Hedrad

  Denna bild är inte jättespontan.

 Efter Helsingborg Marathon letade jag upp fotografen vid målet och bad honom ta denna bild på mig.

 

 Jag känner mig hedrad att de använder den i reklamsammanhang för loppet. Jag är ingen snabb löpare och jag är inte en professionell fotograf, men tydligen gillas min fotoidé och min (färg)glada tröja.

Parkrun på gång i Vorarlberg

 Hittade parkrun Österreich på facebook, för jag är väldigt nyfiken på hur det går med parkrunplanerna i de västra delarna av landet.

Jag har skrivit om detta tidigare. Första gången jag hörde talas om planerna.

Vad jag hittade med lite efterforskning.

 Så såg jag denna post:

 Den posten gjorde mig väldigt glad. Inte bara för att ryktet säger att det ska bli ett parkrun utan för att der verkligen är på gång, dessutom två(!) stycken. "Aufbau" betyder uppbyggnad.

 Eftersom jag planerar att åka ner till nyår hoppas jag att det kommer igång ganska snart så att jag får möjligheten att springa dem. 

Falafel

 För länge sedan tittade jag på programmet Uppdrag Mat med Mauri. I ett program skulle han hitta den bästa falafeln. Programmet ligger på Youtube 

https://youtu.be/bcTRwvUYaZg?is=ndOMgkpZA50FanjP

 Han testade fyra olika falafelsäljare; en i Stockholm och tre i Malmö. Vinnaren blev Falefel by Youssif. 

 När jag pluggade i Malmö åt jag goda falafelrullar, men det var inte Youssifs.

 Öppettiderna är inte så att jag kan svänga förbi när jag är här, om man som jag inte bor i Malmö. Det är t ex inte öppet på helgerna och stänger redan kl 15 på vardagar. 

 Idag, dagen före Malmö Marathon, hade jag chansen att testa om ryktet att Youssif gör den bästa falafeln stämde, så jag körde dit.

 Foodtrucken ligger i ett industriområde, inte helt lätt att ta sig till egentligen. Har man bil blir det enklare att hitta Stenyxegatan 24.

 Jag kom vid 14-tiden och lunchrusningen  var över. Sa hej och sa att jag skulle se om ryktet stämde. Du ska få smaka, sa han och så fick jag till och med ett smakprov på en falafel före jag beställde. Han, det var självaste Youssif det. 

 Nu har ju jag inte ätit massor med falafel och kan jämföra med, det närmaste är den jag åt på Lidingö förra helgen. Kan avslöja att Youssifs falafel spelar i högsta ligan (och den på Lidingö i korpserien).

 Jag var inte ens hungrig när jag beställde min falafelrulle men den var supergod att jag åt upp allt med belåtenhet.

 Nästa gång jag är i Malmö en vardag före klockan 15, och är hungrig, vet jag precis var jag ska äta.

Min son Majsan

 Son: -Mamma!

Jag: -Ja.

Son: -I love you!

Jag: -I love you too, my son!

...

Son: -Jag heter inte Majsan...

Löparfamiljen

 En löparhelg på Lidingö är till ända även iår. Jag ser fram emot denna helg av många anledningar, alla branta backar är inte en av dem, men samvaro med andra likasinnade, utmaningen, stämningen med mera.

 Här träffar jag människor som gillar göra det jag gillar att göra och det spelar ingen roll om de springer 30 km på 2 timmar och en halvtimme eller är en av de som kämpar längst tid i spåret. Vi (de allra flesta iaf) är där för att utmana oss själva, inte jämföra oss med andra.

 Jag ser fram emot att träffa vänner. Både de jag känt lite längre och de jag precis lärt känna. De allra flesta träffar jag i princip bara en gång per år och det är här denna helg. Alla är vänner. Vissa år får man dessutom vänner.

 Detta år känns det som jag har träffat eller träffat på fler jag känner och fler bekanta än någonsin. 

 Jag kommer förmodligen inte komma ihåg att nämna alla och jag har dessutom haft många spontana korta trevliga samtal med okända.

 Jag kom till Hersby gymnasium en halvtimme före de öppnade login och ganska direkt träffade jag på Johan som var min sovgranne förra året. Honom jag inspirerat att springa 30 km istället för 15 km.  Tyvärr hade det hänt saker under året som gjort att han valt att dra tillbaka 30 km-starten och återgått till 15 km iår. Men han skulle göra ett nytt försök på 30 nästa år, sa han.

 Utanför hallen fanns Börje, Stefan, Lennart och Fredrik. Bernt avstod LL iår och Karen hade valt att bo på hotell iår. Detta är stommen i "Börjes gäng". De som nästan gjort En Svensk Klassiker fler gånger än jag är år gammal.

 När Lidingöfemman var slut så dök även Nathalie upp. Iår hade hon med sig sin  barndomskompis Beatrice. Henne hade jag tydligen träffat en gång förut, utan att jag minns det, men denna helgen umgicks vi mer. Årets nya vän.

 Och så dök Ingrid in. Ingrid som liksom jag bor i Linköping.

 Sen blev det lördag. Tokiga jag åker till ett parkrun och där lär jag känna Alexander U bättre. Han har ett förflutet i Linköping och är ett känt namn i vår "parkrunfamilj".

 Lite försenad denna lördag men till slut träffas vi åter, jag och Mille. Jag har berättat om Mille tidigare. Det allra sjukaste sammanträffandet med oss är att vi har exakt samma pinkod till våra mobiler. Att det skulle vara så är så osannolikt att det i princip inte kan hända, men så är det. Och det upptäcktes av en slump. På slutet av dagen träffade jag en ny bekant i Rami, tyvärr i sjukvårdstältet. Han "lurades" på sin skjuts till sin bil i Ropsten, så jag löste situationen.

 På söndagen när allt skulle packas ihop kom jag i samspråk med två trevliga tjejer från Island. Kändes exotiskt på något sätt, jag menar, det är oftare jag träffar norrmän,  danskar eller finländare än isländare.

Stod en bra stund i hallen till hallen och fick tillfälle att öva min tyska då funktionärerna hade de kunskaperna.

 På söndagens besök på Grönsta, där jag hejade tillsammans med Beatrice istället för att springa själv, hittade jag Mats, Carina och Cecilia. Mats är sedan några år en parkrunvän. Han har sin hemvist på Malmö Ribersborgs parkrun. Första gången vi träffades var på Lillsjön parkrun. Carina är en inbiten En Svensk Klassiker entusiast. Hon brukar vara med på samtliga lopp i samtliga "grenar". Cecilia känner jag igen från alla långlopp. Hon är ALLTID klädd helt i rosa, inkl håret.

 Som sagt har jag träffat många människor denna helg. Har haft en del intressanta och roliga samtal med vänner men också många spontana glada korta möten med människor jag inte känner i löparfamiljen.

Vi ses nästa år! 💚

Sveriges 16:e parkrun

  När jag sprang Boulognerskogen parkrun tidigare i sommar fick jag reda på att det ska startad ett nytt parkrun i Falun.  (Jag har glömt bort att skriva om det här.) Det blir Sveriges 16:e parkrun. 

 Den 16/8 är det provlöpning av banan och den 29/8 är premiärloppet av Kålgården parkrun i Falun.

Dag 17: Tampere/Tammerfors, (Turku/Åbo)

5/7 2026

Sov i Nokia, utanför Tampere/Tammerfors... eller iaf på en udde i direkt anslutning.

Tampere/Tammerfors är Finlands tredje största stad efter Helsinki/Helsingfors och Espoo/Esbo. Invånarantalet är runt 250 000.

Gps:en och jag är inte vänner idag. Skulle hitta en sevärdhet och först låter den mig snurra i ett bostadsområde i Nokia. Sen får jag göra samma sak i Pispala i Tampere. Jag körde förbi dit jag skulle flera gånger fast på fel vägar.

Stannar i ett industriområde för att verkligen kolla adressen. När jag kommer rätt finns inte ett enda spår på det jag vill se.

Det ska finnas en gammal timmertunnel, som aldrig togs i bruk. Anledningen till att den inte användes var att när den var färdig var den föråldrad och man löste logistiken på annat sätt. För tillfället är tunneln stängd men det finns renoveringsplaner eftersom den var en uppskattad cykel- och gångväg.

Trägen vinner. Men jag behövde vara lite olaglig, fast det visste jag inte när jag körde in, för det stod inget om att man inte fick köra där (skylten var vänd). Det var först när jag körde tillbaka jag såg att jag inte fick köra tillbaka. Tack då. Fast i Finland. X)

Så följde jag gpse:en mot nästa mål. Jag har sparat de sevärdheter jag vill se i google maps. Men att ha den som gps är allt annat än bra. Den tar mig på omvägar och ville nyligen att jag skulle köra mot enkelriktat och ut på typ motorväg. Det är tur att jag läser skyltar och är med i trafiken. Som jag skrev google gps:en är inte min vän (idag).

Hamnade till slut i Finlayson. Ett fabriksområde likt industrlandskapet i Norrköping. Finlayson & Co var ett stort textilföretag i början av 1900-talet. Idag är det museum, butiker och företagslokaler på området.

Jag tittade på ett arbetarmuseum. Fanns bl a en utställning om Kalle Kaihari som tydligen var betydelsefull för staden.

Fanns mycket intressant att se och läsa. Till skillnad från flygmuseet fanns alla skyltar även på engelska här.
Hittade stora ångmaskiner från Schweiz också. Den ena hette Helene, den andra Marie.

I närheten av Finlaysonområdet finns domkyrkan. Den var spännande med en ringmur runt. Kyrkan har väldigt vackra glasfönster. Är du i Tampere/Tammerfors planera in ett besök där. Satt länge i kyrkan. Inte för att kontemplera men för att jag hittade ett vägguttag och kunde snabbladda min telefon. 

Parkering till tornet var även till nöjesfältet €18. Stannade därför inte. Tog en bild på tornet och körde vidare mot ett annat torn på en höjd, Pyynikki utsiktstorn. Säkert bra utsikt från det tornet, men det började ösregna så jag sparade mina €3.

I Finland finns trafikljus för cyklister i deras ögonhöjd. 

Före jag lämnade Tampere/Tammerfors ville jag springa deras parkrunbana som dagens löprunda. Men det regnade så förfärligt. Jag satt i bilen en god stund tills det stillat sig lite åtminstone. Springa i regn är inget problem egentligen. Problemet är att det blir så fuktigt i bilen med alla blöta kläder.

Men jag sprang. Sen körde jag till Turku/Åbo. Började med att äta på Hesburger.  Enkom för att jag tyckte det var gott och att det inte finns hemma. Efter det pantade jag alla burkar och flaskor jag samlat på mig när jag köpt dryck. För en del av pengarna köpte jag en lakritsglass. Samma sort jag köpte första gången jag besökte Turku/Åbo...och i samma butik. Den är för övrigt öppen dygnet runt. Der tycker jag är häftigt. Det borde vi ha i Sverige också.

Mot Naantali/Nådendal.

Infarten till ställplatsen jag sett på kartan var blockerad av stenar. Tittade ut en ny. Där var jag inte ensam. Första gången jag "campar" på en plats med andra. Pratade lite med en finsk tjej på kvällskvisten. De skulle till Åland med sin husvagn.

Färjeterminalen ligger 1 minut bort. Imorgon åker jag färjan hem till Sverige.

Dag 13: Helsinki/Helsingfors

1/7 2026

 Det var lugnt och fridfullt på ställplatsen i Espoo/Esbo.

 Inledde den nya månaden med att besöka en huvudstad jag aldrig tidigare besökt. Helsingfors har runt 650 000 invånare tillsammans med angränsade Espoo/Esbo (som är andra största) har de knappt en miljon invånare.

 Liksom många större städer var den krånglig att köra i, med vägbyggen, konstigt vägnät, spårvagn etc. Jag siktade ju iof på en gatuparkering med billigare taxa än den mitt i centrum och jag kom såklart fel till en början, men redde ut det utan missöden. €2 per timme gör att jag kan parkera dubbelt så lång tid mot €4/tim.

Promenerade de ca 2 km som var till mitt i city. Tittade jag i skyltfönster så såg jag bara frisörstudios. Måste hamnat i frisördistriktet.

I Finlands huvudstad har de robotar som kör hem din mat. (Såg såna i andra städer också senare på resan.)

 Mitt i stan en konstinstallation kallad "Dansbana". Den var avstängd för dagen.

Annan spännande arkitektur på samma plats.

 Traskade visare i staden och hittade järnvägsstationen. Såna byggnader är alltid speciella.

 Gick vidare och kom slumpartat till den byggnad jag gärna ville se nämligen Oodi. Oodi är stadens bibliotek. Namnet kommer från en utlyst namntävling. Fantastisk byggnad. Genomtänkt och vacker. Hit vill man komma. Här vill man tillbringa tid. Det fanns kafé, restaurang, skaparverkstad med allsköns saker man kunde göra; textiltryck, sömnad, vanligt tryck, vinylskärning (klistermärke), musik med mera. En samlingsplats helt enkelt.

 Jag gick såklart in i byggnaden och upp för att se på utsikten.

 Tyvärr redan dags att ta sig tillbaka till bilen. Tog en annan väg för att se mer. På torget framför Oodi fanns en Helsinkiskylt och glassbilar fanns det gott om. Den stora kuben till hus trodde jag först var under konstruktion. När jag gick från Oodi insåg jag att det skulle se ut så. Tveksam arkitektur enligt mig.

Så var det en snygg funktionell cykel- och  promenadtunnel under järnvägen. Det går att bygga snyggt och funktionellt (och under) om man vill.

 Gick genom staden och såg gammal och ny arkitektur om vart annat. Det såg inte konstigt ut, för det var intressant att titta på. (I jämförelse med tråkiga betonglådor.) Hittade också den mäktiga katedralen.

 Hamnade i hamnen. Där var det matmarknad. Jag var inte sugen på mat så jag hittade en affär och köpte mig en glass. Denna gång exotisk hjortronglass. Har aldrig sett hjortronglass som styckglass förut. Letade även efter en finsk flagga i souvenirbutikerna runt parken. Det fanns ingen som motsvarade det jag sökte, dessutom var de små flaggorna som fanns  orimligt dyra.

Herr Runeberg i stadens centrala park.

 En lite kul skylt. Annorlunda namn på ett parkeringshus, Skillnaden.

 Lite annat jag såg påväg tillbaka till bilen. En opera, en saluhall och en undergång.

 
 Så slog det mig plötsligt att jag inte hörde några utryckningsfordon, varken ambulans, brandkår eller polis. Jag har sett både ambulanser och poliser men ingen under utryckning. I stora städer är det inte ovanligt att man hör när det ekar mellan husen. Men nej inget sådant har jag hört.

 Satte mig i bilen och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Före jag lämnar staden ville jag springa. Kom på att göra ett freedom parkrun och tog mig till startplatsen av Tokoinranta parkrun.

 Ett freedom parkrun är när man springer
en parkrunbana på annan dag än lördag kl 0930. (Att jag sprang fel är en annan historia. Det blev iaf 5 km.)

 Sen körde jag mot Porvoo/Borgå. Första platsen tjejen i Turku/Åbo tipsade mig om. Vackra gamla trähus precis som hon sa.

 Så behövde jag tanka. Jag vet att bränslepriset sänktes massor i Sverige idag. Därför var det lite smärtsamt att tanka för €1,95 (ca 21,5 kr). Men jag får tänka att dett var ett "normalpris" hemma förut. Och det är iaf billigare än när sossarna regerar tillsammas med miljöpartiet. F-n då hade bränslet hemma kostat 35-45 kr/liter pga reduktionsbestämmelser. Rösta INTE rött eller grönt!!!

 Gick in på macken för att kolla utbudet och passade på att gå på toa. Då såg jag det! De hade en sån där sidodusch som fungerar som bidé. Den kunde jag ju nyttja som dusch efter mitt svettiga freedom parkrun. Tänkt och gjort. Jag hämtade duschattiraljer och ombyte och gick in igen och började förbereda. Då såg jag vägguttaget. Varför tog jag inte med min snabbladdare med från bilen. Jag hade fjuttiga 30%. Packade ihop grejerna. Gick och hämtade laddaren och gick tillbaka in igen. Värt det alla dagar i veckan. Mobilen laddar relativt långsamt i bilen dessutom måste bilen gå på tomgång. Snabbladdning ftw (for the win).

 Onsdag idag. Jag tvättade mig ordentligt samt vättade håret senast i lördags så det var riktigt skönt att äntligen göra det igen. Min plan var annars att bada i nån sjö, utan att tvätta håret.

 Satte mig vid rastplatsen bord för att ladda färdigt mobilen. Så upptäckte jag att det fanns gratis wifi så då var jag tvungen att uppdatera bloggen med bilder. Detta för att spara på mitt eget mobildata. Samtidigt visades Belgien-Senegal på en tv. Sneglade på den med ett halvt öga. När det började bli spännande verkade det som någon bytt kanal. Det var bara reklam tyckte jag eller om det var en film. Vet inte. Det var iaf inte fotboll. Läste senare att Belgien låg under med 0-2 typ hela matchen men vänt och vunnit med 3-2. Belgiens första mål kom i matchminut 86. Reduceringen till 2-2 kom i matchminut 89. Vinstmålet kom sent i förlängningen.

 När jag inte orkade lägga in fler bilder och mobilen var laddad körde jag till den plats jag sett ut att sova på. Och så höll jag tummarna att den var ledig.