Insomningsteknik

 Är du som jag, helt värdelös på att somna när du lagt dig i sängen för att sova, men inte har några som helst problem att somna framför en film på tv:n?

Förmodligen, eftersom du hittat till detta blogginlägg.

 Du är inte ensam.

 Trillade över ett träffsäkert och väldigt roligt (och igenkännande) inlägg på facebook. (Klockan 0130 på natten, ska tilläggas.)

 Det som gjorde mig både glad och bedrövad är att det tydligen är många med samma problem. Inte bara han som skrev inlägget och mig själv, alltså. Blev lite glad över att man inte är ensam om problemet, men, som sagt, bedrövad att det är många fler än jag (vi) som har dessa problem. 

 Jag har, av en vän, lärt mig en bra metod att somna när framförallt huvudet/hjärnan vill lösa världdproblemen eller planera morgondagen, istället för att bara logga ut för natten.

 Det tar någon vecka eller flera att lära sig, men det funkar när man väl investerat i att lära sig. Det bygger på principen "att räkna får", men ändå inte.

Insomningsmetod min kompis lärt mig:

Steg 1. Välj ett ord. Vilket som helst.  Välj med omsorg  för du ska alltid använda detta ord. Låt oss välja ordet "kudde" för att kunna förklara.

Steg 2. Slappna av. Slappna av i alla muskler från tår till huvud. (Det är oftast hjärnan so har svårast att slappna av, men lugn, det löser sig.) Har du svårt att slappna av gå då systematiskt genom kroppen nerifrån och upp. 

Steg 3. (Nu kommer ordet du valt in.) Börja nu bokstavera ditt ord tyst i huvudet K-U-D-D-E. Gör detta om och om igen, men inte för fort.

En viktig sak. Och detta är viktigt! Du ska bokstavera bokstäverna KÅ-U-DE-DE-E. Fall inte för frestelsen och fällan att bokstavera fonetiskt, dvs hur det låter, U och E som korta vokaler etc.

På detta sätt tänker du inte på något annat. Du kan inte planera morgondagen, fundera på pingviners ev knän, lösa världproblemen etc. Det är enformigt och monotont för hjärnan och du somnar snabbare än du tror. 

Som att räkna får, men utan att tänka vilken siffra som kommer sedan.

Som jag sa, tar det en eller flera veckor att jobba in. Men när du väl fått in "snitsen" funkar det otroligt bra.

Lycka till! 🍀

God natt!😴🛏💤

Trött och lite pigg

 Jag har MS, multipel skleros. Med den kommer fatigue, en bedövande trötthet som inte går att vila bort. Jag har dock medicin mot narkolepsi för att hålla mig "flytande" dagtid. Ibland glömmer jag att ta den och då blir jag så ofantligt trött. Tyvärr märker jag det för sent på dagen att om jag skulle ta medicinen så blir sömnen helt korrupt. Så då tar jag inte medicinen. 

 Trots att jag är dödligt trött på dagen både med och utan medicinen så vaknar jag till liv på kvällen. Jag har funderat mycket över varför jag gör det. Slutsatsen jag kommit fram till är att på kvällen så är det ett naturligt lugn i hela samhället. Inga fåglar kvittrar, inga fordon kör, inga cyklar skramlar, inga människor pratar, inga trädgårdsmaskiner låter osv. Ett naturligt lugn som jag skrev.

 Av någon anledning frågade jag ai om detta fenomen. Jag frågade utifrån min sjukdom varför jag är trött på dagen men "produktiv" på natten? Ai sa samma sak som jag kommit fram till om intryck. Skönt att få en bekräftelse på det men ännu "skönare" att jag på egen hand listat ut varför. Nu känner jag mig dessutom smart.

Dag 2: Parkrun, Indalsvägen, Thailand, Döda Fallet, Liftare, Älgmöte,

 20/6 2026

 Blev 5 timmas sömn, 3+2. Var så varmt att jag valde bort sovsäcken. Efter tre timmar var det däremot kyligt, då jag ju ligger hyfsat still och sover. Vaknade och kröp ner i sovsäcken och sov två timmar till.

När jag väcktes klockan 8 var det redan 24 grader varmt ute. 

 Klädde mig i löparkläder och begav mig till Boulognerskogen och det parkrun som startade för fem veckor sedan. Ett av resans många mål.
Parkrun:et kommer få ett eget inlägg.

 

 Hade inte bråttom. Så jag fikade i lugn och ro. Det var ju detta jag rest just hit för. Det fick ta den tid som behövdes. 

 Åter vid bilen optimerade jag min last lite, letade upp mina solglasögon och packade en duschväska samt chilla i bil i skuggan för skriva blogginlägg om  gårdagen.

 Hittade tennisklubb. Det var låst. Vänta en̈ stund  kollade bokningar på matchi = tomt. Ingen hade bokat idag (inom rimlig tid att ev vänta). Sökte duschalternativ bl a i någon annan stad, men matchi även där och obokade banor.

 Börja fixa med bilen och  då tvätta bort insekter från rutan. Då från ingenstans gick en kille in på klubben. "Håll dörren" ropade jag. Han hörde mig, höll några sek och gick in. Skit tänkte jag, men tänkte sedan han kan inte spela ensam det kommer nog någon mer så jag gick bort till dörren. Sen kom han faktiskt ut.
-Ska du spela?, frågade han.
-Jag önskar det, sa jag.
Han jobbade där och skulle röja sly. Jag sa att jag tänkte låna duschen och frågade om det var ok. Det var det.
Pratade lite mer med honom när jag var ren och tackade så mycket.

 

 Mellanlandade i en affär före jag körde norr ut. Struntade således att titta på Gävle. Det får bli en annan resa. Körde först mot Sundsvall för att där ta av inåt landet. Körde bl a på Inlandsvägen och Bävervägen.

 Målet var Bispgården/Utanede. I Bispgården finns nämligen en bensinmack som matchar mitt "bensinkort". Såg på bilens termometer att det var varmt ute, 30°c respektive behagliga 22,5°C inne i bilen.

 Noterade också att många fartkameror  är placerade långt ner i nerförsbackar.
När jag passerat Sundsvall och Timrå styrde jag inåt landet.

 Otroligt vackert stundtals, och stundtals var det mest rak väg och skog, kanske inte lika vackert. Eftersom syftet med resan är att se mer av inre delarna av Sverige så var tanken att stanna om jag såg något spännande. 

 Och det gjorde jag. Först stannade jag, gick tillbaka på bron, och tog ett landskapsfoto på Indalsälven.

 Det var ingen trängsel på vägen, jag var rätt ensam. Många mil senare såg jag en spännande skylt vid vägen. Bromsade in och svängde in på avtagavägen. Plötsligt var jag i Thailand. Väldigt likt faktiskt. 

 Hade inte tänkt stanna där så länge mer än se byggnaden men där fanns också ett thai-hak. Passade således på att äta. Bonus var de

sen visade de VM-matchen mellan Nederländerna och Sverige, där Sverige blev förnedrade med 5-1. Blev faktiskt väldigt trevligt då jag kom i samspråk med personal och andra. Speciellt intressant att prata med killen som har narkolepsi eftersom den medicin jag äter är just mot narkolepsi.

 Note to self: Ragundadalen.se

 När matchen var slut fortsatte jag till bensinmacken några kilometer bort.

 Nu var det dags att gasa på mot sovplatsen... trodde jag. En skylt med orden "Döda Fallet 9" fick mig otvivelaktigt att ta en omväg. Mycket värt omvägen kan jag meddela. En rätt intressant historia om bönder som ville leda om vattnet för att forsen bl a krossade timret. Över en natt sinade hela forsen och kallas nu Döda Fallet. Av parkeringen och bebyggelsen att döma är det en stor turistattraktion.

 Efter stoppet fortsatte min resa norr ut. Nu hade det börjat regna. Strax före halv midnatt såg jag plötsligt en man gåendes på vägkanten. Inget konstigt i det men han liftade (utan packning).

 Impulsiv som jag är stannade jag och frågade vart han skulle. Han var märkbart berusad. Han ville ha skjuts hem någon fjuttig kilometer. Trots att det egentligen inte fick plats någon mer, pga växterna, så löste jag det.

Väl vid hemmet satt vi i bilen en stund och pratade, fast jag egentligen behövde gasa på norr ut. Personen hette Johan och jobbade med åkeri, typ lastbilschaufför om jag fattade det rätt. Han var född 1989 och hadeen dottersomvar 12 år. Jag frågade om festen han varit på var kul. Så berättade han att han bara hade varit hos sina föräldrar och druckit "sponka". En trevlig man. Blev inbjuden att se hans hem, fylla vatten och se hans altanbygge, som jag på håll såg var under konstruktion. Vänligt och spännande, men jag avböjde inviten.

 På den fortsatte färden såg jag älgar vid TVÅ(!)  tillfällen. En stod mitt på vägen. En liten flash så stegade den iväg. Den andra stod vid ett räcke och vände när jag  kom. Han inte fota den andra.

 Klockan 2 på natten passerade jag en väns födelseort. Var tvungen att stanna och fota, så jag kunde visa henne det.

 Fann till slut en hyfsat undanskymd plats utanför Vilhelmina. Ännu en gång tacksam att jag impulsköpte myggnäten till bilfönstren. De mörklade också eftersom nu var det soluppgång sedan tre kvart.

 På grund av "thailand", VM-match, Döda Fallet och liftare hann jag inte längre före jag behövde sova. Hade behövt komma 1,5 timme längre norrut. Men jag kör om jag är för trött för det.

Sex - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 4

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 4:

 Grannen över tar hem sällskap som klampar i trapphuset i sina träskor (det låter iaf som träskor) kl 0230. Stoj och slammer och halvannan timme senare börjar annat intimt oväsen jag helst sluppit höra. Jag hade hellre sovit, så att säga. Be damen smyga, istället för att väcka huset.

En tisdag, en vanlig dag

 En tisdag i mitt sjuk(skrivn)a liv.

Okej, jag gick och la mig lite för sent typ 23:45. Men somna kunde jag inte. Det blev vid 0239 nånting, efter massiva hostattacker.

 Så ringde väckarklockan. Upp ur sängen vid 7 för att väcka sonen och få honom till skolan. Vi åt frukost tillsammans. När han lämnat för bussen kompletterade jag frukosten med nån smörgås. Detta framför tv. Jag tittade på en dokumentär...tills jag somnade 1030.

 Vaknade abrupt kl 1120 av att de ringde från sjukhuset. Vi bestämde tillsammans att skjuta på rituximabinfusionen jag slulle fått på torsdag. Inte pga resultatet av proverna förra veckan utan för att jag sedan dess blivit jätteförkyld.

 Sen fortsatte jag titta på dokumentären jag började se. Den var intressant men jag somnade ifrån den igen 1150. Den lilla "luren" blev två timmar.

 Kollade mailen och hade fått en kallelse till möte. Där fanns frågeställningar som behövde besvaras så förberedde det lite grann direkt, annars glömmer jag av det. Sen preppade jag för kvällens tennisträning med ungdomarna. Idag var det tennisfys på schemat. Före tennisen sprang jag 1,62 km och träffade då också mina vänner i spårer en kort stund. 

 Efter tennisen behövde jag handla bröd. Sagt och gjort sedan hem.

 Nu är klockan 2030 och jag är trött och redo att somna när som helst...om det inte vore för att jag ska duscha (som jag ännu inte orkat göra) samt fixa kvällsmat till mig och sonen. 

Hej vardag!

Ikea och Krankenhaus

 Tog som sagt en extra natt bilen för att slippa köra tillbaka till ett Ikea i Tyskland. Så idag var jag på ett Ikea i München och köpte mina hyllor som f.n. bara säljs i Tyskland.

Läste du gårdagens inlägg vet du att jag under gårdagen hade lite konsultation på messenger med medicinkunninga och djurkunniga vänner. Hanna som är läkare och Caroline som är veterinär. Jag hade nämligen fått ett stort kliande bett på benet som var allt annat än bekvämt. Fick bl a information om djur och rådet att söka läkare om det blev värre.

På morgonen såg jag att better på benet inte hade blivit bättre. Istället hade svullnaden spridit sig. Egentligen inte alarmerande mycket, men ändå vuxit, mest uppåt.

Så det blev Ikea. Åt en muffinsfrukost. Restaurangen ville ha €1,95 för vanligt kranvatten. Aldrig 21-22 kronor för ett sketet glas vatten på Ikea!!! Stod och tjafsade lite med kassörskan om det och krävde pengarna tillbaka, vilket jag till slut även fick. Sen drack jag vatten ur kranen på toa istället, gratis. Gick igenom varuhuset och plockade det jag skulle ha. Efter Ikea orkade jag inte så mycket mer (typ titta mer på München).

Det var många varningsklockor som ringde, vilket pekade på att något var fel: Somnat ovanligt tidigt för att vara jag. Sovpaus för att kunna köra vidare. Vara mer ofantligt trött än jag brukar. Och gick i t-shirt vid 11°C och tyckte det var lagom.

Jag lyssnade på klockorna så jag bestämde mig för att uppsöka vård. Jag kunde ha uppsökt en akutklinik i München men jag funderade fram och tillbaka och beslutade mig för att köra långsamt och förnuftigt till Österrike istället. Resonerade som så att jag har en adress i landet, det finns en bunt släktingar och perifera vänner i närheten och känner mig mer hemma där. Jag ställde om gps:en att visa på sjukhuset i närmaste stora stad utifrån var jag bodde istf till bostaden. Med facit i hand var det ett bra beslut.

 Jag kan ha stannat för att lunka runt 1,6k före jag åkte till själva sjukhuset. 😇

I ett nytt land vet jag inget om rutinerna på sjukhus, men alla var vänliga och hjälpte mig. Den första frågan jag ställde i receptionen var "Sprechen Sie Englisch?" För även om jag förstår och tydligen gör mig rätt bra förstådd på tyska, så är jag bättre på engelska. Kvinnan i receptionen sa att hon kunde lite engelska men föredrar tyska. Då sa jag att jag försöker på tyska. Och det verkade fungera. Fick återigen höra: "Sie sprechen ja gut Deutsch!"

En anställd i bakgrunden i receptionen hade till och med släktingar i både Örebro och Kristianstad. Han hade varit där.

 När man anlände skulle man ta en nummerlapp, utan den så funkade det inte. Det numret var liksom det som man tillsammans med sitt efternamn blev uppropad med i högtalaren. Och det var ingen person som satt hela dagen och natten och ropade upp nummer och namn, det gick automatiskt. Fråga mig inte hur men det var inga fel i uttal av namn vad jag kunde höra.

 Först till "ersteinschätzung" och sen till undersökningsrum. Ersteinschätzung är "första insats", anhalt för förbedömning. De kollade vad man hade för besvär, hur döende du är, temp och vilken vård man behövde. Väntan till första bedömningen var inte lång, såhär på kvällen, max 2-3 minuter. Sen tillbaka till väntrummet.

 Då blev väntan lite längre före jag hörde mitt namn, kanske 10 min eller så. Inte uppåt timmen som kan hända på kvällen hemma om man kommer med något akut men inte urakut som andnöd.

När det var min tur så möttes jag av en förbryllad akutläkare. Han blev klart konfunderad över mitt namn. Han hade förväntat sig ett annat när han skulle hjälpa en svensk. 😜 Så tyckte han det var konstigt att jag kom i solglasögon på kvällen när det var mörkt. Då visade jag ögat och förklarade att mina förkylningar sätter sig på ena ögat, så var han inte konfunderad över det längre.

Visade benet och såg samtidigt att det nu spridit sig ännu mer, nu neråt.

Sen så var det där här med vad jag råkat ut för. Jag visste inte, men jag kunde ju se att det var ett bett. Jag hörde på diskussionen läkarna emellan att det inte var helt säkra på vad det var för bett. De gissade dock på någon slags spindel. De var däremot helt säkra på att det var infekterat och att antibiotika behövdes.

Efter mindre än en timme (från jag kom till receptionen till jag lämnade sjukhuset) hade jag fått ordination på antibiotika, immobiliserat ben, blodförtunnande injektioner, ben i högläge och återbesök på onsdag. Någon gipsning eller liknande, som de egentligen ville göra, blev det dock inte för läkaren konstaterade att då hade jag inte kunnat köra hem. Så det blev lindat med total avlastning som förmaning*.

De var tydliga med att detta måste övervakas/följas upp, en orsak är min immunsupprimerande medicinering. Eftersom jag inte har någon husläkare i landet så fick jag även en återbesökstid på akuten på onsdag förmiddag. Får hoppas det blir bättre till onsdag, annars, sa han, finns risk för att han måste gipsa eller liknande då ist. 😬 Därför ville de också ha blodprov, som referens. Får lösa ev problem som uppstår då de händer om det händer.

Det enda lite krångliga jag upplevde (kan berott på att jag inte bodde i landet) var att jag fick gå ut till receptionen och betala för kryckorna för att sedan gå tillbaka till läkaren och få dem efter jag visat upp kvittot. Inhemska får nog en räkning hem, tror jag.

Apropå räkning hem. Jag frågade i receptionen om/när räkningen för besöket skickas. Jag hoppas det inte tar jättelång tid och att jag fortfarande är kvar. Annars får jag väl ta hjälp av lokala vänner. Jag uppgav både adressen där jag bor i Österrike och hem till Sverige.

Ändå tacksam att jag valde akuten i Österrike, lite närmare att åka till nu när det även behövdes monitorering via återbesök.

 Ett jäkla skit som hände. Som om jag inte redan hade nog med problem som  ögoninflammationen pga förkylning, min vrist som krånglar och så. Sen förstörde detta bett min vistelse här. Nu kan jag ju inte vandra i bergen som jag ville. Det blir ju också svårt att måla, som jag lovat. Får hoppas att antibiotikan gör vad den ska och det fort.

 Detta är, som sagt, nog förklaringen till att jag varit mer än onormalt trött samt skitvarm (gick i t-shirt). 

*Jag gjorde ett paus med avlastningen för att få in Ikeagrejerna med mera in i huset. Sorry. Fanns inget annat sätt.