Så bra att de fanns.

  Packar ur alla mina kläder etc och hittar saker jag packat ner som jag trodde jag glömt. Det var främst mina glasögon, som jag hade haft bra användning av i fredags, samt en snabbladdare till mobil. Typiskt bra grejer att ha med. Har under resan funderat ut lösningar på saker saknar, saker jag borde eller har varit säker på att jag packat ner men inte hittat. Kom till slutsatsen att jag kommer klara mig utan dem men det hade blivit enklare med.

 Så väldigt skönt att jag ändå har packat ner sakerna jag behöver. Mitt minne är bra men ibland kort.

Berliner Silvesterlauf 2024 - race report

31/12 -24 .

Last day. Last run. Last fun.

Ett av Tysklands största nyårslopp.

 Det var dock inte bara nyårsafton att fira. I och med dagens spring har jag fullföljt 5 år av runstreak (1827 dagar).

 Hade sett att detta lopp fanns och anmälde mig redan hemma i Sverige., så fort det var bestämt att vi skulle fira nyår i Berlin. Utklädnad är större här än i Sverige och jag tänkte mig springa som "rundeer".

På nyårsaftons morgon körde jag bil tvärs genom Berlin utan problem. Vi hade hotell i gamla Berlin öst och loppet var på fd Berlin väst. Förföljde länge en buss från Ulricehamn.

 Tjockt med bilar när jag kom och svårt att hitta parkering men fann ändå en. Var kanske inte helt tillåtet men jag gjorde som alla andra.

 Hämtade nummerlapp, gick smidigt trots mycket folk och att många hämtade just samma dag. Var till och med smidigt att gå på toa utan allt för lång kö i (fotbolls)arenans katakomber (läs: omklädningsrum).

 Bad några tyskar att fota mig. Resultatet blev väl sådär. Gick till den stora skylten och fick hjälp även där.

 Många var utklädda. Några bättre än andra.

 

Ställde mig ungefär i mitten av startgruppen. Lite snack och sen bar det iväg.

 Banan började platt på asfalt och i skog sen så blev det uppförsbacke med stort U. Vi skulle upp på toppen av berget och observationsplatsen. Jag kommer ihåg Berlin som platt, iaf Berlin marathon. Det här loppet var allt annat än platt med två massiva uppförsbackar.

 Om det är jobbigt att springa i fleece när det är rätt varmt så ska ni veta att det är ännu mer skitjobbigt att springa uppförsbacke i den utstyrseln. 

 Det var många barn som blev glada när de såg "Rudolf" komma. På halva vägen stod ett barn med sin far. När jag kom pekade det och utbrast: ein clown! (En clown.) Pappan korrigerade barnet och sa att det var ein renntier =rådjur/springdjur.

 Väl uppe på toppen, där vi också vände ner, var det ganska många som stod och hejade. Det var peppande. Och så hann man njuta ungefär några sekunder av den otroliga utsiken. Att det fanns selfieramar man kunde fota sig med såg jag först dagen efter när bilder lagts ut på sociala medier.

 Nerspringet för berget skedde inledningsvis på singelstig. Ingen möjlighet att springa om där inte. Det blev dock bredare längre ner.

 Så blev det en vända i skogen där vi också mötte andra som sprungit längre än vi. Det var betydligt mer mentalt stabilt att möta andra gången då det ju var vi som sprungit längst.

 Jag var rätt trött när jag kom i mål. Jag tror det mest berodde på fel klädsel för det var skitvarmt även denna gång. 

 I mål fick vi medalj och "Pfannkuchen", som berlinfolket säger. Jag kallar de "Krapfen", för det heter de i Österrike och södra delarna av Tyskland. Kärt barn har många namn och man kan även säga Berliner. Svenskar kallar det munk eller syltmunk.

Jag var där ensam (jmfr: kompisgäng) och hade således ingen att mingla med. Så det var rätt trist att vara där. Jag åt och drack upp och begav mig sedan tillbaka till de andra (far, mor och mina barn) på hotellet.

 10 km i fint väder. Termometern stod på 2°C och med kyleffekt av vinden skulle det kännas som -1°C. Jag kände det som typ 24°C. 

 Tiden 59:33 är jag jädrar i mig jättenöjd med. Att klara under timmen i den varma overallen. Wow!

 Kom i mål som nr 14 of 80 min ålderskategori (kvinnor 45-49). Plats 189 av 686 av alla kvinnor är jag ocksåstolt över. Sett till alla 10 km-löpare placerad jag mig på plats 870 av 1830.

Berlin dag 2 (lördag)

28/9 -24

 Vi hade på förhand anmält oss till Generali 5k. Det var första gången det arrangerades. Tidigare hade de haft något slags morgonlöpning i sakta gemak för att passa alla.

 Efter ett fantastiskt lopp, som du kan läsa om här, tog vi oss tillbaka till hotellet, via ett fotostopp vid Brandenburger Tor.

Nathalie skulle med bussightseeingen och jag tog tillfället att bara chilla en stund. Passade på att kolla på mina inköp från mässan.

När Nathalie var tillbaka tog vi en promenad i stadskärnan.

 Första stopp blev en godisbutik, Haribo. Där föll jag för frestelsen och köpte en överraskningslåda med 4 kg okänt godis i. Det blev ett bra träningspass att bära runt på den lådan.

 Så var vi inne i Legobutiken och KaDeWe. Vi köpte inget i någon av de butikerna, speciellt inte KaDeWe som jag skulle vilja likna med Harrod's i London; många våningar och det mesta kändes "snoffsigt" och alldeles för dyrt. Men titta var/är gratis.

 Längre ner på gatan ligger Gedächtnis Kirche. Det ska, enligt mamma, vara vackert där inne. Tyvärr kunde vi inte gå in pga en pågående konsert. Istället gick vi och åt på KFC. Det blev inget kulinariskt och kebaben igår var mycket godare.

 På promenaden tillbaka till hotellet infann sig glassbegär. Hade valt glass och letat fram alla de mynt som behövdes, men så hade  killen i kiosken inte satt ut de nya priserna. Det blev ingen glass.

 Avslutade dagen med att plåstra om skavsåret på foten. Ska bli intressant att ta sig dryga fyra mil med det.

Sedan prep för maraton, dvs lägga fram kläder etc som sak med. Till sist uppdatera jag sociala medier för mitt eget minne skull.

God natt. 

trofé ladies open 2024

 Var på en trevlig tennistävling bara för tjejer/kvinnor. Trofé ladies open i Sandared utanför Borås.

 När jag anlände och anmälde min ankomst fick jag en goodie bag med sponsorgrejer, bara det, jättetrevligt.

 Inför anmälan till denna tävling sökte jag en dubbelpartner, för jag ville spela en singelklass och en dubbelklass. Två kunde inte den helgen och en ville inte fast hon skulle vara med i tävlingen. Så jag anmälde mig till två singelklasser, damsingel motion (DSmotion) och damsingel för de 45 år och äldre (DS45+). Det var påfrestande men roligt och säkert något jag gör igen. För precis som att föda barn så minns jag inte det jobbiga/smärtan utan bara det som var bra och roligt och gör då om det. 😆🤪

Fredag 30/8: 

 DS45+ och 1/8-delsfinal mot Pernilla Bruhn, Alingsås TK. 

 Första set var jämt men vi följdes åt. Dock lät jag motståndaren ta ledningen, som jag har en ovana att låta göra. Trots detta lyckades jag leda setet med 6-5 40-15. Hur det kom sig lyckades jag inte ta gemet. Förbannade mig själv att ja slarvade bort sista gemet i första set så det blev tiebreak. Skärpte till mig i tiebreak men gjorde samma sak där som setet generellt, lät motståndaren ta ledningen men jobbade mig tillbaka och vann.

 Vid min ledning med 1-0 i andra set tyckte vi  det var lite för mörkt att spela ute och vi flyttade in. Två timmar senare vann jag matchen 7-6(6), 6-3.

Lördag 31/8:

 Hade planerat att sova i bilen men hur det kom sig fick jag erbjudande att flytta min madrass inomhus. Jag tackade tacksamt och  ödmjukt ja till det.

 DSmotion: Kvartsfinal mot Josefin Eriksson(49), Alingsås TK. Titelförsvarare.

 Siffrorna speglar INTE matchen alls. Mötte en riktig pusher och fast jag la om spelet så lyckades jag inte knyta ihop gemen. Ledde många av dem och de flesta gick till fördel. Hade några riktigt långa gem, ett tog säkert 10 minuter fram och tillbaka. Förlust 0-6, 0-6.

 Josefin vann klassen föregående år och vann även finalen detta år. Ska man förlora är det mot den som sedan vinner hela klassen. Förlusten känns lite bättre på något sätt.

 Någon timme senare:

 DS45+: Kvartsfinal mot Emma Andersson, IS Göta, en kvinna jag en gång spelat fotboll med i Råå IF.

 Vann första set ganska komfortabelt.

 Började andra set bra med att vinna första gemet. Sedan 1-1. Ledde med 2-1 sedan började jag slarva ordentligt i kombination med att Emma spelade bra. Vips låg jag under med 2-4. Lyckades ta mig samman och reducera till 4-4. Emma tog ledn:gen men jag reducerade till 5 lika. Gemen var jämna och duellerna långa. Jag drog det längsta strå't. Vann 6-3, 7-5.

Söndag 1/9:

 Trött i kroppen var bara förnamnet efter fem timmars spel på två dagar. (Har inte haft tid att träna tennis i sommar.) Sov dock bättre denna natt än den föregående. 

 DS45+: Semifinal mot Marie Carlsson, Habo Tennisförening.

Ännu en match där resultatsiffrorna inte speglade matchen. Jag var inte alls utspelad trots att motståndaren var mer placeringssäker än jag. Typ inget gem var "nollat", utan åtminstone 15 till mig. Förlust 0-6, 1-6.

 Marie vann senare finalen. Som jag skrev tidigare, förlusten känns på något sätt mer  hedersamt då.

 Spelade mig till en tredje plats i DS45+. Lite otippat då jag på förhand trodde att jag skulle gå vidare till slutspel i motionsklassen, där jag var andraseedad.

En tjocktröja, tre strumpor och två

tvättpåsar fanns i sponsorpåsen. Tack. 💙

 En mycket trevlig helg där jag fått många nya tennisvänner, främst från västkusten; Sandared, Varberg, GLTK, IS Göta m fl. Två av dem ville att jag skulle flytta och spela seriespel med dem istället. 

Nostalgi 1

  Jag har massa grejer, som jag nu rensar i. Bland dessa pryttlar hittar jag ibland guldkorn som jag inte använt på cirka 35 år. Jag har ingen egentlig intention att börja använda de heller men jag kan av förklarliga skäl inte slänga dem heller.

 Pryl nummer 1:

 Nintendo 8-bitar (och originalkartong) med några spel med tillhörande lilla TV jag hade på mitt flickrum.

 Pryl nummer 2:

  Min Lilla Sportspegeln-t-shirt. Hur cool som helst, speciellt som att jag tävlade i studion.

 Pryl nummer 3:

  Min samling av autografer. Den innehåller  en del "tunga" namn som Astrid Lindgren, Börje Salming och Lasse Åberg.

Astrid Lindgren

Lasse Åberg

Robert Broberg

Börje Salming