Tennisseriehelg på hemmaplan

 Denna helg har både min son och jag spelat seriematch i STL (Svenska Tennisligan). 

 Sonen spelade 1:a singel i sitt lag om fyra (två singlar och en dubbel) och gjorde det på ett imponerande sätt. Han låg under första set med 2-5 men lyckades vinna tre raka gem till 5-5. Setet gick till tiebreak där han tyvärr förlorade med 6-8.

 Så ett andra set där han verkligen inte dominerade matchen men ändå vann med imponerande 6-1. MYCKET starkt då det är mentalt jobbigt att förlora set i jämnt tiebreak. 

 Nu var det 1-1 i set och sista set (skiljset) spelas som ett supertiebreak. Det vill säga ett långt tiebreak till 10 poäng. (Fortfarande måste man vinna med två poängs marginal.) Supertiebreaket var jämt till 5-4. Då lyckades sonen skaffa övertag till 9-5. En fjuttig poäng till seger. Denna poäng var inte enkel men kom till slut vid 9-7, 10-7 och seger var ett faktum.

 Jag spelade 2:a singel och dubbel. I min singelmatch spelade jag riktigt bra tennis. Lugnt och kontrollerat. Kanske hade jag nytta av att jag numera tränar tre vänsterhänta tonåringar då min motståndare idag var vänsterhänt? Jag tog snabbt ledningen men slarvade bort mig till 4-2-ledning. Lyckades ta mitt "insurance game" till 5-2 sen började eländet. Huxflux hade jag slarvat bort ledningen till 5-4. Tack och lov lyckades jag ta mig samman och första set slutade 6-4. Siffrorna ser jämnare ut än det var.

 I setvilan hade jag en kort allvarlig inre dialog. Läge att inte sjabbla bort detta.

 Motståndaren hade första servgemet även i andra set. Jag ångade på och tog en stabil 3-0-ledning som också blev 4-0. Någonstans lyckades jag förlora ett gem, kanske var det 4-1? Andra set skrevs till 6-1, vilket mer speglar matchen.

 Så var det lite ovisst vem som skulle spela dubbel av oss som spelat singel. Båda ville och båda kunde tänka sig att stå över. (Vi är tre i laget.) Till slut blev det jag. (Så jag står över nästa gång.)

 Med vetskapen att vi vunnit båda singlarna var tydligen mitt undermedvetna nöjd. Mitt spel i dubbeln var katastrofalt dåligt. Lika bra som jag spelade i singeln lika uselt spelade jag i dubbeln. Den matchen är redan glömd. Förlust 1-6, 2-6.

trofé ladies open 2024

 Var på en trevlig tennistävling bara för tjejer/kvinnor. Trofé ladies open i Sandared utanför Borås.

 När jag anlände och anmälde min ankomst fick jag en goodie bag med sponsorgrejer, bara det, jättetrevligt.

 Inför anmälan till denna tävling sökte jag en dubbelpartner, för jag ville spela en singelklass och en dubbelklass. Två kunde inte den helgen och en ville inte fast hon skulle vara med i tävlingen. Så jag anmälde mig till två singelklasser, damsingel motion (DSmotion) och damsingel för de 45 år och äldre (DS45+). Det var påfrestande men roligt och säkert något jag gör igen. För precis som att föda barn så minns jag inte det jobbiga/smärtan utan bara det som var bra och roligt och gör då om det. 😆🤪

Fredag 30/8: 

 DS45+ och 1/8-delsfinal mot Pernilla Bruhn, Alingsås TK. 

 Första set var jämt men vi följdes åt. Dock lät jag motståndaren ta ledningen, som jag har en ovana att låta göra. Trots detta lyckades jag leda setet med 6-5 40-15. Hur det kom sig lyckades jag inte ta gemet. Förbannade mig själv att ja slarvade bort sista gemet i första set så det blev tiebreak. Skärpte till mig i tiebreak men gjorde samma sak där som setet generellt, lät motståndaren ta ledningen men jobbade mig tillbaka och vann.

 Vid min ledning med 1-0 i andra set tyckte vi  det var lite för mörkt att spela ute och vi flyttade in. Två timmar senare vann jag matchen 7-6(6), 6-3.

Lördag 31/8:

 Hade planerat att sova i bilen men hur det kom sig fick jag erbjudande att flytta min madrass inomhus. Jag tackade tacksamt och  ödmjukt ja till det.

 DSmotion: Kvartsfinal mot Josefin Eriksson(49), Alingsås TK. Titelförsvarare.

 Siffrorna speglar INTE matchen alls. Mötte en riktig pusher och fast jag la om spelet så lyckades jag inte knyta ihop gemen. Ledde många av dem och de flesta gick till fördel. Hade några riktigt långa gem, ett tog säkert 10 minuter fram och tillbaka. Förlust 0-6, 0-6.

 Josefin vann klassen föregående år och vann även finalen detta år. Ska man förlora är det mot den som sedan vinner hela klassen. Förlusten känns lite bättre på något sätt.

 Någon timme senare:

 DS45+: Kvartsfinal mot Emma Andersson, IS Göta, en kvinna jag en gång spelat fotboll med i Råå IF.

 Vann första set ganska komfortabelt.

 Började andra set bra med att vinna första gemet. Sedan 1-1. Ledde med 2-1 sedan började jag slarva ordentligt i kombination med att Emma spelade bra. Vips låg jag under med 2-4. Lyckades ta mig samman och reducera till 4-4. Emma tog ledn:gen men jag reducerade till 5 lika. Gemen var jämna och duellerna långa. Jag drog det längsta strå't. Vann 6-3, 7-5.

Söndag 1/9:

 Trött i kroppen var bara förnamnet efter fem timmars spel på två dagar. (Har inte haft tid att träna tennis i sommar.) Sov dock bättre denna natt än den föregående. 

 DS45+: Semifinal mot Marie Carlsson, Habo Tennisförening.

Ännu en match där resultatsiffrorna inte speglade matchen. Jag var inte alls utspelad trots att motståndaren var mer placeringssäker än jag. Typ inget gem var "nollat", utan åtminstone 15 till mig. Förlust 0-6, 1-6.

 Marie vann senare finalen. Som jag skrev tidigare, förlusten känns på något sätt mer  hedersamt då.

 Spelade mig till en tredje plats i DS45+. Lite otippat då jag på förhand trodde att jag skulle gå vidare till slutspel i motionsklassen, där jag var andraseedad.

En tjocktröja, tre strumpor och två

tvättpåsar fanns i sponsorpåsen. Tack. 💙

 En mycket trevlig helg där jag fått många nya tennisvänner, främst från västkusten; Sandared, Varberg, GLTK, IS Göta m fl. Två av dem ville att jag skulle flytta och spela seriespel med dem istället. 

KM inne 2024

KM inne TK Saab, minnesanteckningar:

13/4
H/D Singel

𝙺𝚟𝚊𝚛𝚝𝚜𝚏𝚒𝚗𝚊𝚕:

Emiliana. En match jag ska vinna. Alltid nya förutsättningar dock.  Emiliana tränar mycket mer än jag. Men jag vann komfortabelt. Slarvade bort fyra gem, två i varje set.

H/D Motionssingel

𝚂𝚎𝚖𝚒𝚏𝚒𝚗𝚊𝚕:

 
Mot Sven Ö. Förlorar första set för att jag slog ut mig. Försökte spela svårare än jag klarar, hade för bråttom helt enkelt.
Tappade till 0-2 underläge direlt i andra set. Blev störd av en junior, med vita byxor, på läktaren som gjorde dynamisk uppvärmning. Kunde sedan på något sätt ta mig samman och vända trots att jag i vissa gem låg under med 40-0.

14/4
Mycket trött från gårdagen. Tränar normalt EN timme. Igår spelade jag TRE timmar.

H/D Singel

𝚂𝚎𝚖𝚒𝚏𝚒𝚗𝚊𝚕:

 
Linn, en  trevlig, mycket duktig och  hårdslående 16-åring. I fredags tränade hon på banan bredvid med Cornelia Lister som coach.
 På förhand dömd att förlora men såg ändå fram emot att spela denna match. Hade ledningen i en del gem och lyckades knipa ett tröstgem i andra set. Linn var inte snäll på något sätt och gav bort gemet, jag vann det.

H/D Motionssingel

𝙵𝚒𝚗𝚊𝚕:

Magnus J. Sonen spelade samtidigt på banan bredvid, det var något som störde mig mycket så mitt fokus var lika mycket på hans bana. Det var inte bra för min match.
Kunde inte uppbåda kraft och energi att vända matchen. Blev 2:a i motionssingel iaf.

AI-matchanalys

 KM (klubbmästerskap) på tennisklubben. 🎾Jag spelade mot Sven Ö (inte min far) som hade en intressant app på sin iphone. Med hjälp av AI analyserade den vår match. Riktigt häftigt och intressant att se hur man spelar. Tyvärr fick jag bara tillgång till lite av all den statistik som appen presenterade.

 Jag har aldrig utgett mig för att spela mycket vid nät. Appen visar också att jag är en baslinjespelare... åtminstone i denna match. Det går att ändra på. 😉 För appen visar också att alla volleys jag spelade (gul prick) satte jag i banan.

 Appen heter Swingvision och finns bara till iPhone. Detta är första gången jag önskar att jag hade en iPhone.... också.

 Det som inte framgår av de data jag fick av Sven är att jag låg under med 2-0 i andra set. Då hade jag även förlorat första med 6-3. Brant uppförsbacke med andra ord. Men tennis är en sådan sport att matchen inte är slut förrän sista bollen är slagen, det går  faktiskt att vända. Det var precis det jag gjorde. Efter detta underläge lyckades jag vända och vann andra set med 6-3. Det blev ett avgörande matchtiebreak (först till 10 poäng, vinna med två poäng). Jag gick segrande ur striden med 10-4.

Final imorgon. 

Dummaste frågan

 Jag spelar tennis (på motionsnivå ska sägas) och tycker att det är en fantastisk sport. Du kan spela tennis hela livet, i alla åldrar och på alla nivåer, till och med mot varandra trots olika kunskapsnivåer. (Jmfr  t ex med  lagsport som man slutar med i tjugoårsåldern.)

 Hur som helst. Jag är även en tävlingsmänniska i den bemärkelsen att jag gillar att mäta mig mot andra. Det betyder iof inte att jag vinner särskilt mycket, men det är en annan historia. 

 Så till det här med matcher, eller snarare motståndare. I tennis, från ca 13 års ålder och uppåt, har man ingen domare (på lägre nivåer iaf). Man dömer sin egen planhalva helt enkelt. Ibland möter man spelare som måste kontrollera det domslut man just annonserat. Ibland är det helt befogat för bollen är inte ute förrän HELA bollen är utanför linjen. Ibland tar bollen på utsidan av linjen och är då enligt regelboken således i plan. Det som dessa spelare har som kontrollfråga är "Är du säker?", Är du helt säker?" eller "Är du 100 (procent säker)?". Detta måste vara de dummaste frågorna i sammanhanget någonsin!

 Varför? Jo, för om man inte är säker på om bollen är ute eller inne så ska man döma in bollen, dvs man dömer inte ut den. Om någon dömer ut bollen så borde ju vedebörande vara säker på vad den sett/upplevt. Det ÄR tillåtet att ändra sitt domslut om man i all hast dömt felaktigt.  Och det händer, men då korrigerar man, eller iaf jag mig, ganska omgående. Ändrar mig gör jag inte för att någon ställer frågan om jag var säker på det jag såg eller inte, utan för att jag var osäker på om bollen var ute eller inte.

 Finns det någon som svarar nej på dessa frågor i match? Isf betyder ju det att denna personen precis dömt ut sig själv och sin förmåga att döma (sin planhalva).

 Oftast möter man dock vettiga trevliga spelare, men det finns rötägg som fuskar sig fram och dömer ut bollar som är klart inne. 

Lista som tidsfördriv och flykt från annat

 Denna lista gjorde jag även 2008 och 2018. :)

För 15 år sedan (2007):
- Startade jag denna intermittenta blogg
- Bodde jag i villa, samma villa som idag.
- Rehabiliterade jag mitt högra knä igen. Hade gjort en titthålsoperation av menisk.

För 10 år sedan (2012):
- Födde jag vår son.
- Pluggade jag heltid på universitet igen (campusförlagd utbildning).
- Bakade/skapade jag goda och fina tårtor.

För 5 år sedan (2017):
- Jobbade igen, nu på förskola. 
- Skidade och cyklade in min andra En Svenska Klassiker.

- Gjorde Stockholm Challenge med min vän V.K.
- Hade dubbelsidig lunginflammation. 

För 3 år sedan (2019):
- Skidade Vasaloppet för första gången (jmfr Öppet Spår).

- Sjukskriven på heltid.
- Genomförde många lopp, framförallt löplopp. Klarade bl a maratondistansen utan komplikationer, vilket var en stor seger för framtiden. Sprang också mitt första utlandslopp.

- Fick ringa 112 för tredje gången i mitt liv för att jag var först på plats vid en (bil)olycka.

- Covid Sars började spridas i världen.

För 1 år sedan (2021):
- Pandemi pga covid sars 2019 viruset. Klarade mig från att bli smittad.

- Spelade ganska mycket padel, i brist på tennispartner.
- New York Marathon blev inställd för européer, då gränsen öppnades dagen efter loppet.

För 3 månader sedan (oktober):
- Många tandläkarbesök för att byta ut en sprucken framtand (fasad/krona).
- Spelade seriespel i tennis i Svenska Tennisligan.

-Samlade äpplen till musteriet, totalt 453 kg iår.

- Bytte bromsmedicin till Rituximab/Rixathon/Mabthera.

- Första akutenbesöket av tre den hösten.

- Förberedde mig för mitt livs löparresa till New York.

Igår (19 december 2022):
- Åt av bakmaskinbröd för första gången. Julklapp till hemmet från mig.

- Sprang runstreak dag #1084.

- Gjorde lumbalpunktion för att bekräfta neuroborrelia/borreliaartrit blodprovet skvallrade om. Fick antibiotikakur i 14 dagar.
- Fikade med barnen på stan.
- Fyllde på min redan överfulla dosett. (Alla 15 piller får inte plats.)

Idag (20 december 2022):
- Gör så lite jag kan för det har varit alldeles för mycket på sista tiden. 
- Barnen går på jullov.
- Fixar med avslutningsgåvor till barnens ledare.

- Bakar ett italienskt bröd i vår (läs: min) nya bakmaskin.

- Fick bekräftelse på att jag har (neuro)borreliainfektion.
- Är jag glad om jag inte somnar före 17.*
- Låter jag bli att städa undan andras grejer.

I morgon (21 december 2022):
- Monterar takbox på bilen.
- Avslutning på tennisklubben. 

- Vila.

- Packar.

Om 1 år (december 2023):
- Är jag inte längre anställd i grannkommunen.

- Har jag lyckats vinna fler tennispriser.

- Har jag gjort mig av med prylar i hemmet. 
- Kanske jag hittat/fått hjälp med en anpassad och tillrättalagd anställning, eller så är jag arbetslös och utförsäkrad.

- Har jag sjukersättning på minst 50%.

*Misslyckades eftersom jag somnade 1530 och sov en halvtimme. 

Göteborg vs Helsingborg

Annandag påsk var både solig och varm. Och eftersom IFK Göteborg gästades av Helsingborgs IF passade jag på att ta med mig familjen till Ullevi för att se drabbningen. Lite allsvensk fotboll är bra för gemene man och kvinna.

Det var inte helt lätt att heja. Jag hejar på HIF sedan många år tillbaka eftersom jag bott där och gillar staden. Men eftersom jag även gillar Göteborg som stad och min make är därifrån faller det sig naturligt att även heja på IFK.

Matchen var ganska underhållande men HIF spelade inte särskilt bra idag. Det var helt rättvist att IFK vann. Grattis IFK och grattis Glenn som passande nog hade namnsdag idag.

Här nätar Benjamin Nygren IFKs tredje mål från 11 meter.

Slutresultat: 3-1 (2-0).

Påhoppad

Då provar jag på att ha lätt hjärnskakning igen då. Suck!

Förra gången jag hade det var nästan exakt två år sedan och av precis samma anledning som nu. Jag spelar fotbollsmatch och en motståndare har svårt att bedöma avstånd, typ. Istället för att sakta in och stanna fullföljer hon löpningen och tacklar mig fast hon inte är i närheten av bollen.

För två år sedan var det ett grovt påhopp bakifrån som golvade mig. Jag hade ingen möjlighet att se att hon skulle hoppa på mig. Igår, för det hände igår, var det ett liknande scenario. Jag kom in från sidan framför och knep bollen, tjejen sket i det och fullföljde löpningen in i mig. Jag gör en luftfärd och landar så jag slår i bakhuvudet i marken. Ingen av överfallen resulterade i varning men båda resulterade i lätt hjärnskakning.

Denna gång, till skillnad från förra, fick jag lätt huvudvärk direkt. Jag gick av planen direkt och tittade på när mina kamrater kämpade med en tjej färre på plan. Vi hade inga avbytare.
Idag har huvudvärken varit lite bättre än igår då det hände, men till kvällen tilltog den igen. Det är ingen skärande smärtsam huvudvärk men molande och irriterande. Det underlättar inte heller att nacken/halsens muskler är öm av det våld som blev, lite som whiplash kan jag tänka mig.

Jag förutsätter att detta läker på ett par dagar. På lördag är det tänkt att jag ska göra marathondebut. Den har jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Jag är tämligen bra förberedd, med mina mått mätt, och jag ser för mitt inre att jag klarar det, trots att det är sjukt långt. Jag är inte inställd på att ställa in mitt marathonlopp.

Comeback på tennisplan

Sedan några terminer spelar jag tennis igen. Sommaren 2014 beklagade jag mig över att jag inte hade någon att spela med. När dottern skulle återanmälas till minitennisen frågade jag om det fanns någon vuxengrupp att spela i. Vilken lycka när det fanns plats.

Nu när jag spelat några terminer vill jag ha något att träna för så jag började betala min tävlingslicens igen. Jag anmälde mig till två tävlingar också.

Den första tävlingen gick inget bra. En damklass med duktiga, snabba och flitigt tränande ungdomar. Jag förlorade båda mina matcher (pool-spel) fast jag borde ha vunnit en av dem (den andra var jag utspelad). Sen var det slut på det äventyret, men jag lärde mig att hantera min nervositet lite.

Den andra tävlingen gick desto bättre. Det var en damklass fast för motionsspelare. I och med att jag endast tränar en gång per vecka så är det ju den klassen jag ska spela i, inte mot unga snärtor som tränar fem timmar per vecka. Nåja, hur gick det då? De var sex personer i cupen och jag hade lottats att spela kvartsfinal. Jag hade inga förväntningar att gå vidare men hade revansch från föregående tävling att utvinna. Och det gick ju bra. Jag vann kvartsfinalen med 6-3, 6-1.

Dagen efter var det dags för semifinal. Innan jag åkte tillbaka till tennistävlingen spelade jag dock fotbollsmatch, för säkerhets skull. Jag menar jag måste ju få motion så det räcker under helgen.
Semifinalen var lite jämnare än kvartsfinalen men jag stod som segrare med siffrorna 6-3, 6-4. Nu återstod bara finalen och den skulle spelas direkt efter. Jag fick tillfälle att äta en banan och en smörgås innan finalen drog igång.

Sista matchen bjöd på finare spela än de övriga matcherna. Det ska ju vara de bästa som möts i finalen så det är kanske inget konstigt. Dock ska sägas att jag inte är särskilt rutinerad och blir nervös när jag spelar match men hur det än kom sig så var det jag som kom segrande ur drabbningen med 6-1, 6-4. Jag vann! Jag vann hela turneringen! Helt galet. Jag har aldrig vunnit förut. Jag är ingen vinnare. Jag är en medelmåtta, som aldrig har framgång i något. Jag vann aldrig som junior. Men JAG vann! Jag är bäst! Ja, jag vet det var bara en motionsklass men vi kämpade lika hårt som de i Wimbledon, fast på vår nivå.
Jag är så stolt över min pokal!