Padel, roligt men dåligt

  Om tennis inte var bra för min skadadefot så var padel definitiv ännu sämre. Det vet jag efter dagens spel.

 Det var förvisso roligt men jädrar i mig vad foten gjorde ont. När jag spelar tennis hugger det till, gör skitont och går över efter en liten stund. Så var det inte med padelspel. Då blev smärtan mer ihållande. Samma smärta som när jag går långt faktiskt. 

Ortopedbesök uppföljning

 Jaha ja. Återbesök hos ortopeden efter en ny MRT av min krånglande vrist. Jag har nämnt skadan i andra inlägg. Första gången i lopprapporten från Berlin Marathon, andra gången i Lidingöloppet i höstas. Fast skrivit om skadan i ett eget inlägg har jag aldrig gjort.

 Vad är då problemet? Jo, ibland gör det så svinigt ont. Det hugger till när man minst anar det. Detta hände framförallt när jag spelade tennis. Efter incidenten i Berlin 2024 började det också bli problematiskt till vardags, trappor var vissa dagar hemska. Jag kontaktade ortoped precis som sjukvården i Berlin rekommenderade. Då fick jag kortison, som var verkningslös efter en vecka och remiss till MRT.

MRT 2024

 Jag skulle egentligen kontaktat ortopeden igen mycket tidigare men jag hade inte tid (för skador). Efter min fantastiska europresa, där en stadsvandring i Milano fick vristen att strejka igen, tog jag ny kontakt med ortopeden och han skickade remiss till en ny MRT. Detta för att kunna bedöma hur skadan ändrat sig.

 Här skulle en bild av årets MRT finnas men den har hamnat i cyberrymden. Får se om den dyker upp.

 Läkaren kunde se att det fortfarande var irriterat men att brosket såg bra ut. Det skadade området var något större än för ett år sedan. Det sa egentligen ingenting eftersom vi inte vet hur det varit däremellan. 

 Jag fick tre punkter förhålla mig till:

1. Fortsätt springa, så mycket du vill.

2. Spela mindre tennis.

3. Ingen shopping, dvs gå på stan.

 Inga direkta förbud men heller ingen åtgärd. Min läkare är specialist på fötter/fotskador och han gillar själv löpning. Även han springer diverse maraton i världen. Han vet såldes att löpförbud är det sista man vill ha om det går att undvika. Han förklarade förhållningspunkterna till att det är ju inte när jag springer jag har ont = inga skäl att inte fortsätta springa. Däremot när jag spelar tennis och går länge/långt, t ex på stan.

 Så skickar han mig på en ny MRT om ett år om problemen kvarstår. Nu har vi vristen under monitoring åtminstone. 

 Jag kommer fortsätta springa, spela lika mycket tennis och ta med en eller två kryckor, som avlastning, om jag ska vandra långt.

Glaciärskidåkning i Sölden

 På min namnsdag gjorde jag en roadtrip till Sölden. Där har jag aldrig varit förut än mindre åkt skidor. De öppnade redan i oktober eftersom de har skidåkning på glaciären. Har haft en fantastisk dag även om den började surt, men blev ändå riktigt bra.

 Upp ruskigt tidigt, jag vill vara på plats tidigt. Men... efter en halvtimmes bilkörning märkte jag att jag glömt min plånbok. Hade inget val. Var tvungen att vända. Jag kan inte köpa liftkort utan pengar. Denna fadäs fick till följd att jag inte var i Sölden förrän 1030.

 Österrikiska radiokanaler pratade mest om hur fantastiskt Österrikes fotbollslag var som lyckats kvalificera sig till VM genom att spela 1-1 mot Bosnien-Hercegovina. Det var en gruppfinal. Den som vann var direktkvalificerad till VM. Österrike som toppade gruppen behövde bara spela oavgjort. Österrike har inte spelat VM sedan 1998, så det är klart de är glada. I jämförelse såg jag att Sverige hamnade sist i sin kvalgrupp. Inget VM för Sverige*. Jag får heja på Österrike.

 Eftersom jag aldrig varit i Sölden förut så åkte jag rakt igenom tills jag såg en lift, Gaislachkogl. Parkera i parkeringshuset mittemot och fipplade på mina grejer och gick till biljettkassan. Nä, då var den liften bara öppen för fotgängare. De hänvisade mig att ta bussen tillbaka till Giggijoch. Så det gjorde jag ju då. Det som ändå var bra var att det var lite billigare med liftkort från kl 11. Med bussfärden behövde jag endast vänta ca 10 min tills de började sälja liftkort från kl. 11.

 Åkte upp med kabinabanan och åkte ett par åk. Var till en början lite besviken, för jag trodde att mer av skidsystemet skulle var öppet såhär pre-season, som de kallar det. Men jag var ändå glad och nöjd för solen sken, snön var bra och pisterna fina.

 Betade av pisterna och valde en den första liften igen men att åka av åt andra hållet och Wow!!! Det fanns mycket mer att upptäcka.

 Men fem timmar i skidsystemet var perfekt (11-16). Orkade inte mer, skulle ju köra hem också. Ser på klockans data att jag i tid åkte mer lift än skidor. Lift 2 tim 42 min. Skidåkning 2 tim 6 min och nån "run idle" tid på 21 min och 30 sek.

Jag tror jag åkte i alla backar. Dock inte alla liftar. Var inte jättesugen på släplift. De går långsamt och är ganska tråkiga att stå i.

 Solen sken största delen av dagen. På eftermiddagen när solen gick bakom berget blev det både kallt och svårt att se några kontraster. Parkeringen kostade mig €6 för hela dagen. Föredömligt billigt när liftkorten ändå är rätt dyra. Också föredömligt att inte råna sina gäster lagligt, när bilburna gäster inte har något val och de har möjlighet att ta vilket pris de vill för parkering.

 Några (lustiga) händelser under dagen.

 •Delade sittlift med två herrar från Schweiz. De trodde jag var från Frankrike pga mina skidor (Rossignol). Sa att de är bra och att köpte dem för säker 20 år sedan. Köpte du dem alltså när du var 15,? replikerade en av dem.

 •Delade kabinlift med en familj med två barn. Jag behövde energi men kände mig elak att sitta framför två barn och käka godis. Så jag bjöd de också. De behövde säkert också energi precis som jag.

 • Lyckades med ett praktfall i pisten, eller faktiskt utanför. Åkte i den fluffiga snön utanför pisten. Det gick jättebra tills jag skulle tillbaka till pisten igen. Då var det visst en hård kant jag inte kände till. Ena skidan fastnade och löste ut och jag stukade ena tummen. Såret på knät fick sig också en törn. Knät hade dock den redan fått en törn på liftens bom, som var i knähöjd.

Detta var inte offpiståket då jag föll.

 •Lyckades också göra bort mig i en lift. Skulle nästan just sätta mig i 8-stolsliften. Mannen bredvid mig tittade så konstigt på mig, då tappade jag fokus och så trillade jag stillastående åt sidan. Så fick liften passera medan jag låg där. Liftkillen var iaf glad och hjälpsam. Vi alla (jag, liftkillen och de i liften efter, som jag åkte med) skrattade mest åt det hela. Allt gick ju egentligen bra. Det var bara så fånigt. Ett "trötthetstrill" från stillastående, sånt händer. Tjejen bredvid mig i nya liftstolen var från München. Jag sa att jag var från Sverige. Då började hon prata svenska. Hon hade plugga svenska på universitetet. Jag frågade varför? Hon gillade bl a svensk litteratur.

 •Kabinliften ner delade jag med personer från Moldavien och Nederländerna. Han från Nederländerna hade varit i Sverige och jobbat flera gånger, både i Örebro Västerås och Rosersberg. Den där sista orten kände jag inte till. Han förklarade att det inte låg så långt från Arlanda. Då var jag tvungen att göra research på plats. Det visade sig att det låg mellan Upplands Väsby och Märsta.

 Jag körde för första gången, Flexenstraße (över Lech) på både dit och tillbakavägen. Har haft tur denna resa, den vägen (mellan Warth och Lech) brukar vara stängd på vintern pga lavinfara. Men det har inte hunnit komma så mycket snö än så det har varit öppet.

Snökanonerna gick för fullt i alla skidsystem jag körde förbi. På bilden nedan Lechs snökanoner som lyser upp backen. 

 Såg en räv vid sidan av vägen (mellan Au och Mellau, strax före forellfiskeriet). Den hade vett att inte springa ut framför min bil.

*Har läst på att trots Sveriges sistaplacering i gruppen får de en chans till i play-off. Detta tack vare att de tidigare vunnit sin grupp i Nations League. 

Olyckan framme igen.

 Körde till grannbyn och köpte en större pensel för jag skulle måla. Så passade jag på att springa medan det var sommarväder. (Sol och 17°C.) Sen blev det inte så mycket mer gjort idag. Löprundan var underbart i 700 meter. Då snubblade jag och föll. Gruset här är väldigt vasst.

 Satt på marken ett tag och led för det gjorde väldigt ont. Så kom det en man promenerande och då reste jag mig. Han frågade om det gått bra. Det försäkrade jag och led inombords. 

 Sprang i alla fall vidare. Det var alldeles för bra väder för att inte fortsätta. Hade dock fontänen/brunnen mitt i byn som mål för att kunna tvätta av såren.

Mitt i byn finns också skolan. En lärare såg mig och erbjöd plåster och lite bättre avtvättningsmöjlighet mha papper. Hon ursäktade motivet (prinsessor och monster). Jag tyckte de var fina. Jag fick till och med mig lite extra plåster. 

Rundan blev till slut drygt 5 km iaf. Det var, som sagt, för bra väder för att inte springa. Sista varma dagen före det skulle bli kallare, enligt prognosen.

 [Tillägg] Det var ju lite tur att jag fick värktabletter utskrivna av läkaren för drygt vecka sedan. Såren gjorde fortfarande ont  på kvällen.