Hostfri

  Min hosta har faktiskt blivit bättre. Detvtog lång tid innan den försvann men nu besvärar den mig inte längre. Den där resan till London gjorde gott.

En tisdag, en vanlig dag

 En tisdag i mitt sjuk(skrivn)a liv.

Okej, jag gick och la mig lite för sent typ 23:45. Men somna kunde jag inte. Det blev vid 0239 nånting, efter massiva hostattacker.

 Så ringde väckarklockan. Upp ur sängen vid 7 för att väcka sonen och få honom till skolan. Vi åt frukost tillsammans. När han lämnat för bussen kompletterade jag frukosten med nån smörgås. Detta framför tv. Jag tittade på en dokumentär...tills jag somnade 1030.

 Vaknade abrupt kl 1120 av att de ringde från sjukhuset. Vi bestämde tillsammans att skjuta på rituximabinfusionen jag slulle fått på torsdag. Inte pga resultatet av proverna förra veckan utan för att jag sedan dess blivit jätteförkyld.

 Sen fortsatte jag titta på dokumentären jag började se. Den var intressant men jag somnade ifrån den igen 1150. Den lilla "luren" blev två timmar.

 Kollade mailen och hade fått en kallelse till möte. Där fanns frågeställningar som behövde besvaras så förberedde det lite grann direkt, annars glömmer jag av det. Sen preppade jag för kvällens tennisträning med ungdomarna. Idag var det tennisfys på schemat. Före tennisen sprang jag 1,62 km och träffade då också mina vänner i spårer en kort stund. 

 Efter tennisen behövde jag handla bröd. Sagt och gjort sedan hem.

 Nu är klockan 2030 och jag är trött och redo att somna när som helst...om det inte vore för att jag ska duscha (som jag ännu inte orkat göra) samt fixa kvällsmat till mig och sonen. 

Hej vardag!

Hosta

   Första december (2025) tog jag prover för kommande behandling med rituximab. Aså kom en kallelse till den 29:e januari. 

 Den sensate tiden har jag dock haft en väldigt besvärande hosta. Ibland så jobbig att jag inte orkar hosta mer. 

 Jag vet inte riktigt när den började. Jag vill ju tro att det vet före nyår men jag har inget minne av min hosta, eller situationer där jag skulle hostat.

 Det enda jag vet med säkerhet är att jag googlade "hur länge håller vaccination mot lunginflammation" den 2:a januari. Det kan jag nämligen se i min sökhistorik i webbläsaren. Jag tänker att om man inte hostat ett tag gör man inte den sortens sökning utan kanske mer i stil "hosta", "vad göra åt hosta" osv. Därför tror jag att jag besvären började i mellandagarna.

 Räknar man baklänges från idag till nyårsafton blir det 22 dagar, dvs 3 veckor, men som jag sa det är nog lite längre. 

 Jag kontaktade därför neurologen, där jag får min bromsmedicin, och berättade om min hosta och frågade om det fortfarande är lämpligt med bromsmedicinen nästa vecka. Att få infusion under pågående infektion är nämligen högst olämpligt. Jag fick ordination att ta nya blodprover. Så det har jag gjort idag.

 Nu invänta svar på proverna och vad neurologen tycker är lämpligt angående broms.

 Måste ju erkänna att jag är lite nyfiken på varför jag har denna långdragna skitslemhosta. Alltså, är det bara en elak förkylning eller något annat? Men det var inte för att utreda hostan jag kontaktade neurologen egentligen. Vore iaf bra om jag blev frisk från den.

Återbesök Krankenhaus

 Hade ett inplanerat återbesök på sjukhuset idag klockan 10. Enligt lappen behövde jag inte var nykter. Nüchtern=nykter.

 En tysktalande vän hemma i Sverige förklarade att det betydde fastande. Det vill säga jag behövde inte fasta. Mer rimligt faktiskt. Men med en översättningtjänst på internet blev det "nykter" och det fann jag lustigt.

 Min infektion behövde följas upp bl a pga min bromsmedicin vilken gör infektioner mer riskfyllda.

 Körde ner i mycket god tid. Ja, ner. Jag håller till i en by i alperna på nästan 700 möh. Egentligen blir det både ner och upp för olika berg för att komma till storstaden. Men det blir mest ner för stan ligger på drygt 400 möh.

 

 Var nere vid 0930 men det fanns exakt 0 parkeringsplatser. Hittade en mitt över stora korsningen men där kunde man bara betala med mynt och några sådana hade jag inte så jag körde ut igen. Snurrade runt ett tag och upp och ner i "tiefgarage" (garage under jord) ett par gånger. Fortsatt fullt. Sen tröttnade jag och ställde mig att vänta. Tiden för mitt besök passerade. Men till slut när jag körde ner fanns faktiskt en plats. Då var klockan 10 över 10.

 

 Nästan samma procedur med nummerlapp etc bara att anmälan gjordes i ett annat bås dagtid. Och det är inte enkelt att veta. Andra hjälpte mig rätt idag också. Jag ursäktade min sena ankomst med de menade att det gjorde inget. Och eftersom jag fick vänta länge så tror jag dem. För dagtid är det många fler patienter. Både bokade och obokade.

 Det blev mycket siffror som ropades upp där ett tag. Tur de säger efternamnet först för man vänder ju på talen på tyska. Jag hade nummer 146 och höll på att gå när de ropade upp 164.

 Det hände en grej som fick väntrummet att fnissa. En mamma var där med sina två barn (ca 3 och under 1). Det äldre barnet skulle gipsa armen. Han var dock rädd för detta och grät och skrek. Plötsligt kom han springandes i korridoren. Han rymde. Tålmodig mamman kom efter (dock inte hestigt utan lugnt och sansat). Det var då väntrummet skrattade lite försiktigt åt det hela, och även mamman. Men samtidigt var det yngre barnet kvar i gipsrummet. Och det blev ju såklart jätteledsen som ju blev lämnad ensam. Där och då var det väldigt mycket barngråt och ståhej. 

 Så blev det min tur. (Efter dryga timmen.) Slapp gipsrummet trots att det stod på kallelsen. Läkaren (en annan än i måndags) sa att det såg bra ut, svullnaden hade blivit mindre, det fanns ju markeringar på benet. Han frågade också om jag hade någon bild på hur det sett ut. Så fick han se en av de första, före benet expanderade mer. Så sa han igen att det blivit bättre... och det såg ju jag också.

 Antibiotikan hjälpte. Halleluja! Detta är inte självklart i och med att jag behandlas med immunsupprimerande medicin. Alltså medicin som sänker immunförsvaret. På grund av medicinen, som heter Rituximab, är infektioner, som jag skrev inledningsvis, mer riskfyllda.

 Läkaren sa att om jag kunde röra mig så behövde jag inte de blodförtunnande sprutorna längre. Inte heller kryckorna. Mitt ben har egentligen aldrig gjort ont, men svullnaden gjorde att det kändes spänt och annorlunda. Och det har kliat något fruktansvärt, och gör det fortfarande. Frågade specifikt om jag fick belasta benet. Och det var det inga problem med, bara det inte gjorde ont. Så, auf wiedersehen kryckor. Är glad att slippa dem. Antibiotikakuren ska jag självklart fullfölja och Naproxen bara om det gjorde ont, vilket det inte gjort. Eller jo, när bettet började läka fick jag lite ont i benet, men jag har definitivt varit med om värre smärta. Detta lilla jag upplevde behövde inte smärtstillande. 

 Fick instruktioner om att om det svullnar igen eller gör mer ont så skulle jag komma tillbaka. 

 Auf Wiedersehen kryckor. Hallo Österrike!😎⛰️🏔

Kunde man ge sig f-n på

 Here we go again. November hann knappt börja, så hände något skit. Vi kan väl, för mitt välbefinnande, bara hoppa över november!?

2025: Ett litet jävla okänt djur biter mig i vänster vad och benet svullnar upp.

2024: En vrist som spökar, men inte bara i november utan länge, typ ett år tillbaka. (Är fortfarande inte bra 2025.)

2023: Frisk. :O (Förutom en odiagnostiserad krånglande vrist.)

Från och nu är detta blogginlägg ett levande inlägg som uppdateras efter hand.

⬇️⬇️⬇️ Historia ⬇️⬇️⬇️

29 november 2022

Sjuka november 2016-2022

 (Note to self)

 November, denna olycksaliga månad. Jag borde sova mig igenom hela november så inget skit händer. 

Och iår 2022: Neuroborrelios. (Borrelia som spridits till CNS.)

2021: pandemi (Har ingen anteckning på att jag skulle varit sjukare än vanligt.)

2020: pandemi (Har ingen anteckning på att jag skulle varit sjukare än vanligt.)

Länk till originalinlägg:

https://lakritztrollet.blogspot.com/2022/11/sjuka-november-2016-2022.html

23 november 2019

Dåliga november

Jag gillar inte november... Har dålig erfarenhet av november nuförtiden.

2019: Lite chockerande upplevelse men tack och lov inte jag som behövde åka ambulans. Läskigt dock att vara ensam och först på en olycksplats där en bil voltat. Dagligen tänker jag fortfarande på händelsen... försöker bearbeta allt helt enkelt.

2018: Inte en, inte två, inte tre men FYRA ögoninflammationer tätt i rad trots antibiotika på de två sista.

2017: Dubbelsidig lunginflammation.

2016: Skiftade däck vilket resulterade i "syjunta" i pannan.

Länk till originalinlägg:

https://lakritztrollet.blogspot.com/2019/11/daliga-november.html?m=0

Ikea och Krankenhaus

 Tog som sagt en extra natt bilen för att slippa köra tillbaka till ett Ikea i Tyskland. Så idag var jag på ett Ikea i München och köpte mina hyllor som f.n. bara säljs i Tyskland.

Läste du gårdagens inlägg vet du att jag under gårdagen hade lite konsultation på messenger med medicinkunninga och djurkunniga vänner. Hanna som är läkare och Caroline som är veterinär. Jag hade nämligen fått ett stort kliande bett på benet som var allt annat än bekvämt. Fick bl a information om djur och rådet att söka läkare om det blev värre.

På morgonen såg jag att better på benet inte hade blivit bättre. Istället hade svullnaden spridit sig. Egentligen inte alarmerande mycket, men ändå vuxit, mest uppåt.

Så det blev Ikea. Åt en muffinsfrukost. Restaurangen ville ha €1,95 för vanligt kranvatten. Aldrig 21-22 kronor för ett sketet glas vatten på Ikea!!! Stod och tjafsade lite med kassörskan om det och krävde pengarna tillbaka, vilket jag till slut även fick. Sen drack jag vatten ur kranen på toa istället, gratis. Gick igenom varuhuset och plockade det jag skulle ha. Efter Ikea orkade jag inte så mycket mer (typ titta mer på München).

Det var många varningsklockor som ringde, vilket pekade på att något var fel: Somnat ovanligt tidigt för att vara jag. Sovpaus för att kunna köra vidare. Vara mer ofantligt trött än jag brukar. Och gick i t-shirt vid 11°C och tyckte det var lagom.

Jag lyssnade på klockorna så jag bestämde mig för att uppsöka vård. Jag kunde ha uppsökt en akutklinik i München men jag funderade fram och tillbaka och beslutade mig för att köra långsamt och förnuftigt till Österrike istället. Resonerade som så att jag har en adress i landet, det finns en bunt släktingar och perifera vänner i närheten och känner mig mer hemma där. Jag ställde om gps:en att visa på sjukhuset i närmaste stora stad utifrån var jag bodde istf till bostaden. Med facit i hand var det ett bra beslut.

 Jag kan ha stannat för att lunka runt 1,6k före jag åkte till själva sjukhuset. 😇

I ett nytt land vet jag inget om rutinerna på sjukhus, men alla var vänliga och hjälpte mig. Den första frågan jag ställde i receptionen var "Sprechen Sie Englisch?" För även om jag förstår och tydligen gör mig rätt bra förstådd på tyska, så är jag bättre på engelska. Kvinnan i receptionen sa att hon kunde lite engelska men föredrar tyska. Då sa jag att jag försöker på tyska. Och det verkade fungera. Fick återigen höra: "Sie sprechen ja gut Deutsch!"

En anställd i bakgrunden i receptionen hade till och med släktingar i både Örebro och Kristianstad. Han hade varit där.

 När man anlände skulle man ta en nummerlapp, utan den så funkade det inte. Det numret var liksom det som man tillsammans med sitt efternamn blev uppropad med i högtalaren. Och det var ingen person som satt hela dagen och natten och ropade upp nummer och namn, det gick automatiskt. Fråga mig inte hur men det var inga fel i uttal av namn vad jag kunde höra.

 Först till "ersteinschätzung" och sen till undersökningsrum. Ersteinschätzung är "första insats", anhalt för förbedömning. De kollade vad man hade för besvär, hur döende du är, temp och vilken vård man behövde. Väntan till första bedömningen var inte lång, såhär på kvällen, max 2-3 minuter. Sen tillbaka till väntrummet.

 Då blev väntan lite längre före jag hörde mitt namn, kanske 10 min eller så. Inte uppåt timmen som kan hända på kvällen hemma om man kommer med något akut men inte urakut som andnöd.

När det var min tur så möttes jag av en förbryllad akutläkare. Han blev klart konfunderad över mitt namn. Han hade förväntat sig ett annat när han skulle hjälpa en svensk. 😜 Så tyckte han det var konstigt att jag kom i solglasögon på kvällen när det var mörkt. Då visade jag ögat och förklarade att mina förkylningar sätter sig på ena ögat, så var han inte konfunderad över det längre.

Visade benet och såg samtidigt att det nu spridit sig ännu mer, nu neråt.

Sen så var det där här med vad jag råkat ut för. Jag visste inte, men jag kunde ju se att det var ett bett. Jag hörde på diskussionen läkarna emellan att det inte var helt säkra på vad det var för bett. De gissade dock på någon slags spindel. De var däremot helt säkra på att det var infekterat och att antibiotika behövdes.

Efter mindre än en timme (från jag kom till receptionen till jag lämnade sjukhuset) hade jag fått ordination på antibiotika, immobiliserat ben, blodförtunnande injektioner, ben i högläge och återbesök på onsdag. Någon gipsning eller liknande, som de egentligen ville göra, blev det dock inte för läkaren konstaterade att då hade jag inte kunnat köra hem. Så det blev lindat med total avlastning som förmaning*.

De var tydliga med att detta måste övervakas/följas upp, en orsak är min immunsupprimerande medicinering. Eftersom jag inte har någon husläkare i landet så fick jag även en återbesökstid på akuten på onsdag förmiddag. Får hoppas det blir bättre till onsdag, annars, sa han, finns risk för att han måste gipsa eller liknande då ist. 😬 Därför ville de också ha blodprov, som referens. Får lösa ev problem som uppstår då de händer om det händer.

Det enda lite krångliga jag upplevde (kan berott på att jag inte bodde i landet) var att jag fick gå ut till receptionen och betala för kryckorna för att sedan gå tillbaka till läkaren och få dem efter jag visat upp kvittot. Inhemska får nog en räkning hem, tror jag.

Apropå räkning hem. Jag frågade i receptionen om/när räkningen för besöket skickas. Jag hoppas det inte tar jättelång tid och att jag fortfarande är kvar. Annars får jag väl ta hjälp av lokala vänner. Jag uppgav både adressen där jag bor i Österrike och hem till Sverige.

Ändå tacksam att jag valde akuten i Österrike, lite närmare att åka till nu när det även behövdes monitorering via återbesök.

 Ett jäkla skit som hände. Som om jag inte redan hade nog med problem som  ögoninflammationen pga förkylning, min vrist som krånglar och så. Sen förstörde detta bett min vistelse här. Nu kan jag ju inte vandra i bergen som jag ville. Det blir ju också svårt att måla, som jag lovat. Får hoppas att antibiotikan gör vad den ska och det fort.

 Detta är, som sagt, nog förklaringen till att jag varit mer än onormalt trött samt skitvarm (gick i t-shirt). 

*Jag gjorde ett paus med avlastningen för att få in Ikeagrejerna med mera in i huset. Sorry. Fanns inget annat sätt.

Hallstatt, Bad Ischl och Salzburg

 Lugn morgon. Stressade inte i onödan. Ögat fortfarande irriterat. Till skillnad från gårdagen gjorde det inte ont. Jag såg bara inget. Men jag har två ögon så jag körde för att titta på det berömda Hallstatt.

 Det ska vara så fantastiskt att kineserna byggt en exakt replika av den Österrikiska byn i Huizhou, Guangdong i Kina. Ni får söka mer information själva om ni är nyfikna.

 Började med att cruisa igenom, så vände jag och parkerade. Så sprang jag till och upp till en utsiktsplats ingen annan var på. (Check på dagens spring före regnet skulle komma.)

 Så sprang jag ner. Lokalborna hälsade. Inga turister springer väl i denna by, typ? När jag nått sträckminimun slog jag av klockan och promenerade. Var skitvarm. Jag gick i t-shirt fast det bara var 11°C.

 Sen började jag titta på turister... och Hallstatt. Det var många turister. Byn var fin på sitt sätt. Men det var turistbutiker överallt och överprisad mat. Jag lyckades också hitta vägar där det inte var några turister... förutom jag då.

 När jag kände mig färdig med Hallstatt kvitterade jag ut bilen för dyra timpengar.

 Stannade till i Bad Ischl, som jag nog faktiskt tyckte var finare som stad. I Bad Ischl görs det örtsalt som min släkt föredrar. Jag tog en selfie vid infartsskylten till byn för att skicka till min farbror som är storkonsument av just Sieben Kräuter Salz (sju örters salt).

 Såg även jag en volvo"kyrkogård" bakom en Volvohandlare.

 Min färd fortsatte mot Salzburg och då kom regnet. Av den anledningen (regnet) blev det inget riktigt besök i Salzburg. Jag körde planlöst utan att riktigt veta var jag var. Av en slump fick jag syn på Hochsalzburg Fästning. Fotade den sedan var jag nöjd och siktade mot en ställplats utanför München.

 Alternativet hade varit att köra hem (till Österrike), men eftersom Ikea finns i München och jag ska köpa två hyllor som bara finns i tyska sortimentet, just nu iaf, valde jag att inte köra hem. Om jag nu ändå passerar München så slipper jag en extra resa till ett Ikea i Tyskland för att köpa hyllorna. Det var värt en extra natt i bilen tyckte jag. 

 Vad jag inte riktigt räknat med var att det bett jag fått på benet inte reagerade som normalt. Det hade växt under eftermiddagen var varm, hårt och kliade någotfruktansvärt. Via messenger kontaktade jag ett par vänner som har mer medicinsk- och djurkompetens än jag. Vi kom fram till att om det växer under natten eller under morgondagen skulle jag uppsöka vårdinrättning/akuten. Jag gjorde som läkarna brukar göra*, ringa in området, för att se om det växte.

 Somnade även denna kväll mycket tidigare än normalt för mig.

*Ett år blev min son huggormsbiten/huggen och då gjorde de så. Man lär sig av erfarenheter.

Klagenfurt

 Vaknade tidigt till väckningslarmet. Morgondimman och den spegelblanka sjön blev till ett magiskt landskap. Jag trodde att ingen skulle 'hitta" mig där jag parkerat. Det var fel. Klockan 7 körde en pickup förbi. Den stannade kort men fortsatte. Några minuter senare kom ett par på morgonpromenad. Ytterligare några minuter senare en man med en hund. När jag körde från platsen ca 0740 såg jag två på en udde, som stod och fiskade. Det var fastligt vad folk var morgonpigga här.

 Körde ner till parkrunparken, aka Europapark,och letade upp starten. Det var ju väldigt vackert där också. Dimman är tydligen typiskt för staden såhär års.

 Fick vänta ett tag men då fotade jag i parken.

 Efter parkrun fikade vi. Jag fick återigen beröm för min tyska. Är kanske bättre än jag tror. Med brasklapp att min tyska garanterat  är bättre än de flesta österrikares svenska. Nästa misson för mig var att hitta en dusch. Dimman hade lättat och jag såg Wörthersee. Hitta dusch gjorde jag ganska enkelt denna gång. (I jämförelse med andras tips förra veckan och Danmark.)

 Tvagad och fin promenerade jag de ca 3,5 km in till centrum. Hade ju hittat en gratisparkering. 

 Det var rena sommaren idag strålande sol och 19°C. Jag var den enda som hade shorts. Alla andra jag såg hade byxor och en del t o m dunjacka.

 Frågade internet vad man skulle se i centrum. Den tyckte:

• Lendkanalen
• Alter platz
• Neuer platz med statyn.
• Katedralen./Domplatz

 Sagt och gjort.

Promenad längs Lendkanal.

Alter Platz.

Statyn på Neuer Platz.

Domplatz.

Bonus: Teatern, som nu "visade" Boléro.

 Eftersom det var Alla Helgons dag var allt stängt utom några kaféér.

 När jag gick åter mot bilen passerade jag ett kattkafé. Det var jag tvungen att testa. Så jag gick in och åt en bit mat. Sen kände jag mig färdig.med Klagenfurt och promenerade tillbaka till bilen.

 Det var jobbigt att köra eftersom jag vaknat med förkylning. Mina förkylningar sättet sig på ena ögat. Helst hade jag velat ta ut linsen men kunde inte. Då saknar jag en lins när ögat väl blivit bättre. Glasögon och linsetui var inte med i min packning. Allt ljus gjorde ont.

 Var tvungen att stanna och sova en knapp timme före jag kunde fortsätta. Var så trött efter parkrun, stad och promenader. Medcin hade jag glömt att ta och när jag kom till bilen var klockan för mycket för att ta den.

 Efter en timme fortsatte jag. Ögat var i uruselt skick, men jag hade inget val. Körde mycket försiktigt. Till slut kom jag ändå fram till min ställplats och tack och lov var den bra, så jag behövde inte leta ny. Toalett hade den också. Såg fram emot många timmars sömn. Hade ingen tid att passa på söndagen.