Sveriges 16:e parkrun

  När jag sprang Boulognerskogen parkrun tidigare i sommar fick jag reda på att det ska startad ett nytt parkrun i Falun.  (Jag har glömt bort att skriva om det här.) Det blir Sveriges 16:e parkrun. 

 Den 16/8 är det provlöpning av banan och den 29/8 är premiärloppet av Kålgården parkrun i Falun.

Dag 16: Parkrun, Jyväskylä, Flygmuseum i Tikkakoski

4/7 2026

Regnet smattrade mot bilen på kvällen, men hellre regn än kottar. Somnade gott ändå. Men kroppen visste att något var på gång för jag vaknade tre gånger och varje gång trodde jag hade försovit mig.

Upp tidigt för Mattilinniemi parkrun i Jyväskylä. Det var en platt bana och jag sprang fortare än jag trodde jag kunde efter två veckor i bil. Däremot var det ett blött parkrun då det ösregnade nästan hela loppet.

Mellan parkrun och parkrunfika gick jag till bilen för att snurra på parkeringsskivan. För trots att parkrunsidan sa att det var betalparkering fanns det några gratis i två timmar. Efter snurren och att jag tog med en torr tröja gick jag tillbaka.
Då hittade jag ett stort rött äpple på parkeringen. Den var tovad och förstås genomblöt. Den torkar. Fin souvenir.

Att ha sin regnjacka var bra packat. Har ju iof använt den varje dag i bilen, som insynsskydd och mot ljusa nätter. Så den var verkligen inte fel att ha med. Lärde mig ett nytt finskt ord: sade. (A:et uttalas som a:et i arm.) Det betyder regn.

Blev en icke-fika på hotellet för mig. Varm choklad gjord på vatten, som jag skulle göra själv ville jag inte betala för. Men fikat löste sig då en man får parkrunet ville fika med mig på stan. Han var nyfiken på hur man åker till Sverige bäst. (Han var från Nigeria men pluggade i Jyväskylä och behövde förnya sitt pass på ambassaden.)

Vi bestämde träff i hamnen men först behövde jag duscha.

Siktade som ofta på tennisklubben. Men icke. Såg inte ens ut att ha omklädningsrum. Fanns dock någon slags arena bredvid. Jo då, både gym, badminton, padel, hockey, innebandy och säkert mer. Jag sa hej till tjejen i receptionen och smet in. Helt omöjligt att lista ut vad som var omklädningsrum eller annat rum (typ städskrubb, maskinrum etc). Hittade ett stort tomt omklädningsrum som jag anektera en stund. Var visst för innebandylag eller golvboll, som översättningen gjordes till.

När jag duschat, fick jag se solen en kort stund.

Köpte glassfika och hade trevligt samtal med TY, som han kallas.

Snurrade lite i centrum. Regnade så hade inte jättelust att ut och traska. Ett stort bygge spärrade av stora delar av centrum och det fanns vägar man inte fick köra. Ganska mycket som hemma. Jyväskylä har något färre invånare än min bostadsort, typ 150 000. Var blandade hus, moderna och gamla i trä. Inget extraordinärt som i Porvoo/Borgå. Kända personer från Jyväskylä: Alvar Aalto (arkitekt) och Tommi Mäkinen (rallyförare). Jyväskylä är strikt enspråkigt, dvs finska.

Efter den oväntade fikan åkte jag så iväg till grannorten Tikkakoski för att titta på mellersta Finlands Flygmuseum. Chefen för museet, Kai, hade tyvärr hunnit gå. Killen i receptionen sa att Kai väntat hela dagen. Men jag sa till min far att jag inte kommer dit före kl 15, måste blivit en liten kommunikationsmiss.

Ett trevligt museum. Fick pausa en stund och ladda mobilen eftersom mycket text var på finska. Många flygplan var det. En DC 3: a hängde i taket och jag såg både svenska Safir och Draken. Finlands försvar bytte från MIG 13 till Draken en gång i tiden. Detta för att Draken var ett "allväders"-plan.

Det mest mystiska var den lilla uppstoppade fågeln som hängde i ett hörn. Med egen skylt och allt. Men det var bara en fågelsort.

Efter två timmar i museet, körning söderut igen. På måndag går båten hem. Då måste jag vara i Naantali/Nådendal.

På väg till Jyväskylä tyckte jag det var något "fishy" med bränsleförbrukningen. Den var ovanligt hög för den hastighet jag höll. Till finländarnas förtret ligger jag och "fiskör" i 80 km/h, på hundraväg), mest för att spara bränsle men också för att jag inte har bråttom. Jag hoppas de är gladare när fartkameran dyker upp, för det gör den ganska snart efter hastighetssäkning. Nåja, nu när jag körde söder ut körde jag totalt 190 km, den estimerade sträckan att kunna köra ytterligare ökade med 20 km från vad jag hade när jag startade. Från 500 km kvar, 19 mil senare 520 km kvar. Jag inte för avsikt att tanka mer i Finland. 

Vilken större ort har jag ännu inte besökt? Den besöker jag imorgon. ;)

Lite mer om parkrun Bregenz

 Hittade ett facebookinlägg med lite mer information om parkrun i Bregenz. Det betyder iaf att det är på gång. Rykten stämmer med andra ord. Lukas post är daterat februari. Klart att de i Innsbruck inte visste något om detta då (i november).

Det kommer,om de hittar en run director, vara i Hard lite sydväst om själva stan Bregenz. Jag vet inte exakt var. Frågade Lukas, eftersom han skrev att rutten/banan var klar. Har inte fått svar ännu.

Jag vet inte bansträckningen men jag har tittat på kartan och jag GISSAR att det blir något sånt här. En tvåvarvsbana ute vid Stedepark.

Dels för att det finns både parkering och kafé i nära anslutning till start/mål. Det är en enkel bana utan för många korsningar som kan skapa felspring. Och det faktum att det finns busshållplatser gör att turister, utan bil, kan ta sig dit. Återstår att se var och hur banan blir.

Nytt parkrun i Österrike

 På dagens parkrun i Billdalsparken mötte jag två trevliga norska tjejer som jag mötte redan förra veckan på Greveskogen parkrun i Norge. Jag pratade inte så mycket med dem då men desto mer idag.

 Den ena av dem bodde sedan 20 år i Wien. Jag frågade vilka av de Österrikiska parkrun hon gjort. Det var inte så många eftersom det är långt att åka. Jag förstår precis. Sen sa hon något som gjorde mig VÄLDIGT glad. Och jag hoppas hon har rätt. Hon sa att det ska starta ett parkrun i Bregenz.  😍

Det närmaste parkrunet, räknat från där jag brukar hålla till, i Österrike tar tre timmar att åka till med bil. Att köra till Bregenz tar max 45 minuter. En signifikant skillnad i tid.

Det finns just nu parkrun som ligger närmare än tre timmar med bil, de ligger dock i Tyskland. Det närmaste är ca 1,5 timme bort och det andra 2 timmar, om man kör via Schweiz OCH har motorvägsvignette där.

Att ha ett parkrun i Bregenz är ur min synvinkel jättebra.

Jag är hemskt nyfiken på mer info om detta. Var ska det vara i staden? När startar det? När kan jag åka ner och springa det?

Premiär Gävle parkrun

  Idag hade Boulognerskogen parkrun i Gävle sitt första event. Jag är i Norge så jag kunde inte vara med.

Parkrun nr 15 i Sverige

 Nu är det officiellt att Boulognerskogen parkrun i Gävle kommer ha sitt första event 16 maj.

Jag själv kommer inte att vara där eftersom jag har andra planer för Kristi himmelsfärdshelgen.

1:a april 2026

 Första april 2026.

Lite av det jag sett på sociala medier.

Snart Gävle parkrun

  Idag var det testlöpning för Sveriges kommande parkrun, det 15:e i ordningen. 

 Inom en snar framtid kommer det startas ett parkrun i Gävle. Arbetsnamnet är Gävle parkrun men kommer troligtvis heta Boulognerskogen parkrun eftersom bana går i Boulognerskogen.

 Mer om detta parkrun vet jag inte. Vill man veta mer får man besöka deras facebooksida.

Valentines parkrun, England, UK - race report

 14/2 -26 London 

 Eftersom Valentine's Day (Alla Hjärtans Dag) är på en lördag iår visste jag att just detta parkrun skulle bli välbesökt just denna dag.

 Senast jag sprang ett parkrun i London var det runt 500 deltagare och då var det en vanlig sketen lördag i augusti. Har sett på sociala medier att välbesökta parkrun, t ex Bushy park, har haft över 1000 deltagare. Hur många som skulle komma idag var svårt att förutspå, men jag var säker på att många skulle ta tillfället.

 Gick till Valentines Park i god tid för att kunna hinna mingla. Att hasta in i sista stund har aldrig varit min tekopp. 

 Morgonen var kylig men det var ändå plusrader. Solen sken föredömligt. Jag tog med en svensk flagga för att mina vänner lättare skulle se mig.

 Var på plats i parken ca 0820 och jag var inte först. Hittade direkt två tjejer som också fyllde år. Gratulerade såklart och stod och pratade en stund. Så kom en Alexander som kunde svenska. Han hade pluggat i Sverige. Han var ursprungligen från Ryssland men bodde sedan många år i Fulham.

 Briefingen, som de föredömligt gjorde två gånger pga många deltagare, var underhållande. De som kom i par ombads att vara säker på att lämna med samma partner. De hade också en teckenspråkstolk, något jag bara sett i volontärlistan att man kan volontera som.

Mannen ovan heter Alexander. Han kom fram till mig och berättade, på svenska, att han pluggat i Sverige. Han var från Ryssland med bodde i London. 

 Hittade också mina vänner Issy och Jonathan, de jag lärde känna på parkrun i Nederländerna. Nu gick tiden väldigt fort och jag missade starten lite grann där vi stod och pratade. Jag hade förberett klockan på löpning. På något magiskt sätt satte min klocka igång på startskottet. Verkar osannolikt men kanske att någon annans klocka styrde den just då?

 Det var mycket folk och alltså ganska trångt i starten, men funkade tills jag skulle ta ta ett foto och Bam! Det tog tvärstopp. Jag sprang in i en bänk och föll dubbelvikt över den. Från springandes till 0 på en splitsekund.  Tack och lov klarade jag mig med några få små sår på handen. Blev mest överraskad och överrumplad.

 Där det gick att springa i sin egen takt använde jag Alexander som pacer tills vi sprang och pratade med varandra istället. Så småningom kom också Jonathan ikapp. Han såg min flagga och "jagade" den.

 Valentines parkrun är en tvåvarvsbana i Valentines park. Ingen trängde sig eller knuffades trots mycket folk och en flaskhals vi passerade två gånger. Favoritdelen var när vi passerade tennisbanorna trots en 90-graderssväng just där.

 När jag efter två varv svängde runt huset och upp på målrakan blev det överraskande tvärstopp igen. Nu var det inget jag sprang in i utan kö (!) fram till målet. Då stod min klocka på 30:40 min. Det var bara att stanna i kön och ha trevligt med de runt omkring sig. Kön till målet var för mig 250 meter, men den blev snabbt mycket längre. Kön tog mig 11 min tills att korsade mållinjen. Sluttid 41 min. Men jag hann i mål före poletterna tog slut. Det var det många som inte gjorde.

 Efter målgång hittade Iain och Ann. De hade varit kloka och startat långt fram. Medan Ann hjälpte till att dela ut poletter stod jag i ytterligare en lång kö med Jonathan, denna gång till popup-skylten. Att missa foto med den vore tjänstefel.

 Jag pratade också lite kort med rundirection för dagen och andra trevlig volontärer.

 Issy hade bakat en god morotskaka hon bjöd på. Så passade Issy på att lägga något i min ryggsäck.

 Vi hade kommit lite olika i hur "färdiga" vi var med parkrun så vi bestämde att Issy, Jonathan och jag skulle sammanstråla med Iain och Ann på puben the Great Spoon i närheten. När vi fotat oss färdigt och tog oss bort hittade vi inte I och A. Vi beställde trots det mat. Efter en timme och vi fortfarande inte hade fått någon mat, gick. J frågade vad som (inte) händer. Det visade sig att det skulle ta ytterligare 45 min. Då annullerade vi vår beställning och gick. 

 Men jag hann träffa Iain en kort sväng iaf och han och Ann fick en nyckelring av mig. Issy och Jonathan fick också varsin. 

 Det tog till sena kvällen innan resultatet kom in. Helt otroliga 2333 deltagare. Wow! Det är rekorddeltagande i parkrun en vanlig lördag. Bushy park har de andra rekordet.

 På hotellrummet kollade jag också vad Issy lagt i min väska. Det visade sig vara ett födelsedagskort, så gulligt. Blev riktigt glad för det. Blev också glad för det sms jag fick av dottern. Less is more. Det stod enkom "Grattis"

 Och så åt jag donuts:en jag köpte under gårdagskvällen. De fick tjänstgöra som födelsedagstårta.

Lite annat från loppet: