Motala simklubb ställde upp och arrangerade (läs: övervakade) så att vanligt folk kunde göra sin "home edition-simning" under kontrollerade former. (För oss som inte gärna ger oss ut att simma i öppet vatten på egen hand.) En bra idé av den som kom på det och enkelt och bra arrangerat. Det är alltid skönt att ha livräddare på plats, eller ja, någon som potentiellt kunde rädda en om olyckan var framme. Den som simmat Vansbrosimningen i Vansbro vet att det är en rigorös säkerhetapparat bakom. Det finns livräddare utplaserade på båtar, supar med mera och de står väldigt tätt på den avslutande 800(?) meter långa bryggan in i mål.
Platsen för Motalas simning var Göta Kanal, eller möjligen Motala ström? Det var typ bakom simhallen och fotbollsarenan i Motala.
Jag skulle simma både 3 km och 1 km (tjejloppet). Bestämde mig för att börja med 3k. Det var faktiskt ganska varmt och skönt i kanalen, typ 23 grader. Dessutom väldigt bra förhållanden med stilla vatten (jmfr: strömmar eller vågor) ingen vind eller båtar.
Helt ensam att simma var jag inte. Det var ett litet gäng till som också skulle göra sin "home edition". Dessutom hade coachen för ungdomarna i Motala SS förlagt dagens träning till kanalen.
Jag kämpade på med mina vändor för att få ihop mina tre kilometer. Lite avundsjuk var jag allt på alla snabba ungdomar som en efter en passerade mig om och om igen och sedan var färdiga med sin träning och gick upp ur vattnet. Men jag gav mig, som vanligt, inte utan harvade på tills jag nått mitt mål.
Tre avklarade kilometer och jag unnade mig att vila lite på land. Ett vanligt år i Vansbro går loppen dagarna efter varandra. Nu fanns bara denna chans till övervakad simning i öppet vatten så jag behövde ju göra båda efter varandra.
.jpg)
Efter nio minuters vila började jag på den återstående kilometern (Tjejsimmet). Då hade alla andra simmare simmat färdigt, både ungdomar och "vansbrosimmare". Nu var jag alltså ensam i vattnet. Som ni förstår var det ännu mer stilla i vattnet nu och det var faktiskt väldigt rofyllt och vackert.
Simtränaren (till ungdomarna) var schysst och stannade kvar tills jag var färdig. Men jag var inte så elak att jag låg och plaskade lite långsamt i vattnet, jag försökte alltså simma på ordentligt så att både jag och han (simtränaren) skulle få åka hem.
När jag så äntligen gjort mina fyra kilometer fick jag faktiskt också beröm av tränaren: -Det var bra fart i dig, sa han. Sånt blir man glad av att höra. Han hjälpte mig att ta lite foton också.
.jpg)
.jpg)
Sedan gick jag till simhallen bredvid och duschade av mig.
3k, 1:16:32
1k, 25:29
