att det blev trångt i vattnet för det var så många startanden på liten yta, fältet spreds liksom inte.

Jag minns också att jag smetade in mig i lanolin/ullfett och att det därför inte kändes så vansinnigt kallt.

Detta år lär jag knappast behöva ullfett. Jag tycker i och för sig att det är kyligt att gå i utomhusbadets 24 grader hemma, men jag fryser inte när jag väl simmar. Vi får se hur jag gör...

Imorgon är det uppvärmning med Halvsimmets 1,5 km. Tredje grenen i Halvklassikern. Och några timmar senare simmar jag Vattenprovet 200 m, där jag kommer vara med som ett stöd för min snart nioåriga dotter.

3 juli 2018

Sverige vs. Schweiz

Åttondelsfinal i fotbolls-VM.
Sverige möter Schweiz.
🇸🇪 Heja Sverige! 🇸🇪