Sveriges 16:e parkrun

  När jag sprang Boulognerskogen parkrun tidigare i sommar fick jag reda på att det ska startad ett nytt parkrun i Falun.  (Jag har glömt bort att skriva om det här.) Det blir Sveriges 16:e parkrun. 

 Den 16/8 är det provlöpning av banan och den 29/8 är premiärloppet av Kålgården parkrun i Falun.

Dag 18: Hemresa över havet

6/7 2026 

Färjan går kl 1045. Incheckning är senast en timme före avgång. Jag har 1 minut att köra till incheckningen. Dock luddigt och störigt formulerat. De skriver att färjan går 1045 och incheckningen öppnar två timmar före avgång och stänger en timme före avgång. Varför inte tydligt skriva att det är incheckning 0845-0945 istället. 🤯 (Och tiderna för kvällsavgången.)

Gick utmärkt att dela parkeringsplats med andra. Ingen förde oväsen på kvällen. Det var husbilar, husvagnar och jag enkom i bil. Två svenskar (en var jag), en dansk och resten finländare.

Somnade gott men vaknade av att de regnade kraftigt. Fort upp med rutorna. Myggnät i alla ära men vattentäta är de inte.

Alltså folk är rätt "skitnödiga". Incheckning startade, som jag skrev  0845. Jag vaknade typ 0830, 0845 hade alla andra, utom en med husvagn, på parkeringen åkt. Jag hade packat ihop mitt vid 9, checkade in och 0920 fick jag åka ombord. Fast det är kanske rätt bra egentligen. Om alla skulle komma sent så blir alla försenade. Bra att sprida ut mänskligheten.

Efter en timme på båten hade jag "träsmak" i sittregionen, och då hade fartyget inte ens börjat åka. 1041 började det röra på sig. Jag åkte med Finnlines fartyg Finncanopus.

Sen var jag på en båt i 8-9 timmar.

Var glad att jag tog med min kudde upp från bilen. Men jag tyckte det var lite kallt just där jag satt så jag hade behövt en filt också, men jag hade min handduk med.

Så började jag prata med trevlig kvinna bredvid mig. Hon var från Finland, hette Piritta, var i min ålder och var på ensamresa till Carl Larssons Sundborn.

Trevligt med lite sällskap. Och så kan man hjälpa varandra. Slippa släpa med allt när man behöver gå på exv toa. Det var inte lätt att hitta sittplatser förstod jag, men jag kollad inte runt så mycket på båten heller, just för att jag då måste lämna platsen och sedan kanske inte hitta en ny.

När färjan la till vid Långenäs, på Åland, tog jag en liten rundtitt på skeppet, eller iaf upp på soldäck. Det var fint väder men kyligt i vinden. Jag gick in igen. Hade funderingar på att göra min löpning uppe på soldäck men jag fann det alldeles för tråkigt att springa hundra varv runt helikopterplattan så jag sköt löpningen på framtiden.

Min svägerska Heidi, som kan allt om kryssningar och har Seafun.se, tipsade om maten ombord. Jag funderade redan när jag bokade biljetten på att även boka/köpa mat. Efter nogsamt funderande bokade jag ingen mat, mest för att jag inte visste vad jag ville äta drygt en vecka i förväg. Nu när jag gick runt och såg maten ombord tyckte jag den såg god ut men min plånbok hade inte råd med det idag. Jag åt istället min medhavda mortskaka (OBS! Inte stavfel. Ni som vet, ni vet), som följt med mig i kylboxen hela resan.

Blev även ett besök i tax-freeshopen. Inget köp idag. Jag har alkohol hemma, som jag inte druckit, och godis har jag köpt i Finland. Förresten, varför heter det ens tax-free längre? Det är inte skattefritt, knappt ens billigt. Konceptet försvann 1 juli 1999 då punktskatten upphörde att gälla på varor vid resor inom EU. Det är ganska exakt 27 år sedan, men uttrycket lever kvar. Vad ska vi kalla det istället?

Kom till Kapellskär strax före 20. Första stoppet i Sverige: en bensinmack. Klart billigare än förra gången jag tankade i Sverige. 16:34 istf 18:89. Mycket billigare än i Finland där det kostade mig €1,952 (≈21:47).

Andra stoppet: Heron city, för toa och att äta. Kom inte dit jättesent, typ 2030. Toan hade inget toapapper, kändes lite typiskt Sverige på nåt sätt. Tyvärr hade thai-haket stängt och det var det jag ville ha. Så jag körde vidare utan att äta.

Kom hem runt 23. Lastade upp alla mina grejer. Stack ut och sprang i natten. Sorterade all min tvätt inför imorgon. Duschade och fastnade sedan framför tv:n och en dokumentär om Tim "Avicii" Berglin. Förutom sen där VM-matchen som visades på en bensinmack, har jag inte tittat på TV på två veckor. 

Imorgon får tvättmaskinen jobba hårt.

Lite mer om parkrun Bregenz

 Hittade ett facebookinlägg med lite mer information om parkrun i Bregenz. Det betyder iaf att det är på gång. Rykten stämmer med andra ord. Lukas post är daterat februari. Klart att de i Innsbruck inte visste något om detta då (i november).

Det kommer,om de hittar en run director, vara i Hard lite sydväst om själva stan Bregenz. Jag vet inte exakt var. Frågade Lukas, eftersom han skrev att rutten/banan var klar. Har inte fått svar ännu.

Jag vet inte bansträckningen men jag har tittat på kartan och jag GISSAR att det blir något sånt här. En tvåvarvsbana ute vid Stedepark.

Dels för att det finns både parkering och kafé i nära anslutning till start/mål. Det är en enkel bana utan för många korsningar som kan skapa felspring. Och det faktum att det finns busshållplatser gör att turister, utan bil, kan ta sig dit. Återstår att se var och hur banan blir.

Nytt parkrun i Österrike

 På dagens parkrun i Billdalsparken mötte jag två trevliga norska tjejer som jag mötte redan förra veckan på Greveskogen parkrun i Norge. Jag pratade inte så mycket med dem då men desto mer idag.

 Den ena av dem bodde sedan 20 år i Wien. Jag frågade vilka av de Österrikiska parkrun hon gjort. Det var inte så många eftersom det är långt att åka. Jag förstår precis. Sen sa hon något som gjorde mig VÄLDIGT glad. Och jag hoppas hon har rätt. Hon sa att det ska starta ett parkrun i Bregenz.  😍

Det närmaste parkrunet, räknat från där jag brukar hålla till, i Österrike tar tre timmar att åka till med bil. Att köra till Bregenz tar max 45 minuter. En signifikant skillnad i tid.

Det finns just nu parkrun som ligger närmare än tre timmar med bil, de ligger dock i Tyskland. Det närmaste är ca 1,5 timme bort och det andra 2 timmar, om man kör via Schweiz OCH har motorvägsvignette där.

Att ha ett parkrun i Bregenz är ur min synvinkel jättebra.

Jag är hemskt nyfiken på mer info om detta. Var ska det vara i staden? När startar det? När kan jag åka ner och springa det?

Premiär Gävle parkrun

  Idag hade Boulognerskogen parkrun i Gävle sitt första event. Jag är i Norge så jag kunde inte vara med.

Parkrun nr 15 i Sverige

 Nu är det officiellt att Boulognerskogen parkrun i Gävle kommer ha sitt första event 16 maj.

Jag själv kommer inte att vara där eftersom jag har andra planer för Kristi himmelsfärdshelgen.

Snart Gävle parkrun

  Idag var det testlöpning för Sveriges kommande parkrun, det 15:e i ordningen. 

 Inom en snar framtid kommer det startas ett parkrun i Gävle. Arbetsnamnet är Gävle parkrun men kommer troligtvis heta Boulognerskogen parkrun eftersom bana går i Boulognerskogen.

 Mer om detta parkrun vet jag inte. Vill man veta mer får man besöka deras facebooksida.

Europeisk maratonserie

 Se där. Då fick man fler mål att sträva mot. En ny maratonserie är uppfunnen. 

 Med inspiration av Abbot World Marathon Majors Six Star har en europeisk variant skapats European Marathon Classics.

 Vilka lopp ingår i den? Just nu:

• Rome Marathon
• Vienna Marathon
• Madrid Marathon
• London Marathon
• Copenhagen Marathon
• Warsaw Marathon
• Lisbon Marathon
• Frankfurt Marathon
• 
  
  
  
  

 Av dessa har jag faktiskt redan sprungit Köpenhamn. Så ett s.k. e-coin har jag redan. :) 

 Lär bli billigare att resa och enklare att delta i jämfört med Six star där de generellt är svårt att få startbiljett. Bara nummerlappen till New York City Marathon kostade mig runt 7000 kr. Sen skulle man ju resa dit och bo också.

 Jag har två stjärnor i Abbot World Marathon Majors; New York och Berlin. Jag lär aldrig få fler stjärnor för det är för dyrt för mig nuförtiden. Jag måste prioritera hyra och mat och nöjen på närmare håll, sen finns inte mycket över. Kanske att jag unnar mig London Marathon isåfall, den ingår ju till och med i både Abbot World Marathon Majors och European Marathon Classics. 

Ortopedbesök uppföljning

 Jaha ja. Återbesök hos ortopeden efter en ny MRT av min krånglande vrist. Jag har nämnt skadan i andra inlägg. Första gången i lopprapporten från Berlin Marathon, andra gången i Lidingöloppet i höstas. Fast skrivit om skadan i ett eget inlägg har jag aldrig gjort.

 Vad är då problemet? Jo, ibland gör det så svinigt ont. Det hugger till när man minst anar det. Detta hände framförallt när jag spelade tennis. Efter incidenten i Berlin 2024 började det också bli problematiskt till vardags, trappor var vissa dagar hemska. Jag kontaktade ortoped precis som sjukvården i Berlin rekommenderade. Då fick jag kortison, som var verkningslös efter en vecka och remiss till MRT.

MRT 2024

 Jag skulle egentligen kontaktat ortopeden igen mycket tidigare men jag hade inte tid (för skador). Efter min fantastiska europresa, där en stadsvandring i Milano fick vristen att strejka igen, tog jag ny kontakt med ortopeden och han skickade remiss till en ny MRT. Detta för att kunna bedöma hur skadan ändrat sig.

 Här skulle en bild av årets MRT finnas men den har hamnat i cyberrymden. Får se om den dyker upp.

 Läkaren kunde se att det fortfarande var irriterat men att brosket såg bra ut. Det skadade området var något större än för ett år sedan. Det sa egentligen ingenting eftersom vi inte vet hur det varit däremellan. 

 Jag fick tre punkter förhålla mig till:

1. Fortsätt springa, så mycket du vill.

2. Spela mindre tennis.

3. Ingen shopping, dvs gå på stan.

 Inga direkta förbud men heller ingen åtgärd. Min läkare är specialist på fötter/fotskador och han gillar själv löpning. Även han springer diverse maraton i världen. Han vet såldes att löpförbud är det sista man vill ha om det går att undvika. Han förklarade förhållningspunkterna till att det är ju inte när jag springer jag har ont = inga skäl att inte fortsätta springa. Däremot när jag spelar tennis och går länge/långt, t ex på stan.

 Så skickar han mig på en ny MRT om ett år om problemen kvarstår. Nu har vi vristen under monitoring åtminstone. 

 Jag kommer fortsätta springa, spela lika mycket tennis och ta med en eller två kryckor, som avlastning, om jag ska vandra långt.

Ciao Milano

 Blev en ordentlig frukost idag. Tog igen för de andra missade dagarna. Jag fick ju iof en frukostpåse i söndags. Sa till att jag behövde åka före frukosten serverades och då fixade frukostpersonalen det åt mig. Men det var före loppet och jag är generellt dålig på att äta före löpning. Nu kunde jag själv välja vad jag ville ha. Blev bl a två yoghurtar, två  gifflar och en kiwi.

 När jag ändå hade hotellets wifi passade jag på att ladda upp bilder på bloggen.

 Lämnade ett regnigt Milano och Novate Milanese, som stadsdelen heter där hotellet ligger. Men så passerade jag ett Supermercato (stor mataffär). Perfekt då jag ville köpa lite äkta vara. Vet inte om det var jättefördelaktigt pris men lär vara billigare än i Sverige. Jag var såklart ute efter parmigiano reggiano dop. Blev en flaska olivolja också. Visste inte vilken som var bra (förmodligen alla) så jag tog helt enkelt samma sort som de före mig vid hyllan. Hoppas de har bra smak och inte bara tog det billigaste.

 Så såg jag det igen. Det sista jag grabbade tag i före jag åkte på min resa i Europa var den stor karbinhaken till mina nycklar. Har faktiskt sett flera under min resa som också haft det. Jag agerar som en europée.

 På något sätt så duckade jag autostradan. Konstigt eftersom min gps var inställd på att välja motorväg och vägar med avgift. Men det var trevligt att se nya byar. Och till gränskontrollen vid Como kom jag rätt snabbt ändå.

 Regnade lite lätt i Italien och det regnade i  Schweiz. Vägarna var torra i Schweiz så det kan inte regnat länge. Regn övergick i snö i Mezzovico-Vira. Sen var det uppehåll och solen sken nästan ända till Österrike, där regnade kraftigt igen.

Liechtenstein.

 Åkte förbi Käsehaus och åt en utsökt Käsesuppe (ostsoppa). Det är bara i denna region de kan laga denna ostsoppa.

Mätt och nöjd körde jag tillbaka för att packa. Mitt i packandet kom jag på att jag inte sprungit och förberedde mig för en mörk regnig runda. För det regnade ordentligt när jag kom hem. Blev mycket förvånad när jag tittade ut och det var snö på bilen. Fick snabbt byta från mina vanliga joggingskor till mina vinterlöpardojjor med dubbar på.

Milan21 - race report

23/11 2025

-Före loppet-

 Detta skulle vara min resas tredje lopp, förutom parkrun varje lördag, Amsterdam 7,5k, Amsterdam Marathon och Milan21. Den som följt mig och min Europaresa vet att det blev två maraton däremellan, i Schweiz och Italien. Detta lopp anmälde jag mig till redan hemma i Sverige. Det blir en bra avslutning på min resa, tänkte jag. I Milano är det säkert inte så kallt såhär års, var också en tanke jag hade.

 Vädret slog om från höst till vintern över en natt i Europa, rent ut sagt. På socialmedier såg jag bilder på mycket snö i Skåne. Även här i Österrike gick det från barmark och en handfull plusgrader till minusgrader och vinter. Milano var inget undantag det var minuskallt men de hade inte snö. Inte riktigt vad jag hade räknat med hemma. Prognosen utlovade minusgrader och jag hade väntat mig några plusgrader i alla fall.

 Klädmässigt blev det alltså full mundering med vintertights och vinterjacka med långärmad under. Tidigare tankar om att kanske avsluta loppsäsongen med en Sub 2 las på is, både bildligt och bokstavligt talat. Nu var det mer fokus på upplevelse och överlevnad. Har aldrig sprungit långlopp i minusgrader förut.

 Nummerlappen hämtade jag på lördagen efter Milano Nord parkrun. Då hämtade jag också nummerlapp åt en tjej, Marta, som inte kunde hämta sin. Hade kontakt med henne på facebook efter att hon efterlyst hjälp. Tydligen var det bara jag som erbjudit henne hjälp.

 Kontaktade Emanuele, han som jag sprang med på Verona Marathon, men han hade bestämt sig för att ta en DNS (Did Not Start). Det var lite trist, men han hade kanske inte återhämtat sig ordentligt efter maratonet?

 Av startbeviset och all info om loppet kunde jag aldrig utläsa i vilken startgrupp jag skulle starta. Däremot visste jag nummerlappsnummer. Enligt info så går starten 0845 troligen är det gemensam start även här, precis som i Verona. Det brukar lösa sig på plats.

-Loppdag- 

Milan21, ett halvmaraton med rocktema. De band jag filmade finns i slutet av detta blogginlägg 

 Astidig morgon, som alla andra lopp på kontinenten, och kallt deluxe, -3°C. Tåget in till city gick ju bara två gånger i timmen, som jag redan skrivit i rapporten från Milano Nord Parkrun, och jag skulle ju möta upp Marta, tjejen som inte kunde hämta sin på lördagen. Jag var utanför startområdet redan kl. 0730. Väntade på Marta i ett kyligt gathörn drygt 40 min. Många löpare som anlände log åt mina flaggor och jag log tillbaka. 

Väntan på tåg in till centrala Milano.

Hittade avtalat gathörn.

 

 Marta kom och hon fick sin påse med nummerlapp etc. Jag fick en påse av henne som tack. I den fanns bl a Schweizisk ost,  choklad och Krowka, polskt godis.

 Så in i massan för att komma in på velodromstadion. Där skulle man lämna sin överdragspåse. Milaneser är bra på flaskhalsar. Det var astrångt både in och ut ur arenan.

Flaskhals in på Velodromo Vigorelli  (velodromstadion).

Flaskhals även ut ur stadion.

 -Loppet-

 Jag startade i sista startgruppen och vi behövde gå runt hela shoppingdistriktet. Efter att ha vandrat ca 2 km, i ett höstvackert Milano, så började väntan. En man  började prata med mig på knagglig svenska. Hans fru var visst från Sundsvall. 

 Det var massor med löpare i startfållan för även här var det gemensam start för de som skulle springa halvmaraton och de som nöjde sig med 10 km, som jag förutspådde.

 Väntade, väntade och väntade men inget hände. Fem minuter efter starten gått, som jag aldrig hörde eller la märke till, och det började röra på sig, men det var en bra bit till själva startlinjen.

 Elva minuter och 30 sekunder efter startskottet då började mitt lopp. Då korsade jag startlinjen.

 Det var många löpare eftersom det var löpare från två olika lopp/distanser. När banan delade sig var det fler som sprang 21,1 km än 10 km, iaf där jag var i fältet.

Skämttröja.

Förklaring till tröjan. 👇

Castello Sforzesco.

En trevlig dansk jag kom i samspråk med.

 Jag var inte helt bekväm med att springa på alla kullerstenar. Jag var rädd att min redan ömma fot, från gårdagens promenad, skulle få en snedsteg och sedan skulle loppet vara över. Jag tog det därför lugnare på dessa partier, någon gång gick jag även.

Porta Venezia.

Italien verkar gilla hårda träiga gröna bananer. De var exakt lika intetsägande här som i Verona. Jag gillar inte banan jättemycket men äter det för att få något i mig med lite mer substans. Det blir skvalpigt med enbart vätska. Men gröna bananer. Nej tack! Om möjligt ännu äckligare.

 Två tyskar hejade på mig, jag övergick till att prata tyska med dem. De ska springa Göteborgsvarvet i maj. Vi ses då! Välkomna!

 Vid 9 km kom vi till en lång raksträcka där vi mötte andra löpare. Kändes lite som Avenyn, fast vi slapp uppförslut.

Viale Luigi Majno.

 Jag var lagom klädd före start och löpning i skuggan. När jag sprang i solen var det däremot alldeles för varmt. Jag hade inte sett någon sol på prognosen och absolut inte räknat med att solen skulle värma en. Det enda jag kunde göra var att kavla upp ben och ärmar.

Museo di Storia Naturale

"Don Michelangelo Ambrosioni"

(Naturhistoriska museet).

Varmt i solen.

 Vid La Scala stannade jag och tog selfies. Kanske hundra meter senare såg jag två löparhandskar slängda vid vägkanten. De plockade jag med mig i fickan. En bra souvenir, som kommer till bra användning i vinter.

Jobbiga stenplattor för trasig vrist.

La Scala.

Jasmine Paolini en bra italiensk tennisspelerska.

 Jag tror att det var vid 15 km som farthållarna för 2:10 överraskande kom ikapp mig. De ville jag ha bakom mig. Såg nämligen i starten att de korsade startlinjen en bra bit före jag. Jag visste alltså med säkerhet att de startat före och att jag efter några kilometer passerat dem. Sprang de på 2:10 så skulle jag vara några minuter snabbare. Så jag tog mig samman och sprang med dem. Gissar på runt 8 km. Med 6 km kvar ökade jag farten något och drog sakta ifrån dem. Så skulle jag rätta till mina flaggor och då råkade jag bryta av den ena. Fick springa med den avbrutna i handen resten av loppet. I Köpenhamn tappade jag bort en men denna kan jag limma fast igen.

 Med 600 meter kvar gjorde jag en massiv tempoökning, som TNT lärt mig. Jag var ju redan 6 minuter för långsam för Sub2 men man kan ju avsluta bra ändå. Sista 100 m ökade jag ännu lite till och nådde 4:15 min/km. (Bytte från var femte till var tredje.) I mål på 2:06:48

Alla flaggor med i mål.

 Som tidigare sagts är de i Milano mästare på flaskhalsar, även efter målgång. Blev en massiv kö till medalj, vatten etc. Det tog 20 min att komma igenom, och då använde jag mina "armbågar", men då fick jag äntligen medaljen, lite förfriskningar och ett plastskynke som skydd för vind och kyla. Lite tråkigt att det var samma medalj för båda loppen. (Kollade med Kjell, från parkrun, som endast sprang 10 km.) Ändå häftigt att den var i samma stil som logotypen för kommande vinter-OS. 

Som jämförelse till medaljen. 

 När jag kom till bag-drop så bytte jag ändå till min NYRR poncho. Den är vadderad med fleece och skyddar bra mot vind och värmer lite. Den är SÅ bra! Såg fler som använde skydd de fått från andra lopp.

 Loppet var lite nischad på Rock n'Roll, där många liveband spelade. Jag hade dålig tajming med banden. Lite för ofta var bandet precis färdig med låten de just spelat och diskuterade nästa låt. Ibland hörde jag  endast slutklämmen på håll. Däremot kan jag avslöja att jag hörde Green Days American Idiot inte mindre än 3 ggr av olika band. Filmade två av dem, den tredje var efter målgång. Jag hade inte utrymme nog i mobilen att filma alla band.

 Såg på Garmins statistik att jag stod still (idle:a) 15 sekunder och gick i 8 min och 48 sekunder. En gång fotade jag mig vid La Scala, kan det ha tagit hela 15 sek, tror inte det.

Banprofil:

PS

 Måste varit konstigt för italienarna att läsa "elli" på min tröja. -elli är en ändelse för flera manliga individer. (-ello mask. sing.)

 

Milan21! Rock on!
🤘🏼
A chilly day for running half marathon. It was the same for all. At least it wasn't very windy. I choose not to run in shorts, which I saw many did.
🥶
Had perfect clothing in the shadow but  was too hot in the sun.
🙂😓
A lot of was cheering for the Swede, even some runners.
🇸🇪
I had issues running on the cobblestones mostly bc my unhealthy ancle.
🦶👎🏼
Heard Green Days American Idiot three times along the race. (Filmed twice.)
😆
Surprisingly many knew some swedish. I don't count the nordic people I met (Denmark and Sweden, met no Norwegians today.)
🇮🇹
#run #running #löpning #springa #laufen #runstreak #runeveryday #springavarjedag #täglichlaufen #jedentaglaufen #havefun #milano #milan #italy #halfmarathon #halvmaraton #finisher #medal #medalj #medallie #milan21 #fyp #followyourpassion