Kärt barn har många namn

 Tittade på VM- åttondelsfinalen mellan Norge och England. På grund av att det finns  hörselnedsättning i familjen hade vi textning på. Den där textningen var faktiskt ganska underhållande (stundtals mer än fotbollen faktiskt).

 Norge har en världsspelare i Erling Haaland och textningen hade inte helt koll på vad kommentatorerna sa.

 Haaland på textning blev bl a:

Hålan
Hlamp
Roland
Holland
Åland

Dag 9: Parkrun, Oulu/Uleåborg

 27/6 2026

 Världens nordligaste parkrun, Pokkinen parkrun i Oulo/Uleåborg och jag var lite skadad efter hiken, men gjorde en oväntat bra prestation eftersom jag inte av skadan då jag sprang.

 Efter fikat med volontärgänget i den fina saluhallen fick jag en liten sightseeing på stan av en av parkrunvolontärerna och såg bl a den feta polisen och "Demokratika". Den sist nämnda fanns/finns inte med på exv google maps som sevärdhet. Det var ett "tittskåp" som en konstnär gjorde under pandemin av återvinningsgrejer. Många små detaljer, så man kunde stå där länge och titta.

 Så skiljdes vi åt och jag tittade lite på egen hand. Många trubadurer på stan denna solig och varma lördag i juni. Oulu/Uleåborg är en trevlig stad och har drygt 200 000 invånare och är därmed Finlands femte största stad.

 Så åkte jag hem till en annan volontärer, Erika, som erbjöd att jag kunde duscha hos henne. Hon var från Ungern och UK och jobbade som frilansjournalist åt BBC.

 Hon bodde i ett nybyggt område i Oulu. Husen här hade två stora skillnader mot andra länder.
1.Trappuppgången hade heltäckningsmatta.
2. Lägenheterna var byggda med egen bast i  badrummet.

 Det var förresten gudomligt att duscha. Hade behövt det redan i torsdags men mycket glad att jag fick chansen idag. Håret är särskilt lyckligt, vilket jag schamponerade två gånger för att få helt rent. Erika erbjöd även att tvätta kläder om jag behövde. Det behöver jag nog, men jag har packat så jag klarar mig alla dagar. Så satt vi på hennes balkong och pratade ganska länge. Trevligt.

 Var sugen på att delta i ett engångslopp som sker över en bro här imorgon. Han som guidade mig i stan tipsade om det. Bestämde mig till slut att avstå pga att det är dyrt att efteranmäla sig såhär sent inpå loppet och dels att för anmälningsavgiften ingår ingen vattenservice. Jag har inte med min vattenblåsa och det är för varmt att springa 14 km utan vatten.

 Körde till stan för att titta på katedralen. Stor och mäktig. Så promenerade jag inte till city. Passerade stadshuset, fast det visste jag inte utan hjälp med översättning via internet.

 Fortsatte ner till hamnen/ saluhallen. Det var där alla var. Många uteserveringar och finnarna njöt av god mat och sol. Sugen: ja. Det luktade gott från gyros, thaimat, burgare etc. Hungrig nej. Men så såg jag en glassförsäljare som sålde mjukglass med saltlakritssmak. I "lakritsland" måste jag testa detta. Stod, som sagt, att det var saltlakrits (typ salmiak) men det var det verkligen inte. Gott var det ändå. Valde en mix av lakrits och vanilj.

 Förresten, bussarna här är (delvis) rosa här.

 Sen körde jag vidare. Blir spännande att se var jag vaknade nästa dag... eller jag visste ju vart jag körde, men inte ni.

 Har jag berättat hur skönt det var att duscha idag och bli riktigt ren? ;)

Dag 3: Vilhelmina, Storuman, Renar, Arvidsjaur, Polcirkeln, Jokkmokk, Dundret

22/6 2026

 Välbehövlig sömn till 10. Låg och skrev gårdagens blogginllägg. Drog sedan vidare. Första stopp Vilhelmina.

 Stannade vid Vilhelmina kyrka. Fin gammal träkyrka från1800-tal. Prickade in kyrkkaffet och blev bjuden på bullar. Förutom knäckebrödet jag åt var det min frukost. Hamnade bredvid en man som också var från Blekinge, närmare bestämt Eriksboda utanför Ronneby. Han hade flyttat till Vilhelmina för 3 år sedan. Det var nån gammal dröm han hade som han förverkligade. Hans hustru bor däremot  kvar i Växjö, dit de flyttade tillsammans.

 En udda gravsten:

 När jag var i färd med att lämna kyrkan kom jag i samspråk med ett trevligt par från Niece. Alltså de bodde i Niece på vintern och Sverige på sommaren. Nu är de på äventyr då de åker Indalsbanan (tåg) från norr till söder. Efter sommaren flyger de tillbaka till Frankrike.

 Der visade sig att de också hade planerat att se samevistet bredvid. Så vi hade sällskap. Kändes som att vara i alperna på väg upp, då det var brant vandring på en grusväg.

 Men så började det blåsa ordentligt, vädret slog alltså om. Jag tog snabbt beslutet att skynda mig ner till bilen för att slippa bli alltt för blöt. Med hoppsasteg nerför gick det snabbt. Regnet smattrade mot bilen och jag tyckte lite synd om de andra som blev strandade där uppe, utan regnkläder eller paraply, så jag körde upp. Hittade dem i Skogssamekåtan och frågade om de istället ville ha skjuts ner till t ex ett kafé tills deras tåg skulle gå åtskilliga timmar senare idag. (Margareta och Lars.)

 Mer trafik dagtid både bilar och lastbilar, men det jag såg mest av var husbilar och husvagnsekipage. Och många olika nationaliteter: Tyskland, Norge Italien, Frankrike, Lettland m fl.

 Nästa anhalt Storuman, där jag egentligen skulle tillbringat natten. Kartan skvallrade om det inte fanns nåt särskilt att se. Verkligen kan överraska.

 Lite överraskning iaf. Hittade en skylt mot "Utsikten". Vägen var brant uppför och döpt efter Björn Ferry. Var ju tvungen att googla och han är visst från Stensele en "förort" till Storuman. Storslagen utsikt men ingen stor turistattraktion, just nu. Det fanns dock ett kafé på toppen. Vet inte hur välbesökt det är.

Kort stopp i Blattnicksele.

 Nästa mål var Arvidsjaur. Inga planerade stopp för sevärdheter dit, men det dyker ibland upp det man minst väntar sig. Och jag hade rätt i det.

 Först en rolig skylt; Aha.

 Blir mycket förvånad när man ser bilar parkerade i vägrenen MOT färdriktningen. Man undrar ju genast om det hänt en olycka men nej. Det var bara fullt på gårdsplan. En samling män stod där och diskuterade något. Troligen INTE att det är olagligt att parkera mot färdriktningen i Sverige. (Däremot tillåtet i Norge och Danmark.)

 Vid Slagnäsforsens camping (Öster om Sorsele) var det än fler bilar parkerade på vägen. Dessa stod korrekt i färdriktningen varför man undrar: Vad hände här? Var ju bara tvungen att vända, parkera, gå in och titta.

 Fick kontakt med ett trevlig par med två yngre barn, vilka bodde just i Sorsele. De var där för att hjälpa till vid kalvmärkning. De letar ut vilken kalv som tillhör vilken vaja (hona) så sätter de en öronmärkning på den. Dessutom en stor nummerbricka så de ser vilka kalvar som blivit märkta. En renhane kallas förresten sarv, om den inte är kastrerad för då är det en härk. Blev genast nyfiken på ordet härke, som ju är ett nedsättande ord.

 Det grymtande lätet är renarna som signalerar till varandra typ "här är jag, håll dig till mig", mellan mor och kalv.

Det lite klickande ljudet är renarnas leder när de springer/går.

 Vanligtvis görs kalvmärkning på natten när det är svalt, för renarna. Men nu var det svalt dagtid. Tar många timmar. De i hängnet är bara en liten del (en bottn) av alla renar. Tusentals renar hos en ägare.

 Det var några få i hängnet, de flesta väntade utanför. Barnen pratad om ålder och när de gick på dagis. Hörde att avdelningarna hette Haren och Ripan. Intressant ur perspektiv att det är helt annorlunda mot städer där avdelningar heter exv tussilgao eller regnbågen. Det är alltså kutym att ha namn med lokal anknytning.

 Två turister på MC kom förbi. De var från Slovenien och hade varit på Nordkap. De stannade av samma anledning som jag, alla bilar. De var påväg söderut och jag tipsade om Döda Fallet. Pratade också med ett franskt par, men deras engelska var knapphändig.

 Så var det dags för alla som väntade att hängnet, även barnen. Nu var det nämligen dags att fånga in kalvarna en och en för att bl a ta bort nummerbrickan som tidigare omsorgsfullt satts dit.

Ibland händer att nybörjarna tappar sin snara. Kan meddela att snaran senare lossnade från kalvens ben.

 När regnakuren kom avvek jag och styrde mot Arvidsjaur. Samtidigt blev det en vacker regnbåge.

 På sen vidare färden då fick man vara varsam på renar på/vid vägen. Restaurangpersonalen vid den Thailändska paviljongen berättade att så länge renarna betar är allt lugnt. Betar de inte får man vara vaksam då renarna är virriga individer. Det blev tydligt under resan.

 Vet just inget om Arvidsjaur. Wiki lärde mig att testverksamhet för Europas bilindustri sker här vintertid. Två kända personer med anknytning till Arvidsjaur är Brita Borg, som flyttade dit med sin man, och Nils van de Poel, som gjorde din militärtjänst på K4, jägarbataljonen.

 Stanna tittade på kyrkan som också var trä. Nöjde mig med att cruisa igenom stan.

Tre flaggor fr v: samiska, svenska, norska

 Rastade på rastplats polcirkeln. Pratade lite med två trevliga tyskar. De hade varit på Nordkap och var nu påväg tillbaka till Bayern i sin "Wohnwagen"/campervan. Jag är så galet avundsjuk på de som har råd att äga en sådan.

  Stannade i Jokkmokk. Där sprang jag även dagens runda. Såg den ena kyrkan, vilken inte har gravplatser. Såg minst sagt konstigt ut för en sydbo, men normalt här där det är tjäle i marken stor del av året.

Sprang förbi Jokkmokks nedlagda järnvägsstation. Det var skyltat till den men var sedan många år en privatbostad.

 Körde mot Gällivare och såg en skylt mot Dundrets toppstation. Klockan var strax efter midnatt och det var fortfarande ljust såklart, men jag var inte ensam om att vara där mitt i natten. Mötte fem bilar som körde ner. När jag skulle köra ner anlände en till bil.

 Hittade en hyfsat undangömd plats på nervägen där jag spenderade natten. Hade inte lust att campa på toppen som andra gjorde.