Örebro parkrun - race report

28/5 2025 

 Extrainsatt parkrun tack vare Kristi himmelsfärds dag och jag passade på att åka till Örebro parkrun. En av de fem jag har kvar att göra i Sverige. 

 Behövde gå upp redan klockan 06 för att hinna köra upp. Det visade sig sedan att jag missbedömt tiden det tog att köra så jag kom i riktigt god tid. Mina vänner från Billdalsparkens parkrun var också i tid och stod med sin bil på parkeringen och vänta när jag kom. De hade dock bott på hotell i Örebro så de behövde inte starta lika tidigt. Alltid lika trevligt att träffa Anna-Carin och Jan.

 Tillsammans gick vi till startområdet där volontärerna just hade börjat sätta upp start-/målområdet. Medan vi inväntade genomgången före start så inspekterade vi banan samt tog bilder och pratade med både inhemska och turister. Bland annat pratade vi med några från UK och Australien.

 Genomgången hölls på knagglig engelska (eftersom det fanns utländska besökare/deltagare/turister) och när språkkunskapen tröt blev det på svenska. Stackars utländska turister. Vi fick iaf information om banan och att en fotograf var utplacerad efter ca en kilometer.

 Så gick starten och alla rusade iväg.

 Banan var vacker, tycker jag, och ganska platt. Trots att det bara var en sjö så är det härligt springa vid vatten. Stigningen som fanns var över en bro, som vi sprang över två gånger.

 Kändes som om jag höll ett rätt bra tempo. Tämligen snabbt men ändå hanterbart. Men som vanligt kroknar jag runt fyra kilometer och släppte förbi några löpare jag lyckats passera och hålla bakom mig.

 En av dessa var bl a en ganska ung tjej, som av tröjan att döma tränar löpning. Men jag bestämde mig för att ta hjälp av henne och ha som hare sista biten. Mest för att undvika att hjärnspökena skulle få sin vilja igenom och jag skulle gå. 

Det slutade med att hon och jag hade en spurtstrid in i mål. Tjejen vann men inte med så många sekunder. Tack för hjälpen!

 Väl i mål glömde jag stänga av klockan. Eller jag vet att jag stängde av den men måste ha råkat blippa på den igen. Och så tog jag tag i uppgiften att sortera alla brickor/tokens som låg huller om buller. På så sätt fick jag även en trevlig volontärcredit denna lördagen också.

 Jag har två favoritsysslor som volontär; sistagångare/tailwalker och sortering av brickor/token sorter. 

 Väldigt trevligt att stå i målfållan och prata med folk. Pratade mest med skannaren och en tjej från Australien, som också sorterade tokens med mig. Dock var det väldigt mycket mygg som störde.

 När alla kommit imål så tog vi oss till kafét (naturens hus) och fikade. Jag nöjde mig med en glass denna gång. 

 När vi gick från kafét såg jag en trollslända på väggen. De är sannerligen inte lätta att fotografera, men denna satt still och jag fick några bra närbilder.

 Så sa jag hejdå till mina göteborgska vänner och körde jag mot Stockholm, för på lördag är det Stockholm maraton. 

 Nu har jag fyra svenska parkrun kvar tills jag gjort alla. Tre i Stockholm; Haga, Judarskogen (Bromma) och Huddinge och ett i Småland, Växsjösjön. Får se när det blir tillfälle att besöka dem.

Vädret var bra; 14°C (13), 3(7) m/s och det var min runstreak dag nr. 1976.

Event no. 327
Finished 17 of 60 runners (tailwalker incl.). No. 3 in my gender and 1st in my age category. Age-grading 63.56%.
Time: 25:45
⬇️
42 Parkrun in total, 1st at Örebro parkrun. 17th time I was volunteering and 1st time here at Örebro parkrun.

Vänner 2

 Vi (som inte längre är vi) umgicks inte med så många vänner men de vi umgicks med var sådana han lärt känna först, aka hans vänner. Det var aåna som kom på besök en hel helg.

 Mina vänner var vi aldrig med, ibland träffade jag dem, men väldigt sällan egentligen.

 Några få lärde vi känna gemensamt. Då var det jag som tog första kontakten och han "tog över" umgänget.

 Nu är det viktigare än någonsin att träffa de som faktiskt är mina vänner. Under julen passade jag därför på att träffa både Caroline S och Maggan. Maggan, visade det sig, att jag inte mött sedan min dotter var några månader gammal. Idag är hon femton år.

Vänner

 Denna sommar har jag fått många nya vänner.

 Jag var i Trosa och spelade en tennisturnering och fick nya vänner från Ungern. De har bott i Sverige i tio år dock. Tjejen, som jag mötte i finalen, ville spela dubbel med mig i nån tävling framöver. 

 Senare åkte jag till Skåne för att titta på tennis, Nordea Open. Egentligen ville jag vara funktionär, som tidigare år, men pga att R. Nadal var med så var alla "funkis"-platser fyllda. De ville inte ha min hjälp. 

 Satte mig på läktaren och började prata med de som satt bredvid. Det var ett yngre par i 25-årsåldern från Rumänien. Han var läkare och hon tandläkare. Vi träffades flera gånger och dagar där på tennisområdet.

 I Skåne bor jag hos mina föräldrar. De var dock i Österrike just när jag var i deras hus. Däremot så "skickade" de en yngre Österrikisk kille till mig. Sonen till vänners barn ville åka till Sverige några dagar och skulle bo i föräldrarnas hus. Daniel, som ynglingen heter, var 23 år och mycket trevlig. Vi paddlade bl a kajak i fem timmar. 

 I slutet av sommaren blev jag vän med mammas polska väninna och hennes son. Jag gjorde tappra försök att lära mig polska men det var inte så framgångsrikt. Lärde mig några ord iaf och förutom ordet för "kossa" (krowka) som jag kunde sedan tidigare (och förlåt mig, jag vet inte hur orden stavas), lärde jag mig orden för

glass -  lody, 

kossor - krowki, 

ja - tak, 

du kan - można

 Jag kommer inte kunna lära mig polska och jag har aldrig varit i landet. Nu har jag iaf två anledningar att åka till Polen på semester. 

 Åkte på sommarens andra tennistävling och fick många nya tennisvänner. De var från Sandared (Borås), Varberg, Helsingborg, Göteborg och Kungsbacka. Två av dem tyckte att jag skulle ansluta deras tennisklubb och spela serie med dem. Om jag flyttar i närheten av GLTK eller IS Göta ska jag definitivt ta kontakt med de klubbarna.

trofé ladies open 2024

 Var på en trevlig tennistävling bara för tjejer/kvinnor. Trofé ladies open i Sandared utanför Borås.

 När jag anlände och anmälde min ankomst fick jag en goodie bag med sponsorgrejer, bara det, jättetrevligt.

 Inför anmälan till denna tävling sökte jag en dubbelpartner, för jag ville spela en singelklass och en dubbelklass. Två kunde inte den helgen och en ville inte fast hon skulle vara med i tävlingen. Så jag anmälde mig till två singelklasser, damsingel motion (DSmotion) och damsingel för de 45 år och äldre (DS45+). Det var påfrestande men roligt och säkert något jag gör igen. För precis som att föda barn så minns jag inte det jobbiga/smärtan utan bara det som var bra och roligt och gör då om det. 😆🤪

Fredag 30/8: 

 DS45+ och 1/8-delsfinal mot Pernilla Bruhn, Alingsås TK. 

 Första set var jämt men vi följdes åt. Dock lät jag motståndaren ta ledningen, som jag har en ovana att låta göra. Trots detta lyckades jag leda setet med 6-5 40-15. Hur det kom sig lyckades jag inte ta gemet. Förbannade mig själv att ja slarvade bort sista gemet i första set så det blev tiebreak. Skärpte till mig i tiebreak men gjorde samma sak där som setet generellt, lät motståndaren ta ledningen men jobbade mig tillbaka och vann.

 Vid min ledning med 1-0 i andra set tyckte vi  det var lite för mörkt att spela ute och vi flyttade in. Två timmar senare vann jag matchen 7-6(6), 6-3.

Lördag 31/8:

 Hade planerat att sova i bilen men hur det kom sig fick jag erbjudande att flytta min madrass inomhus. Jag tackade tacksamt och  ödmjukt ja till det.

 DSmotion: Kvartsfinal mot Josefin Eriksson(49), Alingsås TK. Titelförsvarare.

 Siffrorna speglar INTE matchen alls. Mötte en riktig pusher och fast jag la om spelet så lyckades jag inte knyta ihop gemen. Ledde många av dem och de flesta gick till fördel. Hade några riktigt långa gem, ett tog säkert 10 minuter fram och tillbaka. Förlust 0-6, 0-6.

 Josefin vann klassen föregående år och vann även finalen detta år. Ska man förlora är det mot den som sedan vinner hela klassen. Förlusten känns lite bättre på något sätt.

 Någon timme senare:

 DS45+: Kvartsfinal mot Emma Andersson, IS Göta, en kvinna jag en gång spelat fotboll med i Råå IF.

 Vann första set ganska komfortabelt.

 Började andra set bra med att vinna första gemet. Sedan 1-1. Ledde med 2-1 sedan började jag slarva ordentligt i kombination med att Emma spelade bra. Vips låg jag under med 2-4. Lyckades ta mig samman och reducera till 4-4. Emma tog ledn:gen men jag reducerade till 5 lika. Gemen var jämna och duellerna långa. Jag drog det längsta strå't. Vann 6-3, 7-5.

Söndag 1/9:

 Trött i kroppen var bara förnamnet efter fem timmars spel på två dagar. (Har inte haft tid att träna tennis i sommar.) Sov dock bättre denna natt än den föregående. 

 DS45+: Semifinal mot Marie Carlsson, Habo Tennisförening.

Ännu en match där resultatsiffrorna inte speglade matchen. Jag var inte alls utspelad trots att motståndaren var mer placeringssäker än jag. Typ inget gem var "nollat", utan åtminstone 15 till mig. Förlust 0-6, 1-6.

 Marie vann senare finalen. Som jag skrev tidigare, förlusten känns på något sätt mer  hedersamt då.

 Spelade mig till en tredje plats i DS45+. Lite otippat då jag på förhand trodde att jag skulle gå vidare till slutspel i motionsklassen, där jag var andraseedad.

En tjocktröja, tre strumpor och två

tvättpåsar fanns i sponsorpåsen. Tack. 💙

 En mycket trevlig helg där jag fått många nya tennisvänner, främst från västkusten; Sandared, Varberg, GLTK, IS Göta m fl. Två av dem ville att jag skulle flytta och spela seriespel med dem istället. 

Bara sig själv

 Har varit nere Skåne på egen hand medan de andra var i Portugal. Det var rätt nice att bara ha sig själv att ta hänsyn till. Dock lite tråkigt att inte ha någon att dela upplevelse och intryck med.

 Jag önskar egentligen bara att jag kunde bo på en ort 34 mil söderut istf kvar där jag bor samt att jag hade lite mer inkomst. 

Jag behöver ett deltidsjobb helt enkelt. 

Göteborgsvarvet 2024 - race report

 Det blev annorlunda iår. Jag brukar ha förmånen att kunna bo hos svärföräldrarna i Västra Frölunda/Fiskebäck. Tre veckor före loppet tyckte gubbj**ln det var olämpligt så han bokade hotell åt mig samtliga dagar den helgen.

 Hotellet han valde, utan min inblasndning och förmodligen det enda där det fanns något ledigt, låg praktiskt nog vid Åbytravet. Från Åbytravet går gratis shuttelbussar till starten. Så det enda jag behöver betala är parkering om 60 kr/dygn. Osäkert om gubbj**ln visste om detta då han tipsade om kollektivtrafik när han vidarebefordrade bokningen.

Dagen före

 Körde till Göteborg ensam. Skönt på sitt vis. Tog sikte på hotellet för att ha incheckningen gjord och slippa stressa över att komma sent etc.

 Efter en liten paus på rummet tog jag mig så till nummerlappsutdelningen. På expot sammanstrålade jag med Nathalie och hennes bror. Jag lämnade över hennes diademflaggor jag köpt åt henne sen strosade vi omkring och letade underkläder till N. Hon hade oturligt glömt att packa med ombyte. 

 Efter ett långt tag så sa jag att jag behövde åka. Jag hade blivit inbjuden till Anna-Carin och Jan på fika/fredagshäng. Anna-Carin och Janne har jag lärt känna via Billdalparkens Parkrun. Det var mycket trevliga att umgås med dem och tiden gick alldeles för fort. Vid 2130 rundade jag av.

 Köpte lite snabbmat på hemvägen. Måste grunda med lite salt också.

 Letade upp platsen för shuttelbussarna och preppade mina saker.

 På natten gick jag ut för att hämta något jag glömt i bilen.  Då kom två tjejer indansande. De tillhörde tävlingsledningen såg jag på akriditeringen. Småpratade lite och fick tips om att dricka ordentligt samt skippa alla målsättningar för det kommer bli varmt. Den där sub2 får vänta ytterligare år.  Det är inte rätt förutsättningar iår. Prognosen lovar 26-27 grader och sol. Varmare än New York, vars värme vi inte heller var tränade för.

Loppdag

 Vaknade av mig själv efter sex timmar. Typiskt, jag som skulle sova iaf åtta timmar. Åt en trevlig hotellfrukost samt ringde och gratulerade mamma på födelsedagen.

 Hann chilla några timmar på rummet.  Hade fin utsikt över kön till bussarna. Kön växte sig snabbt lång. Bestämde mig att gå ner vid 12 och ställa mig i kön. 

 På bussen satte jag mig längst fram bredvid en tjej. Hon var trevlig att prata med. Jag har en förmåga att börja prata med okända mest hela tiden. Inte för att jag orkar utan för att jag är nyfiken på vad det är för person. Jag frågade om hon åkt denna buss förut och de hade hon eftersom hon inte var härifrån. Följdfrågan blev ju direkt var hon var ifrån och hon svarade 30 km öster om Jönköping. Jag tänkte en splittsekund och drog till med. Bor du i Ydre? Hon blev jätteglad sken upp och sa: Ja! Hur visste du det. Det är ingen som vet var Ydre ligger där i södra Östergötland. Då kände jag mig allmänbildad och kunnig.

 Framme vid startområdet satte jag mig i skuggan och invänta start. Där från min plats hörde och såg jag när elitledet startade.

 Brukar värma upp på grusplanen men skippade det iår. Det var varmt nog att bara vara i solen. I god tid ställde jag mig dock i toakö. Två yngre tjejer var framför mig. De hade inte sällskap med varandra. De hade i gemensamt att det var deras första start i Göteborgsvarvet. De var lite nervösa för det.

 Lämnade min väska, bad en slumpvis utvald att ta min obligatoriska "före-start-bilden". Och så passade jag på att göra lite dynamisk uppvärmning åtminstone. 

 I väntan på att min startgrupp (12) skulle lunka fram till rondellen blev jag lite starstruck. Jag fick nämligen syn på bordtennisspelaren Anna-Karin Ahlquist. Jag hade stor lust att gå fram och prata med henne eftersom jag vet att hon har samma skitsjukdom som jag. Men jag var för feg denna gång. Dessutom såg hon så koncentrerad ut inför starten av sitt halvmaraton att jag inte ville störa. Jag talar om en toppatlet med många Paralympics-, VM- och EM-medaljer. En sådan elitidrottskvinna stör man inte hur som helst.

 Högtalarna dånade ut "Tsunami" vilket var väldigt peppande. Mycket mer pappande än "Kom hem" med Magnus Carlsson. DJn blandade friskt peppiga låtar med mindre peppiga. 

 Starten för grupp 12 gick 1435. Taktiken i dagens lopp var att ta det lugnt...pga värmen. Det höll i 2 kilometer. 🙈 Sen dök nämligen en farthållare för 1:59 upp. Jag visste redan på förhand att någon Sub2 skulle jag inte klara. Men jag följde ändå honom. Jag ville se hur långt jag orkade. Jag orkade i åtta kilometer och det är jag väldigt nöjd med.

 Loppet var helt snurrigt. Jag sprang på ställen jag brukar gå och gick på ställen jag brukar springa. Hisingsbron undantaget, den gick jag uppför som jag brukar nuförtiden. 

 Ett ställe där jag alltid brukar se mig besegrad är Avenyn. Idag bestämde jag mig för att jag minsann skulle springa hela, oavsett hur långsamt det än gick. Och jag fixade det. Det var skijobbigt men jag fixade det.  Sprang uppför hela Avenyn. Väl uppe hos Poseidon gick jag dock runt samtidigt som jag drack vatten.

 Det härliga sommarvädret gjorde att Göteborgarna kom ut och hejade på löparna. Iår var Göteborgsvarvet en riktigt folkfest. Jag har nog aldrig upplevt så mycket publik på Varvet förut. Hela Avenyn kantades av publik. Härligt!

Dippade mycket mentalt de sista fyra kilometerna och gick mer än jag borde ha gjort. På sista kilometern såg jag en förlupen Garmin High Five hand. Den plockade jag upp och satte i ryggslutet. (Ville inte ha den på bild i målfållan.) Den ska jag ge Anna-Carin och Jan, som efterlyste lite såna grejer till "sitt" parkrun".

 Sista uppförsbacken innan upploppet på Slottskogsvallen, vilken jävla skitbacke. Jag tror alltid att jag ska kunna springa den men benen är helt slut. Även detta år gick jag men efter det var det bara slutspurten kvar. Alltid härligt att springa in på Slottskogsvallen och få sin välförtjänta medalj. 

 Arrangören gjorde ett bra drag i att erbjuda salt (NaCl) till löparna vid många (kanske alla?) vätskestationerna. Jag har i tidigare långlopp (Oslo och Köpenhamns marathon) ondgjort mig på att de inte erbjöd salt. Fast jag hade med eget salt, som jag också konsumerade, så tog jag salt på några ställen. Bravo!

Tittar man på statistik från loppet så höll jag ett förvånansvärt jämnt tempo.  Det kändes verkligen inte så längs banan.

 Tog lite tilltugg och satte mig på gräset på Slottskogsvallen och njöt av solen och stämningen. Hade inget speciellt att hasta vidare till. Har man tur dyker det upp någon man känner, eller så pratar men med någon och hoppas att den personen är utåtriktad och vill prata lite.  Beundrade mina skor som var snyggt dekorerade av papier maché.

 Efter ett långt tag utan någon "kändis" i sikte fick jag meddelande från Anna-Carin. Hon undrade om jag träffat/sett till Jan. Det hade jag inte. Och hans nummer hade jag inte heller. Men tack vare A-C fick vi kontakt. Han satt i en trädgård i anslutning till starten och propsade på att jag skulle komma dit. Han satt där med sina vänner från löparklubb och hade eftersnack(s). Trevlig inbjudan jag inte tackar nej till.

 Efter några felnavigeringar hittade jag fram och blev bjuden på pizza, frukt, dryck och annat gott (godis). Det var, som sagt, människor från Jans löparklubb som brukade samlas där före och efter. 

 Väldigt trevligt. Gött snack och mycket gott med pizza, chips med mera. Men vid 19 var jag tvungen att gå. Jag ville inte missa sista bussen tillbaka till Åby. Även om det går att åka kollektivtrafik dit, på egen hand, så är det väldigt praktiskt att bara kliva på en buss man vet tar mig dit jag ska. Trevligt folk hela bunten. De sa att jag var välkommen nästa år också. .  

 Men vi får se om det blir några fler Göteborgsvarvet. Detta var kanske mitt sista på några år*. Jag har generellt sett inte råd att boka in mig på hotell en helg. Detta lopp erbjuder inte logi i skolsal för billig slant så som Lidingöloppet. 

 Ställde jag mig i en jättelång kö till shuttelbussarna som tar oss tillbaka till Åby. Jag ställde mig i tid för att åka med sista turen, tiden gick och sista tid passerades, men de fick snällt beta av kön så alla kom hem/tillbaka.

Trevligt snack på bussen också. Då var det en jämnårig(?) man som var sällskapet. Han var från Lund, men det hördes inte.

 Riktigt gött att duscha och sedan bara lägga sig på sängen och titta på tv och slösurfa på mobilen. Men jag behövde äta något igen. Pizzan, vindruvorn, chips och godiset hade gjort sitt och jag var hungrig igen, 

 Gick sålunda ner till det närbelägna gatuköket. Wow! Vilket ställe. Precis så ska ett gatukök vara. Killen och damen i luckan var mycket trevliga att prata med på kvällskvisten. Stod och tjôta ett bra tag. Dessa två var verkligen rätt personer på rätt ställe. Hoppas de trivs med sin arbetsplats. 

 Sen var det skönt för en trött kropp att keypa ner under täcket. 

Bankarta för årets lopp:

Tid: 2:15:32

*Anna-Carin och Jan har erbjudit mig logi vid nästa års Göteborgsvarvet. Tänk vilka bra vänner jag har.