Nu när jag spelat några terminer vill jag ha något att träna för så jag började betala min tävlingslicens igen. Jag anmälde mig till två tävlingar också.
Den första tävlingen gick inget bra. En damklass med duktiga, snabba och flitigt tränande ungdomar. Jag förlorade båda mina matcher (pool-spel) fast jag borde ha vunnit en av dem (den andra var jag utspelad). Sen var det slut på det äventyret, men jag lärde mig att hantera min nervositet lite.
Den andra tävlingen gick desto bättre. Det var en damklass fast för motionsspelare. I och med att jag endast tränar en gång per vecka så är det ju den klassen jag ska spela i, inte mot unga snärtor som tränar fem timmar per vecka. Nåja, hur gick det då? De var sex personer i cupen och jag hade lottats att spela kvartsfinal. Jag hade inga förväntningar att gå vidare men hade revansch från föregående tävling att utvinna. Och det gick ju bra. Jag vann kvartsfinalen med 6-3, 6-1.
Dagen efter var det dags för semifinal. Innan jag åkte tillbaka till tennistävlingen spelade jag dock fotbollsmatch, för säkerhets skull. Jag menar jag måste ju få motion så det räcker under helgen.
Semifinalen var lite jämnare än kvartsfinalen men jag stod som segrare med siffrorna 6-3, 6-4. Nu återstod bara finalen och den skulle spelas direkt efter. Jag fick tillfälle att äta en banan och en smörgås innan finalen drog igång.
Sista matchen bjöd på finare spela än de övriga matcherna. Det ska ju vara de bästa som möts i finalen så det är kanske inget konstigt. Dock ska sägas att jag inte är särskilt rutinerad och blir nervös när jag spelar match men hur det än kom sig så var det jag som kom segrande ur drabbningen med 6-1, 6-4. Jag vann! Jag vann hela turneringen! Helt galet. Jag har aldrig vunnit förut. Jag är ingen vinnare. Jag är en medelmåtta, som aldrig har framgång i något. Jag vann aldrig som junior. Men JAG vann! Jag är bäst! Ja, jag vet det var bara en motionsklass men vi kämpade lika hårt som de i Wimbledon, fast på vår nivå.
Jag är så stolt över min pokal!
