Alla är inte intresserade av detaljer, men jag tänkte iaf dela med mig av den händelserika dagen torsdag den sjätte augusti tvåtusennio i korta drag. Lite detaljer blir det också.
Det började redan på onsdagen, 5/8. Strax efter lunch lossnade den sk slemproppen, trodde jag, man vet inte säkert när man inte har varit med om det tidigare. Vi hade pratat lite löst om att besöka Skänninge marknad, sagt och gjort. Traskade runt där i fyra timmar. Mot slutet började det kännas jobbigt i ryggen, så vi fick stanna till lite då och då, men tänkte väl inte så mycket på det egentligen. Det är ju några extra kilon man drar på framtill som gör att man får en annan hållning.
Under kvällen ökade smärtan och jag roade mig för skoj skull att klocka med varktimer.se, inte trodde jag att det var på gång inte. R. ringde förlossningen för att förvarna lite. Det ville vi minnas att man skulle göra. De rådde till vila så mycket som möjligt... "ta en panodil också, det kan vara förvärkar som satt igång pga din ansträngning idag". (Syftade på marknaden vi var på.) Och att värkar avtar är tydligen inte ovanligt speciellt för förstagångsföderskor.
Men värkarna fortsatte under natten, vid fem snåret började det bli lite jobbigt och vi bestämde oss för att åka in till förlossningen iaf. Vi åt lite frukost först och under den tiden kom värkarna tätare än innan.
Klockan 0640 var vi på plats och blev väl emottagna. De ville inte undersöka mig direkt då de hade skiftbyte vid sju och tyckte att det var bättre att den kommande personalen fick ta hela "fallet". R. fick också uppmaningen att vänta med att parkera om bilen. De visste ju att jag var förstagångsföderska, och de blir inte sällan hemskickade igen för att de kommer in förtidigt. Men ack vad fel de hade, inte skulle jag bli hemskickad. Vid kontrollen visade det sig att jag redan var öppen 5 cm. :) Tjohoo, redan hälften av öppningsskedet avklarat.
Sen hände massa saker, men de har jag inte lust att skriva här. Kan nämna kort att jag sprutlackerade golvet med gårdagens langos och morgonens frukost.
Lustgas är en kul grej som man inte ska välja bort.
Jag svor åt narkosläkaren, men jag hoppas att hon inte hörde det.
Epidural/EDA is good shit när det väl lyckas.
Att föda barn gör skitont trots smärtlindring.
Efter sex och en halv timme inne på förlossningen kom så vårt barn äntligen ut. I. föddes klockan 13:12. En fantastiskt söt och välskapt tös. Tio fingrar, tio tår, söt som socker och mörkbrunt hår.
Efter några timmar, då jag tagit igen mig, fått något att äta, duschat samt kontrollerats att amningen fungerade flyttade vi över till BB. På BB åt vi en bit mat, tittade lite på tv i allrummet, pratade med andra nyförlösta, sen kröp vi in till vårt rum. Där sms:ade vi släkt och vänner och frossade i medhavda vingummin. ;) Sen var det dags att sova vår första natt som barnfamilj.
Natten gick bra. Vaknade tidigt, inte på grund av att I. skrek utan att jag frös nåt djävulskt. De hade typ missat att lägga in filtar på sängarna.
Barnläkaren gjorde sin kontroll och allt var bra. Amningen funka. Vi gjorde hörseltest på I. som också var bra. Sen bestämde vi oss för att skriva ut oss och åka hem. Varför skulle vi sitta där och idle:a när allt var bra?
Så vi var hemma innan I. ens var ett dygn gammal. =)
Såhär en vecka senare så fungerar allt fortfarande bra och vi kan inte titta oss mätta på underverket. Återbesöket hos läkaren gick som en dans, fortfarande utan anmärkning på alla tester. Helt perfekt med andra ord.
Grattis på enveckasdagen älskade I!
