Underbara vinterlandskap

Varför blir människan aldrig nöjd?
Tidigare år har det klagats på att det inte kommer någon snö. Nu när det äntligen blivit en riktig vinter med snö som ligger längre än tre dagar, ja då vill de inte ha snön.

Jag bara älskar att det har kommit mycket snö. Det är så vackert överallt och snön lyser upp den mörka årstiden. All snö påminner om mina barndomsvintrar. Jag kan nämligen inte minnas att vi haft så här mycket snö så här länge sedan jag var liten. Jag fullkomligen avskyr vintrar då det är kallt men inte finns någon snö. På vintern ska det vara snö, punkt.

Sen kan man undra varför det krävdes att man själv skaffade barn innan det blev en riktig vinter igen. Eller är det bara ett lustigt sammanträffande?

WT!?

Den här lilla familjen bor på samma lilla ort som vi. Barnet är född -09 precis som vår dotter, vilket medför att det med stor sannolikhet kommer gå i samma klass eller åtminstone i parallellklass. Så långt är allt frid och fröjd.

Om en dag detta barn och min dotter blir bästa vänner vet inte jag hur jag ska hantera det. Barnet heter nämligen December. Ja, du läste rätt! December, precis som månaden.

Jag har generellt svårt för "konstiga" modenamn, som just December. Och ärligt tycker jag synd om barnet som måste leva med namnet.

Jag vet inte om jag klara att säga till exempel. "Du kan ju ringa December och fråga om hon vill leka." Det känns så fruktansvärt fel munnen.

Mammaledighet

När man gick och var gravid så frågade alla hur länge man skulle jobba tills man gick hem på mammaledighet. Nu när man är mammaledig frågar alla hur länge man ska vara ledig och när man ska börja jobba igen.

Obloggat inlägg

Haha. Hittade ett skrivet blogginlägg som visst aldrig blivit publicerat.


"Trött

Nu har jag kommit till en punkt då jag är trött på det mesta.
Jag är trött på:

...bökandet i magen
...mina svullna fötter
...att barnet inte har behagat att komma ut
...att vara trött
...inte kunna motionera (bl a spela fotboll)
...mitt oflyt i livet (Man hinner tänka mycket när man går hemma.)
...datorn/internet
...TVn
...körsbär (Har ätit för många den senaste veckan.)
...att gå hemma, jag vill ha semester med min familj."


Inlägget skrevs den 28:e juli 2009. Jag saknar inte alls sista tiden som gravid, ännu mindre när jag läste detta inlägg. Men visst var det en mysig tid när man klappade sig på magen och fantiserade om personen där inne. Nu är det istället en mysig tid då jag klappar och pussar på min dotter och fantiserar om framtiden.

Panta mera

Varför är det inte pant på barnmatsburkar? Det måste ju gå åt en hel massa burkar i världen. Bara här hemma blir det en diger hög varje vecka och då äter min dotter inte ens en hel burk ännu.

Barnmatstillverkarna kan väl ha samma raffinerade maskiner som t ex läsktillverkarna. De har ju en elektronisk näsa som känner om det varit något annat (typ alkohol) än läsk/vatten i flaskan.

Nä, man får väl nöja sig med att lämna burkarna till glasåtervinningen. Då kan de i alla fall smälta ner glaset och göra nya burkar.

Så felll.

Det finns en ganska rolig sida som heter felsms.com. Där kan man läsa både det ena och det andra, mest pinsamheter såklart. Men inget gott som har något ont med sig.

Det är, av förklarliga skäl, mest ungdomar som skriver alla dessa sms och det jag stör mig på är alla analfabeter som skriver till exempel "Jag dörrrr", "Så jävvvla tråkigt " och "Jag är så kärrrr!". De skriver ju som de pratar och det ser jag inget fel med egentligen när de bara är dem emellan.

Men sedan när drar man på en konsonant när man drar ut på ett ord? De menar ju naturligtvis "Jag dööör!", "Så jääävla tråkigt!" och "Jag är så kääär!" Visst kan man dra ut på en konsonant också så som till exempel s, l, m och f. Men visst borde de höra vilka som fungerar eller inte?

Vad har hänt med dagens kunskaper i svenska? Vet dagens ungdomar ens vad en vokal är?

Bullar i ugnen.

Finns det något som luktar godare än nybakta bullar? Det gör det här i huset nu. Det är min mamma som tyckte att "lite bullar behöver du fylla frysen med". Det tycker nog jag med. Men jag själv har ju aldrig möjlighet att baka. Eller snarare, jag prioriterar att göra annat när jag har tid över. ;) Gott ska det bli i vilket fall.

Lustig lek.

Lite respons på förra inlägget i alla fall. Kul!
Vill göra ett litet tillägg. Jag begär inte att man ska kommentera alla inlägg, men då och då hade som sagt varit trevligt.

Och nu till dagens inlägg. :)

Jag måste se väldigt rolig ut. Jag satte dottern i babysittern och sedan började jag fixa med disken. När man fixar med disken eller vid spisen så har jag ju ryggen mot henne. Så jag tittade till henne som hastighast och hon bröt ut i ett spontant glatt skratt. Jag testade att göra en titt-ut lek av det. Vände ryggen till och tittade tillbaka och varje gång brast hon ut i ett glädjefullt skratt. Sånt blir man glad i lilla mammahjärtat av. Tänk att så lite kan göra en så glad (både mamma och barn).

Kommentarslöst

Det är ganska tråkigt att blogga när man inte får någon respons. Jag vet att det finns en hel del som läser min blogg men just ingen som kommenterar.

Det finns en person som kommenterar mina inlägg ganska ofta och det är min mor. En stor eloge till henne. Tänk om fler gjorde som hon, vad mycket roligare det skulle vara att skriva inlägg.

Bloggen finns delvis för att jag ska kunna skriva av mig och delvis som en dagbok. Dock inte någon personlig dagbok, jag utelämnar mycket av mina tankar. Allt för ofta glömmer jag också av vad jag ska blogga om. Man hinner fundera och tänka på mycket när man går barnvagnspromenader, de gånger man går ensam, och när man får tid att blogga är allt som bortblåst. Men det hade varit roligare med respons på det lilla man skriver, nu är det som att prata med sig själv.

Kärleksbus

Jag hör glada skratt från toaletten.
Det är maken som busar med vår dotter. Jag blir så glad av att höra hennes glada hjärtliga skratt. Jag blir så glad över att höra hur de busar tillsammans. Jag älskar de två över allt annat.

Promenix

Idag har det varit strålande fint vinterväder ute. Efter gårdagens trevliga barnvagnspromenad bestämde jag mig för att idag skulle jag också ta en tur. Men så tittade jag på termometern och den visade -16,5, då ryggade jag tillbaka.

Vi får se om jag ger mig ut sen. Dagen är ju inte slut ännu och solen går inte ner förrän 15:21 här idag. Om maken kommer hem i tid kan det bli en tur med honom, det är trevligt. (De har arbetstidsförkorting på hans arbetsplats och det är ju helgdag imorgon.)

Nytt år, nytt beslut

Det finns hopp om myndigheter i alla fall.

Någon dag innan året var slut damp det ned ett brev från Försäkringskassan som talade om att de höjer min SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Det beslut som de fattade i höstas som vi överklagade, slutade med samma resultat som det första. De stod alltså fast vid sitt beslut. Då orkade vi inte längre och lät det vara. Men nu har de alltså ändrat sig.

Det som förvånar oss mest är att de tagit upp ärendet igen. Vad var det som gjorde att just mitt ärende togs upp igen? Hur jobbar de egentligen på "FK"?

Jag trodde att ett avslutat ärende lades åt sidan för att glömmas bort, tills den drabbade orkade ta tag i eländet och påpeka att något var fel. Av någon anledning, som vi inte vet, har de omprövat mitt ärende och kommit till ett för mig bättre beslut.

Året 2009 slutade helt klart i dur. Gott nytt år till mig!

Saknad

Nu saknar jag fotbollen alldeles förfärligt mycket. Två nätter i rad har jag drömt om att jag tränat fotboll. Helt olika drömmar och gemensamt var just att jag lirade boll.

Tv-natt

Barnet somnade ganska snällt vid niosnåret. Det tyckte vi var bra.
Men klockan strax före midnatt vaknade hon och ville trots muta inte somna om. Nu har hon suttit snällt hos pappa i en timme och tittat på Spindelmannen. Inte ett endaste tecken på trötthet heller. Vilken tokbebis vi har!

Gott Nytt År!